29 juni 2008

God afton, mina vänner!

Så var söndagen avklarad, det blev jobb, tandagnissel över vår chef, som vanligt... Men jag och Lauren avslutade dock dagen med ett par skratt för att lätta upp humöret, ett biobesök! Först blev det middag på Frankie & Benny's, sen Kung Fu Panda! Inte tok-rolig, men den hade sina ljusa stunder! Jag fick ett och annat gott skratt i alla fall! Lauren tittade lite misstänksamt på mig när filmen var slut, tillslut sa hon att jag antagligen skulle få ha mina filmer ifred, för min filmsmak är inte riktigt som hennes. Detta baserat mest på en trailer för filmen Space Chimps som kommer ut senare i år. En animerad film om chimpanser som skickas ut i rymden, ett litet experiment som NASA genomför. Jag skrattade nog mer under den trailern, än jag gjorde under hela Kung Fu Panda...

Hur som helst, jag har nu lovat att ladda upp dom två bilderna på Geri Halliwell jag tog igår. Självklart letade jag upp kabeln till mobilen och har just laddat färdigt bilderna. Jag är ingen mästerfotograf och mobilkameran är lite tetig ibland, men jag gjorde så gott jag kunde. Man ser i alla fall att det är hon...
Det var väl egentligen inte meningen att jag skulle vara med på detta fotot, men eftersom jag är en snäll vän, så följde jag med Zoë och tog ett foto med henne. När vi stod i kön, så hyperventilerade Zoë så intensivt att jag var rädd att hon skulle svimma!! Jag höll hennes hand och sa lugnt och sansat att hon var tvungen att andas också emellanåt, djupt ändå ner i lungorna. Jag visste inte att folk i nästa vuxen ålder kunde bli så hysteriska, men jag borde veta bättre. Jag var ju trots allt med under Jason Donovans signering... Att se 30-35-åringar, eller ja, ända upp till 40+, bli helt tokiga för att en fejksolbränd, avdankad 80-talsidol visade sina blekta tänder, så kanske det är rimligt att en 16-åring flippar lite för sin gamla idol... Hmm...

Detta fotot är taget när hon är på väg in till personalrummet för att signera undanlagda böcker. Att hon efter 1½ timmes leende, signerande och artighetsfraser till främlingar orkar le lite till för att jag ska kunna ta ett litet foto, det tyckte jag var kul att se. Eller vad man ska säga. Man har ju liksom en bild framför sig hur alla dom här stora stjärnorna är privat, och visst var det inte helt privat, men det var ju i stort sett bara hennes folk och Waterstones-folk omkring, så visst kunde hon varit en bitch om hon velat... Men nejdå, hon var artig och poserade glatt. Men hon måste varit bra trött, på fredagen hade hon uppträtt på Nelson Mandelas 90-års konsert, på lördag förmiddag signerade hon på Tesco i Poole och sen i ilfart till oss. Jag hade inte orkat småle vid det här laget. Och hon måste ju ha haft riktigt ont i handen. Jag orkar inte ens skriva en halv a4 utan att få ont i handen. Hon har signerat sitt egna namn i över 3 timmar under en dag! Mm... Duktigt tjej, det där!!

Nu ska jag dock natta, det är en ny, lång dag imon. Ska på pilates, plocka ner Laurens utställning, hämta pengar på banken och betala min hyra, sen vet jag egentligen inte vad jag ska göra. Men jag hittar säkert på något. Om inte annat, så kan jag alltid gå hem och förbereda inför flytten på tisdag.

Jag kommer nog hinna uppdatera bloggen ett par gånger till efter flytten, jag har ju skolan på nära avstånd och där finns ju internet!! Mhmm, ibland tänker jag till!!

Ta hand om er och sov gott!!
Kram kram

29 juni 2008

Hej hopp!
Dags att nana, men först ett litet inlägg här. Lovade ju bilder på Geri Halliwell och dom finns på min mobil, men kabeln är nerpackad... Rackarns!!

Men jag lovar att det finns bilder, en på mig och Zoë och Geri och en på bara Geri när hon var på väg att officiellt lämna affären och gå in på kontoret och signera böcker som folk lagt undan för signering. Hon verkar riktigt trevlig och inte alls divig. Det enda som var lite sådär var att hon inte ville ha en café latte med vanlig mjölk, hon ville ha soyamjölk.... Så dom fick göra en ny... Men, men, lite divalater (?) måste man väl få ha när man tjänar så många pengar?

