Så var det söndag, tredje advent och här sitter jag. Har inte börjat packa än, revbenen bara värker. Det liksom bränner i benen, så ont gör det. Det är en dov känsla, men den är konstant. Nästan, för ibland hugger det till som om nån hugger en kniv i bröstkorgen och vrider runt. Inte för att jag vet hur det känns riktigt, men jag kan nästan föreställa mig... Men det är bara att bita ihop och hoppas på att det går över med tiden.
Jag har börjat skriva på en liten lista över saker folk här önskar sig från Sverige. Det är inte mycket, men det är lite önskningar från här och där.
Och på tal om att resa. Fick reda på i torsdags att Lauren ska flytta tillbaka till Paris. Hon har inte råd att bo kvar här. Hon får inget jobb och efter jul kommer dom att skära ner på hennes timmar igen. Hon har jobbat heltid över vintern nu på vikariat och det tar slut i mitten på januari, så hon bestämde sig att flytta till Paris och sin familj igen. Motvilligt, men har man inte råd, så är det inte mycket att göra. Jag känner lite så med. Även om jag får jobb, så kommer jag inte ha råd med bostad, lån och levnadskostnader här. Det är dyrt att bo här, så såvida jag inte pluggar vidare, så blir det till att flytta härifrån.
Från Southampton blir det definitivt en flytt, men jag vet inte om jag vill lämna England... Visst längtar jag hem och saknar Sverige, men jag vet hur det är när jag kommer dit. Fast denna gången ser jag faktiskt fram emot att komma hem. Ska lämna lite CV för eventuellt sommarjobb. Sen får man väl se om det är nån som anställer mig för 4 månader...
Hur som helst, jag ska i alla fall ta fram resväskan nu. Det känns inte som jag ska resa så snart... Men imon ska det vara packat och klart! Shit, hur ska det här sluta? Har försökt få med mig nån som kan bära mina väskor, och även om några var villiga att följa med till Sverige över jul/nyår, så ville dom inte betala för resan... Och jag har ju inte råd med biljett till en till. Hade ju knappt råd med min egen biljett! ;)
Ta hand om er!
Nu ska det packas!
Kram kram
söndag 14 december 2008
onsdag 10 december 2008
10/12/08 - 5 dagar kvar!!
Okej, dags för ett nytt inlägg. Det har varit några tunga veckor, inte bara med studier, utan med influesan. Igår gick jag in i den tredje veckan, men på gott och ont, så fick jag penecillin igår.
I fredags när jag hostade, så hände något med revbenen. Det gjorde lite ont, men även om jag först trodde det värsta, så kände jag att det inte var så farligt. Smärtan tonade ner sig lite och var ganska uthärdlig.
Igår dock, så knäppte det till när jag hade en hostattack. Det lät som när man knäpper med fingrarna, anade det värsta igen. Denna gången var det lite mer befogat. Jag kände smärta i bröstet och när jag andades var det outhärdligt. Men man måste ju gå till skolan, så jag packade på mig min väska och gick iväg. Pratade med min lärare, som jag visste skulle komma med ett bra utlåtande. Han sa att det finns inget dom kan göra så länge det är inflammerat. Värktabletter och vila... Så jag stannade på lektionen. Hade fortfarande hosta kvar, så jag tänkte om och gick till läkaren och fick penecillin utskrivet. Hade hoppats på smärtstillande, men han tyckte att paracetamol eller ibuprofen var bättre med tanke på inflammationen.
Det känns okej igen. Hosta och vissa rörelser känns inte bra fortfarande, och det kommer det nog dröja innan det gör igen, men det gör inte så ont. Gissa om jag är glad att kroppen anpassar sig till smärta...
Annars är det inte så mycket som händer. Folk har börjat åka hem, det börjar bli tomt på lektioner och på gatan här. Sista provet imon, sen är jag fri i tre veckor, innan det kör igång igen.
Nu ska jag snyta ut vad jag kan, jag ska spruta lite nässpray i näsan, sen krypa ner i sängen med min bok om muskler och sen blir det nog till att somna till en film idag igen. Men det positiva är att om en vecka är jag hemma!! Jippie!!
Ta hand om er och jag lovar att skriva igen innan jag åker!
Kram kram
I fredags när jag hostade, så hände något med revbenen. Det gjorde lite ont, men även om jag först trodde det värsta, så kände jag att det inte var så farligt. Smärtan tonade ner sig lite och var ganska uthärdlig.
Igår dock, så knäppte det till när jag hade en hostattack. Det lät som när man knäpper med fingrarna, anade det värsta igen. Denna gången var det lite mer befogat. Jag kände smärta i bröstet och när jag andades var det outhärdligt. Men man måste ju gå till skolan, så jag packade på mig min väska och gick iväg. Pratade med min lärare, som jag visste skulle komma med ett bra utlåtande. Han sa att det finns inget dom kan göra så länge det är inflammerat. Värktabletter och vila... Så jag stannade på lektionen. Hade fortfarande hosta kvar, så jag tänkte om och gick till läkaren och fick penecillin utskrivet. Hade hoppats på smärtstillande, men han tyckte att paracetamol eller ibuprofen var bättre med tanke på inflammationen.
Det känns okej igen. Hosta och vissa rörelser känns inte bra fortfarande, och det kommer det nog dröja innan det gör igen, men det gör inte så ont. Gissa om jag är glad att kroppen anpassar sig till smärta...
Annars är det inte så mycket som händer. Folk har börjat åka hem, det börjar bli tomt på lektioner och på gatan här. Sista provet imon, sen är jag fri i tre veckor, innan det kör igång igen.
Nu ska jag snyta ut vad jag kan, jag ska spruta lite nässpray i näsan, sen krypa ner i sängen med min bok om muskler och sen blir det nog till att somna till en film idag igen. Men det positiva är att om en vecka är jag hemma!! Jippie!!
Ta hand om er och jag lovar att skriva igen innan jag åker!
Kram kram
torsdag 4 december 2008
04/12/08 - 12 dagar kvar
Okej, bloggen har fått lida. Men ibland måste något bli lidande och nu blev det bloggen. Skolan kommer ju först och det visade jag när jag genomförde en presentation i fredags med hög feber och ingen röst. Betyget kommer inte bli lidande, sa hon, men vi får väl se. Presentationen kanske inte var nån jättehöjdare hur som, men det var definitivt godkänt. Synd bara om Jamie blir lidande...
Jag har inte varit på jobbet på evigheter och när jag kom in idag så blev jag hemskickad. Tur var det, för jag skulle inte orka stå på benen i ytterliggare nästan två timmar!! Jag ligger nu i sängen, fullproppad med hostmedicin och ibuprofen. Jag fick lite middag av Julien och Dominique, som snällt nog slängde in ytterliggare två kycklingklubbor till lilla mig. Aptiten har inte riktigt blivit återställd och det mesta har en underlig bismak. Av vad kan jag inte riktigt sätta fingret på, men det har nog med febern att göra.
Febern kommer och går, vilket är underligt. Ena stunden är jag pigg och glad och det är bara rösten som kan visa utåt att jag inte är helt hundra. Sen slår den till, när man minst anar det, så griper febern tag och blir halvt döende på sekunden. Sjuk grej det där...
Nu ska jag hur som helst kolla en film, jag ska äta mango och jag ska njuta av värmen från min varmvattenflaska.
And by the way, jag fick slängt in en inlämning idag som jag kämpat med i nästan 20 timmar i sträck. Satt på biblioteket och gjorde ett megajobb med den igår och klockan 0945 slängde jag in den. Självklart kunde den putsas på i evighet, men i det här tillståndet, så är jag förbannat glad att jag ens hittade matrial att bevisa mina teorier!! Starkt jobbat, Jess! Återkommer med betyget för den strax efter jul.
Nu är det film!! Sov gott, mina vänner!
Kram kram
Jag har inte varit på jobbet på evigheter och när jag kom in idag så blev jag hemskickad. Tur var det, för jag skulle inte orka stå på benen i ytterliggare nästan två timmar!! Jag ligger nu i sängen, fullproppad med hostmedicin och ibuprofen. Jag fick lite middag av Julien och Dominique, som snällt nog slängde in ytterliggare två kycklingklubbor till lilla mig. Aptiten har inte riktigt blivit återställd och det mesta har en underlig bismak. Av vad kan jag inte riktigt sätta fingret på, men det har nog med febern att göra.
Febern kommer och går, vilket är underligt. Ena stunden är jag pigg och glad och det är bara rösten som kan visa utåt att jag inte är helt hundra. Sen slår den till, när man minst anar det, så griper febern tag och blir halvt döende på sekunden. Sjuk grej det där...
Nu ska jag hur som helst kolla en film, jag ska äta mango och jag ska njuta av värmen från min varmvattenflaska.
And by the way, jag fick slängt in en inlämning idag som jag kämpat med i nästan 20 timmar i sträck. Satt på biblioteket och gjorde ett megajobb med den igår och klockan 0945 slängde jag in den. Självklart kunde den putsas på i evighet, men i det här tillståndet, så är jag förbannat glad att jag ens hittade matrial att bevisa mina teorier!! Starkt jobbat, Jess! Återkommer med betyget för den strax efter jul.
Nu är det film!! Sov gott, mina vänner!
Kram kram
lördag 29 november 2008
29/11/08 - 17 dagar
Idag har jag gjort absolut ingenting. Jag har kollat på lite filmer, bland annat Mamma Mia, det var väl på tiden!? Och House bunny och första delen av Narnia-serien. Skulle sett andra, men kvaliteten var så kass, så jag får ta hem den igen. Jag har ingen energi att göra något annat än ligga i min säng och svettas och snyta mig. Och på tal om att snyta sig, är det ett tecken på att man håller på att bli frisk när näsan är som en evighetsbrunn med snor? Jag skulle lätt kunna kedjesnyta mig utan uppehåll och ändå ha snor kvar. Det tar på krafterna och jag känner huvudvärken dunka lite försynt i tinningarna.
Är det hjärnan som är på väg ut..? Om det är så, så kan jag ju packa och åka hem. Ingen hjärna, ingen bachelor 2010.
Nä, det är inget trevligt samtalsämne, men det är så mitt liv ser ut just nu i detta ögonblick. Jag har gjort slut på 1½ toarulle på lika många dygn. Det känns inte bra. Hostan är dock bättre, men rösten har inte förändrats. Jag låter fortfarande som en 14-årig pojk med finnar, om jag har tur. Annars är det bara en försynt viskning som kommer ut. Jag pratar inte så mycket. Jag håller mig på mitt rum, eftersom jag med hänsyn till dom andra i huset inte vill smitta ner dom. Fast det finns det ingen risk att jag gör ändå, för det är inte långa stunder dom är i min närhet. Dom försvinner illa kvickt och jag tror ibland att jag har fått pest istället för en liten influensa. Men dom har faktiskt varit snälla.
Häromnatten fick jag en panikattack för att jag inte fick luft när jag hostade. Alla började rota i sina medicinlådor och i skåp och vrår och fick skrapat fram hostmediciner, ibuprofen, paracetamol och vicks chest rub. Det är konstigt att folk lyssnar först när man visar tecken på att ligga inför döden... Kanske kommer den här sjukdomsperioden få min röst att höras lite mer. Jag har lärare som inte hör vad jag säger, för jag har så mild röst. Jag funderar på om man kanske skulle gå till en talpedagog eller nåt och få en stark röst. För så svårt att prata högt och klart och tydligt kan det väl inte vara? Tål ju att funderas på!
Nu ska jag kila ner och se om Eleo och Saurabh är tillbaka med ett full-laddat gas-kort. Vi har bara tre pund kvar på reserven och det räcker inte långt om man vill duscha. Sen blir det chest rub och natt-tabletterna och orkar jag, så blir det nog en film till. Har några på lager... Men en sak är säker, det blir inget jobb imon heller. Det kommer kosta dyra pengar, men det får vara. Hälsan måste komma först. Skolan är en grej att inte missa, men jobbet, det kan liksom vara ibland. Det är en viktig del att få den sociala biten med jobbet, men det hjälper inte min utbildning att jag lägger energi på att sälja böcker om jag inte också har energi och ork att plugga. Det kommer bli långa nätter måndag, tisdag och onsdag, eftersom jag har en inlämning på onsdag eftermiddag, kan skjuta på det till torsdag morgon innan massagen. Vi får se hur mycket tid jag behöver...
Nu är det dock dags för en dusch, tror jag...
Sen är det jag, varmvatten-flaskan och datorn...
Sov gott!
Kram kram
Är det hjärnan som är på väg ut..? Om det är så, så kan jag ju packa och åka hem. Ingen hjärna, ingen bachelor 2010.
Nä, det är inget trevligt samtalsämne, men det är så mitt liv ser ut just nu i detta ögonblick. Jag har gjort slut på 1½ toarulle på lika många dygn. Det känns inte bra. Hostan är dock bättre, men rösten har inte förändrats. Jag låter fortfarande som en 14-årig pojk med finnar, om jag har tur. Annars är det bara en försynt viskning som kommer ut. Jag pratar inte så mycket. Jag håller mig på mitt rum, eftersom jag med hänsyn till dom andra i huset inte vill smitta ner dom. Fast det finns det ingen risk att jag gör ändå, för det är inte långa stunder dom är i min närhet. Dom försvinner illa kvickt och jag tror ibland att jag har fått pest istället för en liten influensa. Men dom har faktiskt varit snälla.
Häromnatten fick jag en panikattack för att jag inte fick luft när jag hostade. Alla började rota i sina medicinlådor och i skåp och vrår och fick skrapat fram hostmediciner, ibuprofen, paracetamol och vicks chest rub. Det är konstigt att folk lyssnar först när man visar tecken på att ligga inför döden... Kanske kommer den här sjukdomsperioden få min röst att höras lite mer. Jag har lärare som inte hör vad jag säger, för jag har så mild röst. Jag funderar på om man kanske skulle gå till en talpedagog eller nåt och få en stark röst. För så svårt att prata högt och klart och tydligt kan det väl inte vara? Tål ju att funderas på!
Nu ska jag kila ner och se om Eleo och Saurabh är tillbaka med ett full-laddat gas-kort. Vi har bara tre pund kvar på reserven och det räcker inte långt om man vill duscha. Sen blir det chest rub och natt-tabletterna och orkar jag, så blir det nog en film till. Har några på lager... Men en sak är säker, det blir inget jobb imon heller. Det kommer kosta dyra pengar, men det får vara. Hälsan måste komma först. Skolan är en grej att inte missa, men jobbet, det kan liksom vara ibland. Det är en viktig del att få den sociala biten med jobbet, men det hjälper inte min utbildning att jag lägger energi på att sälja böcker om jag inte också har energi och ork att plugga. Det kommer bli långa nätter måndag, tisdag och onsdag, eftersom jag har en inlämning på onsdag eftermiddag, kan skjuta på det till torsdag morgon innan massagen. Vi får se hur mycket tid jag behöver...
Nu är det dock dags för en dusch, tror jag...
Sen är det jag, varmvatten-flaskan och datorn...
Sov gott!
Kram kram
fredag 28 november 2008
28/11/08 - 18 dagar kvar
Hej hopp!
Är för tillfället riktigt sjuk. Det är hosta, feber och lite ont här och där. Speciellt när jag hostar, det gör ont som aldrig förr. Känns som hela bröstkorgen ska explodera och som halsen ska brinna upp när jag hostar. Inget kul alls! Och att vi har presentation idag och jag knappt har nån röst, det känns inte helt hundra heller. Men det ska nog funka. Får värma upp stämbanden lite och sen smaska på en Strepsils under tiden, så ska det nog gå vägen.
Det är influensan som slagit till. På tisdagen var jag helt okej. På vägen hem från biblioteket kände jag hur det började svida i halsen. Inte så där kliigt som det brukar vara när en förkylning kryper på en, utan det riktigt sved och brände. Vaknade på morgonen av att jag hade ont i musklerna. Det spred sig ganska snabbt till leder och ben. Nu är det mest feber och halsont och hosta kvar. Fick en panikattack inatt av hostan. Fick ju inte riktigt luft och slemmet ville varken fram eller tillbaka, det bara var i vägen!
Annars är allt bara bra. Det är fredag, det är två veckor kvar tills skolan gör juluppehåll och jag ska åka hem! Hur underbart känns inte det?!
Men nu ska jag ge mig iväg till skolan för att förbereda mig för min presentation. Hoppar över den praktiska lektionen nu på morgonen. Det känns inte som jag kommer göra nån nytta där ändå... Men det svider att jag har missat två lektioner nu. Min 100%iga närvaro-svit är bruten! Ville inte utsätta min gravida massagelärare för influensan. En liten röst i mig sa att det kan inte vara bra att utsätta henne för det här. Hon ska ha en bebbe i början av februari, har jag för mig. Hon är riktigt stor nu... Synd att vi måste få en ny lärare mitt i läsåret, men det är inte mycket att göra åt. Hoppas att den nya läraren är lika bra som hon vi har nu.
Nu ska jag hasa mig till skolan, sen är det bums i säng efter presentationen!!
Ta hand om er!
Kram kram
Är för tillfället riktigt sjuk. Det är hosta, feber och lite ont här och där. Speciellt när jag hostar, det gör ont som aldrig förr. Känns som hela bröstkorgen ska explodera och som halsen ska brinna upp när jag hostar. Inget kul alls! Och att vi har presentation idag och jag knappt har nån röst, det känns inte helt hundra heller. Men det ska nog funka. Får värma upp stämbanden lite och sen smaska på en Strepsils under tiden, så ska det nog gå vägen.
Det är influensan som slagit till. På tisdagen var jag helt okej. På vägen hem från biblioteket kände jag hur det började svida i halsen. Inte så där kliigt som det brukar vara när en förkylning kryper på en, utan det riktigt sved och brände. Vaknade på morgonen av att jag hade ont i musklerna. Det spred sig ganska snabbt till leder och ben. Nu är det mest feber och halsont och hosta kvar. Fick en panikattack inatt av hostan. Fick ju inte riktigt luft och slemmet ville varken fram eller tillbaka, det bara var i vägen!
Annars är allt bara bra. Det är fredag, det är två veckor kvar tills skolan gör juluppehåll och jag ska åka hem! Hur underbart känns inte det?!
Men nu ska jag ge mig iväg till skolan för att förbereda mig för min presentation. Hoppar över den praktiska lektionen nu på morgonen. Det känns inte som jag kommer göra nån nytta där ändå... Men det svider att jag har missat två lektioner nu. Min 100%iga närvaro-svit är bruten! Ville inte utsätta min gravida massagelärare för influensan. En liten röst i mig sa att det kan inte vara bra att utsätta henne för det här. Hon ska ha en bebbe i början av februari, har jag för mig. Hon är riktigt stor nu... Synd att vi måste få en ny lärare mitt i läsåret, men det är inte mycket att göra åt. Hoppas att den nya läraren är lika bra som hon vi har nu.
Nu ska jag hasa mig till skolan, sen är det bums i säng efter presentationen!!
Ta hand om er!
Kram kram
tisdag 25 november 2008
25/11/08 - 20 dagar kvar
Idag vid den här tiden om en månad är jag hemma i Sverige. Om jag inte tar helt fel på tiden, så kommer jag antingen stå i kö i fiskaffären eller vara på väg därifrån just nu om en månad. Ska inte ljuga och säga att jag inte ser fram emot det. Det är det som får mig att bita ihop det sista.
Fick ju godis häromdagen från Sverige från en svensk vän som var hemma och hälsade på. Allt är nästan slut. Jag har knäckebröd och kaviar kvar. Gissa hur gott det är med kaviarmacka när man inte har ätit det på evigheter?! Mmmm...
Kommer köpa med mig massa, massa godsaker tillbaka hit, så det förhoppningsvis räcker tills jag åker tillbaka hem över påsk. Om jag kommer hem över påsk. Vi får väl se hur mycket det är att göra i skolan. Men borde hinna med att åka hem en vecka i alla fall! Har tre stora prov veckorna efter påsk, ett inlämningsarbete och några praktiska prov. Men, men, det ska vi inte oroa oss för nu! Datorn följer med hem över jul och det måste jobbas när jag är hemma!! Känns tråkigt att behöva släpa hem jobb när man bara vill träffa alla, men sånt är livet. Efter denna julen, så är det ju bara en till med jobb och stress. Sen är det jobb som gäller... Eller blir det mer skola...? Den som lever får se. Nu ska jag kila iväg och registrera mig hos doktorn och sen blir det lite mer skolarbete. Jippie!!
Kram kram
Fick ju godis häromdagen från Sverige från en svensk vän som var hemma och hälsade på. Allt är nästan slut. Jag har knäckebröd och kaviar kvar. Gissa hur gott det är med kaviarmacka när man inte har ätit det på evigheter?! Mmmm...
Kommer köpa med mig massa, massa godsaker tillbaka hit, så det förhoppningsvis räcker tills jag åker tillbaka hem över påsk. Om jag kommer hem över påsk. Vi får väl se hur mycket det är att göra i skolan. Men borde hinna med att åka hem en vecka i alla fall! Har tre stora prov veckorna efter påsk, ett inlämningsarbete och några praktiska prov. Men, men, det ska vi inte oroa oss för nu! Datorn följer med hem över jul och det måste jobbas när jag är hemma!! Känns tråkigt att behöva släpa hem jobb när man bara vill träffa alla, men sånt är livet. Efter denna julen, så är det ju bara en till med jobb och stress. Sen är det jobb som gäller... Eller blir det mer skola...? Den som lever får se. Nu ska jag kila iväg och registrera mig hos doktorn och sen blir det lite mer skolarbete. Jippie!!
Kram kram
söndag 23 november 2008
23/11/08 - 22 dagar kvar
Det har varit dåligt med uppdateringar det senaste. Det har varit lite struligt i huvudet det senaste också, så det kanske inte är så konstigt att bloggen hamnar ganska långt ner på prio-listan, tyvärr...
Den här veckan har rusat iväg och jag har inte hunnit med hälften av vad jag skulle ha gjort. Det känns inte bra alls, men så är det ibland. Det är en vecka sen jag satt här och var helt knäckt över att jag skulle ha prov dagen efter. Idag är jag helt knäckt över att jag inte har kommit så mycket längre än vad jag hade då. Jag har klarat av första provet. Men just därför så känns det som jag ligger efter. På fredag är det presentation, torsdagen därpå är det inlämning för näringslära-arbete, sen är det prov på måndagen efter det i kundservice och på torsdagen är det teoriprov i idrottsmassage... Sen ska jag andas i några dagar, packa och åka hem. Det ska bli skönt att komma hem.