Jag har nu avverkat min sista lördag i den här lägenheten och det känns skönt, samtidigt så är det ju lite sorgligt. Jag har tänkt på en sak, att oavsett vad man skiljs från, så är det sorgligt. För allt man upplever är ju både roligt och inte så roligt, det är ju bra och dåliga minnen med allt. Självklart kan man ha en toppenkväll med kompisarna, eller en helt perfekt dag. Men när man bor med någon eller man jobbar ihop under en lång tid, så upplever man roliga och tråkiga saker, man går igenom händelser tillsammans på ett eller annat sätt och när det tar slut, så är det alltid dom bra och roliga minnena som finns kvar.

Helt otroligt vad hjärnan är fantastisk på att sortera ut gott och ont och bara spara det goda. Man kan erinra sig det dåliga, men man kan inte föreställa sig smärta till exempel. Man vet bara att det gjorde ont, men det går inte att förklara riktigt... Och minnen som sårar suddas liksom ut med tiden och det roliga och kuliga finns kvar.

Hur som helst, vad jag ville ha sagt var att oavsett hur kaotiskt det senaste året har varit med flyttar hit och dit och depressioner och sjukskrivningar och ostädat och kattlådor i köket och this and that, så har det här varit mitt hem i 11 månader. Jag har gått igenom många känslor här, jag har bearbetat gamla och nya känslor, jag har haft långa nätter framför datorn med uppsatser som inte velat bli klara, pluggat till prov och bara varit ibland...

Nu är allt nerpackat, det enda som finns kvar är ombyteskläder för dom närmaste två dagarna. Det som kommer bli jobbigast, är att vara utan säng i en dryg vecka. Gissa om det kommer bli superhärligt att komma hem och sova i min säng hemma i lilla Kungsbacka!!

Jag beställde ju min säng från IKEA för nån vecka sen. När den skulle levereras? 2 juli. Kunde jag leva utan säng en natt? Jajamän! Allt var frid och fröjd, tills IKEA ringde och bekräftade leveransdatumet. Första tiden dom hade för leverans var....9 juli!! Men hur skulle det här gå? En natt utan riktig säng är okej, men 8 nätter?? Testade idag när jag städade hur det kommer att kännas utan att ha madrass? Har ju bara min lilla tunna memoryfoam-madrass! Det var inte alltför tokigt, så det ska nog gå. Och har jag riktig tur, så får Lauren sin säng den 2 juli och då får jag låna hennes lånemadrass tills jag får min egna. Men vem ska sova först i min säng? Jag eller Ruth, Laurens kompis? Eller blir det någon annan? Hmm... Den som lever får se!

Nu ska jag njuta av en av dom sista nätterna i den här sängen!
Sov gott!
Kram kram

28 juni 2008

Så, då var det färdigpackat för flytt! Synd att det är två hela dagar innan flyttbilen kommer... Men jag skulle inte haft tid att packa imon, jobbar ju hela dagen. Och måndag, då ska jag hjälpa Lauren att ta ner sin utställning i Winchester. Så det var bara idag och igår jag kunde packa. Fast det har varit i makligt tempo, inget stresspackande eller så. Började med att packa mina vinterkläder och lite av träningskläderna för nån vecka sen. Men igår när jag började så var jag lite orolig hur det skulle gå med väskor och påsar och så. Det gick bra. Det finns till och med en IKEA-kasse kvar!! Fast jag lägger ner kudde och täcke där, så blir det lite lättare att bära.

I slutänden ser det ut att bli 7 IKEApåsar, sånna däringa blå, 2 resväskor, 1 kabinväska, 4 ryggsäckar och två sporttrunkar. Och så tillkommer ju lite påsar här och där med småkrafs. Jag är riktigt shockad över hur mycket grejer jag har här! Jag har ju insett att den dagen jag flyttar tillbaka till Sverige, så blir det en roadtrip genom Europa!! Först såg jag det som ett alternativ, en kul grej att sluta Englandslivet med en liten resa genom Europa. Men nu, i min första flytt inom landet, så inser jag att det finns inte en chans i världen att jag ska kunna flyga hem med mina prylar!! Men, det är två år kvar och mycket kan hända på den tiden! Kanske dumpar jag allt till välgörenhet och kommer hem med tomma väskor? Tror inte den chansen är så stor heller, men lite kan nog dumpas där i alla fall!

Idag fyller moster Lena år. Åldern håller jag hemlig, man pratar inte om en kvinnas ålder jue... Hihi... Det ska grillas i Veddige och jag är sååå avundsjuk på alla som ska dit! Jag vill ju också grilla!! Fast som tröstpris så ska jag snart åka in till bokaffären och säga hej till Geri Halliwell! Se om hon är så kort som hon verkar, om hon är trevlig eller en liten diva, och är hon verkligen så sprallig och glad och energisk alltid? Ska bli kul! Jag tar några foton och lägger in ikväll, så ser att jag talar sanning! Hihi..

Men ett stort grattis till Lena och hoppas att ni får det riktigt trevligt ikväll! Jag ska fira min lördag med Narnia och en pizza, tror jag... Bättre än makaroner... Hihi...

En liten parantes innan jag avslutar för idag, när jag går in på min blogg, så skriver jag www.blogger.com i adressfältet och ibland så kan jag bli riktigt sugen på en Nogger då. Det slog mig idag att anledningen till att jag vill ha GB-glass när jag loggar in är att tankekedjan är igång undermedvetet, med start på Nogger. Som tur är så finns ju Magnum här, och många andra glassar från GB också. Här heter det Walls och många glassar är samma som hemma, men det finns ingen glass som innehåller lakrits. Jag har hittills bara mött två britter som tycker om lakritsen jag har haft med mig hemifrån. Och då har jag träffat många engelsmän under mitt år här!!

Nu ska jag hoppa in i duschen, vill ju inte missa Geri!!

Kram kram

26 juni 2008

Jag tar mig tid och ork att skriva lite ikväll med. Är lite orolig hur det ska bli med mitt bloggande det närmaste. Alltså, fyra dagar till kan jag blogga obehindrat, men efter det måste jag gå till skolan för att blogga.... Flyttar till det nya stället på tisdag och jag vet inte när telefon och internet blir inkopplat. Internet dröjer nog ganska länge, men jag hoppas att allt ska vara up and running när jag kommer tillbaka i augusti.

Jag ska packa imon. Känns inte så lockande. Det är svårt också... Blir väl att jag springer runt i joggingbyxor söndag, måndag, tisdag och förhoppningsvis har jag packat upp lite kläder på onsdag, så jag kan byta om... Hmm... Det är krångligt att flytta. På sätt och vis önskar jag att jag kunde resa iväg, bara packa vad jag behöver över en vecka eller så och när man kommer hem, så åker man till sin nya bostad, uppackat och klart!! Det hade varit skönt...

Det regnar nu och stormar nästan här. Inget kul alls! Hoppas det försvinner innan jag måste ut imon... Håll tummarna...

Och så får ni hålla tummarna att Alex, en klasskompis, kan fixa in mig på ett gör-glammigt jobb här i stan! Berättar mer sen, men det är ett riktigt fint hotell som söker folk och han skulle lägga in lite extra goda ord för mitt CV. Jobben är så färska att det inte finns i tidningarna ännu... Håll tummarna stenhårt! Pliiiiis!

Nu ska jag sova. Fröken Butter ska upp som vanligt klockan 0630 och slå i lite dörrar och lådor. Ingen rast och ingen ro.... 5 nätter kvar och hon är borta 3 av dom!!!

Sov gott!
Kram kram

Christian - the lion

Många har säkert redan sett den, men den är värd att ses igen! Det är helt underbart. Det här får mig att hoppas att om jag skulle träffa på mina katter där hemma igen, så skulle dom känna igen mig. Vad tror ni? Dom kanske har bättre minne och känslor än man tror?

Titta och gråt!
Kram kram

25 juni 2008

Jupp, jag är på G när det kommer till bloggandet för tillfället! Vet inte vad som hänt, för här händer inte så himla mycket, tycker jag... Men, men, jag dravlar på som vanligt. Vet inte hur jag ska få upp läsarsiffrorna igen, men förhoppningsvis så kommer det med tiden.