Jag vet inte varför, men jag saknar Sverige. Men när jag är hemma, så känns det bara konstigt... Det känns inte riktigt hemma...
På tal om att åka hem, det är dags att boka bussresan till flyget...
Ska försöka bättra mig med bloggandet, men jag antar att alla förstår mig när jag säger att skolan måste komma först. Skulle det dock hända något utöver det vanliga, så är det bloggen som får reda på det först. Eller ja, jag ringer nog mamma först, men sen är det ni!
Kram kram
Den här veckan har rusat iväg och jag har inte hunnit med hälften av vad jag skulle ha gjort. Det känns inte bra alls, men så är det ibland. Det är en vecka sen jag satt här och var helt knäckt över att jag skulle ha prov dagen efter. Idag är jag helt knäckt över att jag inte har kommit så mycket längre än vad jag hade då. Jag har klarat av första provet. Men just därför så känns det som jag ligger efter. På fredag är det presentation, torsdagen därpå är det inlämning för näringslära-arbete, sen är det prov på måndagen efter det i kundservice och på torsdagen är det teoriprov i idrottsmassage... Sen ska jag andas i några dagar, packa och åka hem. Det ska bli skönt att komma hem.
Jag vet inte varför, men jag saknar Sverige. Men när jag är hemma, så känns det bara konstigt... Det känns inte riktigt hemma...
På tal om att åka hem, det är dags att boka bussresan till flyget...
Ska försöka bättra mig med bloggandet, men jag antar att alla förstår mig när jag säger att skolan måste komma först. Skulle det dock hända något utöver det vanliga, så är det bloggen som får reda på det först. Eller ja, jag ringer nog mamma först, men sen är det ni!
Kram kram
onsdag 19 november 2008
19 november 2008 - 27 dagar kvar
God morgon!
Har fått en del respons från gårdagens inlägg.
Det värmer att veta att "gammalt" folk bryr sig. Det är lätt att man tappar kontakten lite när det är sånna här avstånd. Man tänker ofta att man ska skicka ett brev eller ett mail, men det kommer något emellan.
Jag har lagt upp mitt studerande så att jag har kvällarna ledigt. Men nu i höst har jag varit så trött att jag har ätit middag med mina huskompisar, sen har jag i stort sett hoppat i säng. Klart det blir lite surfande och lite bloggande emellanåt, men hjärnan är avstängd och To-do-listan har liksom suddats ut.
Men jag längtar tills jag landar hemma och det förhoppningsvis finns lite tid för alla. Julen är ju en högtid som är så härlig. Man träffas, äter gott, dricker gott och umgås.
Det är snart dags, packlistan för hemresan är påbörjad. Det är mycket saker som börjar flytta hem nu. Böcker och filmer och lite annat krafs som egentligen inte behövs. Och kanske lite presenter, små, men kanske betydelsefulla. Det är ju ändå tanken som räknas, eller hur?
Nu ska jag packa ihop här hemma och kila iväg till skolan. Ännu en dag med studier och pluggande! Idag när jag kommer hem, måste jag skriva och maila iväg första försöket på en av mina inlämningspapper. Och jag och min presentationskompis Jamie ska sitta ner och skriva ihop hela våran presentation. Den är inte förrän om 2½ vecka, men det skadar inte att läsa igenom några gånger om dagen eller när man får tid....
Ha en härlig dag, mina underbara läsare!!
KRAM KRAM
Har fått en del respons från gårdagens inlägg.
Det värmer att veta att "gammalt" folk bryr sig. Det är lätt att man tappar kontakten lite när det är sånna här avstånd. Man tänker ofta att man ska skicka ett brev eller ett mail, men det kommer något emellan.
Jag har lagt upp mitt studerande så att jag har kvällarna ledigt. Men nu i höst har jag varit så trött att jag har ätit middag med mina huskompisar, sen har jag i stort sett hoppat i säng. Klart det blir lite surfande och lite bloggande emellanåt, men hjärnan är avstängd och To-do-listan har liksom suddats ut.
Men jag längtar tills jag landar hemma och det förhoppningsvis finns lite tid för alla. Julen är ju en högtid som är så härlig. Man träffas, äter gott, dricker gott och umgås.
Det är snart dags, packlistan för hemresan är påbörjad. Det är mycket saker som börjar flytta hem nu. Böcker och filmer och lite annat krafs som egentligen inte behövs. Och kanske lite presenter, små, men kanske betydelsefulla. Det är ju ändå tanken som räknas, eller hur?
Nu ska jag packa ihop här hemma och kila iväg till skolan. Ännu en dag med studier och pluggande! Idag när jag kommer hem, måste jag skriva och maila iväg första försöket på en av mina inlämningspapper. Och jag och min presentationskompis Jamie ska sitta ner och skriva ihop hela våran presentation. Den är inte förrän om 2½ vecka, men det skadar inte att läsa igenom några gånger om dagen eller när man får tid....
Ha en härlig dag, mina underbara läsare!!
KRAM KRAM
tisdag 18 november 2008
18 november 2008 - 28 dagar kvar
Så har ännu en tisdag gått till ända. Nedräkningen har ju börjat, på gott och ont. Jag längtar faktiskt hem ganska mycket. Men det är inte direkt längtan heller, det är saknad mer. Jag vet att det inte är bättre hemma än här. Det är ju vardag oavsett var man bor, eller hur? Om det är Västindien, USA, England eller Sverige. Var hemma är har jag skrivit om tidigare, men ju mer jag funderar på det, så kommer jag bara fram till ett svar: Hemma kommer alltid vara Sverige. Fast just nu är hemma där jag sover. Jag känner mig till viss del rotlös.. Jag har ju inget eget, oavsett var jag är så är jag alltid hemma, men ändå inte.
En vän här har skaffat sig en egen lägenhet, hon har fått hem sin lilla kisse och saknaden av mina egna kissar kommer tillbaka. Dom är inte mina, men jag får ibland foton skickade på dom. Dom har det bra och är väl omhändertagna. Men jag längtar tills den dagen kommer då jag har mitt egna porslin i skåpen igen, jag har bestämt vad som ska vara var i skåpen. ALLT som finns i kylen är mitt och bara mitt, jag har köpt det och kan äta vad jag vill av det som erbjuds.
Jag ska tillägga att jag trivs verkligen som det är. Jag hade grannen här idag, hon går i min klass, och vi tränade på vår massage och pratade en del om ditt och datt. Hon kommer från Wales och har 4 timmar hem. Hon åker hem ungefär en helg varannan månad och kunde inte riktigt förstå hur jag kunde vara ifrån familj och vänner så här länge. Det är ändå nästan 4 månader mellan varven ibland. Men det är ju ett val jag gjort. Och visst hade jag mina tvivel om jag gjort rätt under sommarlovet, men nu känner jag att jag är glad att jag följde Lisas råd och åkte tillbaka. Jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag hoppat av utan att testa...
Hur som helst. Första provet är avklarat, det är dags att sätta igång med nästa projekt. Dom kommande 4 projekten innan jullovet får änna gå hand i hand. Det är så himla olika ämnen, men eftersom det är 4 grejer på nästan två veckor, så får det ju bli så. Imon är det biblioteket som gäller. Samma sak på torsdag. Två dagar på biblioteket. Jag hoppas på att kunna ta lördagen ledigt, men vi får se hur effektiva dom här två dagarna blir...
Det är så mycket jag skulle vilja skriva om här, men jag vill inte bli för personlig om vissa saker. Vissa saker maler i huvudet på mig och jag vet inte alltid hur jag ska få det ur mig. Samtidigt är det inga stora grejer. Men dom blir lätt stora när man funderar för mycket.
J tog mycket av min energi förra året. Jag är förbi det och tankarna fokuserar mer och mer funderingar runt pappa.
Att vara hemifrån allt som påminner om honom, så tänker jag mer än nånsin på honom. Det går inte en dag utan att han finns där på något sätt. Jag hade velat ha mer tid med honom. Det är konstigt att det måste bli försent innan man inser att man borde ha gjort något. Men vem tror att livet ska ta slut? Jag borde insett hur fort det kan gå, jag har varit med om alltför många som försvunnit alldeles för tidigt. Ändå tror man inte det kan hända... Det är ju ändå det enda säkra i livet... Och visst var han sjuk, men inte trodde jag han skulle dö. Jag ville väl inte förstå det. Men det var andra saker som spelade in också...
Men tankar kring pappa och hans funderingar och sånt, det så sånt som följer mig. Varför? är också en stor fråga... På många områden. Ibland vill jag ringa honom, för jag kan ibland glömma att han inte finns längre. Är inte det ganska sjukt? Han har varit borta i 4 år och jag kan ibland bara vilja höra hans röst...
Saknaden går liksom inte riktigt över...
Så till alla mina vänner och min släkt och familj som läser här, jag älskar er och ni betyder mycket för mig....
Nu har jag fått skriva av mig lite här och kanske har jag varit för personlig, kanske bara varit på gränsen, men det är skrivet nu.
Och till Rebecka hemma, stort, stort grattis på födelsedagen!!
Hoppas du haft en underbar dag!!
Kram kram
En vän här har skaffat sig en egen lägenhet, hon har fått hem sin lilla kisse och saknaden av mina egna kissar kommer tillbaka. Dom är inte mina, men jag får ibland foton skickade på dom. Dom har det bra och är väl omhändertagna. Men jag längtar tills den dagen kommer då jag har mitt egna porslin i skåpen igen, jag har bestämt vad som ska vara var i skåpen. ALLT som finns i kylen är mitt och bara mitt, jag har köpt det och kan äta vad jag vill av det som erbjuds.
Jag ska tillägga att jag trivs verkligen som det är. Jag hade grannen här idag, hon går i min klass, och vi tränade på vår massage och pratade en del om ditt och datt. Hon kommer från Wales och har 4 timmar hem. Hon åker hem ungefär en helg varannan månad och kunde inte riktigt förstå hur jag kunde vara ifrån familj och vänner så här länge. Det är ändå nästan 4 månader mellan varven ibland. Men det är ju ett val jag gjort. Och visst hade jag mina tvivel om jag gjort rätt under sommarlovet, men nu känner jag att jag är glad att jag följde Lisas råd och åkte tillbaka. Jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag hoppat av utan att testa...
Hur som helst. Första provet är avklarat, det är dags att sätta igång med nästa projekt. Dom kommande 4 projekten innan jullovet får änna gå hand i hand. Det är så himla olika ämnen, men eftersom det är 4 grejer på nästan två veckor, så får det ju bli så. Imon är det biblioteket som gäller. Samma sak på torsdag. Två dagar på biblioteket. Jag hoppas på att kunna ta lördagen ledigt, men vi får se hur effektiva dom här två dagarna blir...
Det är så mycket jag skulle vilja skriva om här, men jag vill inte bli för personlig om vissa saker. Vissa saker maler i huvudet på mig och jag vet inte alltid hur jag ska få det ur mig. Samtidigt är det inga stora grejer. Men dom blir lätt stora när man funderar för mycket.
J tog mycket av min energi förra året. Jag är förbi det och tankarna fokuserar mer och mer funderingar runt pappa.
Att vara hemifrån allt som påminner om honom, så tänker jag mer än nånsin på honom. Det går inte en dag utan att han finns där på något sätt. Jag hade velat ha mer tid med honom. Det är konstigt att det måste bli försent innan man inser att man borde ha gjort något. Men vem tror att livet ska ta slut? Jag borde insett hur fort det kan gå, jag har varit med om alltför många som försvunnit alldeles för tidigt. Ändå tror man inte det kan hända... Det är ju ändå det enda säkra i livet... Och visst var han sjuk, men inte trodde jag han skulle dö. Jag ville väl inte förstå det. Men det var andra saker som spelade in också...
Men tankar kring pappa och hans funderingar och sånt, det så sånt som följer mig. Varför? är också en stor fråga... På många områden. Ibland vill jag ringa honom, för jag kan ibland glömma att han inte finns längre. Är inte det ganska sjukt? Han har varit borta i 4 år och jag kan ibland bara vilja höra hans röst...
Saknaden går liksom inte riktigt över...
Så till alla mina vänner och min släkt och familj som läser här, jag älskar er och ni betyder mycket för mig....
Nu har jag fått skriva av mig lite här och kanske har jag varit för personlig, kanske bara varit på gränsen, men det är skrivet nu.
Och till Rebecka hemma, stort, stort grattis på födelsedagen!!
Hoppas du haft en underbar dag!!
Kram kram
måndag 17 november 2008
17 november 2008 - 29 dagar kvar
Känner att jag måste dela med mig av den goda nyheten till folk som inte har Facebook eller kanske inte alltid är så noga med det...
Jag klarade idag mitt prov i anatomi och physiologi med 70%. Det är excellent, eller på svenska: urbra! ;) Tänk om det kan hålla i sig. Då har jag ju faktiskt chansen att kunna gå ur skolan med ett bra betyg.
!VARNING!
Den text som följer är rörig. Om nån fattar vad jag menar, är den personen välkommen att förklara det för mig, för jag har ingen susning, tror jag... Eller nåt...
Betygsystemet här är komplicerat, skulle kunna vara enkelt, men ack nej. Om man går ut med ett betygsnitt på 39% eller mindre, så är det 3, misslyckat, kan man säga. Sen har jag inte koll på var gränserna går, men mellan 40% och 69% så finns det två indelningar och dom heter 2:2 och 2:1. Det skulle ju vara sjukt drygt att komma på 69%, en procent ifrån att vara EXCELLENT! Jag skulle aldrig förlåta mig om jag hamnade så nära den gränsen... Men i och med att man oftast får reda på vad varje prov ger, så har man ju lite koll. Och detta året räknas till 30% av slutbetyget. Nästa år är 70% och som tur är, så räknas inte första året... Inte för att jag gjorde kalasdåligt då, jag fick trots allt bara nån procent ifrån 2:1... Ska jag vara ärlig, så tar jag hellre ett svagt 2:1 med glädje än ett start 2:1. Tänk hur retligt det hade varit att veta att om man kämpat yttepytte lite mer och kunnat gå ur skolan med 1!! Jag hade aldrig förlåtit mig själv. Nu har jag lite tid på mig att klara av ett starkt betyg, så jag ska inte sitta här och gnälla än. Jag tar det om två år.... Då kanske jag sitter här och är bitter och grinig för jag missade Honors med nån liten procent.
Jag har tappat majoriteten av mina läsare för länge sen känner jag, med all rätt. För ingen förstår vad jag pratar om. Jag har bott här i över ett år, jag har hört allt om dom här förbannade betygen i över ett år och jag förstår fortfarande inte mer än att om jag inte klarar 70% på allt som har med kropp, träning och sånt, så kommer jag ha betalat väldigt mycket pengar i onödan för att komma in i REPs utan att nå ända fram... Men mycket mer än så vet jag inte. Jag lovar att den dagen jag har ett enkelt sätt att förklara hela alltet på, så ska jag göra det. Men det lär nog dröja, för ingen är direkt bra på att förklara det heller...
Nu ska jag lägga mig och titta på några avsnitt med Bones, koppla av och sova gott. Det förtjänar jag!
Sov gott!
Kram kram
Jag klarade idag mitt prov i anatomi och physiologi med 70%. Det är excellent, eller på svenska: urbra! ;) Tänk om det kan hålla i sig. Då har jag ju faktiskt chansen att kunna gå ur skolan med ett bra betyg.
!VARNING!
Den text som följer är rörig. Om nån fattar vad jag menar, är den personen välkommen att förklara det för mig, för jag har ingen susning, tror jag... Eller nåt...
Betygsystemet här är komplicerat, skulle kunna vara enkelt, men ack nej. Om man går ut med ett betygsnitt på 39% eller mindre, så är det 3, misslyckat, kan man säga. Sen har jag inte koll på var gränserna går, men mellan 40% och 69% så finns det två indelningar och dom heter 2:2 och 2:1. Det skulle ju vara sjukt drygt att komma på 69%, en procent ifrån att vara EXCELLENT! Jag skulle aldrig förlåta mig om jag hamnade så nära den gränsen... Men i och med att man oftast får reda på vad varje prov ger, så har man ju lite koll. Och detta året räknas till 30% av slutbetyget. Nästa år är 70% och som tur är, så räknas inte första året... Inte för att jag gjorde kalasdåligt då, jag fick trots allt bara nån procent ifrån 2:1... Ska jag vara ärlig, så tar jag hellre ett svagt 2:1 med glädje än ett start 2:1. Tänk hur retligt det hade varit att veta att om man kämpat yttepytte lite mer och kunnat gå ur skolan med 1!! Jag hade aldrig förlåtit mig själv. Nu har jag lite tid på mig att klara av ett starkt betyg, så jag ska inte sitta här och gnälla än. Jag tar det om två år.... Då kanske jag sitter här och är bitter och grinig för jag missade Honors med nån liten procent.
Jag har tappat majoriteten av mina läsare för länge sen känner jag, med all rätt. För ingen förstår vad jag pratar om. Jag har bott här i över ett år, jag har hört allt om dom här förbannade betygen i över ett år och jag förstår fortfarande inte mer än att om jag inte klarar 70% på allt som har med kropp, träning och sånt, så kommer jag ha betalat väldigt mycket pengar i onödan för att komma in i REPs utan att nå ända fram... Men mycket mer än så vet jag inte. Jag lovar att den dagen jag har ett enkelt sätt att förklara hela alltet på, så ska jag göra det. Men det lär nog dröja, för ingen är direkt bra på att förklara det heller...
Nu ska jag lägga mig och titta på några avsnitt med Bones, koppla av och sova gott. Det förtjänar jag!
Sov gott!
Kram kram
söndag 16 november 2008
16 november 2008 - 30 dagar kvar
Söndag igen. Tänk vad tiden går fort!! Helt sjukt... Redan ska vi gå in i vecka 8 i skolan. Det är inte ens 20 skolveckor kvar på det här året... Graduation - HERE I COME!! Nästan i alla fall... Bara 43 skolveckor kvar tills det är dags att klä upp sig! Fast i realtid så är det knappt två år kvar... Usch, vad det lät väldigt länge... Inte kul!
Imon är det dags för första provet. Vi har haft några enstaka praktiska prov redan, men det har vara så små delar av själva totalbetyget och sånt man gjorde på sin praktik, att det har liksom inte känts som prov... Men imon är det dags big time. Håll tummarna 10 svensk tid för mig!!
Idag är det också en månad exakt innan jag kommer hem. Idag om en månad är det tisdag, jag kommer vara hemma i regniga Sverige istället för regniga England. Jag har varit nere på Kungsmässan och köpt allt vad jag längtat efter och ett stort parti räkor och aoli. Mmm.. Bara det får mig att längta.
Jag kommer dock kunna dämpa värsta suget redan på torsdag. Min unga vän Zoë är tillsammans med en svensk kille här och hans syster är för tillfället hemma i Sverige och hälsar på. Kände lite dåligt samvete att hon skulle släpa på min mat och mitt godis hit, men antagligen är hon lite i samma sits som jag. Hon har en garderob här och en där, så man behöver inte så jättemycket packning när man flackar och far, så hon har redan planerat in lite rum för mitt krafs! Åh, vad jag längtar!! Har beställt lite gott och blandat, röda polly, en röd kalles, salt och blandat och så lite mer... Mmm... Längtar verkligen!!
Det är konstigt att hemlängtan kan slå så knepigt. Jag sitter här och uppfyller min dröm, men samtidigt så skulle jag vissa dagar ge upp hela alltet för ett kilo räkor och några kräftor... Jag vet ju att det är helt absurt, men ibland är man svag... Jag vet ju att längta hem är bara dumt. Det är ju precis som vanligt och det var ju något som fick mig att "fly". Det har ju inte ändrats. Ska bli spännande i sommar och se om jag stannar hela lovet och hur det kommer kännas då. Kommer jag åka tillbaka hit med samma känsla som jag hade när jag lämnade landet sist? Eller kommer jag känna mig mer hemma än nånsin?
Vi får se, sommaren är långt borta, även om den närmar sig med stormsteg... Mycket kan hända på den tiden...
Nu ska jag krypa i säng, titta några avsnitt med Bones och sen sova, förhoppningsvis gott, så jag är utvilad imon!
Sov gott!!
Kram kram
Imon är det dags för första provet. Vi har haft några enstaka praktiska prov redan, men det har vara så små delar av själva totalbetyget och sånt man gjorde på sin praktik, att det har liksom inte känts som prov... Men imon är det dags big time. Håll tummarna 10 svensk tid för mig!!
Idag är det också en månad exakt innan jag kommer hem. Idag om en månad är det tisdag, jag kommer vara hemma i regniga Sverige istället för regniga England. Jag har varit nere på Kungsmässan och köpt allt vad jag längtat efter och ett stort parti räkor och aoli. Mmm.. Bara det får mig att längta.
Jag kommer dock kunna dämpa värsta suget redan på torsdag. Min unga vän Zoë är tillsammans med en svensk kille här och hans syster är för tillfället hemma i Sverige och hälsar på. Kände lite dåligt samvete att hon skulle släpa på min mat och mitt godis hit, men antagligen är hon lite i samma sits som jag. Hon har en garderob här och en där, så man behöver inte så jättemycket packning när man flackar och far, så hon har redan planerat in lite rum för mitt krafs! Åh, vad jag längtar!! Har beställt lite gott och blandat, röda polly, en röd kalles, salt och blandat och så lite mer... Mmm... Längtar verkligen!!
Det är konstigt att hemlängtan kan slå så knepigt. Jag sitter här och uppfyller min dröm, men samtidigt så skulle jag vissa dagar ge upp hela alltet för ett kilo räkor och några kräftor... Jag vet ju att det är helt absurt, men ibland är man svag... Jag vet ju att längta hem är bara dumt. Det är ju precis som vanligt och det var ju något som fick mig att "fly". Det har ju inte ändrats. Ska bli spännande i sommar och se om jag stannar hela lovet och hur det kommer kännas då. Kommer jag åka tillbaka hit med samma känsla som jag hade när jag lämnade landet sist? Eller kommer jag känna mig mer hemma än nånsin?
Vi får se, sommaren är långt borta, även om den närmar sig med stormsteg... Mycket kan hända på den tiden...
Nu ska jag krypa i säng, titta några avsnitt med Bones och sen sova, förhoppningsvis gott, så jag är utvilad imon!
Sov gott!!
Kram kram
torsdag 13 november 2008
13 november 2008
Jag känner att det här med att räkna ner dagarna tills jag kommer hem inte riktigt funkar... Jag menar enligt min räkning så var det 34 dagar kvar den 11 och det är 34 dagar kvar idag, den 13. Det kan ju inte stämma. Jag har ju inte bokat om biljetten. Kan det bero på att jag inte räknar på samma sätt eller nåt kanske? Jag tror jag stoppar nedräkningen nu och fortsätter när det är enklare att räkna. Som till exempel den 1 december eller nåt...
Det var bara det, over and out!
Kram kram
Det var bara det, over and out!
Kram kram
13 november 2008 - 34 dagar
Så igår orkade jag inte skriva något här. Jag var helt slut och då hade jag ändå ätit dubbelt mot vad jag brukar, druckit energidrycker så det rann ur öronen nästan och sovit ordentligt natten innan. Tröttheten var sån där härlig trötthet, när man jobbat hårt och kroppen bara inte orkar mer. Så där härligt flumigt trött. Mmm, me like...
Jag hade varit på en dags utbildning i dynamisk hantel-träning. Det var riktigt intressant och det kanske inte ser så mycket ut, eller jo, det ser jättekul ut, men det var tungt. Det tar på konditionen och man känner att musklerna får jobba. Och om man säger så här, idag gör det ont i HELA kroppen! Jag har ont i nackmusklerna, som jag aldrig har känt av innan! Jag har känt det i musklerna på halsen efter min första mage-rumpa-lår-klass, men aldrig i nacken. Det är en spännande känsla att fortfarande kunna hitta nya muskler i kroppen.
Men det här är något som jag kommer att lägga till i min träningsrutin. Jag kommer få lösa något tillfälligt här hemma, eftersom det ser lite lustigt ut och om man ställer sig på gymmet, så kommer folk att skratta åt en. Eller tro man är tokig.. Men det kräver utrymme och jag har pyttelite utrymme, men jag är optimistisk till att det ska funka alldeles finemang!!
Nu ska jag skutta iväg med värkande muskler och lära mig lite mer om massage. Och när vi kommer in på det, bor inte jag med världens mest underliga människor? Dom vill inte bli masserade!!! Ska jag ta det personligt eller är det bara att jag råkar ha hittat de 5 människor i världen som inte gillar massage? Hmm...
Ha en bra dag!
Kram kram
Jag hade varit på en dags utbildning i dynamisk hantel-träning. Det var riktigt intressant och det kanske inte ser så mycket ut, eller jo, det ser jättekul ut, men det var tungt. Det tar på konditionen och man känner att musklerna får jobba. Och om man säger så här, idag gör det ont i HELA kroppen! Jag har ont i nackmusklerna, som jag aldrig har känt av innan! Jag har känt det i musklerna på halsen efter min första mage-rumpa-lår-klass, men aldrig i nacken. Det är en spännande känsla att fortfarande kunna hitta nya muskler i kroppen.
Men det här är något som jag kommer att lägga till i min träningsrutin. Jag kommer få lösa något tillfälligt här hemma, eftersom det ser lite lustigt ut och om man ställer sig på gymmet, så kommer folk att skratta åt en. Eller tro man är tokig.. Men det kräver utrymme och jag har pyttelite utrymme, men jag är optimistisk till att det ska funka alldeles finemang!!
Nu ska jag skutta iväg med värkande muskler och lära mig lite mer om massage. Och när vi kommer in på det, bor inte jag med världens mest underliga människor? Dom vill inte bli masserade!!! Ska jag ta det personligt eller är det bara att jag råkar ha hittat de 5 människor i världen som inte gillar massage? Hmm...
Ha en bra dag!
Kram kram
tisdag 11 november 2008
11 november 2008 - 34 dagar kvar
Okej, så jag kom iväg till skolan. Gymmet fick liksom vänta tills en annan dag. Torsdag blir det nog... Imon är det dynamic dumbell training. Hur man lär ut tekniker med hantlar och hur man tränar mest effektivt med hantlar. Ska bli spännande att se vad det är.
Idag har det pluggats blodets väg från syrefattigt till syrerikt. Borde kunna det från förra året, men när vi hade prov på det, så var jag så slutkörd att jag pluggade för stunden, inte för att lära mig. Om man säger så... Nu tror jag att det sätter sig lite bättre. Får hålla tummarna på det i alla fall. Sen pluggade jag konstruktionen av en ryggkota. Inte alltför intressant, men det gick in och nu kan jag det med. Det finns med på listan på punkter som kan komma på provet.
Vi hade en liten tävling idag om det som kommer på provet och det som jag pluggat i evigheter nu, känns det som, sitter ganska illa till... Jag fattade ingenting när det kom till frågorna... Jag frös, kan man säga... Låste mig.... Jag hoppas att frågorna på provet blir lite enklare att förstå...
Och så har jag lovat Jon att han ska få Jo Nesbö's bok som jag tog på jobbet, men jag måste ju läsa den först... Och han vill helst ha den NU! Så jag har ju lite läsa framför mig... Jag som precis har börjat en bok... Jaja, det ska nog gå bra. Och för att klargöra en sak, jag tog inte en bok från affären. Vi får ju böcker som inte kommit ut ännu, som är för kritiker i första hand. Vi får dom också ibland... Och dom får vi ta med oss hem om vi vill. Jag har några stycken... ;)
Och ikväll lämnade Queen Elisabeth II Southampton för sista gången. Hon far nu till Dubai för att bli hotell. Det är en härlig och mastig känsla att höra när dom åker. Kommer inte på vad det heter, men "horn" heter det på engelska. Valthorn kommer upp på min översättningssida, men det känns inte rätt... Jaja, det är ett härligt ljud i alla fall... Lite sorgligt är det, men man vet ju att det kommer nya skepp. På tal om skepp, så ska en av mina vänner från ETM-kursen hoppa på båten och segla iväg snart. Det får ju en att sträva lite efter att klara av den där kursen... Fatta vilka pengar man kan tjäna!! Mmm.... Den som lever får se....
Nu ska jag göra mig nattaklar. Imon är det en lång dag med teori och träning. Gäller att vara på topp då jue...
Sov gott!
Kram kram
Idag har det pluggats blodets väg från syrefattigt till syrerikt. Borde kunna det från förra året, men när vi hade prov på det, så var jag så slutkörd att jag pluggade för stunden, inte för att lära mig. Om man säger så... Nu tror jag att det sätter sig lite bättre. Får hålla tummarna på det i alla fall. Sen pluggade jag konstruktionen av en ryggkota. Inte alltför intressant, men det gick in och nu kan jag det med. Det finns med på listan på punkter som kan komma på provet.
Vi hade en liten tävling idag om det som kommer på provet och det som jag pluggat i evigheter nu, känns det som, sitter ganska illa till... Jag fattade ingenting när det kom till frågorna... Jag frös, kan man säga... Låste mig.... Jag hoppas att frågorna på provet blir lite enklare att förstå...
Och så har jag lovat Jon att han ska få Jo Nesbö's bok som jag tog på jobbet, men jag måste ju läsa den först... Och han vill helst ha den NU! Så jag har ju lite läsa framför mig... Jag som precis har börjat en bok... Jaja, det ska nog gå bra. Och för att klargöra en sak, jag tog inte en bok från affären. Vi får ju böcker som inte kommit ut ännu, som är för kritiker i första hand. Vi får dom också ibland... Och dom får vi ta med oss hem om vi vill. Jag har några stycken... ;)
Och ikväll lämnade Queen Elisabeth II Southampton för sista gången. Hon far nu till Dubai för att bli hotell. Det är en härlig och mastig känsla att höra när dom åker. Kommer inte på vad det heter, men "horn" heter det på engelska. Valthorn kommer upp på min översättningssida, men det känns inte rätt... Jaja, det är ett härligt ljud i alla fall... Lite sorgligt är det, men man vet ju att det kommer nya skepp. På tal om skepp, så ska en av mina vänner från ETM-kursen hoppa på båten och segla iväg snart. Det får ju en att sträva lite efter att klara av den där kursen... Fatta vilka pengar man kan tjäna!! Mmm.... Den som lever får se....
Nu ska jag göra mig nattaklar. Imon är det en lång dag med teori och träning. Gäller att vara på topp då jue...
Sov gott!
Kram kram
11 november 2008 del 2
Tänk vad tokigt det kan bli när man är lite trötter... Det var ju inte två dagars kaloriinnehåll i den där chokladkakan!!! Hur skulle det vara möjligt egentligen? Inte ens om den är gjord av bara socker och smör skulle det gå. Men efter en natts härliga vila, så inser jag att jag läste på Kj och inte kcal... Då blir det så tokigt.
Vad har vi lärt oss av det här? Vila är viktigt om man ska kunna ta beslut, behandla information och kunna vidarebefodra den informationen.
Nu är det frukost och sen skola. När jag kommer hem blir det mer studier... Proven närmar sig... HJÄLP!!!
Ha en bra dag!
Kram kram
Vad har vi lärt oss av det här? Vila är viktigt om man ska kunna ta beslut, behandla information och kunna vidarebefodra den informationen.
Nu är det frukost och sen skola. När jag kommer hem blir det mer studier... Proven närmar sig... HJÄLP!!!
Ha en bra dag!
Kram kram
11 november 2008
Nej, ingen morronträning, det var mörkt och det såg kallt ut... Sängen var ju varm och go... Imon är det gymmet hela dagen och sen kör jag morrongym på torsdag igen. Låter som en plan? Tycker jag med!!
Ha en bra dag!!
Kram kram
Ha en bra dag!!
Kram kram
måndag 10 november 2008
10 november 2008 - 35 dagar kvar
10 november. På onsdag är det en månad kvar till skolan gör uppehåll för jullov. På den månaden ska vi hinna med att lämna in ett grupparbete, två inlämningsarbeten och ha två prov. Undrar hur tiden ska räcka till... Men på något vänster, så går det ju alltid vägen, med varierande resultat dock... Håll tummarna på att det ska gå bra!
Idag har jag varit duktig, jag gick upp tidigt och kom iväg till gymmet och fick tränat en timme. Sen iväg till skolan för föreläsningar och sånt. Mitt i ösregnet så skulle vi iväg och göra ett studiebesök på ett gym. Inte alls kul att komma fram och inse att det var stängt!! Så det var bara att byta gym och gå till ett annat gym. Vid det laget hade jag trampat i så många vattenpölar, storlek Atlanten, att det bara squishade mellan tårna på mig. Inte alls kul att gå in på föreläsning i en kall skolsal då... Men det är bara att bita ihop och tänka på den varma duschen som väntade när jag kom hem, dom torra kläderna och värme...
Imon är det upprepning på det. Ska försöka komma iväg till gymmet på morronen innan skolan måndag, tisdag, onsdag, torsdag och lördag. På fredagen har vi gyminstruktion på morronen, så det blir tränat ändå.... Det kanske låter mycket, men jag har ingen direkt rutin när jag tränar längre. Det blir liksom vad det blir. Mest blir det konditionsträning och fettbränning. Och jo, det behövs... Idag efter en dag i misär, tyckte jag i och med vädret, så unnade jag mig en liten chokladkaka. Det var liksom en plopp-kaka, kan man säga. När jag tuggar i mig sista biten tittar jag på kalorierna och inser att jag precis satt i mig lite drygt två dagsransoner av kalorier... Detta händer inte varje dag. Ska jag vara ärlig, så brukar jag hålla mig till 50-grams bitarna, men idag kände jag att jag förtjänade en stor bit. Det kommer inte hända igen. Så många kalorier i en liten chokladkaka på 200 gram! Det känns inte möjligt... Men jag är avskräckt för resten av mitt liv för den kakan och kommer i fortsättningen titta på kalorierna innan jag stoppar chokladen i korgen!
Annars har vädret varit uruselt idag! Det finns inte ord att beskriva, men det har varit typiskt engelskt väder idag, det har verkligen öst ner!! Vattenpölarna sträckte sig från trottoar till trottoar, så att gå på trottoaren vid vägen var som att be om att bli nerskvätt med smutsigt gammalt regnvatten! Det var verkligen oceaner på vägarna! Hoppas, hoppas att allt regn som ska falla i höst/vinter kom idag, så det är fint tills vidare. Vind är okej, blåst är också okej och storm funkar det med. Men regn? Why, oh why?! Håll tummarna på att det är fint väder imon. Det blir så mycket roligare då...
Nu ska jag krypa ner i sängen och se om jag kan kolla på Låt den rätte komma in. Får se om den funkar, annars blir det Bones, sen sova!
Ta hand om er där ute!
Kram kram
Idag har jag varit duktig, jag gick upp tidigt och kom iväg till gymmet och fick tränat en timme. Sen iväg till skolan för föreläsningar och sånt. Mitt i ösregnet så skulle vi iväg och göra ett studiebesök på ett gym. Inte alls kul att komma fram och inse att det var stängt!! Så det var bara att byta gym och gå till ett annat gym. Vid det laget hade jag trampat i så många vattenpölar, storlek Atlanten, att det bara squishade mellan tårna på mig. Inte alls kul att gå in på föreläsning i en kall skolsal då... Men det är bara att bita ihop och tänka på den varma duschen som väntade när jag kom hem, dom torra kläderna och värme...
Imon är det upprepning på det. Ska försöka komma iväg till gymmet på morronen innan skolan måndag, tisdag, onsdag, torsdag och lördag. På fredagen har vi gyminstruktion på morronen, så det blir tränat ändå.... Det kanske låter mycket, men jag har ingen direkt rutin när jag tränar längre. Det blir liksom vad det blir. Mest blir det konditionsträning och fettbränning. Och jo, det behövs... Idag efter en dag i misär, tyckte jag i och med vädret, så unnade jag mig en liten chokladkaka. Det var liksom en plopp-kaka, kan man säga. När jag tuggar i mig sista biten tittar jag på kalorierna och inser att jag precis satt i mig lite drygt två dagsransoner av kalorier... Detta händer inte varje dag. Ska jag vara ärlig, så brukar jag hålla mig till 50-grams bitarna, men idag kände jag att jag förtjänade en stor bit. Det kommer inte hända igen. Så många kalorier i en liten chokladkaka på 200 gram! Det känns inte möjligt... Men jag är avskräckt för resten av mitt liv för den kakan och kommer i fortsättningen titta på kalorierna innan jag stoppar chokladen i korgen!
Annars har vädret varit uruselt idag! Det finns inte ord att beskriva, men det har varit typiskt engelskt väder idag, det har verkligen öst ner!! Vattenpölarna sträckte sig från trottoar till trottoar, så att gå på trottoaren vid vägen var som att be om att bli nerskvätt med smutsigt gammalt regnvatten! Det var verkligen oceaner på vägarna! Hoppas, hoppas att allt regn som ska falla i höst/vinter kom idag, så det är fint tills vidare. Vind är okej, blåst är också okej och storm funkar det med. Men regn? Why, oh why?! Håll tummarna på att det är fint väder imon. Det blir så mycket roligare då...
Nu ska jag krypa ner i sängen och se om jag kan kolla på Låt den rätte komma in. Får se om den funkar, annars blir det Bones, sen sova!
Ta hand om er där ute!
Kram kram
onsdag 5 november 2008
5 november 2008 - 41 dagar kvar
Hej hopp i stugan!
Ikväll är det bonfire night här. Alla eldar sin skit dom har i trädgården efter löven har fallit och skjuter raketer. Raketerna är mest till att fira minnet av Guy Fawkes, som 5 november 1605 tillsammans med några katolska konspiratorer gick samman och försökte spränga parlamentet i London. Därför firas 5 november alltid med fyrverkerier och sånt, för att minnas det där. Guy Fawkes är idag ansedd som en terrorist i dåtidens mått.
Vet inte om det betyder något, årtalet är jag lite osäker på, men datumet är jag säker på, eftersom det är idag det smäller ute och idag är det 5 november... ;)
Annars händer det inte så mycket. Pluggar och står i. Försöker i alla fall... Har känt mig lite hängig ett par dagar och det är inte bara jag. Pratade med Nirzari idag och alla i hennes lägenhet är trötta och skulle lätt kunna sova ett dygn rakt igenom. I söndags somnade jag strax innan 21 och vaknade 8.30. Så länge har jag inte sovit på länge... Kom hem idag och sov i 4 timmar, och känner ändå att jag lätt kunnat sova för natten nu. Får se om jag kanske hoppar över skolarbete ikväll och gå och lägga mig. Klockan är ju ändå redan 21.... Ett par avsnitt av Bones, så jag kan drömma söta drömmar om Seeley igen.
Yup, så får det nog bli... Sova är så härligt...
Nattinatt!
Kram kram
Ikväll är det bonfire night här. Alla eldar sin skit dom har i trädgården efter löven har fallit och skjuter raketer. Raketerna är mest till att fira minnet av Guy Fawkes, som 5 november 1605 tillsammans med några katolska konspiratorer gick samman och försökte spränga parlamentet i London. Därför firas 5 november alltid med fyrverkerier och sånt, för att minnas det där. Guy Fawkes är idag ansedd som en terrorist i dåtidens mått.
Vet inte om det betyder något, årtalet är jag lite osäker på, men datumet är jag säker på, eftersom det är idag det smäller ute och idag är det 5 november... ;)
Annars händer det inte så mycket. Pluggar och står i. Försöker i alla fall... Har känt mig lite hängig ett par dagar och det är inte bara jag. Pratade med Nirzari idag och alla i hennes lägenhet är trötta och skulle lätt kunna sova ett dygn rakt igenom. I söndags somnade jag strax innan 21 och vaknade 8.30. Så länge har jag inte sovit på länge... Kom hem idag och sov i 4 timmar, och känner ändå att jag lätt kunnat sova för natten nu. Får se om jag kanske hoppar över skolarbete ikväll och gå och lägga mig. Klockan är ju ändå redan 21.... Ett par avsnitt av Bones, så jag kan drömma söta drömmar om Seeley igen.
Yup, så får det nog bli... Sova är så härligt...
Nattinatt!
Kram kram
måndag 3 november 2008
3 november 2008 - 43 dagar
Graduation week.
Veckan som får alla studenter något att sträva efter. Det är Graduation week som får oss att kämpa vidare. Man vill ju liksom klara av det och också kunna gå omkring på skolan och veta att man är klar. Det är färdigt och över: stressen, ångesten, men också skratten och allt kul som det faktiskt innebär att vara här. Träffa nya människor varje dag, testa gränserna, pröva sig fram och inse att man faktiskt klarar mer än man tror...
Jag längtar tills det är över, tills jag får gå till Guildhall och kasta min hatt. Men jag ser också fram emot dom nästan två åren jag har kvar. Jag känner att den tiden kommer gå fort och det gäller att ta tillvara på den. Hur jobbigt det än är periodvis...
En bild på vad jag kommer ha på mig om två år:
Dags att plugga, så det blir nån graduation för min del...
Kram kram
Veckan som får alla studenter något att sträva efter. Det är Graduation week som får oss att kämpa vidare. Man vill ju liksom klara av det och också kunna gå omkring på skolan och veta att man är klar. Det är färdigt och över: stressen, ångesten, men också skratten och allt kul som det faktiskt innebär att vara här. Träffa nya människor varje dag, testa gränserna, pröva sig fram och inse att man faktiskt klarar mer än man tror...
Jag längtar tills det är över, tills jag får gå till Guildhall och kasta min hatt. Men jag ser också fram emot dom nästan två åren jag har kvar. Jag känner att den tiden kommer gå fort och det gäller att ta tillvara på den. Hur jobbigt det än är periodvis...
En bild på vad jag kommer ha på mig om två år:
Dags att plugga, så det blir nån graduation för min del...
Kram kram
söndag 2 november 2008
2 november 2008 - 44 dagar
Hej hopp!
Söndagen är avklarad och imon börjar en ny vecka!
Studievecka och det innebär hela, långa dagar på biblioteket. Halvkul, men vad göra? Det är ju snart lov...
Har ju lovat lite bilder på mitt rum där jag bor nu. Utsikten från mitt rum har jag redan visat, så det hoppar jag över idag.
Detta är vad man ser när man kommer in i rummet. En säng...
Sen har jag en garderob också. Och en fitnessboll. Använder den ibland, men för det mesta hänger den där på sniskan... Ska bli bättre på att använda den dock.
Sen har vi den stökiga delen. Men det är inte lätt att hålla reda på filmer, nallar, muggar, bodylotions, linsvatten, värmeelement och hårtorkar... Det är ju sånt man gömmer undan i badrumskåpet. Eller delar av det i alla fall. Men har man allt på samma ställe, så blir det så här...
Sen har vi skrivbordet. Här lyser flitens lampa till sent inpå nätterna. Hmm... Om det ändå vore så väl.. Jag pillar med mina papper och pärmar här dock och det är ganska skönt att ha ett skrivbord, även om jag inte riktigt kan plugga hemma. Bokhyllan är fylld till bredden, men som ni har förstått, så finns det inte utrymme att pussla ihop den andra bokhyllan för att avlasta, så det är bara att pussla ihop böckerna i den lilla bokhyllan jag har. Bilden på datorn är tagen ute på en brygga i Tjolöholm dagarna innan jag flyttade till England.
Och där är vägen ut ur rummet. Det är inte stort, men det räcker. Ni ser mellanrummet mellan sängen och skrivbordet, det är där jag har plats för massagebänken. Det är precis så jag kan gå runt bänken när stolen är borttagen. Men det funkar, det är huvudsaken!
Nu ska jag förbereda inför morrondagen. Det blir gymmet först, sen biblioteket.
Ha en härlig söndagskväll och sov så gott!
Kram kram
Söndagen är avklarad och imon börjar en ny vecka!
Studievecka och det innebär hela, långa dagar på biblioteket. Halvkul, men vad göra? Det är ju snart lov...
Har ju lovat lite bilder på mitt rum där jag bor nu. Utsikten från mitt rum har jag redan visat, så det hoppar jag över idag.
Detta är vad man ser när man kommer in i rummet. En säng...
Sen har jag en garderob också. Och en fitnessboll. Använder den ibland, men för det mesta hänger den där på sniskan... Ska bli bättre på att använda den dock.
Sen har vi den stökiga delen. Men det är inte lätt att hålla reda på filmer, nallar, muggar, bodylotions, linsvatten, värmeelement och hårtorkar... Det är ju sånt man gömmer undan i badrumskåpet. Eller delar av det i alla fall. Men har man allt på samma ställe, så blir det så här...
Sen har vi skrivbordet. Här lyser flitens lampa till sent inpå nätterna. Hmm... Om det ändå vore så väl.. Jag pillar med mina papper och pärmar här dock och det är ganska skönt att ha ett skrivbord, även om jag inte riktigt kan plugga hemma. Bokhyllan är fylld till bredden, men som ni har förstått, så finns det inte utrymme att pussla ihop den andra bokhyllan för att avlasta, så det är bara att pussla ihop böckerna i den lilla bokhyllan jag har. Bilden på datorn är tagen ute på en brygga i Tjolöholm dagarna innan jag flyttade till England.