Idag har jag gjort min sista timme på gymmet. Får se om dom behåller mig när jag kommer tillbaka efter mitt Sverige-besök. Jag är lite splittrad till det, om jag ska vara ärlig. Jag vet att det kommer ge mig mer att vara kvar när det kommer till självförtroende och att arbeta på det som är mina svaga punkter. Men samtidigt är det mycket dötid, mycket städning och ganska långtråkigt långa stunder. Som dom senaste tre dagarna, jag har surfat Facebook, googlat hur man gör västkustsallad, kollat lite på resesängar, läst mail, aftonbladet, uppdaterat mig på Elvis på Metro.se. Det låter som ett drömjobb, att få sitta och surfa dagarna i ända. Men jag kan lova att efter ett par sånna dagar, så önskar man bara att det var fullt ös på gymmet... Att det är dödstyst i receptionen, omklädningsrummen och att det bara är musik inne i själva gymmet, det gör inte jobbet roligare.

Men det har inte bara varit skit och fy fan! Jag har lärt känna toppenmänniskor! Det har varit en bra erfarenhet när det kommer till att inse att jag faktiskt vet mer än jag vågar tro. Min kunskap är inte bluff och båg. Mitt självförtroende har ökat när det kommer till att prata med folk. Och det är inte bara dom senaste veckorna på gymmet, hela det senaste året så har jag utvecklats som person på ett sätt jag aldrig trodde skulle ske.

Det senaste året är ett bevis på att det aldrig är försent att lära sig och förändra sig. Självklart sitter gamla vanor, rutiner och beteenden hårt, men för varje dag förändras man lite granna. Jag har träffat folk som pushat mig i olika riktningar, som berömt och kommit med konstruktiv kritik. Men visst har jag stött på en och annan skitstövel, det spelar ingen roll vart man är, det finns alltid en eller två omkring... Det gäller bara att låta dom vara, ignorera och visa motsatsen.

När jag ändå är i skrivartagen, så kan jag meddela att om exakt 14 dagar så ligger jag nerkrupen i min egen säng, alldeles egna, svenska säng, hemma i Kungsbacka! Känns konstigt. Pratade med en kille från Italien idag och han har inte varit hemma i Italien på 1½ år!! Jag undrade om han inte saknade familj och vänner, men nej, han var ju enda barnet.... Det lät så hemskt att han inte saknade släkt och vänner mer. Jag tror att om man är enda barnet, så är det nog jobbigare för föräldrarna. Men det spelar ingen roll för mig, mina vänner hemma är alltid i mina tankar och familj och släkt finns där konstant. Jag tror inte det har gått en dag utan att någon har poppat upp i mitt huvud. Man läser om en bok, hör en låt, känner en doft, eller bara tankarna smyger omkring i huvudet och vips så är någon från hemma med i tankarna. Det är ju inget man styr över direkt...

Det är lite tokigt att längtan efter mat får mer plats på min blogg, än folk hemma, men tankar försvinner fortare än suget efter färska räkor, om man säger så. Huvudsaken är att folk vet att jag tänker på dom. Ska försöka bli bättre på att skriva om mina tankar allmänt.

Och när jag är inne på bekännelser, så kan jag erkänna att jag har aldrig längtat efter att åka hem så mycket som jag gör just nu!! Det känns knasigt, för jag har inte direkt längtat hem innan. Så det ska bli skönt att jag kommer vara så upptagen tills jag åker, för längtan hem blir värre och värre ju mindre tid det är kvar... Men alla kan vara lugna, jag kommer att avsluta mina studier, jag kommer inte flytta hem i förtid. Jag tar ett år i taget, men det hade varit rätt skönt att ta ett år ledigt efter nästa år, för att verkligen utforska det ämnet som jag väljer för min slut-uppsats. Det finns så många som susar runt i huvudet, så mycket jag vill lära mig mer och och utforska detaljerat... Det blir inte lätt att välja ett ämne som man kan skriva bra och enkelt om, utan att trassla till det... Vi får se. Kan ju alltid ta ett år ledigt, jobba ihop pengar för sista året, så man slipper fundera på att jobba extra och sånt...

Jaja, tiden går fort som den gör, behöver inte sitta och finurla på vad jag ska göra om ett år. Som sagt, ett år i taget...