Och där är vägen ut ur rummet. Det är inte stort, men det räcker. Ni ser mellanrummet mellan sängen och skrivbordet, det är där jag har plats för massagebänken. Det är precis så jag kan gå runt bänken när stolen är borttagen. Men det funkar, det är huvudsaken!Nu ska jag förbereda inför morrondagen. Det blir gymmet först, sen biblioteket.
Ha en härlig söndagskväll och sov så gott!
Kram kram
lördag 1 november 2008
1 november 2008 - 45 dagar
Lördag och jag sitter hemma, som vanligt...
Känner inte riktigt för att hitta på något. Ska ju upp och jobba imon och jag är ju inte miljonär direkt. Det kostar att plugga, vill jag lova. Massa böcker och saker man måste köpa. Fast jag klarar mig. Jag har mat på bordet och kläder på kroppen, resten är ju egentligen ganska oviktigt har jag upptäckt. Jag är ju inte lyckligare för att jag har en 42" tv eller vad det nu kan vara man kan tänkas behöva. Fast det är klart, det är ju roligare att ligga i soffan och kolla på film än i sängen med en laptop på magen...
Jag hoppas innerligt att jag inte faller tillbaka i köpträsket när skolan är slut och man börjar tjäna pengar igen. Jag menar, jag har inga pengar att spendera, så det är ju ganska självklart att jag håller mig undan shopping. Men när man tjänar pengar, hyran och CSN är betalt, det finns pengar kvar, kommer dom spenderas eller kommer dom åka in på sparkontot? Jag hoppas jag är stark nog att kunna spara. Men det är bara framtiden som kan visa det.
Så idag, vad har hänt? Inte mycket. Vädret har varit riktigt piss, så jag har inte satt en fot utanför dörren. Jag har städat mitt rum, så imon tänkte jag se om jag kan ta lite kort och lägga upp här, så ni kan se hur jag bor och lever. Det är litet och kallt, men det är hemma för nu. Jag trivs här, men jag måste erkänna att jag längtar tills jag har mitt egna ställe igen. Där jag bestämmer var sakerna ska ligga, tvn är min och allt i kylskåpet är mitt, mitt, bara mitt... Fast det är ganska skönt att ha folk omkring sig också.
Jag har tagit ledigt från skoljobbet idag, har ju studievecka nästa vecka, så kommer ju bo på bibliotket nästa vecka. Så att ta en dag ledigt kanske inte riktigt skadar... Fast det känns lite som man skolkar...
Hur som helst, mitt liv är lika händelselöst som vanligt, men jag lovar att säga till om något händer. Bra som dåligt...
Nu ska jag hoppa ner för trapporna, se om det händer nåt kul, eller om jag kan gå och lägga mig och vara säker på att jag inte missar något!
Sov gott!
Kram kram
Känner inte riktigt för att hitta på något. Ska ju upp och jobba imon och jag är ju inte miljonär direkt. Det kostar att plugga, vill jag lova. Massa böcker och saker man måste köpa. Fast jag klarar mig. Jag har mat på bordet och kläder på kroppen, resten är ju egentligen ganska oviktigt har jag upptäckt. Jag är ju inte lyckligare för att jag har en 42" tv eller vad det nu kan vara man kan tänkas behöva. Fast det är klart, det är ju roligare att ligga i soffan och kolla på film än i sängen med en laptop på magen...
Jag hoppas innerligt att jag inte faller tillbaka i köpträsket när skolan är slut och man börjar tjäna pengar igen. Jag menar, jag har inga pengar att spendera, så det är ju ganska självklart att jag håller mig undan shopping. Men när man tjänar pengar, hyran och CSN är betalt, det finns pengar kvar, kommer dom spenderas eller kommer dom åka in på sparkontot? Jag hoppas jag är stark nog att kunna spara. Men det är bara framtiden som kan visa det.
Så idag, vad har hänt? Inte mycket. Vädret har varit riktigt piss, så jag har inte satt en fot utanför dörren. Jag har städat mitt rum, så imon tänkte jag se om jag kan ta lite kort och lägga upp här, så ni kan se hur jag bor och lever. Det är litet och kallt, men det är hemma för nu. Jag trivs här, men jag måste erkänna att jag längtar tills jag har mitt egna ställe igen. Där jag bestämmer var sakerna ska ligga, tvn är min och allt i kylskåpet är mitt, mitt, bara mitt... Fast det är ganska skönt att ha folk omkring sig också.
Jag har tagit ledigt från skoljobbet idag, har ju studievecka nästa vecka, så kommer ju bo på bibliotket nästa vecka. Så att ta en dag ledigt kanske inte riktigt skadar... Fast det känns lite som man skolkar...
Hur som helst, mitt liv är lika händelselöst som vanligt, men jag lovar att säga till om något händer. Bra som dåligt...
Nu ska jag hoppa ner för trapporna, se om det händer nåt kul, eller om jag kan gå och lägga mig och vara säker på att jag inte missar något!
Sov gott!
Kram kram
tisdag 28 oktober 2008
28 oktober 2008
Hej hopp!
Bara så ni vet, så tror jag att min massage bänk står hemma hos grannarna. Det låg en lapp i våran brevlåda om att dom lämnat en "box" där idag till mig. Undrar hur det gick till, med tanke på att jag inte lämnade godkännande om att dom kunde lämna till nån annan... Tur jag känner Bethan! Hon är snäll och skulle inte göra något dumt mot min nya massagebänk. Om det nu är den som kommit...
Livet här går sin stilla gång annars här. Det börjar bli kallt och regnigt och grått, men än så länge är det inte så farligt. Men det har gått fort. För bara nån vecka sen var det så varmt att man kunde gå utan jacka och det var nästan för varmt. Nu är det dags att plocka fram vinterjackan och det svider. Jag vill verkligen inte...
Med kylan kommer den onda nacken. Omställningen från varmt till kallt verkar påverka mig mer och mer för varje år som går. Men med lite massage, lite värme och sömn, så ska det nog lösa sig. Just nu är det nog mest migrän som stör, tror jag. Jag fick en attack i lördags och den håller i sig...
Inget jättekul att läsa om kanske, så jag går genast över till maten. Idag lagar jag maten, det blir ungsbakad torsk i folie med kokt potatis och en liten sallad till det. Tror ni det går hem här i huset? Håll tummarna!
Nu ska jag vila en liten stund innan alla kommer hem.
Ta hand om er!
Kram kram
Bara så ni vet, så tror jag att min massage bänk står hemma hos grannarna. Det låg en lapp i våran brevlåda om att dom lämnat en "box" där idag till mig. Undrar hur det gick till, med tanke på att jag inte lämnade godkännande om att dom kunde lämna till nån annan... Tur jag känner Bethan! Hon är snäll och skulle inte göra något dumt mot min nya massagebänk. Om det nu är den som kommit...
Livet här går sin stilla gång annars här. Det börjar bli kallt och regnigt och grått, men än så länge är det inte så farligt. Men det har gått fort. För bara nån vecka sen var det så varmt att man kunde gå utan jacka och det var nästan för varmt. Nu är det dags att plocka fram vinterjackan och det svider. Jag vill verkligen inte...
Med kylan kommer den onda nacken. Omställningen från varmt till kallt verkar påverka mig mer och mer för varje år som går. Men med lite massage, lite värme och sömn, så ska det nog lösa sig. Just nu är det nog mest migrän som stör, tror jag. Jag fick en attack i lördags och den håller i sig...
Inget jättekul att läsa om kanske, så jag går genast över till maten. Idag lagar jag maten, det blir ungsbakad torsk i folie med kokt potatis och en liten sallad till det. Tror ni det går hem här i huset? Håll tummarna!
Nu ska jag vila en liten stund innan alla kommer hem.
Ta hand om er!
Kram kram
lördag 25 oktober 2008
Jippie!!!
JAG VANN BUDGIVNINGEN!!!
Jag är nu stolt ägare till en massagebänk!!
Den ser ut som på bilden och den är blå!! Jippie!
Jag visste att det fanns en mening med att jag inte skulle vinna budgivningen på den andra, den var ju GRÖN!!!
Förhoppningsvis kommer den på tisdag eftermiddag eller på onsdag, sen är det bara kön jag väntar på!!
Och så får vi hålla tummarna att jag klarar utbildningen, så jag har användning för den också mer än bara just nu... Hihi...
Sov gott!
Kram kram
25 oktober 2008
Hej hopp!
Hade tänkt blogga igår, men det kom änna av sig när jag kom hem efter att ha varit på bio och sett Burn after reading. Alltså, Brad Pitt var helt underbar i den rollen!! Skrattade så tårarna rann!! Så fort han var i bild, så skrattade jag. Nirzari var så rädd att hon hade missat nåt, hon frågade hela tiden vad jag skrattade åt... Men själva filmen var väl ingen jättehit. Ska ladda ner och se den igen, för det känns som jag missade ganska mycket av nån anledning.
Men igår budade jag på en massagebänk och blev så besviken att jag förlorade, så jag glömde allt annat! Eller det kanske var lite överdrift, men jag vill verkligen ha en massagebänk. Det blir ju så himla mycket lättare att träna då... Om man tränar på någon som ligger på golvet, det kan ju inte bli bra och en vanlig säng blir ju liksom ett mellanläge... Men jag ger inte upp. Jag budar på en likadan idag. Får jag inte den, så ger jag £10 mer än mitt maxbud (£70) på ebay och köper via en annan sida istället. Men håll tummarna att jag får den nu! Budet ligger just nu på £61 och stannar det där, är jag helnöjd!
Jag kommer att finansera den här massagebänken genom att sälja min gamla laptop till M för samma summa som bänken kostar. Då får hon något som hon behöver och jag kan köpa något jag behöver. Hon kommer ju tjäna på att jag får tag på en massagebänk också jue... Och så fort dom här hemma fick reda på att vi lärde oss ryggmassage, så blev dom genast mycket mer intresserade än vad dom var av benmassage... Hihi... Men dom får allt ställa upp på alla delar av massagen, annars blir det inget alls! Hmpf...
Jag har verkligen helt gått upp i hela den här massagegrejen! Det är verkligen intressant och kul! Fast man känner ju att man använder muskler man inte riktigt är van att använda... Underarmarna och musklerna runt tummarna och händerna över lag är ganska ömma. Och det är roligare att plugga än nervsystem och konsultationsövningar... Men allt måste göras. Köpte två böcker igår, en bok med muskler och allt som vi bör veta och sen en bok om idrottsmassage och tekniker och så. Tyvärr var jag ju tvungen att rusa till jobbet och bion, så jag hann inte titta så jättenoga. Men alltså det är så kul med nya böcker! Kan titta i all evighet på musklerna och sånt. Dom senaste kvällarna här hemma har jag testat mig själv på min muskelkunskap på den här länken. Jag har nu alla rätt på musklerna och nästan alla benen i kroppen som är med där. Klart vi inte behöver kunna varenda ben och muskel, men vi bör ha koll på dom flesta. Jag är ganska nöjd med min kunskap so far, men det är alltid mer att lära...
Nu måste jag lägga i en högre växel på körtlar och hormoner, heter det endokrina systemet på svenska? Det heter endocrine system på engelska, sökte i ordlistan och det är vad som kommer upp. Nån som har koll på sånt? Jag har börjat få lite kläm på det, men det är svårt att veta vad som är baskunskaper och vad som är överkurs, när dom går igenom allt på lektionen... Ska kolla om läraren har lite tid över och gå igenom hur detaljerat vi måste veta.
Ska kolla här hemma nu om nån är intresserad av att kolla film. Om inte, så ska jag krypa ner i sängen, kolla en film och avsluta kvällen med Bones! Mmm... Booth... Vad skulle man inte göra för att ha en egen liten Special agent Seeley Booth?!?! Yummy...
Nä, ha det så bra, så hörs vi snart igen!
Kram kram
Hade tänkt blogga igår, men det kom änna av sig när jag kom hem efter att ha varit på bio och sett Burn after reading. Alltså, Brad Pitt var helt underbar i den rollen!! Skrattade så tårarna rann!! Så fort han var i bild, så skrattade jag. Nirzari var så rädd att hon hade missat nåt, hon frågade hela tiden vad jag skrattade åt... Men själva filmen var väl ingen jättehit. Ska ladda ner och se den igen, för det känns som jag missade ganska mycket av nån anledning.
Men igår budade jag på en massagebänk och blev så besviken att jag förlorade, så jag glömde allt annat! Eller det kanske var lite överdrift, men jag vill verkligen ha en massagebänk. Det blir ju så himla mycket lättare att träna då... Om man tränar på någon som ligger på golvet, det kan ju inte bli bra och en vanlig säng blir ju liksom ett mellanläge... Men jag ger inte upp. Jag budar på en likadan idag. Får jag inte den, så ger jag £10 mer än mitt maxbud (£70) på ebay och köper via en annan sida istället. Men håll tummarna att jag får den nu! Budet ligger just nu på £61 och stannar det där, är jag helnöjd!
Jag kommer att finansera den här massagebänken genom att sälja min gamla laptop till M för samma summa som bänken kostar. Då får hon något som hon behöver och jag kan köpa något jag behöver. Hon kommer ju tjäna på att jag får tag på en massagebänk också jue... Och så fort dom här hemma fick reda på att vi lärde oss ryggmassage, så blev dom genast mycket mer intresserade än vad dom var av benmassage... Hihi... Men dom får allt ställa upp på alla delar av massagen, annars blir det inget alls! Hmpf...
Jag har verkligen helt gått upp i hela den här massagegrejen! Det är verkligen intressant och kul! Fast man känner ju att man använder muskler man inte riktigt är van att använda... Underarmarna och musklerna runt tummarna och händerna över lag är ganska ömma. Och det är roligare att plugga än nervsystem och konsultationsövningar... Men allt måste göras. Köpte två böcker igår, en bok med muskler och allt som vi bör veta och sen en bok om idrottsmassage och tekniker och så. Tyvärr var jag ju tvungen att rusa till jobbet och bion, så jag hann inte titta så jättenoga. Men alltså det är så kul med nya böcker! Kan titta i all evighet på musklerna och sånt. Dom senaste kvällarna här hemma har jag testat mig själv på min muskelkunskap på den här länken. Jag har nu alla rätt på musklerna och nästan alla benen i kroppen som är med där. Klart vi inte behöver kunna varenda ben och muskel, men vi bör ha koll på dom flesta. Jag är ganska nöjd med min kunskap so far, men det är alltid mer att lära...
Nu måste jag lägga i en högre växel på körtlar och hormoner, heter det endokrina systemet på svenska? Det heter endocrine system på engelska, sökte i ordlistan och det är vad som kommer upp. Nån som har koll på sånt? Jag har börjat få lite kläm på det, men det är svårt att veta vad som är baskunskaper och vad som är överkurs, när dom går igenom allt på lektionen... Ska kolla om läraren har lite tid över och gå igenom hur detaljerat vi måste veta.
Ska kolla här hemma nu om nån är intresserad av att kolla film. Om inte, så ska jag krypa ner i sängen, kolla en film och avsluta kvällen med Bones! Mmm... Booth... Vad skulle man inte göra för att ha en egen liten Special agent Seeley Booth?!?! Yummy...
Nä, ha det så bra, så hörs vi snart igen!
Kram kram
torsdag 23 oktober 2008
23 oktober 2008
Hej hej!
Har egentligen inget att berätta, precis som vanligt.
Torsdagarna är långa dagar... Börjar i och för sig inte skolan förrän 10, men då har vi 3½ timme idrottsmassage. Låter kanske ganska avslappnande, och visst är det. Speciellt idag, då vi lärde oss ryggen. Men om man masserar och masseras i nästan två timmar och sen har teori på det, så är man rätt seg. Att sen gå in i gymmet för att köra kondition en timme för att man måste kunna "läsa" folk om dom är ärliga med sin prestation. Sen rusa till jobbet för att stå i kassan på W och serva och vara trevlig när man är så trött att ögonen går i kors och det skulle varit en prestation att serva kunder på svenska. Ja, då är det en lång dag...
Hade ett norskt par som kom in och letade efter Kalle Anka & Co. Vi säljer inte det, men jag lyckades sälja en bok med Kalle och Hobbe. Min favorit, Kalle släng dig i väggen! Tommy och Tigern, som den heter på norska. Alltid lär man sig något nytt, eller hur?
Det norska paret var trevliga i alla fall. Hon letar jobb här och han pluggar andra året på maritime business. Det är inte det lättaste med norska alla gånger, men det gick ganska bra. Kanske springer jag på han på biblioteket och kanske vips har jag kommit ett steg närmare att lära mig norska! Vem vet?
En klasskompis ska kolla om jag kan få jobb på det gymmet han jobbar. Jag måste börja fiska lite efter ett nytt jobb efter jul, eftersom det ser mörkt ut att jag får ledigt för att åka hem över jul. Och får jag inte ledigt, så är det ju bara att jag säger upp mig. Jag har betalat min biljett hem, jag bad om ledighet innan jag gjorde det och det var okej då. Nu säger dom att jag inte får ledigt. Men, men, om jag börjar leta jobb nu för efter jul, så ska det väl lösa sig. Jobb måste jag tyvärr ha.... Studiemedlet räcker inte länge när man har hyra och räkningar och sånt att betala... Har ju knappt pengar som det är...
Nu ska jag hur som helst krypa i säng med min underbara massagebok. Jag hoppas att den under natten ska dela med sig av alla hemligheter. Precis som man gjorde när man var liten och glömt göra läxan, lägg boken under kudden, så kommer huvudet att absorbera kunskapen under natten. ;) Det hade varit underbart om det varit så enkelt!!
Sov gott!
Kram kram
Har egentligen inget att berätta, precis som vanligt.
Torsdagarna är långa dagar... Börjar i och för sig inte skolan förrän 10, men då har vi 3½ timme idrottsmassage. Låter kanske ganska avslappnande, och visst är det. Speciellt idag, då vi lärde oss ryggen. Men om man masserar och masseras i nästan två timmar och sen har teori på det, så är man rätt seg. Att sen gå in i gymmet för att köra kondition en timme för att man måste kunna "läsa" folk om dom är ärliga med sin prestation. Sen rusa till jobbet för att stå i kassan på W och serva och vara trevlig när man är så trött att ögonen går i kors och det skulle varit en prestation att serva kunder på svenska. Ja, då är det en lång dag...
Hade ett norskt par som kom in och letade efter Kalle Anka & Co. Vi säljer inte det, men jag lyckades sälja en bok med Kalle och Hobbe. Min favorit, Kalle släng dig i väggen! Tommy och Tigern, som den heter på norska. Alltid lär man sig något nytt, eller hur?
Det norska paret var trevliga i alla fall. Hon letar jobb här och han pluggar andra året på maritime business. Det är inte det lättaste med norska alla gånger, men det gick ganska bra. Kanske springer jag på han på biblioteket och kanske vips har jag kommit ett steg närmare att lära mig norska! Vem vet?
En klasskompis ska kolla om jag kan få jobb på det gymmet han jobbar. Jag måste börja fiska lite efter ett nytt jobb efter jul, eftersom det ser mörkt ut att jag får ledigt för att åka hem över jul. Och får jag inte ledigt, så är det ju bara att jag säger upp mig. Jag har betalat min biljett hem, jag bad om ledighet innan jag gjorde det och det var okej då. Nu säger dom att jag inte får ledigt. Men, men, om jag börjar leta jobb nu för efter jul, så ska det väl lösa sig. Jobb måste jag tyvärr ha.... Studiemedlet räcker inte länge när man har hyra och räkningar och sånt att betala... Har ju knappt pengar som det är...
Nu ska jag hur som helst krypa i säng med min underbara massagebok. Jag hoppas att den under natten ska dela med sig av alla hemligheter. Precis som man gjorde när man var liten och glömt göra läxan, lägg boken under kudden, så kommer huvudet att absorbera kunskapen under natten. ;) Det hade varit underbart om det varit så enkelt!!
Sov gott!
Kram kram
tisdag 21 oktober 2008
21oktober 2008
God afton!
Det var ett sen jag skrev nu. Det känns i och för sig som det har gått längre tid, men jag har noll tidsuppfattning. Idag var jag helt säker på att det var torsdag. Jag har lite koll på veckorna efter som alla hela tiden pratar om vilken vecka vi är i och när första provet är. Har börjat plugga till det, för det är ett stort prov. Det är bara 16% av hela betyget för just den enheten, men det är ett viktigt prov. Alla prov, inlämningar och presentationer är viktiga. Men vissa är mer viktiga än andra.
Idag har vi haft två förberedande presentationer. Små och korta presentationer och det gick ganska bra. Jag känner mig mer som en i gruppen, tror jag. Det är inte lika indelat i år som det var förra året. Alla är där för att få bra betyg, anstränger sig lite extra och dom som förra året inte sa pip, pratar nu mer och delar med sig av kunskap och erfarenheter. Och alla lyssnar på alla. Samtidigt har det krupit fram att folk är lika skitnervösa som jag inför presentationer! Inte nytt, så sett, men det känns skönt att folk pratar om det inför varandra. Och alla dom här små betydelselösa presentationerna hjälper ju till att bygga upp ett självförtroende.
Läste lite på skolans portal om hypnosterapi. Det verkar intressant faktiskt. Man kan få hjälp med det mesta, nervositet inför prov, presentationer och prestationsångest i allmänhet. Många får seriösa panikattacker och sånt. Jag får det bara när jag åker hem till Sverige av nån anledning... Är väl rädd att allt ska ha förändrats för mycket, att jag inte ska få plats i folks liv. Det är många tankar och funderingar som surrar när man tar ett beslut som det här. Jag var beredd på att allt skulle förändras. Att relationer skulle ändra struktur och sånt.
Men det går inte att förvänta sig eller föreställa sig hur man ska reagera på det. Jag vill ju komma hem en dag, men när den dagen kommer och vart jag landar då, det vet jag inte. Det går inte att svara på. Jag vet nu lite mer om vart jag har alla, vissa mer överraskande än andra. Jag vet också att jag klarar mig över dom flesta hindren på egen hand om jag måste ta mig över dom. Jag känner mig så stolt över mig själv för att jag faktiskt gjort detta, jag är snart halvvägs igenom det och jag känner hur jag har vuxit. Bara att erkänna detta officiellt är ju ett framsteg. Som svensk kan man ju inte ha höga tankar om sig själv! Hmpf... Men jag kanske håller på att växa ifrån den svenska mentaliteten? Bli lite internationell? Lär mig av andra kulturer...
På tal om att åka hem och panikattacker, så kan jag meddela att biljetten hem över jul är bokad. Jag kommer att åka hem den 16e december. Jag stannar hemma fram tills den 3e januari. Och den som erbjuder sig att köra mig till flygplatsen, Landvetter denna gången, kommer få en liten överraskning!
Hur som helst, tiden står inte stilla, tyvärr. Imon är det dags för en studiedag på biblioteket. Håll tummarna att Jamie hittar ur sin alkoholdimma från ikväll, så jag får lite hjälp med våran presentation... Han dök inte upp förra gången och det fick han skämmas för inför fröken för! Hihi... Äh, det ska nog gå bra. Det är ju bara 25% av det totala betyget. Resten hänger på ett inlämningsarbete...
Nu är det dags att stänga ner här, planera morrondagen och sen ska jag titta på One Tree Hill, Chuck, Big Bang Theory, Army wives och Brothers & Sister. Måste ju ha lite avkoppling med, inte bara plugg-plugg-plugg!
Sov gott!!
Kram kram
Det var ett sen jag skrev nu. Det känns i och för sig som det har gått längre tid, men jag har noll tidsuppfattning. Idag var jag helt säker på att det var torsdag. Jag har lite koll på veckorna efter som alla hela tiden pratar om vilken vecka vi är i och när första provet är. Har börjat plugga till det, för det är ett stort prov. Det är bara 16% av hela betyget för just den enheten, men det är ett viktigt prov. Alla prov, inlämningar och presentationer är viktiga. Men vissa är mer viktiga än andra.
Idag har vi haft två förberedande presentationer. Små och korta presentationer och det gick ganska bra. Jag känner mig mer som en i gruppen, tror jag. Det är inte lika indelat i år som det var förra året. Alla är där för att få bra betyg, anstränger sig lite extra och dom som förra året inte sa pip, pratar nu mer och delar med sig av kunskap och erfarenheter. Och alla lyssnar på alla. Samtidigt har det krupit fram att folk är lika skitnervösa som jag inför presentationer! Inte nytt, så sett, men det känns skönt att folk pratar om det inför varandra. Och alla dom här små betydelselösa presentationerna hjälper ju till att bygga upp ett självförtroende.
Läste lite på skolans portal om hypnosterapi. Det verkar intressant faktiskt. Man kan få hjälp med det mesta, nervositet inför prov, presentationer och prestationsångest i allmänhet. Många får seriösa panikattacker och sånt. Jag får det bara när jag åker hem till Sverige av nån anledning... Är väl rädd att allt ska ha förändrats för mycket, att jag inte ska få plats i folks liv. Det är många tankar och funderingar som surrar när man tar ett beslut som det här. Jag var beredd på att allt skulle förändras. Att relationer skulle ändra struktur och sånt.
Men det går inte att förvänta sig eller föreställa sig hur man ska reagera på det. Jag vill ju komma hem en dag, men när den dagen kommer och vart jag landar då, det vet jag inte. Det går inte att svara på. Jag vet nu lite mer om vart jag har alla, vissa mer överraskande än andra. Jag vet också att jag klarar mig över dom flesta hindren på egen hand om jag måste ta mig över dom. Jag känner mig så stolt över mig själv för att jag faktiskt gjort detta, jag är snart halvvägs igenom det och jag känner hur jag har vuxit. Bara att erkänna detta officiellt är ju ett framsteg. Som svensk kan man ju inte ha höga tankar om sig själv! Hmpf... Men jag kanske håller på att växa ifrån den svenska mentaliteten? Bli lite internationell? Lär mig av andra kulturer...
På tal om att åka hem och panikattacker, så kan jag meddela att biljetten hem över jul är bokad. Jag kommer att åka hem den 16e december. Jag stannar hemma fram tills den 3e januari. Och den som erbjuder sig att köra mig till flygplatsen, Landvetter denna gången, kommer få en liten överraskning!
Hur som helst, tiden står inte stilla, tyvärr. Imon är det dags för en studiedag på biblioteket. Håll tummarna att Jamie hittar ur sin alkoholdimma från ikväll, så jag får lite hjälp med våran presentation... Han dök inte upp förra gången och det fick han skämmas för inför fröken för! Hihi... Äh, det ska nog gå bra. Det är ju bara 25% av det totala betyget. Resten hänger på ett inlämningsarbete...
Nu är det dags att stänga ner här, planera morrondagen och sen ska jag titta på One Tree Hill, Chuck, Big Bang Theory, Army wives och Brothers & Sister. Måste ju ha lite avkoppling med, inte bara plugg-plugg-plugg!
Sov gott!!
Kram kram
lördag 18 oktober 2008
18 oktober 2008
Sitter på bibilioteket och försöker verkligen plugga. Det är hormoner, körtlar och sånt spännande som står överst på plugglistan. Sen kommer nervsystemet.
Men för att få ett litet break mitt i allt, så tittar jag ut genom fönstret. Det regnar gula löv... Jag har sett löven ligga på marken när jag går igenom parken varje dag, men jag har inte reflekterat över att det snart är tomt på löv uppe i trädkronorna. Det känns så hemskt. Det var ju inte länge sen jag bloggade om blommorna som slog ut och hur träden knoppade och blev gröna igen. Det har gått så fort i år. Och tiden går fort, alldeles för fort. Det är ju redan lördag! Vi har precis avslutat vecka 3! Det är bara 23 veckor kvar! Hur ska vi hinna med allt som vi ska ha prov på? Har funderat på om jag ska ta en skärmbild på vad jag har framför mig, men jag avstår från det.
Men idag fick jag oväntad hjälp från M. Hon erbjöd sig att bli min studybuddy! Att hjäpa till och förhöra mig inför proven och så. Jag ska bara förbereda kort med allt jag måste kunna och sen kan hon hjälpa mig förklara och förhöra och kanske komma med andra synsätt på olika vinklingar.. Jag blev positivt överraskad, eftersom hon varit lite knepig mot mig.
Hur som helst, tiden går fort och jag måste fokusera lite mer på böckerna och lite mindre på datorn, känner jag...
Ta hand om er, så hörs vi snart igen!!
Kram kram
Men för att få ett litet break mitt i allt, så tittar jag ut genom fönstret. Det regnar gula löv... Jag har sett löven ligga på marken när jag går igenom parken varje dag, men jag har inte reflekterat över att det snart är tomt på löv uppe i trädkronorna. Det känns så hemskt. Det var ju inte länge sen jag bloggade om blommorna som slog ut och hur träden knoppade och blev gröna igen. Det har gått så fort i år. Och tiden går fort, alldeles för fort. Det är ju redan lördag! Vi har precis avslutat vecka 3! Det är bara 23 veckor kvar! Hur ska vi hinna med allt som vi ska ha prov på? Har funderat på om jag ska ta en skärmbild på vad jag har framför mig, men jag avstår från det.
Men idag fick jag oväntad hjälp från M. Hon erbjöd sig att bli min studybuddy! Att hjäpa till och förhöra mig inför proven och så. Jag ska bara förbereda kort med allt jag måste kunna och sen kan hon hjälpa mig förklara och förhöra och kanske komma med andra synsätt på olika vinklingar.. Jag blev positivt överraskad, eftersom hon varit lite knepig mot mig.
Hur som helst, tiden går fort och jag måste fokusera lite mer på böckerna och lite mindre på datorn, känner jag...
Ta hand om er, så hörs vi snart igen!!
Kram kram
torsdag 16 oktober 2008
16 oktober 2008 del 2
hej hej!
Det verkar ju inte hända något med mitt mobilbloggande, så jag får nog läsa på lite mer om det där...
Hur som helst, så ligger jag lite efter i läsandet av mina favvobloggar. Det är ju inte direkt ett par stycken, så det tar ju alltid lite tid att plöja igenom, speciellt när vissa lägger mer än ett inlägg per dag. Jag rensar sakta men säkert, men det går inte fort, för det är som att lämna en vän. Men när jag inte varit så intresserad av att läsa inläggen på några dagar, så tar jag bort dom. Kan dom inte underhålla mig på en vecka, så vet jag inte om det är värt det. Jag kommer ju hitta nya, när jag får tid. Alla länkar ju hit och dit hela tiden!
Och jag ska inte vara värre... Silverfisken la in en bild häromdagen som faktiskt är lite tänkvärd.
Nu ska jag krypa ner i sängen, titta på några avsnitt av Bones, laddade ju ner hela säsong 3 igår, och ladda inför morrondagen. Det blir en lång dag, tuff praktisk lektion klockan 9, sen genomlida 2 timmar förberedning för presentation om våra olika erfarenheter på vår praktik, sen skynda, skynda till jobbet för att hjälpa till med en signering och sen har vi ju påbörjat förberedelserna inför julrushen. Ja, jag vet att det är tidigt, men jag bor i England, dom är hysteriska här. Vi på W ligger lite efter, J&L gjorde om hela översta planet till ett vinterland i början på september. Efter Halloween förökar sig deras julkrafs till resterande plan också. Så jag jobbar hur som helst till 20.00 imon... Inget som lockar när man är så trött att det enda som verkar någotsådär lockande är att krypa ner i sängen och bara sova bort förkylning och nästäppa... Men ibland är pengar ett ganska bra övertalningssätt för att få mig att ställa upp. Men för att förtydliga, jag ställer inte upp på allt, riktigt..
Sov gott!
Kram kram
Det verkar ju inte hända något med mitt mobilbloggande, så jag får nog läsa på lite mer om det där...
Hur som helst, så ligger jag lite efter i läsandet av mina favvobloggar. Det är ju inte direkt ett par stycken, så det tar ju alltid lite tid att plöja igenom, speciellt när vissa lägger mer än ett inlägg per dag. Jag rensar sakta men säkert, men det går inte fort, för det är som att lämna en vän. Men när jag inte varit så intresserad av att läsa inläggen på några dagar, så tar jag bort dom. Kan dom inte underhålla mig på en vecka, så vet jag inte om det är värt det. Jag kommer ju hitta nya, när jag får tid. Alla länkar ju hit och dit hela tiden!
Och jag ska inte vara värre... Silverfisken la in en bild häromdagen som faktiskt är lite tänkvärd.
Nu ska jag krypa ner i sängen, titta på några avsnitt av Bones, laddade ju ner hela säsong 3 igår, och ladda inför morrondagen. Det blir en lång dag, tuff praktisk lektion klockan 9, sen genomlida 2 timmar förberedning för presentation om våra olika erfarenheter på vår praktik, sen skynda, skynda till jobbet för att hjälpa till med en signering och sen har vi ju påbörjat förberedelserna inför julrushen. Ja, jag vet att det är tidigt, men jag bor i England, dom är hysteriska här. Vi på W ligger lite efter, J&L gjorde om hela översta planet till ett vinterland i början på september. Efter Halloween förökar sig deras julkrafs till resterande plan också. Så jag jobbar hur som helst till 20.00 imon... Inget som lockar när man är så trött att det enda som verkar någotsådär lockande är att krypa ner i sängen och bara sova bort förkylning och nästäppa... Men ibland är pengar ett ganska bra övertalningssätt för att få mig att ställa upp. Men för att förtydliga, jag ställer inte upp på allt, riktigt..
Sov gott!
Kram kram
16 oktober 2008
Bytte bok igårkväll. Kände att Discworld kanske inte var det bästa valet när man är lite så där lagom förkylningsseg i huvudet, samtidigt som man försöker memorera alla muskler i benet. Så jag bytte till en annan bok av Tim Lebbon, The Everlasting, istället. Den känns lite lättare, inte så många troll och sköldpaddor och konstiga städer att hålla reda på. Men den handlar om spöken och hämnd och sånt. Den kan bli spännande att läsa. Känns lite lättare.
Har även försökt mig på mobilbloggning. Har inte en aning om hur det funkar och om det skulle poppa upp något konstigt foto på bloggen, så är det bara försöksfotot jag skickade iväg precis.
Nu är det dock dags att hoppa in i duschen, göra sig redo för idrottsmassage. Jag har någorlunda koll på benmusklerna nu. Har dock inte så stor koll på var dom börjar och slutar, men man kan inte lära sig allt på en gång! ;)
Ha en härlig dag, så hörs vi kanske ikväll!
Kram kram
Har även försökt mig på mobilbloggning. Har inte en aning om hur det funkar och om det skulle poppa upp något konstigt foto på bloggen, så är det bara försöksfotot jag skickade iväg precis.
Nu är det dock dags att hoppa in i duschen, göra sig redo för idrottsmassage. Jag har någorlunda koll på benmusklerna nu. Har dock inte så stor koll på var dom börjar och slutar, men man kan inte lära sig allt på en gång! ;)
Ha en härlig dag, så hörs vi kanske ikväll!
Kram kram
onsdag 15 oktober 2008
15 oktober 2008
Hej hopp! Halva veckan är över och jag är helt slut, redan... Imon är det en 3½ timme lång lektion idrottsmassage. Det är himla kul och väldigt intressant, men just nu vill jag inte massera, jag vill bli masserad. Men man får ju inte välja, man måste göra både och...
Satt på biblioteket idag och försökte få ordning på vad som ska göras under året, strukturera upp det lite. Fick mest bara panik... Och när jag packad ihop för att gå hem, insåg jag att det lilla jag pluggat, var det jag skulle plugga på lördag. Idag skulle jag ju pluggat muskler för imon! Så med värsta magknipen, så ska jag sätta mig att göra det nu! Halvkul, men vad gör man? Bara att bita ihop och köra på. Kan ju i och för sig gå och lägga mig nu och gå upp i vanlig tid och göra det imonbitti. Vi får se. Ska gå och lägga mig nu och se om jag kan slappna av nog så jag kan somna... Annars är det väl lika bra att plugga lite nu ikväll...
Lagade middagen idag. Det blev kålpudding. Det var uppskattat, men dom gillade inte att ha lingonsylt till, utan valde senap... Hur tokigt låter inte det?! Testade inte, gillar inte senap så mycket och jag ville inte rucka på den svenska traditionen när jag åt kålpudding för första gången på flera år... Och utomlands för den delen! Men gott var det och det kommer jag laga igen.
Nu är det sängen som kallar. Har börjat på en ny bok, första delen av Terry Pratchetts Discworld serie. Dom säger att man ska hålla ut dom första två böckerna, eftersom det är ganska mycket förklaringar om Discworld, sen kommer själva storyn igång. Undrar jag om jag har det tålamodet... Den som lever får se!
Sov gott!
Kram kram
Satt på biblioteket idag och försökte få ordning på vad som ska göras under året, strukturera upp det lite. Fick mest bara panik... Och när jag packad ihop för att gå hem, insåg jag att det lilla jag pluggat, var det jag skulle plugga på lördag. Idag skulle jag ju pluggat muskler för imon! Så med värsta magknipen, så ska jag sätta mig att göra det nu! Halvkul, men vad gör man? Bara att bita ihop och köra på. Kan ju i och för sig gå och lägga mig nu och gå upp i vanlig tid och göra det imonbitti. Vi får se. Ska gå och lägga mig nu och se om jag kan slappna av nog så jag kan somna... Annars är det väl lika bra att plugga lite nu ikväll...
Lagade middagen idag. Det blev kålpudding. Det var uppskattat, men dom gillade inte att ha lingonsylt till, utan valde senap... Hur tokigt låter inte det?! Testade inte, gillar inte senap så mycket och jag ville inte rucka på den svenska traditionen när jag åt kålpudding för första gången på flera år... Och utomlands för den delen! Men gott var det och det kommer jag laga igen.
Nu är det sängen som kallar. Har börjat på en ny bok, första delen av Terry Pratchetts Discworld serie. Dom säger att man ska hålla ut dom första två böckerna, eftersom det är ganska mycket förklaringar om Discworld, sen kommer själva storyn igång. Undrar jag om jag har det tålamodet... Den som lever får se!
Sov gott!
Kram kram
tisdag 14 oktober 2008
14 oktober 2008
Har förstått att mr Anemyr har börjat blogga igen! Utan att meddela detta... Han länkar ju till mig, så jag känner att jag måste länka till honom...
Idag har nog feberna lagt sig lite, men jag känner att det finns något i kroppen fortfarande som inte ska vara där. Ska ta det lugnt, dricka mycket te och vila när jag får tillfälle. Det blev en tidig kväll igår och det blir nog desamma idag. Många i huset känner förkylningar och sånt, samma med alla klasskompisar. Alla verkar ha rinnande näsor, nyser, feber, hosta. Men det är ju inte så konstigt när man varit i från varann. Förra året pratade dom om Freshers cold, nybörjar-förkylning typ. Dom flesta i våran klass klarade sig finfint från det. Dom flesta tog väl död på alla basskilusker med alkohol. Jag höll mig mest bara undan...
Men i år är det annorlunda, eftersom folk i klassen är mer seriösa i år, så super dom mindre och är mer mottagliga för förkylningar och eftersom vi ändå är mer kompisar nu än vi var då, så smittar man varann lite lättare. Hur som helst, så borde det gå över med vila, c-vitamin och ibumetin! ;)
Nu ska jag försöka få lite pluggande gjort, så jag kan börja jobba med en gång imonbitti!
Kram kram
Idag har nog feberna lagt sig lite, men jag känner att det finns något i kroppen fortfarande som inte ska vara där. Ska ta det lugnt, dricka mycket te och vila när jag får tillfälle. Det blev en tidig kväll igår och det blir nog desamma idag. Många i huset känner förkylningar och sånt, samma med alla klasskompisar. Alla verkar ha rinnande näsor, nyser, feber, hosta. Men det är ju inte så konstigt när man varit i från varann. Förra året pratade dom om Freshers cold, nybörjar-förkylning typ. Dom flesta i våran klass klarade sig finfint från det. Dom flesta tog väl död på alla basskilusker med alkohol. Jag höll mig mest bara undan...
Men i år är det annorlunda, eftersom folk i klassen är mer seriösa i år, så super dom mindre och är mer mottagliga för förkylningar och eftersom vi ändå är mer kompisar nu än vi var då, så smittar man varann lite lättare. Hur som helst, så borde det gå över med vila, c-vitamin och ibumetin! ;)
Nu ska jag försöka få lite pluggande gjort, så jag kan börja jobba med en gång imonbitti!
Kram kram
måndag 13 oktober 2008
13 oktober 2008
Det är måndag och alla känner sig lite krassliga här i huset. Känns inte alls bra. Själv anar jag feber i kroppen. Svettas som en gris och fryser som aldrig förr. Huvudet känns tungt och jag har hinkat i mig ingefära te med honung hela eftermiddagen. Funderar på en ibumetin på det eller om jag ska avvakta tills imon och se hur jag känner mig. Ska sova med flanellpyjamasen inatt och försöka svettas ut skiten. Trodde jag var säker i alla fall en vecka till, efter min förra förkylning. Men ack nej, i helgen kom det lite halsont och jag trodde det skulle gå över. Men när jag idag sakta kände febern komma, var det bara att ge upp. Jag var kvar i skolan hela dagen dock, men hasade mig hem ganska fort efter sista lektionen och kröp ner i sängen. Skulle bara surfa lite, men somnade sittandes och vaknade av att J1 skulle ta ut en kastrull och dom andra 300 ramlade ut på golvet. Jag har ju sovrummet precis över köket och allt som händer där, hör jag minsta lilla av. Men det är ganska tryggt att höra folk rumla runt lite, prata och laga mat.
Jag vet inte varför, för jag har alltid velat ha det tyst omkring mig, minsta lilla och jag flippar ur! Men det är precis som jag är rädd för ensamheten här på ett annat sätt. Jag vet inte hur man ska förklara det, men det är härligt att ha massa folk omkring sig. Jag antar att det är lite av det undermedvetnas sätt att hantera det, jag har ju inget direkt val till att ha folk omkring mig... Hemma har man ju råd att ha ett eget ställe, det har man inte riktigt här...
Men nu ska jag krypa djupt ner mellan mina härliga flanellakan, i min flanellpyjamas och kolla på Bones!!
Sov gott!
Kram kram
Jag vet inte varför, för jag har alltid velat ha det tyst omkring mig, minsta lilla och jag flippar ur! Men det är precis som jag är rädd för ensamheten här på ett annat sätt. Jag vet inte hur man ska förklara det, men det är härligt att ha massa folk omkring sig. Jag antar att det är lite av det undermedvetnas sätt att hantera det, jag har ju inget direkt val till att ha folk omkring mig... Hemma har man ju råd att ha ett eget ställe, det har man inte riktigt här...
Men nu ska jag krypa djupt ner mellan mina härliga flanellakan, i min flanellpyjamas och kolla på Bones!!
Sov gott!
Kram kram
söndag 12 oktober 2008
12 oktober 2008
Hej hopp!
Söndag och ännu en vecka är tillända. Det är nu bara 24 veckor kvar av läsåret, det här går ju fort som aldrig förr! Ska bara hänga med hela vägen... Men det känns fortfarande bra. Jag tror jag har koll på läget och att jag ska slippa flippa ur som jag gjorde förra året, men det återstår att se. Ska i alla fall försöka att hålla mig ganska sansad och organiserad. So far, so good..
Igår var Bex här och lämnade en madrass till mig. Hon och Neil hade varit på IKEA och jag fick min madrass hemkörd till dörren gratis! Det var lite kul, för jag mailade henne vilken madrass, storlek och allt sånt. Sen när dom var halvvägs hemma, smsade hon mig och sa hur mycket det hade kostat. Hmm, tänkte jag, det var billigt, var det verkligen rätt madrass...? Tur hon smsade då och inte när hon kom hem, för det var ju fel madrass... Det var ju bara att vända och byta ut den. Det var ju lite tur i oturen, för då kunde dom ju köpa lingonsylt också!! Och Bex fick ju lite ut av det med, när hon skickade Neil att hämta min lingonsylt, så skulle han plocka till sig lite choklad också... Hon hade tänkt vara riktigt duktig och inte köpa gotta, men det sket sig. Fast om man kör 40 minuter och tvingas vända, så får man lov att köpa lite choklad. Som plåster på såren... Sen att hon är klantig nog att köpa fel bredd på madrassen, när hon precis har hämtat rätt storlek på lakanen, då vet jag inte om man förtjänar choklad...
Hur som helst, så sover jag som en liten prinsessa i min nya säng! Det är så jag längtar att gå och lägga mig, vilket jag ska göra efter det här inlägget.