Nu är det nattinatt, ska ju upp på Pilates imon, sen blir det en dag med CV-utdelning och jobb på Waterstones!! Är trött som en gnu, men ska läsa lite i min Marian Keyes!! Den är skitbra, men den är inte alls som hennes tidigare böcker. Svårt att förklara, för hon har skrivit om liknande grejer innan, men inte alls så här mörkt som hon gör nu. Men glimten i ögat finns ändå kvar, och det är huvudsaken!!

Sov gott!
Kram kram

24 juni 2008

Hej hopp!
En dag till avverkad, bara 6 timmar kvar på gymmet att jobba av, sen får vi se vad som händer. Jag hoppas jag får vara kvar, för det är ett bra ställe. Lite väl långtråkigt och lite väl mycket städning, men det funkar. Medlemmarna är toppen-människor och om jag inte får komma tillbaka är det många jag kommer sakna! Det är väl managern jag inte kommer sakna, men får jag komma tillbaka, antar jag att jag kan leva med en kass manager...

Men hur som helst, så är det nu bara 6 nätter kvar i denna sängen. Fick igår reda på av IKEA att dom inte kan leverera min säng förrän den 9 juli. Var är jag då? Mitt emellan Southampton och Kungsbacka... Hur ska detta gå till? Tur man har en samleverans med Lauren, så hon får sitta hemma och vänta till lastbilen med min säng och våra bokhyllor lyckas pressa sig igenom dom små slingriga vägarna till vår nya lägenhet! Åhhh, skit samma att jag får sova i en gästsäng första veckan, och att Laurens kompis Ruth ska inviga min nya säng, jag kommer bo i stan! 10 minuter från London Road och 15 från West Quay!! Ska bli så himla härligt!! Hänga upp mina gardiner, ha en "riktigt" garderob och kunna bestämma färg på väggarna och allt sånt!! Helt superhärligt!!

Och så ska det ju bara packas upp och sen ska det packas ner igen, jag åker ju hem till gamla Sverige igen! Ska bli skönt... Ikväll åt jag upp det sista svenska ätbara, om man bortser från Treo och Ibumetin, som finns här. Tror Bex har en chokladkaka undangömd, men den kommer från IKEA i Croydon, så den är inte riktigt svensk liksom... Eller det finns ju lingonsylt, men det är ju inte direkt så man slevar i sig det bara så där... Kaviar kan man ju smaska lite på och det är ju helt delikat att ha på en rostad macka med lite smör på!! Yummy, Yummy!!

Jag har två alternativ på middag den 9 juli, färska räkor med aioli eller västkustburgare från Adeles. Jo, det ska vara från Adeles... Sibyllan gör goda burgare också, men det är så långt dit, Adeles ligger runt hörnet.... Sorry, Henrik...

Men räkor, sill och färskpotatis, pizza med vitlökssås, tunnbröd, you name it, det är massa mat jag saknar! Ska göra vad jag kan för att äta mig trött på det under dom 4 veckor jag är hemma! Se om jag lyckas eller om jag sitter här strax innan jul och gråter av mat-längtan igen...

Många här frågar varför jag bara saknar maten, att jag inte verkar sakna familj och vänner. Men så är ju inte fallet. Skillnaden är att man kan alltid prata med familj och vänner, man kan ringa, maila, msna, smsa, men mat funkar inte likadant. Jag tror att i stort sett alla utlandssvenskar saknar mat hemifrån vid något tillfälle. Senast häromveckan läste jag på Silverfiskens blogg att han saknar grillchips från Estrella. På IKEA finns tydligen bara dillchips. Inte samma sak, men man tager vad man haver när man har begär... 12 februari 2009 är datumet som har störst betydelse för mina begär här. Då öppnar ett fyra våningar högt, 34000 m2 stort IKEA precis utanför West Quay nästan!!! Gissa om det kommer bli svenskmat för hela slanten!! Det är nog ganska dyrt, så man kanske får ransonera lite, men ändå!! Det kommer finnas på gångavstånd!! Jippie!! Glädjen är enorm!!

Nu ska jag dock hoppa i säng. Klockan närmar sig 2330 och jag tänkte försöka komma upp i tid imon, ta en morronpromenad och sen försöka packa lite. En vecka kvar och det ser ut som inget har hänt här, har ju ändå packat ner två blåa IKEA påsar med kläder!! Hur ska det här sluta?!