Annars händer det inte så mycket här. Jobbade idag och det var helt okej. Steve var på strålande humör och det gick att både prata och skämta med honom utan att få en surig kommentar tillbaka. Men jag antar att han måste vara lite trevlig nu när alla nya börjar komma. Om han är trevlig i början, så märker dom inte när han sakta återgår till sitt griniga, dryga gamla jag igen. Det sker så successivt att dom helt plötsligt undrar Var inte han ganska trevlig i början? Hm, jodå, det var han och i fortsättningen så väljer han slumpvis ut vem som ska vara syndabocken för dagen och vem som få vara den som höjs till skyarna... Man börjar vänja sig nu, men det är alltid dryga dagar när han är surig. Och sånna dagar så är £6.06 i timmen inte så himla nödvändigt.... Nudlar kan man ha råd med genom att tigga på gatan, tänker man... Fast nästa vecka kanske han är trevlig, då är det ju värt det...
Hur som helst, det var en bra dag och nu ska den avslutas med Bones och några minimuffins!!
Sov gott!
Kram kram
Söndag och ännu en vecka är tillända. Det är nu bara 24 veckor kvar av läsåret, det här går ju fort som aldrig förr! Ska bara hänga med hela vägen... Men det känns fortfarande bra. Jag tror jag har koll på läget och att jag ska slippa flippa ur som jag gjorde förra året, men det återstår att se. Ska i alla fall försöka att hålla mig ganska sansad och organiserad. So far, so good..
Igår var Bex här och lämnade en madrass till mig. Hon och Neil hade varit på IKEA och jag fick min madrass hemkörd till dörren gratis! Det var lite kul, för jag mailade henne vilken madrass, storlek och allt sånt. Sen när dom var halvvägs hemma, smsade hon mig och sa hur mycket det hade kostat. Hmm, tänkte jag, det var billigt, var det verkligen rätt madrass...? Tur hon smsade då och inte när hon kom hem, för det var ju fel madrass... Det var ju bara att vända och byta ut den. Det var ju lite tur i oturen, för då kunde dom ju köpa lingonsylt också!! Och Bex fick ju lite ut av det med, när hon skickade Neil att hämta min lingonsylt, så skulle han plocka till sig lite choklad också... Hon hade tänkt vara riktigt duktig och inte köpa gotta, men det sket sig. Fast om man kör 40 minuter och tvingas vända, så får man lov att köpa lite choklad. Som plåster på såren... Sen att hon är klantig nog att köpa fel bredd på madrassen, när hon precis har hämtat rätt storlek på lakanen, då vet jag inte om man förtjänar choklad...
Hur som helst, så sover jag som en liten prinsessa i min nya säng! Det är så jag längtar att gå och lägga mig, vilket jag ska göra efter det här inlägget.
Annars händer det inte så mycket här. Jobbade idag och det var helt okej. Steve var på strålande humör och det gick att både prata och skämta med honom utan att få en surig kommentar tillbaka. Men jag antar att han måste vara lite trevlig nu när alla nya börjar komma. Om han är trevlig i början, så märker dom inte när han sakta återgår till sitt griniga, dryga gamla jag igen. Det sker så successivt att dom helt plötsligt undrar Var inte han ganska trevlig i början? Hm, jodå, det var han och i fortsättningen så väljer han slumpvis ut vem som ska vara syndabocken för dagen och vem som få vara den som höjs till skyarna... Man börjar vänja sig nu, men det är alltid dryga dagar när han är surig. Och sånna dagar så är £6.06 i timmen inte så himla nödvändigt.... Nudlar kan man ha råd med genom att tigga på gatan, tänker man... Fast nästa vecka kanske han är trevlig, då är det ju värt det...
Hur som helst, det var en bra dag och nu ska den avslutas med Bones och några minimuffins!!
Sov gott!
Kram kram
torsdag 9 oktober 2008
9 oktober 2008
Torsdag igen. Hela dagen igår, så trodde jag det var fredag. Kom hem och vid middagen frågade jag alla vad dom ville ha till mat imon, för jag lagar mat på fredag och trodde det var torsdag. Alla tittade förvirrat på mig och undrade om allt stod rätt till... Jag vet inte, min hjärna är ju inte van vid det här informationsflödet den har utsatts för dom senaste två veckorna. Förhoppningsvis vänjer den sig fort...
Igår på jobbet var det dags att byta ut alla erbjudanden, vilket innebär ta bort klisterlappar på böckerna och sätta dig nya... Skitdrygt, och man får såååå ont i fingrarna! Men man får ju lite betalt, så varför inte?
Nu är det dags att gå till skolan igen. Idag börjar vi med 3½ timme sports massage. Det ska bli skitkul, men jag kommer inte ihåg en enda muskel i hela benet förutom gastrocnemius, soleus och rectus femoris.... Resten då??? Hmpf... Så mycket för att plugga! Antar det blir ganska mycket att repetera till helgen. Lördagen kommer spenderas på biblioteket, om någon undrar!!
Hörs senare!
Kram kram
Igår på jobbet var det dags att byta ut alla erbjudanden, vilket innebär ta bort klisterlappar på böckerna och sätta dig nya... Skitdrygt, och man får såååå ont i fingrarna! Men man får ju lite betalt, så varför inte?
Nu är det dags att gå till skolan igen. Idag börjar vi med 3½ timme sports massage. Det ska bli skitkul, men jag kommer inte ihåg en enda muskel i hela benet förutom gastrocnemius, soleus och rectus femoris.... Resten då??? Hmpf... Så mycket för att plugga! Antar det blir ganska mycket att repetera till helgen. Lördagen kommer spenderas på biblioteket, om någon undrar!!
Hörs senare!
Kram kram
onsdag 8 oktober 2008
Hmm..
Ne, det blev inga bilder. När jag kollade runt lite på dom få bilderna jag har på min telefon, så insåg jag att det inte var så mycket. Har i och för sig ett foto på D och J2 när dom var klara att bege sig till the Freshers Ball. D ser ut som docka och ibland när dom pratar med varandra så är dom som seriefigurer, det går inte att förklara, det är något som måste upplevas. Man blir glad när dom är i närheten liksom.
Jag önskar jag kunde förklara bättre, men det går inte. Dom måste upplevas i verkligheten för att man ska förstå fullt ut... Men nu har jag ju pratat så mycket om dom, så nu kan jag ju lika gärna lägga ut bilden!
By the way, Bex och Neil ska åka till IKEA på söndag eller måndag och då har dom lovat att försöka köpa med sig en bäddmadrass till min säng!! Det tycker jag är snällt! För hon tyckte lite synd om mig när hon såg att jag har en stor, stor säng, men bara kan utnyttja 90 cm. Inte för att jag är så stor, men det känns tokigt att ha så stor säng och inte kunna bre ut sig ordentligt!!
NU ska jag sova!! Det har varit en lång och trevlig dag!
Sov gott, mina vänner!!
Kram kram
Jag önskar jag kunde förklara bättre, men det går inte. Dom måste upplevas i verkligheten för att man ska förstå fullt ut... Men nu har jag ju pratat så mycket om dom, så nu kan jag ju lika gärna lägga ut bilden!
By the way, Bex och Neil ska åka till IKEA på söndag eller måndag och då har dom lovat att försöka köpa med sig en bäddmadrass till min säng!! Det tycker jag är snällt! För hon tyckte lite synd om mig när hon såg att jag har en stor, stor säng, men bara kan utnyttja 90 cm. Inte för att jag är så stor, men det känns tokigt att ha så stor säng och inte kunna bre ut sig ordentligt!!
NU ska jag sova!! Det har varit en lång och trevlig dag!
Sov gott, mina vänner!!
Kram kram
tisdag 7 oktober 2008
7 oktober 2008
Tisdag allaredan! Konstigt hur fort tiden går! I den här takten borde jag snart vara klar med skolan... Fast som det känns nu, så vill jag nog inte att det ska ta slut. Jag hoppas att det håller i sig även när stressen med inlämningar och deadlines börjar komma ikapp.
Idag skulle jag och Bex gå ut och äta middag. Vi skulle till en liten pub som ligger en bit ifrån Bex, på andra sidan om man ser det från stads-sidan(?). Vi hade bestämt tid och allt och imorse så skickade hon sms och frågade om jag fortfarande var med på planerna. Javisst är jag det, svarade jag. Tänkte lite på att det känns onödigt att hon kör hela vägen hit till stan igen för att hämta upp mig och sen köra hem mig igen. Men då var jag nyvaken och tänkte tanken, men brydde mig inte så mycket om det.
Senare på dagen, så smsade jag henne och sa att varför inte äta i stan istället? Då blir det inte så mycket köra och så jue... Men hon tyckte mest att det skulle inte jag bry mig så mycket om och det var länge sen både hon och jag hade varit där, så The Plough it was! Jag funderade inte så mycket på det, mer än att jag tycket hon var tjurskallig, men det är ju hon som betalar, så jag accepterade läget. Jag gillar puben och det, så jag tackar inte nej...
Hon hämtade upp mig och tittade in för att se hur jag bor numera och så fick jag en liten klocka. Så nu ska jag faktiskt försöka vara såpass vuxen att jag faktiskt använder den då och då också! Men är rädd att efter tidigare erfarenheter av klockor, så har jag lärt mig att den används i några dagar och sen hamnar den i en låda... Men jag ska göra så gott jag kan!
Hur som helst, så började hon mumla om att vi måste åka, att hon var så vrålhungrig och igen poppade tanken på att äta i stan igen. Men om jag ska vara ärlig, så ville jag nog åka till puben och äta. Det är inte ofta jag äter pub-mat och det är något speciellt med den typen av mat. Hemlagat fast på restaurang, på något sätt... Så vi åkte iväg.
När vi kom dit, så köpte vi varsin dricka och så började vi leta efter ett bord. Vi gick runt till det bakre rummet och den första jag ser när jag kommer runt hörnet är Slater, Mayas son. Och då slår det mig att det är inte bara jag och Bex som ska äta middag här. Dom har pusslat ihop en surprise-middag!! Jag blev så överraskad att jag nästan vände och gick! Men dom var alla där, Maya och Mark, Mason och Slater, Mayas tvillingpojkar, Neil, Bex pojkvän, Mamma Anne och Pappa Terry!! Min egna lilla brittiska familj!
För mig är födelsedagar inte så viktigt, men självklart svider det lite att man inte ens har möjligheten att fira med släkt och vänner, om man skulle vilja. Och jag tror att försvarsmekanismen i kroppen stänger av och intalar sig att det inte är så viktigt. Men så händer något så här och man känner att familjen är nog ganska viktig. Så jag har en surrogatfamilj här, jag är ju Anne's och Terry's "swedish little babygirl". Inte illa att vara 30 och vara en baby-girl! Hehe...
Det handlar inte om dyra och flashiga presenter, det är tanken som räknas. Fick ju en liten nalle av D och J2:
Den kanske kostade något pund eller så, men jag blev jätteglad. För varför skulle dom ge mig en present? Vi har känt varann i några veckor och jag trodde ju inte dom skulle bry sig direkt. Men dom tänkte på lilla mig när dom var i affären och köpte en liten sak till mig. Den är söt och sitter först i raden av små-nallar på min sängkant här. Alla har dom någon historia bakom sig. Tiger från Linda, Spotty från James, Apan från Monkey World och sist, men inte minst, Woodstock, för att han är Woodstock! Sen har jag en maskot från mormor och ett par i trä från mamma.
Nu ska jag nana, men jag ska snabbt lägga ett inlägg med lite bilder. Inga från mitt rum, dom kommer en annan dag. Måste städa undan lite mer först...
Kram kram
Idag skulle jag och Bex gå ut och äta middag. Vi skulle till en liten pub som ligger en bit ifrån Bex, på andra sidan om man ser det från stads-sidan(?). Vi hade bestämt tid och allt och imorse så skickade hon sms och frågade om jag fortfarande var med på planerna. Javisst är jag det, svarade jag. Tänkte lite på att det känns onödigt att hon kör hela vägen hit till stan igen för att hämta upp mig och sen köra hem mig igen. Men då var jag nyvaken och tänkte tanken, men brydde mig inte så mycket om det.
Senare på dagen, så smsade jag henne och sa att varför inte äta i stan istället? Då blir det inte så mycket köra och så jue... Men hon tyckte mest att det skulle inte jag bry mig så mycket om och det var länge sen både hon och jag hade varit där, så The Plough it was! Jag funderade inte så mycket på det, mer än att jag tycket hon var tjurskallig, men det är ju hon som betalar, så jag accepterade läget. Jag gillar puben och det, så jag tackar inte nej...
Hon hämtade upp mig och tittade in för att se hur jag bor numera och så fick jag en liten klocka. Så nu ska jag faktiskt försöka vara såpass vuxen att jag faktiskt använder den då och då också! Men är rädd att efter tidigare erfarenheter av klockor, så har jag lärt mig att den används i några dagar och sen hamnar den i en låda... Men jag ska göra så gott jag kan!
Hur som helst, så började hon mumla om att vi måste åka, att hon var så vrålhungrig och igen poppade tanken på att äta i stan igen. Men om jag ska vara ärlig, så ville jag nog åka till puben och äta. Det är inte ofta jag äter pub-mat och det är något speciellt med den typen av mat. Hemlagat fast på restaurang, på något sätt... Så vi åkte iväg.
När vi kom dit, så köpte vi varsin dricka och så började vi leta efter ett bord. Vi gick runt till det bakre rummet och den första jag ser när jag kommer runt hörnet är Slater, Mayas son. Och då slår det mig att det är inte bara jag och Bex som ska äta middag här. Dom har pusslat ihop en surprise-middag!! Jag blev så överraskad att jag nästan vände och gick! Men dom var alla där, Maya och Mark, Mason och Slater, Mayas tvillingpojkar, Neil, Bex pojkvän, Mamma Anne och Pappa Terry!! Min egna lilla brittiska familj!
För mig är födelsedagar inte så viktigt, men självklart svider det lite att man inte ens har möjligheten att fira med släkt och vänner, om man skulle vilja. Och jag tror att försvarsmekanismen i kroppen stänger av och intalar sig att det inte är så viktigt. Men så händer något så här och man känner att familjen är nog ganska viktig. Så jag har en surrogatfamilj här, jag är ju Anne's och Terry's "swedish little babygirl". Inte illa att vara 30 och vara en baby-girl! Hehe...
Det handlar inte om dyra och flashiga presenter, det är tanken som räknas. Fick ju en liten nalle av D och J2:
Den kanske kostade något pund eller så, men jag blev jätteglad. För varför skulle dom ge mig en present? Vi har känt varann i några veckor och jag trodde ju inte dom skulle bry sig direkt. Men dom tänkte på lilla mig när dom var i affären och köpte en liten sak till mig. Den är söt och sitter först i raden av små-nallar på min sängkant här. Alla har dom någon historia bakom sig. Tiger från Linda, Spotty från James, Apan från Monkey World och sist, men inte minst, Woodstock, för att han är Woodstock! Sen har jag en maskot från mormor och ett par i trä från mamma.
Nu ska jag nana, men jag ska snabbt lägga ett inlägg med lite bilder. Inga från mitt rum, dom kommer en annan dag. Måste städa undan lite mer först...
Kram kram
måndag 6 oktober 2008
En liten grej bara....
Okej, jag skulle sova, men fastnade i blogg-läsandet och nu sitter jag här, 3 hekto Jelly Belly Beans senare, och är så trött så ögonen rinner och är fullt medveten om att sockret sakta men säkert löser upp sig i mitt blodomlopp. Samtidigt är det ganska spännande med sånna här socker-rusher innan man ska sova, för jag drömmer ofta ganska häftiga drömmar då... Gör ni det med?
Ser fram emot nattens 7 timmar sömn för att få uppleva det undermedvetnas spektakel! Häromnatten, utan socker-rush dock, så drömde jag att det rann in vatten genom taket och att eftersom jag hade låst min dörr för jag skulle vara i London, så var jag tvungen att rädda det som räddas kunde. Därför satt alla mina små söta nallar på mitt skrivbord när jag vaknade. Jo, jag går ju i sömnen då och då också... Dom hade inte promenerat dit av sig själva, det är inga magiska nallar jag har. Inte vad jag vet i alla fall....
Nu ska jag verkligen sova!
Nattinatt!!
Kram kram
Ser fram emot nattens 7 timmar sömn för att få uppleva det undermedvetnas spektakel! Häromnatten, utan socker-rush dock, så drömde jag att det rann in vatten genom taket och att eftersom jag hade låst min dörr för jag skulle vara i London, så var jag tvungen att rädda det som räddas kunde. Därför satt alla mina små söta nallar på mitt skrivbord när jag vaknade. Jo, jag går ju i sömnen då och då också... Dom hade inte promenerat dit av sig själva, det är inga magiska nallar jag har. Inte vad jag vet i alla fall....
Nu ska jag verkligen sova!
Nattinatt!!
Kram kram
söndag 5 oktober 2008
5 oktober 2008
Då var man en tant då... Suck vad tiden går fort! Snart är det väl dags att fylla 40, det är ju nästa stora dag... Låt oss hoppas att det dröjer några år innan det är dags.
Så har jag spenderat en helg och massa pengar i London. London är alltid London och det har sin charm att känna storstadspulsen, flyta med i folkflödet och bara njuta av att man inte behöver stressa som alla andra omkring en. Man kan stanna, ta en fika, sätta sig i parken och bara vara en stund. Men det funkar bara några dagar, tror jag, sen är man inne i det, pulsen har ställt om sig och man är lika stressad som alla omkring en.
Det blev god mat på Angus och en musikal som heter Avenue Q på lördagen. Den var verkligen skitkul och även om jag har två år kvar innan jag är klar med mina studier, så kan jag känna igen mig. Tror i och för sig att det är för att jag redan har gått ur skolan en gång och har några år på nacken. Det är ju lite därför jag är tillbaka i skolbänken.. Den handlar om dom som bor på Avenue Q i New York och Princeton, som är nyinflyttad och precis tagit sin BA i engelsk litteratur och funderar lite på vad hans mening med livet är. Skrattade många gånger och den var himla träffsäker på många punkter.
Idag har vi spenderat tid på Oxford street, shoppat lite och tittat omkring. Sen blev det lunch/middag på TGI Friday. Mumma, säger jag bara... Sen bar det av med bussen hemåt. Väl hemma väntade födelsedags-äppelkaka och en liten chokladkartong. Och så ett litet kort från moster Lena.
Jag har fått så många mail, sms, kort och telefonsamtal idag så jag blir helt rörd. Och alla hälsningar på Facebook. Det kändes som det skulle bli en ganska vanlig dag, förutom att jag skulle vara i London istället för hemma som vanligt, men med alla hälsningar, så har det varit en ganska trevlig dag. Självklart är det skillnad att få ett sms eller ett kort mot att få träffas på riktigt, men ibland blir det som det blir och man får ta det för vad det är.
Många har frågat om jag kommer hem till jul. Det var ju lite tveksamt där ett tag, eftersom jag skulle bli tvungen att flytta mitt över jullovet, men det är ju löst. Jag har ju redan flyttat!! Så visst kommer jag hem. Ska bara fixa ihop lite pengar till biljetten! Men det löser jag! Hem kommer jag på något sätt och vis...
Nu är det dags att sova. Man tappar alltid lite sömn på att inte sova i sin egen säng, så det ska bli riktigt skönt att bara mysa ner mellan lakanen och gona ner mig i kudden ordentligt!! Mmm...
Sov gott och tack för all omtanke!!
Kram kram
Så har jag spenderat en helg och massa pengar i London. London är alltid London och det har sin charm att känna storstadspulsen, flyta med i folkflödet och bara njuta av att man inte behöver stressa som alla andra omkring en. Man kan stanna, ta en fika, sätta sig i parken och bara vara en stund. Men det funkar bara några dagar, tror jag, sen är man inne i det, pulsen har ställt om sig och man är lika stressad som alla omkring en.
Det blev god mat på Angus och en musikal som heter Avenue Q på lördagen. Den var verkligen skitkul och även om jag har två år kvar innan jag är klar med mina studier, så kan jag känna igen mig. Tror i och för sig att det är för att jag redan har gått ur skolan en gång och har några år på nacken. Det är ju lite därför jag är tillbaka i skolbänken.. Den handlar om dom som bor på Avenue Q i New York och Princeton, som är nyinflyttad och precis tagit sin BA i engelsk litteratur och funderar lite på vad hans mening med livet är. Skrattade många gånger och den var himla träffsäker på många punkter.
Idag har vi spenderat tid på Oxford street, shoppat lite och tittat omkring. Sen blev det lunch/middag på TGI Friday. Mumma, säger jag bara... Sen bar det av med bussen hemåt. Väl hemma väntade födelsedags-äppelkaka och en liten chokladkartong. Och så ett litet kort från moster Lena.
Jag har fått så många mail, sms, kort och telefonsamtal idag så jag blir helt rörd. Och alla hälsningar på Facebook. Det kändes som det skulle bli en ganska vanlig dag, förutom att jag skulle vara i London istället för hemma som vanligt, men med alla hälsningar, så har det varit en ganska trevlig dag. Självklart är det skillnad att få ett sms eller ett kort mot att få träffas på riktigt, men ibland blir det som det blir och man får ta det för vad det är.
Många har frågat om jag kommer hem till jul. Det var ju lite tveksamt där ett tag, eftersom jag skulle bli tvungen att flytta mitt över jullovet, men det är ju löst. Jag har ju redan flyttat!! Så visst kommer jag hem. Ska bara fixa ihop lite pengar till biljetten! Men det löser jag! Hem kommer jag på något sätt och vis...
Nu är det dags att sova. Man tappar alltid lite sömn på att inte sova i sin egen säng, så det ska bli riktigt skönt att bara mysa ner mellan lakanen och gona ner mig i kudden ordentligt!! Mmm...
Sov gott och tack för all omtanke!!
Kram kram
fredag 3 oktober 2008
3 oktober 2008
Fredag och första veckan är avklarad. Bara 11 kvar till jullovet. 25 veckor kvar på läsåret, sen är det sommarlov igen! Fattar ni hur fort tiden går egentligen? Om sisådär 29-30 veckor är det sommar igen. Och alla vet hur fort en vecka går.. Snart är det midsommar!!
Och imon är det London som gäller!! Woop woop! Klockan ringer alldeles för tidigt för att vara på en lördag, men man får liksom ta det onda med det goda ibland. Och jag tar med mig min nya kompis Treo på resan. Det är ett mirakelmedel ibland. Jag försöker att avstå från sånt krafs, det blir en ibumetin då och då för att dämpa huvudvärk och sånt när inget annat hjälper. Treo är ytterst sällan det slinker ner i strupen. Dels för att det smakar alldeles för illa och sen för att det inte är bra för lilla magen. Men ibland är det skillnaden mellan grinighet och kinkighet. Och ska man gå på stan i två dagar med Marta, så är det bara Treo och ProPlus som hjälper...
Så vad har hänt annars? Camilla fyller år idag, grattis grattis!! Skolan går okej so far. Det kommer vara ett högt tempo i år, så tiden kommer gå görfort!! Kommer ju inte ha tid att tänka på något annat... Satt i tre timmar igår och skrev ner allt om alla muskler i benet. Och idag har jag fört över det jag skrev för hand till ett dokument på datorn, så jag kan printa ut det och sätta in det i min pärm. Jupp, i år har jag en pärm! Moi har gått och blivit organiserad. Undrar om det är för att jag lärt mig av tidigare erfarenheter eller om det beror på att jag snart levt i tre decennier? Vad tror ni? Jag gissar på det första...
Så nu är det packa som gäller. Eller ja, så mycket packa är det väl inte, men lite krafs får man väl ta med sig... Ombyten och sånt. Ska ju ändå på musikal imon!! Håll tummarna på att det blir Rain man med Josh Hartnett. Oavsett om jag inte ser att det är han eller så, så VET jag ju att han är där!! Det är inte fy skam att ha varit i samma rum som Mr Hartnett! Men det finns nog inga biljetter kvar, så vi tar det som finns. Vi är inte så noga med vilket, bara det är hyffsat okej...
Så nu packa, sen sova!
Ha en härlig helg! Ska försöka ta några kort och lägga upp här. Den som lever får se!
Kram kram
Och imon är det London som gäller!! Woop woop! Klockan ringer alldeles för tidigt för att vara på en lördag, men man får liksom ta det onda med det goda ibland. Och jag tar med mig min nya kompis Treo på resan. Det är ett mirakelmedel ibland. Jag försöker att avstå från sånt krafs, det blir en ibumetin då och då för att dämpa huvudvärk och sånt när inget annat hjälper. Treo är ytterst sällan det slinker ner i strupen. Dels för att det smakar alldeles för illa och sen för att det inte är bra för lilla magen. Men ibland är det skillnaden mellan grinighet och kinkighet. Och ska man gå på stan i två dagar med Marta, så är det bara Treo och ProPlus som hjälper...
Så vad har hänt annars? Camilla fyller år idag, grattis grattis!! Skolan går okej so far. Det kommer vara ett högt tempo i år, så tiden kommer gå görfort!! Kommer ju inte ha tid att tänka på något annat... Satt i tre timmar igår och skrev ner allt om alla muskler i benet. Och idag har jag fört över det jag skrev för hand till ett dokument på datorn, så jag kan printa ut det och sätta in det i min pärm. Jupp, i år har jag en pärm! Moi har gått och blivit organiserad. Undrar om det är för att jag lärt mig av tidigare erfarenheter eller om det beror på att jag snart levt i tre decennier? Vad tror ni? Jag gissar på det första...
Så nu är det packa som gäller. Eller ja, så mycket packa är det väl inte, men lite krafs får man väl ta med sig... Ombyten och sånt. Ska ju ändå på musikal imon!! Håll tummarna på att det blir Rain man med Josh Hartnett. Oavsett om jag inte ser att det är han eller så, så VET jag ju att han är där!! Det är inte fy skam att ha varit i samma rum som Mr Hartnett! Men det finns nog inga biljetter kvar, så vi tar det som finns. Vi är inte så noga med vilket, bara det är hyffsat okej...
Så nu packa, sen sova!
Ha en härlig helg! Ska försöka ta några kort och lägga upp här. Den som lever får se!
Kram kram
onsdag 1 oktober 2008
1 oktober 2008
Häromdagen var jag ju hemma och hälsade på hemma hos min nyinflyttade vän Em och åt middag. Hon visade upp en av sina smörknivar i trä och genast var vi mitt uppi en exalterad konversation om svenskar och smörknivar, hur vi har speciella knivar för att bre våra mackor och dom används bara till smör. Jag använder dock min till kaviaren också, när sådan finns i skåpen. (Den börjar ta slut...;) ) Hur som helst så sa jag att jag har en smörkniv också med mig. Att bre smörgåsen med en vanlig matkniv känns fel. Det ska vara en i trä, annars är det nästan så det kan kvitta.
Nu har jag läst i en av alla bloggar jag följer, läst ett inlägg om dom berömda smörknivarna i trä eller plast och vad som är så speciellt om dom. Och hennes svar på vissa kommentarer om varför man använder en speciell smörkniv. Jag vet inte varför och jag håller inte med om ränderna som blir av en vanlig kniv, jag vet bara att jag vill ha en träkniv och ja, den följer ofta med smörpaketet in i kylen igen. Såvida jag inte har kaviar också... Fast den är okej att bre på med vanlig kniv, om smörkniven vill följa med in i kylen... Omständigt? Ne, det går på rutin när man har varit med i nästan 30 år... Man liksom bara vet...
Nu sova...
Nattinatt!
Kram kram
Nu har jag läst i en av alla bloggar jag följer, läst ett inlägg om dom berömda smörknivarna i trä eller plast och vad som är så speciellt om dom. Och hennes svar på vissa kommentarer om varför man använder en speciell smörkniv. Jag vet inte varför och jag håller inte med om ränderna som blir av en vanlig kniv, jag vet bara att jag vill ha en träkniv och ja, den följer ofta med smörpaketet in i kylen igen. Såvida jag inte har kaviar också... Fast den är okej att bre på med vanlig kniv, om smörkniven vill följa med in i kylen... Omständigt? Ne, det går på rutin när man har varit med i nästan 30 år... Man liksom bara vet...
Nu sova...
Nattinatt!
Kram kram
tisdag 30 september 2008
30 september 2008
Det finns inget som livar upp så mycket som en diskussion om hur man uppfostrar barn. Speciellt inte när alla är lite småtrötta, småförkylda och halvgriniga. Vi har precis avslutat en sådan. Alla är vi lika envetna, så ingen ville se det från den andres synvinkel. Och med språkbarriärer blir det extra många missförstånd.
Huvudämnet i diskussionen var att här i England är det väldigt vanligt att man har koppel på sina barn. Och jag kan erkänna att ibörjan kändes det ganska förnedrande ur barnens synvinkel. Dom behandlades ju som hundar! Men efter att ha bott här i ett år, så ser jag logiken i det hela. Om man tittar ut över folkhavet en lördag i West Quay shoppingcenter, så ser man bara huvuden som rör sig. Du ser inte golvyta så långt ögat når. Jag hade inte velat släppa lös mina barn, om jag haft några, där heller. Inte en chans!! För att verkligen klargöra, alla som känner till Femman-huset i Göteborg. Tänk er julrushen, fast några gånger värre. Jag tappar nästan bort mig själv när jag går där. Därför försöker jag att avstå från att gå dit om jag verkligen inte måste. I alla fall helgerna. Vardagarna är som Femman en lördag/söndag ungefär. Helt sjukt!!
Dom som var emot koppel-idéen, ansåg att när man väljer att skaffa barn, så väljer man också bort lyxen att gå på WQ en helgdag. Man väljer bort att åka in till stan de få dagarna man kan, för man valde att skaffa barn. Och ska man åka in till stan, så får man hålla dom i handen och/eller inte släppa dom ur sikte.
Frågan är ju hur man ska göra. Visst, livet ändras när man skaffar barn, man kan inte fortsätta leva som vanligt. Men man kan ju inte sluta leva heller. Det måste finnas ett mellanläge. Men vad gör man om man måste åka in till stan, man får ingen barnvakt och man måste handla mat eller en present eller nya kläder eller vad som helst? Jag tror inte att ett barn lider eller får bestående men av att ha sele med ett koppel när man går på stan. Jag tror att ett barn som blir borttappat eller bortfört får större men av det...
En av åsikterna om koppel på barn var att det var oansvarigt. Hur det kan vara oansvarigt att koppla ihop sig med sitt barn i folkmassor, det är för mig en gåta. Är inte det att vara steget före? Dom tyckte att det var oansvarigt för föräldrarna ville tillfredställa sina egna behov på barnens bekostnad. Att gå och handla en lördag/söndag var en lyx man måste avstå från när man får barn.
Men jag har inga barn, jag kan inte föreställa mig hur det skulle kännas att inte ha en susning om var mitt barn befann sig. Men jag kan ana att jag skulle vara panikslagen, ångest, jag skulle antagligen skrika rakt ut. Hade jag då inte vidtagit varje säkerhetsåtgärd för att förebygga ett försvinnande, så tror inte jag att jag skulle kunna leva med mig själv.
Att upptäcka på egen hand är en del av livet, uppväxten. Men ska man alltså hålla barnen borta från verkligheten? Ska dom inte få vara med och se från början vad som väntar? Kanske ska man inte släpa med dom varje helg, men nån gång då och då..
Jag vet inte. Det är väl en av anledningarna till att jag inte vill ha barn, vara så ansvarig för någon annan. Jag som knappt kan hålla koll på mig själv, hur skulle det gå?
Nu ska jag sova. Hoppas jag... Först One Tree Hill.
Sov gott!
Kram kram
Huvudämnet i diskussionen var att här i England är det väldigt vanligt att man har koppel på sina barn. Och jag kan erkänna att ibörjan kändes det ganska förnedrande ur barnens synvinkel. Dom behandlades ju som hundar! Men efter att ha bott här i ett år, så ser jag logiken i det hela. Om man tittar ut över folkhavet en lördag i West Quay shoppingcenter, så ser man bara huvuden som rör sig. Du ser inte golvyta så långt ögat når. Jag hade inte velat släppa lös mina barn, om jag haft några, där heller. Inte en chans!! För att verkligen klargöra, alla som känner till Femman-huset i Göteborg. Tänk er julrushen, fast några gånger värre. Jag tappar nästan bort mig själv när jag går där. Därför försöker jag att avstå från att gå dit om jag verkligen inte måste. I alla fall helgerna. Vardagarna är som Femman en lördag/söndag ungefär. Helt sjukt!!
Dom som var emot koppel-idéen, ansåg att när man väljer att skaffa barn, så väljer man också bort lyxen att gå på WQ en helgdag. Man väljer bort att åka in till stan de få dagarna man kan, för man valde att skaffa barn. Och ska man åka in till stan, så får man hålla dom i handen och/eller inte släppa dom ur sikte.
Frågan är ju hur man ska göra. Visst, livet ändras när man skaffar barn, man kan inte fortsätta leva som vanligt. Men man kan ju inte sluta leva heller. Det måste finnas ett mellanläge. Men vad gör man om man måste åka in till stan, man får ingen barnvakt och man måste handla mat eller en present eller nya kläder eller vad som helst? Jag tror inte att ett barn lider eller får bestående men av att ha sele med ett koppel när man går på stan. Jag tror att ett barn som blir borttappat eller bortfört får större men av det...
En av åsikterna om koppel på barn var att det var oansvarigt. Hur det kan vara oansvarigt att koppla ihop sig med sitt barn i folkmassor, det är för mig en gåta. Är inte det att vara steget före? Dom tyckte att det var oansvarigt för föräldrarna ville tillfredställa sina egna behov på barnens bekostnad. Att gå och handla en lördag/söndag var en lyx man måste avstå från när man får barn.
Men jag har inga barn, jag kan inte föreställa mig hur det skulle kännas att inte ha en susning om var mitt barn befann sig. Men jag kan ana att jag skulle vara panikslagen, ångest, jag skulle antagligen skrika rakt ut. Hade jag då inte vidtagit varje säkerhetsåtgärd för att förebygga ett försvinnande, så tror inte jag att jag skulle kunna leva med mig själv.
Att upptäcka på egen hand är en del av livet, uppväxten. Men ska man alltså hålla barnen borta från verkligheten? Ska dom inte få vara med och se från början vad som väntar? Kanske ska man inte släpa med dom varje helg, men nån gång då och då..
Jag vet inte. Det är väl en av anledningarna till att jag inte vill ha barn, vara så ansvarig för någon annan. Jag som knappt kan hålla koll på mig själv, hur skulle det gå?
Nu ska jag sova. Hoppas jag... Först One Tree Hill.
Sov gott!
Kram kram
måndag 29 september 2008
29 september 2008
Första riktiga skoldagen är avklarad. Kanske var jag lite för kvick när jag anade att det här året skulle bli ett bra år. Första dagen och kanske var folk bara lite exalterade och uppskruvade, men jag fick ingen positiv känsla alls... Nästan... Men jag funderar inte så mycket mer på det, tror jag. Det blir som det blir. Jag tar det som det kommer, och jag har ju ändå för avsikt att sitta på biblioteket om jag inte måste jobba, eller laga middag hemma. Om jag sitter ensam eller med nån annan, det är strunt samma. Jag klarade förra året finemang, så jag ska nog fixa detta med!! Är man bara postivit och optimistisk, så löser det sig! Eller hur?
Idag är det min tur att laga middag. Det är faktiskt riktigt kul att laga mat till så många. Det blir lite storköksvarning ibland när man lagar mat i flera former och kastruller, men det gör också att man vågar testa på lite kuligheter. Idag ska jag för första gången laga Risotto. Riktig Risotto, sån med vin och buljong som ska koka in och med parmesan-ost. Det ska bli lite spännande och se hur det går. Alla är inte hemma idag, M åkte till Birmingham igår och J1 är fortfarande kvar i Berlin. Men hon kommer hem imon. Det känns nästan lite tomt när dom är borta...
Nu är det dags att börja med maten! Em kommer hit och äter också, tänkte passa på att bjuda tillbaka och så blir det en mjukstart med alla namnen...
Ikväll är det också Freshers Ball. Några i klassen ska gå, några jobbar där och J2 och D ska dit. D har köpt en jättefin klänning, ska se om jag inte kan ta ett litet kort på dom innan dom försvinner iväg!
Nu kilar jag iväg ialla fall!
Ha en härlig kväll!
Kram kram
Idag är det min tur att laga middag. Det är faktiskt riktigt kul att laga mat till så många. Det blir lite storköksvarning ibland när man lagar mat i flera former och kastruller, men det gör också att man vågar testa på lite kuligheter. Idag ska jag för första gången laga Risotto. Riktig Risotto, sån med vin och buljong som ska koka in och med parmesan-ost. Det ska bli lite spännande och se hur det går. Alla är inte hemma idag, M åkte till Birmingham igår och J1 är fortfarande kvar i Berlin. Men hon kommer hem imon. Det känns nästan lite tomt när dom är borta...
Nu är det dags att börja med maten! Em kommer hit och äter också, tänkte passa på att bjuda tillbaka och så blir det en mjukstart med alla namnen...
Ikväll är det också Freshers Ball. Några i klassen ska gå, några jobbar där och J2 och D ska dit. D har köpt en jättefin klänning, ska se om jag inte kan ta ett litet kort på dom innan dom försvinner iväg!
Nu kilar jag iväg ialla fall!
Ha en härlig kväll!
Kram kram
söndag 28 september 2008
28 september 2008
Så vart det söndag igen. Imon sätter verkligeheten igång igen. Hur ska det här gå? Det känns som det kommer bli ett bra läsår, men peppar, peppar, mycket kan hända. Det kändes ju bra förra året, ändå slutade jag första året med nervsammanbrott light.
Nu vet jag i och för sig hur det funkar, hur man bör lägga upp det, jag har vänner omkring mig som kan stötta, och jag har några klasskompisar och andra vänner på skolan som kan hjälpa mig ner på jorden om jag flummar iväg för mycket...
Idag har jag jobbat. Som vanligt var det ganska tråkigt, men tiden gick. Även om den gick väldigt, väldigt långsamt... Efter det åkte jag hem till E och kollade hur hon bor. Hon hyr ett rum i Bitterne och delar med en annan tjej. Det bor även en katt i huset. En riktigt kelen liten sak som verkligen sa ifrån om man försökte att inte kela mera.
Det känns som det är början på en bra vänskap. Men man ska aldrig ta saker för givet, det har jag lärt mig. Men det lilla jag har lärt känna henne, så känns det som om det är en bra person och hon är lätt att prata med. Ska bjuda in henne på middag här i huset när jag lagar mat och bjuda igen på den goda middagen hon bjöd på idag. Har inte ätit couscous på evigheter, och blev ikväll påmind om hur gott det är. Undrar om D kan äta det? Hon är ju glutenallergiker, så det är lite meckigt ibland med matlagningen... Fast det har funkat bra dessa två veckorna, så det ska nog fortsätta lika bra!!
Nu är det dags att sova, skola imon. Måndagarna börjar 9.00. Har för mig att alla dagarna börjar 9 utan onsdagar, då jag är ledig. Sen är det en dag jag börjar 10 eller 11, men jag har inte så stor koll på det just nu...
Nu: SOVA!!
Kram kram
Nu vet jag i och för sig hur det funkar, hur man bör lägga upp det, jag har vänner omkring mig som kan stötta, och jag har några klasskompisar och andra vänner på skolan som kan hjälpa mig ner på jorden om jag flummar iväg för mycket...
Idag har jag jobbat. Som vanligt var det ganska tråkigt, men tiden gick. Även om den gick väldigt, väldigt långsamt... Efter det åkte jag hem till E och kollade hur hon bor. Hon hyr ett rum i Bitterne och delar med en annan tjej. Det bor även en katt i huset. En riktigt kelen liten sak som verkligen sa ifrån om man försökte att inte kela mera.
Det känns som det är början på en bra vänskap. Men man ska aldrig ta saker för givet, det har jag lärt mig. Men det lilla jag har lärt känna henne, så känns det som om det är en bra person och hon är lätt att prata med. Ska bjuda in henne på middag här i huset när jag lagar mat och bjuda igen på den goda middagen hon bjöd på idag. Har inte ätit couscous på evigheter, och blev ikväll påmind om hur gott det är. Undrar om D kan äta det? Hon är ju glutenallergiker, så det är lite meckigt ibland med matlagningen... Fast det har funkat bra dessa två veckorna, så det ska nog fortsätta lika bra!!
Nu är det dags att sova, skola imon. Måndagarna börjar 9.00. Har för mig att alla dagarna börjar 9 utan onsdagar, då jag är ledig. Sen är det en dag jag börjar 10 eller 11, men jag har inte så stor koll på det just nu...
Nu: SOVA!!
Kram kram
27 september 2008 del 2
Sitter i soffan och slösurfar, tittar på slutet på Sagan om Ringen och väntar på att filöverföringen mellan min "nya" och "gamla" dator ska slutföras. Det är drygt, men det har ändå gått hyffsat fort. Det luktar bak, E har bakat choclate chip cookies. Dom blev faktiskt riktigt goda! Sista omgången är fortfarande i ugnen. Jag har poppat popcorn. Har varit sugen på det några veckor nu, men glömmer alltid köpa när jag är i affären. Idag kom jag ihåg. D och JD sover, M packar för att åka till Birmingham en vecka på utbildning. Det är faktiskt riktigt härligt att bo här.
Det bästa är nog att J1 är hemma i Tyskland ett par dagar, det gör att jag kan lära känna M lite bättre. Hon håller sig gärna undan och om hon är pratig, så är det oftast när JW är i närheten. Dom verkar vara riktigt bra vänner, så det är svårt att lära känna dom. Jag och JW har lärt känna varann för hon är lättare att komma inpå. Och så brukar vi ha sällskap upp för trappan när vi ska gå och lägga oss och sitter ofta kvar och pratar lite till. Men tack vare att JW har varit borta en vecka snart, så har jag lärt känna henne med. Hon är faktiskt riktigt trevlig när man kommer lite mer under ytan. Hon har bara ett sätt som kan vara lite avskräckande... Eller vad man ska säga...
Anledningen till detta inlägget är mest att jag satt och funderade på varför jag inte gick och la mig. Sitta här halvtrött när man ska jobba imon och bara flumma runt på internet utan mål... Meningslöst. Men så började jag fundera lite på hur vi har det här i huset och det är faktiskt hemtrevligt. D är störtskön, verkligen! Hon bokstaverade sitt efternamn för mig för att jag skulle kunna adda henne på Facebook och hon kunde bara inte sluta skratta! Och hur kul är det egentligen med att bokstavera sitt efternamn?! Ja, hon var så övertrött så det gick knappt att prata med henne. Nu sover hon gott! JD är nere och smakar på kakorna nu, antar han vaknade av den underbara lukten i huset. Tänk om det hade varit morgon och man vaknat av doften av nybakta scones... Härligt... Kaffe och rostat bröd går också bra att vakna till i och för sig...
Nu ska jag gå och göra mig iordning för sängen, 20 minuter kvar på Sagan om Ringen och det är bara några filer kvar på överföringen. Det är dags att sova!! På riktigt... Inget Bones ikväll. Tar det imon...
Sov gott!
Kram kram
Det bästa är nog att J1 är hemma i Tyskland ett par dagar, det gör att jag kan lära känna M lite bättre. Hon håller sig gärna undan och om hon är pratig, så är det oftast när JW är i närheten. Dom verkar vara riktigt bra vänner, så det är svårt att lära känna dom. Jag och JW har lärt känna varann för hon är lättare att komma inpå. Och så brukar vi ha sällskap upp för trappan när vi ska gå och lägga oss och sitter ofta kvar och pratar lite till. Men tack vare att JW har varit borta en vecka snart, så har jag lärt känna henne med. Hon är faktiskt riktigt trevlig när man kommer lite mer under ytan. Hon har bara ett sätt som kan vara lite avskräckande... Eller vad man ska säga...
Anledningen till detta inlägget är mest att jag satt och funderade på varför jag inte gick och la mig. Sitta här halvtrött när man ska jobba imon och bara flumma runt på internet utan mål... Meningslöst. Men så började jag fundera lite på hur vi har det här i huset och det är faktiskt hemtrevligt. D är störtskön, verkligen! Hon bokstaverade sitt efternamn för mig för att jag skulle kunna adda henne på Facebook och hon kunde bara inte sluta skratta! Och hur kul är det egentligen med att bokstavera sitt efternamn?! Ja, hon var så övertrött så det gick knappt att prata med henne. Nu sover hon gott! JD är nere och smakar på kakorna nu, antar han vaknade av den underbara lukten i huset. Tänk om det hade varit morgon och man vaknat av doften av nybakta scones... Härligt... Kaffe och rostat bröd går också bra att vakna till i och för sig...
Nu ska jag gå och göra mig iordning för sängen, 20 minuter kvar på Sagan om Ringen och det är bara några filer kvar på överföringen. Det är dags att sova!! På riktigt... Inget Bones ikväll. Tar det imon...
Sov gott!
Kram kram
lördag 27 september 2008
27 september 2008
Hej!
Lördag och solen skiner... Härligt, härligt...