Sov gott!
Kram kram

24 juni 2008

Okej, jag är kass, jag vet. Men det är ju så tråkigt att skriva något när det inte händer något. Jag har inte riktigt kontakt med mitt själsliga liv för tillfället, jag känner mig så tråkig, kall och osocial, ändå gör jag inte annat än träffar folk hela dagarna! Hur går det till? Varför är det så?

Jag har idag till exempel varit inne på gymmet och tränat lite. Har börjat med Pilates och det är verkligen skitkul! Det är häftigt att se förändringar på kroppen och muskler och hållning när det inte känns att man tränar riktigt. Små, små rörelser som kan ge sån träningsvärk, helt fantastiskt egentligen... Man blir knappt svettig. Fast nu har vi börjat med lite mer avancerade övningar och jag kunde idag känna att jag blev riktigt varm.

Kanske har jag förklarat om dom här Pilates-sessionerna innan, men då får ni höra igen...
Michela på gymmet pluggar en masters-utbildning i Pilates. Och som ett av dom praktiska proven så måste hon hitta 6 personer som är frivilliga att studeras. Så det började med att hon tog kort på mig, alla sidor, håll och vinklar som gick att hitta. Sen har vi sakta utvecklat alla övningarna så att jag får arbeta med mina svaga punkter. En av dom är min rygg. Har väldigt stel korsrygg och har ofta ont. Eller rättare sagt, konstant ont. Men det har mjukats upp och jag har inte lika ont längre. Hon tipsar om övningar som kan hjälpa mig stretcha och slappna av i ryggen. Och jag känner att min balans och min rörlighet i ryggen är otroligt förbättrad. Det känns skönt att det inte är helt kört...

Hur som helst, det gjorde jag på morgonen, sen blev det lite mage och lite kondition efter det. Sen bar det av till stan för att möta upp Marta. Det var meningen att jag skulle dela hus med Marta och hennes kompis Zuzka, men på grund av lite delade meningar och lite krångel med hyresvärden, så backade jag ur. Men vi har blivit riktigt bra kompisar och vi ska faktiskt gå på teater i augusti. Vi ska se Flashdance. Det ska bli kul. Det var länge sen jag var på teater. Det ska vara fina kläder och så... Spännande!

Efter vi skiljdes åt, ringde jag Lauren, som jag ska dela lägenhet med istället. Hon var och shoppade med en kompis, så jag mötte upp dom, vi sprang runt på banker, eftersom L är i stort behov av pengar... Det löste sig hjälpligt, men hon kan stanna här i England i alla fall. Så det shoppades, bank-sprangs och sen avslutade vi det hela på Subway.

Sen var det ju bara att rusa till jobbet. Gymmet idag och jag kan meddela att det i dagsläget bara är 11 timmar kvar tills jag gjort mina 210 timmar!! Shit vad det känns konstigt... Om jag får behålla jobbet? Hmm, vi får se... Managern Chichi sa att om jag kan räkna instruktörerna på tre fingrar, så är jag välkommen tillbaka. Ja, vi får väl se vad som händer. Har inga förhoppningar, men den som lever får se. Jag ska försöka rusa runt lite imon med L och se om det finns några gym som kan tänka sig anställa mig... Jag vill ju bara ha 10-15 timmar, hur svårt kan det vara?

Vad jag dock vet är att jag måste sova nu. Tänkte åka in och träna imon innan det blir gym-jobb-hunting! Sen ska jag närma slutet på mina timmar ytterliggare! 5 timmar imon, sen fyra på onsdag..

By the way, för er med bra minnen, som kommer ihåg att jag en gång för länge, länge sen, sisådär 1½ månad sen, lovade att komma hem med rutor på magen. Ni kan sluta hoppas eller tro på det... Det finns inte en chans i hela världen att det nånsin kommer hända! Inte innan jag kommer hem denna gången. Jag tränar i snitt en gång i veckan, exklusive pilates-grejen då... Men jag hoppas jag ska få lite ordning på min träning och sen förhoppningsvis lura till mig ett gratis medlemsskap på gymmet, såvida jag inte får jobbet tillbaka...

Nop, dags att nana! Klockan är miss-i-nassen jue!

Natti natt på er!
Kram kram

17 juli 2008

Okej, då ska vi se hur det här ska sluta. Var beredda på ett långt inlägg, men kanske visar det sig att det inte finns så mycket att berätta, så det kanske bara blir några rader... Men trogna läsare vet ju att jag är bra på att babbla på... Hihi...

Dåså, fredag:
Åkte in till stan med fullpackade väskor, mat och färdkost, vid lunchtid. Mötte upp Lisa och sprang runt lite på stan. Men jag kände inte att sitta 4 timmar på gymmet och kolla på tv var något jag kände mig riktigt upplagd för. Så det blev en promenad upp till Lauren, som jag ska dela lägenhet med om två veckor. Det blev planerande och IKEA-tittande, diskuteringar om hur livet är, positivt eller negativt? Lauren, Robyn och Jon är ganska estitiska människor och kan klämma ur sig så djupa åsikter att dom inte riktigt förstår dom själva. Jag är oftast ganska förvirrad och vet inte om det är jag som är alldeles för ytlig för att få något ur livet, eller om dom bara krånglar till det lite extra för dom är lite uttråkade och kan alldeles för många svåra engelska ord... Kommer nog filosofera vidare på ämnet lite senare, när jag är tillbaka i min gamla vardagslunk igen...

Hur som helst, efter att ha tittat till så lägenheten stod kvar där den skulle, så gick jag tillbaka till gymmet. Lisa var som ett barn på julafton, jag visste inte vad som väntade, så jag var ganska så kontrollerad. Packade bilen full och åkte hem till Tony, som skulle köra hela vägen. Hans bil är lite småkrockad. Det var en liten buckla över det ena bakhjulet (kan det vara hjulhuset som var buckligt...?) och vid varje gupp så skar plåten in i däcket. Inte djupt, det bara nuddade lite. Men med två normal-tjejer i baksätet och ett bagage som var så fullpackat med mat och väskor och kläder, så blev det ganska tungt och det skrapade i lite för mycket för att man inte skulle ha hjärtat i halsgropen.
Efter att vi flyttat över mina och Lisas väskor till Tonys bil, åkte vi till Nicky och hämtade upp henne och hennes väskor. Tony tittade förskräckt på hur mycket som skulle in i bilen ytterliggare! Men det gick ganska bra... Hon hade ju inte mest i alla fall.... Hmm...

Resan genom det brittiska landskapet kommer jag inte ihåg så mycket av. Det blev mörkt ganska fort och när vi väl kom närmare havet igen, närmare bestämt Hastings, så var det så svart att man inte kunde se något. Jag var mest bara glad att få komma ur bilen och hoppa i säng. Det skulle ju tränas hårt på lördagen! Vi var framme vid 23.30 och jag trodde det skulle sovas gott vid midnatt ungefär. Men ack nej, det var vindrickning och snack/skvaller fram till 3 tiden och jag var så trött så jag såg i kors. Hann inte ens reagera på fjädringen i sängen som skar in i min lilla kropp...

Lördag:
Första passet skulle gått av stapeln 08.45. Men vi trynade till 08.30, så det blev inget med det. Vi tog det lugnt och packade ihop oss, gick mot receptionen och tog massa extra pass. Jag hängde med på nästan ett helt step-pass! Inte illa för nån som inte har varken har rytmen eller steg-kunskapen att hänga med. Fast jag freestylade större delen av passet. Passen är uppbygda av olika block som man lär sig ett och ett och i slutet av passet, så sätter man ihop det och det blir ett långt block. Svårt att förklara, men ni får en liten uppfattning kanske... Jag hängde med på första blocket, sen var det tack och adjö och jag körde mina egna steg de resterande 45 minuterna. Men jag var igång hela passet! Jag var nöjd.

Sen bar det av till Kardy. Han var en riktigt kul instruktör som fick en att lite glömma hur jobbigt det var. Han körde ett toningpass, ett pass som är ganska fettbrännande, en mix mellan muskelstyrka, uthållighet och kondition. Skitkul, verkligen!! Sen skulle vi gå på ett pass att forma rumpan lite. Men eftersom den instruktören som skulle haft det inte var där, så hade dom satt in en kille som har alldeles för mycket på Jane Fondas 80-tals videos... Det är säkert bra övningar, men det var inget innovativt alls och han var en ruskigt dålig instruktör. Men jag såg honom på söndagen leda hans egna pass i step och det var en helt annan person! Jag förstår att det inte är lätt att hoppa in för nån annan med kort varsel på en sån här grej...