Vardagen har satt igång. Jag känner inte riktigt av det ännu, men igår började skolan. Hade tänkt blogga om det, men jag hade en ganska tung dag. Om man lägger till att jag knappt sovit på natten på grund av att halsen gjorde ont. Som rakblad kändes det när jag svalde... Inget kul sätt att börja skolåret med, men man styr inte över allt. Jag har ju liksom ändå haft fyra månader på mig att ha ont i halsen, vara sjuk och tycka synd om mig själv. Men icke... Nu sitter jag här, tjock i halsen, aj-aj och seg.
Schemat kommer vara fullspäckat i år. Det ser ut som vi fick massa extra timmar. Men det tar ju några veckor innan man är helt på det klara med hur schemat ser ut, tider som ändras. Eller vart man ska vara... Förhoppningsvis så ordnar det sig ganska fort.
Träffade alla i klassen, några har hoppat av, några har kommit till och så där. Precis som det ska vara. Det är en tjej i våran grupp som hoppat av, men det vägs upp av att det kommit till 4 stycken. Två till våran grupp och två till den andra gruppen. En tjej som börjar i våran grupp heter Yvette och bor på Isle of Wight. Hon verkar riktigt trevlig och vi är nog ganska lika när det kommer till skolanarbetet och det. Hon har en liten dotter på 2½ år och var tvungen att avbryta studierna för ett tag när hon blev mamma, men är nu tillbaka för att slutföra vad hon påbörjade. Hon är inte här för att festa och den biten, utan för att få sin "bachelor". Hon satt längst bak i klassrummet och tittade lite på hur det verkade funka i våran klass och när vi pratade lite, så förstod hon att hon anat rätt när jag inte riktigt är en i gänget. Jag har ju inte spenderat några veckor på Ibiza, jag har inte supit skallen i bitar var och varannan dag i sommar, utan har tagit det väldigt lugnt. Kanske för lugnt...?
Anyway, så nu har jag en vän i min klass som är här för att få bra betyg, en utbildning som kan leda till ett bra jobb eller högre lön. Hon jobbar redan på ett gym, och vill väl mest bara slutföra utbildningen.
Sen gick jag och N och åt lunch. Det var kul att se henne igen. Hon har tappat i vikt, men när hon äntligen berättade om vad som hänt i sommar, så förstod jag genast varför. Det har inte varit en glad sommar, om man säger så. Och jag fick också reda lite på bakgrunden, lite om hennes uppväxt och hur det har varit. Jag trodde jag gått igenom lite grejer, men det är ingenting i jämförelse. Droppen kom i somras och det är långt ifrån avslutat. Men oavsett vad som händer, så kan det bara bli bättre!!
Att höra vad hon upplevt och gått igenom, det tog på mina krafter. Efter en tung dag med nya ansikten, massa information om hur skolåret ser ut, vad som kommer hända och lite sån halvviktig information, stora delar av N's historia, så orkade jag ingenting. Jag tog en lång dusch, åt middag med dom andra, sen kröp jag ner i sängen, kollade Grey's Anatomy och somnade sen gott. Grannarna väckte mig vid 3-tiden av att dom sparkade sönder hela trädgården. Dom rev staketet runt trädgården och kastade runt stolar och fotöljer. Det ser ut som kriget härjat, men jag är bara glad att dom är några hus bort. Att vi verkar ha röjjiga, men sansade grannar närmast oss, det känns tryggt... Det där gänget kunde ju lika gärna bott vägg i vägg! Inte en chans att det hade funkat!
Nu är det snart middagsdags. Det blir en tidig dag idag, tror jag. Ska jobba imon, 10-17. Har fått ta bort mina torsdagar, så för att väga upp det, så ska jag jobba hela nästa onsdag och hela onsdagen därpå. Sen i november blir det 20-25 timmar i veckan. Men det blir på kvällstid, så jag har tid att plugga på dagarna och förhoppningsvis på lördagen med, om jag måste.
Men det löser sig!!
Ha en härlig lördagskväll!!
Kram kram
Lördag och solen skiner... Härligt, härligt...
Vardagen har satt igång. Jag känner inte riktigt av det ännu, men igår började skolan. Hade tänkt blogga om det, men jag hade en ganska tung dag. Om man lägger till att jag knappt sovit på natten på grund av att halsen gjorde ont. Som rakblad kändes det när jag svalde... Inget kul sätt att börja skolåret med, men man styr inte över allt. Jag har ju liksom ändå haft fyra månader på mig att ha ont i halsen, vara sjuk och tycka synd om mig själv. Men icke... Nu sitter jag här, tjock i halsen, aj-aj och seg.
Schemat kommer vara fullspäckat i år. Det ser ut som vi fick massa extra timmar. Men det tar ju några veckor innan man är helt på det klara med hur schemat ser ut, tider som ändras. Eller vart man ska vara... Förhoppningsvis så ordnar det sig ganska fort.
Träffade alla i klassen, några har hoppat av, några har kommit till och så där. Precis som det ska vara. Det är en tjej i våran grupp som hoppat av, men det vägs upp av att det kommit till 4 stycken. Två till våran grupp och två till den andra gruppen. En tjej som börjar i våran grupp heter Yvette och bor på Isle of Wight. Hon verkar riktigt trevlig och vi är nog ganska lika när det kommer till skolanarbetet och det. Hon har en liten dotter på 2½ år och var tvungen att avbryta studierna för ett tag när hon blev mamma, men är nu tillbaka för att slutföra vad hon påbörjade. Hon är inte här för att festa och den biten, utan för att få sin "bachelor". Hon satt längst bak i klassrummet och tittade lite på hur det verkade funka i våran klass och när vi pratade lite, så förstod hon att hon anat rätt när jag inte riktigt är en i gänget. Jag har ju inte spenderat några veckor på Ibiza, jag har inte supit skallen i bitar var och varannan dag i sommar, utan har tagit det väldigt lugnt. Kanske för lugnt...?
Anyway, så nu har jag en vän i min klass som är här för att få bra betyg, en utbildning som kan leda till ett bra jobb eller högre lön. Hon jobbar redan på ett gym, och vill väl mest bara slutföra utbildningen.
Sen gick jag och N och åt lunch. Det var kul att se henne igen. Hon har tappat i vikt, men när hon äntligen berättade om vad som hänt i sommar, så förstod jag genast varför. Det har inte varit en glad sommar, om man säger så. Och jag fick också reda lite på bakgrunden, lite om hennes uppväxt och hur det har varit. Jag trodde jag gått igenom lite grejer, men det är ingenting i jämförelse. Droppen kom i somras och det är långt ifrån avslutat. Men oavsett vad som händer, så kan det bara bli bättre!!
Att höra vad hon upplevt och gått igenom, det tog på mina krafter. Efter en tung dag med nya ansikten, massa information om hur skolåret ser ut, vad som kommer hända och lite sån halvviktig information, stora delar av N's historia, så orkade jag ingenting. Jag tog en lång dusch, åt middag med dom andra, sen kröp jag ner i sängen, kollade Grey's Anatomy och somnade sen gott. Grannarna väckte mig vid 3-tiden av att dom sparkade sönder hela trädgården. Dom rev staketet runt trädgården och kastade runt stolar och fotöljer. Det ser ut som kriget härjat, men jag är bara glad att dom är några hus bort. Att vi verkar ha röjjiga, men sansade grannar närmast oss, det känns tryggt... Det där gänget kunde ju lika gärna bott vägg i vägg! Inte en chans att det hade funkat!
Nu är det snart middagsdags. Det blir en tidig dag idag, tror jag. Ska jobba imon, 10-17. Har fått ta bort mina torsdagar, så för att väga upp det, så ska jag jobba hela nästa onsdag och hela onsdagen därpå. Sen i november blir det 20-25 timmar i veckan. Men det blir på kvällstid, så jag har tid att plugga på dagarna och förhoppningsvis på lördagen med, om jag måste.
Men det löser sig!!
Ha en härlig lördagskväll!!
Kram kram
torsdag 25 september 2008
25 september 2008
Så var det snart dags att gå till jobbet. Konstigt att det känns så segt... Tror inte det har med L att göra längre att det inte är kul på jobbet. Jag gillar det inte helt enkelt bara... Fast förhoppningsvis är det bara en liten svacka.
Annars har det inte hänt så mycket. Hyresvärden var här igår och visade runt en tjej från Taiwan. Hon var här idag igen och tittade och det verkar som hon tar rummet. Precis som jag, så gillade hon atmosfären i huset. Hon hade lite frågor om hur det är här och lite sånna frågor. Jag frågade vad hon hade fått för intryck av D, hyresvärden, och hon tittade på sina vänner. Jag sa att hon kunde tala fritt, och hon sa att han verkade vänlig, men att det var något med honom. Jag och J tittade på varann och alla har samma intryck av honom. Hon kom in och vi pratade lite om hyra och deposition och lite sånt och vi sa att om något skulle hända, så står vi 7 mot 2, hyresgäster mot hyresvärdar. Oddsen? Hmm, ganska lovande! Så imon skriver hon på kontraktet och flyttar nog in redan till helgen. Det ska bli kul! Hon verkar jätterar. Fast det är väl ganska många asiater? Jag hoppas hon är duktig på thai-mat, men vi får väl se...
Nu har jag rensat ut vad som är mitt och vad som är N's grejer. Hon kommer och hämtar det ikväll. Jag har inte haft något emot hennes saker, men jag märker nu när dom står i hallen hur mycket plats dom faktiskt har tagit. Jag tror till och med jag ska möblera om. Om jag har tid, nu när skolan börjar... Hihi...
Nä, dags att röra på sig. Waterstones kallar! Och då är det bäst att rusa fort-fort!!
Ha en bra dag!
Kram kram
Annars har det inte hänt så mycket. Hyresvärden var här igår och visade runt en tjej från Taiwan. Hon var här idag igen och tittade och det verkar som hon tar rummet. Precis som jag, så gillade hon atmosfären i huset. Hon hade lite frågor om hur det är här och lite sånna frågor. Jag frågade vad hon hade fått för intryck av D, hyresvärden, och hon tittade på sina vänner. Jag sa att hon kunde tala fritt, och hon sa att han verkade vänlig, men att det var något med honom. Jag och J tittade på varann och alla har samma intryck av honom. Hon kom in och vi pratade lite om hyra och deposition och lite sånt och vi sa att om något skulle hända, så står vi 7 mot 2, hyresgäster mot hyresvärdar. Oddsen? Hmm, ganska lovande! Så imon skriver hon på kontraktet och flyttar nog in redan till helgen. Det ska bli kul! Hon verkar jätterar. Fast det är väl ganska många asiater? Jag hoppas hon är duktig på thai-mat, men vi får väl se...
Nu har jag rensat ut vad som är mitt och vad som är N's grejer. Hon kommer och hämtar det ikväll. Jag har inte haft något emot hennes saker, men jag märker nu när dom står i hallen hur mycket plats dom faktiskt har tagit. Jag tror till och med jag ska möblera om. Om jag har tid, nu när skolan börjar... Hihi...
Nä, dags att röra på sig. Waterstones kallar! Och då är det bäst att rusa fort-fort!!
Ha en bra dag!
Kram kram
onsdag 24 september 2008
23 september 2008
God afton!
Det blev inget bloggande igår, varför kommer jag inte ihåg, men så är det ibland...
Jag träffade Emelie, en tjej från Kinna. Det var kul att prata lite svenska, prata lite om vad man saknar och lite om allt och inget egentligen. Hon kommer flytta till ett område som heter Bitterne. Det ligger en bit härifrån, ungefär lika långt från stan som jag bodde i Weston. Fast hon vet ju redan att hon måste ta buss till skolan, så jag antar att det var ett väldigt bra område. Frågade om hon ville titta på rummet här, men det är för dyrt för henne, tyckte hon. Jag förstår henne, det är minilitet för dom pengarna!! Hmpf, dom kommer aldrig bli av med det!!
Hur som helst, hon var jättetrevlig och jag tror vi kommer hitta på något i dagarna. Hon kommer att gå på Southampton uni och jag går ju på Solent uni, så vi kommer gå olika skolor, men vad gör det?
Annars händer här inte så mycket. Försöker fördriva tiden så gott det går med film, tv, gå runt, runt på stan och bara flumma lite... Men det borde snart vara fredag, eller hur?
Måste också säga att det franska paret som flyttat in är hur kul som helst! Alltså, det är svårt att förklara, så jag låter bli. Man måste nog träffa dom för att förstå. Men ett exempel är när vi i lördags hade tittat på film, klockan var midnatt och dom gick upp på sitt rum för att göra sig nattaklara. Efter några minuter så kommer D nerspringandes för trapporna och utbrister: Vet ni vad klockan är? Jo, men det visste vi ju. Och hon påpekade att dom var fortfarande vakna... Vi tittade lite förvånat på varann och undrade lite vad hon menade. Dom har nämligen försvunnit upp på rummet vid 20.00-tiden och somnat strax därefter. Men nu var dom vakna fortfarande och det var midnatt! Hon fnittrade lite och sprang upp för trappan igen. Och vi andra bara tittade på varann och brast ut i skratt. Dom är så enkla på något sätt, och är så fascinerade över småsaker. Dom livar liksom upp lite i vardagen, kan man säga...
Nu är det dock dags att nana igen... Känns som jag inte gör annat än sover... Hmm..
Imon ska jag försöka ta mig till gymmet, får se hur det går.
Sov gott!
Kram kram
Det blev inget bloggande igår, varför kommer jag inte ihåg, men så är det ibland...
Jag träffade Emelie, en tjej från Kinna. Det var kul att prata lite svenska, prata lite om vad man saknar och lite om allt och inget egentligen. Hon kommer flytta till ett område som heter Bitterne. Det ligger en bit härifrån, ungefär lika långt från stan som jag bodde i Weston. Fast hon vet ju redan att hon måste ta buss till skolan, så jag antar att det var ett väldigt bra område. Frågade om hon ville titta på rummet här, men det är för dyrt för henne, tyckte hon. Jag förstår henne, det är minilitet för dom pengarna!! Hmpf, dom kommer aldrig bli av med det!!
Hur som helst, hon var jättetrevlig och jag tror vi kommer hitta på något i dagarna. Hon kommer att gå på Southampton uni och jag går ju på Solent uni, så vi kommer gå olika skolor, men vad gör det?
Annars händer här inte så mycket. Försöker fördriva tiden så gott det går med film, tv, gå runt, runt på stan och bara flumma lite... Men det borde snart vara fredag, eller hur?
Måste också säga att det franska paret som flyttat in är hur kul som helst! Alltså, det är svårt att förklara, så jag låter bli. Man måste nog träffa dom för att förstå. Men ett exempel är när vi i lördags hade tittat på film, klockan var midnatt och dom gick upp på sitt rum för att göra sig nattaklara. Efter några minuter så kommer D nerspringandes för trapporna och utbrister: Vet ni vad klockan är? Jo, men det visste vi ju. Och hon påpekade att dom var fortfarande vakna... Vi tittade lite förvånat på varann och undrade lite vad hon menade. Dom har nämligen försvunnit upp på rummet vid 20.00-tiden och somnat strax därefter. Men nu var dom vakna fortfarande och det var midnatt! Hon fnittrade lite och sprang upp för trappan igen. Och vi andra bara tittade på varann och brast ut i skratt. Dom är så enkla på något sätt, och är så fascinerade över småsaker. Dom livar liksom upp lite i vardagen, kan man säga...
Nu är det dock dags att nana igen... Känns som jag inte gör annat än sover... Hmm..
Imon ska jag försöka ta mig till gymmet, får se hur det går.
Sov gott!
Kram kram
söndag 21 september 2008
21 september 2008
Så god afton, mina trogna läsare!
Sitter här efter en lång dag på jobbet, en smaskig take-away-middag och lite snack om ditt och datt med dom andra i huset. Det som är lite rörigt med så här många viljor är att det blir missförstånd och sånt nästan hela tiden. Men en sak är säker, S känner sig nog lite osäker på mig. Varenda gång som jag tar upp en åsikt eller kommer med ett inlägg i en diskussion, så påpekar han ALLTID något som är tvärtemot eller ska förklara varför det är så.
Ett exempel var idag, vi satt och diskuterade om hur religon och tro har påverkat resten av världen nu när den har blivit mindre. Diskussionen var i full gång och jag inflikade med att i Sverige får man inte ens sjunga psalmer i kyrkan på skolavslutningar för att det kan vara kränkande på andra religoner och sånna saker. Att vi öppnar våra gränser och släpper in folk i vårat land för att dom inte kan bo i sitt eget land, och som tack för det måste vi sluta med traditioner som går ganska långt tillbaka i tiden. Det är ju inte bara skolavslutningarna som förändras...
Som svar på det här uttalandet fick jag hela den politiska aspekten på situtationen, att det inte är folket som tycker så här i allmänhet. Varför fick inte nån av dom andra samma föreläsning? Han riktade uttalandet till mig... Jag som är fullt införstådd med att majoriteten som flyr sina länder gör det för att dom måste och är nog glada bara det inte exploderar bomber i mataffären eller i grannens vardagsrum! Jag tror inte det är enskilda invandrande svensons som tar illa vid sig att vi sjunger nationalsången då och då vid vissa tillfällen, jag fattar ju att det är på högre nivå än så.
Grunden till hela påhopps-tjosan tror jag ligger i att jag flyttar in här, jag har med mig 200 filmer med mig och är ändå lite haj på teknik och sånt. Inte bara prylarna i sig, utan tekniken bakom det. Han är inte den enda med full koll på saker och ting. Och han bor inte ens här!!
Skit samma, sånt är livet. Om tre veckor börjar han sitt nya jobb och kommer förhoppningsvis bara hit på helgerna ibland. Det kan jag acceptera. Det enda tråkiga med att han inte kommer vara här, är att vi inte får nån god indisk mat längre. Men jag antar man får välja bort lite bra om man vill bli av med det onda... Hmm...
Jag ogillar honom inte så som det kan verka, men man får också ha i åtanke på att han har varit hemma hela dagarna och jag själv är ganska så mycket hemma eftersom jag inte har något att göra på dagarna... Man går varandra lätt på nerverna, oavsett hur mycket man pratar och umgås, när man spenderar så mycket tid. Man kan säga somsåhär, jag ska ALDRIG flytta in i Big Brother!! Fatta sitta inlåst i ett hus med 12 främlingar!! No way!!
Det händer ganska lite, men ändå så mycket, när man bor 7 personer under ett tak. Jag ligger sååå efter med mina serier, filmer, bloggande och allt annat. Man vill ju liksom inte vara osocial och dra sig undan. Vi har ändå ganska trevligt. Det har blivit mycket filmer det senaste i och med den nya tvn. Och fler kommer det bli! Men inte ikväll. Nu ska vi sova... Alla ska jobba eller gå till skolan, utom jag... Jag ska dock träffa en svenska imon. Emelie. Hon flyttade till Winchester idag och kommer bo där tills hon hittar något här i Soton. Hon ska plugga här. Ska bli kul att ha en svensk att prata med ibland. Håll tummarna på att vi funkar ihop. Hade varit kul om hon flyttade in här, har ju ett rum till.... Vi får se...
Nu blir det nog lite Bones innan jag släcker för natten!
Sov gott!
Kram kram
Sitter här efter en lång dag på jobbet, en smaskig take-away-middag och lite snack om ditt och datt med dom andra i huset. Det som är lite rörigt med så här många viljor är att det blir missförstånd och sånt nästan hela tiden. Men en sak är säker, S känner sig nog lite osäker på mig. Varenda gång som jag tar upp en åsikt eller kommer med ett inlägg i en diskussion, så påpekar han ALLTID något som är tvärtemot eller ska förklara varför det är så.
Ett exempel var idag, vi satt och diskuterade om hur religon och tro har påverkat resten av världen nu när den har blivit mindre. Diskussionen var i full gång och jag inflikade med att i Sverige får man inte ens sjunga psalmer i kyrkan på skolavslutningar för att det kan vara kränkande på andra religoner och sånna saker. Att vi öppnar våra gränser och släpper in folk i vårat land för att dom inte kan bo i sitt eget land, och som tack för det måste vi sluta med traditioner som går ganska långt tillbaka i tiden. Det är ju inte bara skolavslutningarna som förändras...
Som svar på det här uttalandet fick jag hela den politiska aspekten på situtationen, att det inte är folket som tycker så här i allmänhet. Varför fick inte nån av dom andra samma föreläsning? Han riktade uttalandet till mig... Jag som är fullt införstådd med att majoriteten som flyr sina länder gör det för att dom måste och är nog glada bara det inte exploderar bomber i mataffären eller i grannens vardagsrum! Jag tror inte det är enskilda invandrande svensons som tar illa vid sig att vi sjunger nationalsången då och då vid vissa tillfällen, jag fattar ju att det är på högre nivå än så.
Grunden till hela påhopps-tjosan tror jag ligger i att jag flyttar in här, jag har med mig 200 filmer med mig och är ändå lite haj på teknik och sånt. Inte bara prylarna i sig, utan tekniken bakom det. Han är inte den enda med full koll på saker och ting. Och han bor inte ens här!!
Skit samma, sånt är livet. Om tre veckor börjar han sitt nya jobb och kommer förhoppningsvis bara hit på helgerna ibland. Det kan jag acceptera. Det enda tråkiga med att han inte kommer vara här, är att vi inte får nån god indisk mat längre. Men jag antar man får välja bort lite bra om man vill bli av med det onda... Hmm...
Jag ogillar honom inte så som det kan verka, men man får också ha i åtanke på att han har varit hemma hela dagarna och jag själv är ganska så mycket hemma eftersom jag inte har något att göra på dagarna... Man går varandra lätt på nerverna, oavsett hur mycket man pratar och umgås, när man spenderar så mycket tid. Man kan säga somsåhär, jag ska ALDRIG flytta in i Big Brother!! Fatta sitta inlåst i ett hus med 12 främlingar!! No way!!
Det händer ganska lite, men ändå så mycket, när man bor 7 personer under ett tak. Jag ligger sååå efter med mina serier, filmer, bloggande och allt annat. Man vill ju liksom inte vara osocial och dra sig undan. Vi har ändå ganska trevligt. Det har blivit mycket filmer det senaste i och med den nya tvn. Och fler kommer det bli! Men inte ikväll. Nu ska vi sova... Alla ska jobba eller gå till skolan, utom jag... Jag ska dock träffa en svenska imon. Emelie. Hon flyttade till Winchester idag och kommer bo där tills hon hittar något här i Soton. Hon ska plugga här. Ska bli kul att ha en svensk att prata med ibland. Håll tummarna på att vi funkar ihop. Hade varit kul om hon flyttade in här, har ju ett rum till.... Vi får se...
Nu blir det nog lite Bones innan jag släcker för natten!
Sov gott!
Kram kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)