Hur som helst, så var vi kvar där i kanske 10 minuter, men gav ganska fort upp. Sen blev det ett spinningpass för dom andra. Jag var alldeles för trött för att ens orka ta mig upp på cykeln. Borde nog ha testat, men jag sparade mig med min spinning till söndagen. Efter deras spinning så gick vi hem, duschade i en dusch utan duschmunstycke. Det var en konst att tvätta håret i ett badkar, sen bada i samma vatten och försöka göra sig så ren som möjligt... Tacka vet jag duschmunstycke och att man kan skölja av sig smutsen efteråt. Men alla var ju lika "rena" så ingen brydde sig.

Kvällen inleddes med framträdanden av olika akter, det var hiphopdansare, klassiska danser á la Let's Dance, hiphopgrupper och en kampsportsklubb var där. Det är kul att se hur duktiga dom är och man anar ju att det ligger ganska många timmar bakom alltihop! Det var imponerande. Den sista akten var helt otrolig!! En improviserad hiphopdansgrupp som har vunnit många priser runt om i England i olika tävlingar. Det är helt otroligt hur man kan träna upp kroppen att klara av helt omöjliga ställningar! En kille var så himla häftig, när han dansade så såg det lite ut som om man spolade fram och tillbaka ett videoband. Det går inte att förklara riktigt...

Det blev mycket vin för vissa av oss, jag höll mig till pepsi, så det var inte jag... Men Lisa och Tony var ganska bra i gasen, kan man säga... Nicky var ganska så sansad. Men jag kände att jag skulle inte orka sitta uppe hela natten igen och gick och la mig redan vid 2-tiden. Men det var nog ganska bra, dom andra följde strax efter...

Söndag:
Många klasser som skulle genomföras. Det började med spinning, sen en step-klass. Men eftersom musiken strulade så började vi utan musik och det gick jättebra, sen när musiken kom på, tappade jag greppet och kom inte in i det igen. Men instruktören var så himla kul, han bjöd på sig själv och skämtade och eftersom det var sista dagen, så började han känna igen folk och skämtade med dom och deras prestationer... Han var nog den bästa av dom som jag såg... Kardy var rolig, men han bjöd inte så mycket på sig själv. Alla har sin stil, så är det ju...

Sen skulle vi ta lite lunchpaus för att gå tillbaka och köra ett spinningpass till. Min rumpa klarade bara av 24 minuter, sen fick jag ge upp. När man inte spinnar på länge så blir det rätt ömt på sittknölarna i rumpan och det tar lite tid att gå över, och efter några pass känner man inte det längre. Men det passet vi körde på morgonen var mitt första spinningpass sen tiden på Studio Active och det måste ju vara i alla fall fyra år sen! Men ska försöka hinna med ett spinningpass i veckan och hoppas att det går över fort... Känner att jag har lite fladder att bli av med här och där...

Sen packade vi ihop oss, in i den buckliga bilen och började resan hemåt. Nu fick jag se havet och Hastings lite bättre och vi kunde konstatera att man kan bli uttråkad även om utsikten är underbar:



Skev bild, jag vet, men det är inte lätt att ta ett kort när bilen precis ska rulla igång... Men jag fick med "hatten" i alla fall!

Somnade gott en liten stund på hemresan och vid 18.30 var jag hemma igen. Kändes skönt, en dusch och sen sängen, bättre än så blir det inte... Eller jo, men just i det läget så var det alldeles lagom! Sov 12 timmar, bara en liten kissepaus och ett mail att ställa in mitt pilates pass med Michela på jobbet, sen djupdykning i sängen igen! Men det kommer ta tid innan jag är ikapp dom timmarna jag missade i helgen... Men det var värt det och jag hoppas att jag kan få följa med nästa år igen...

Nu ska jag packa mig ihop igen och åka in till stan. Har lite att fixa med innan jag börjar jobba igen. Ha en härlig kväll, så hörs vi snart igen!
Och det var kul att ni orkade läsa hela inlägget. Inget kul, inget skvaller, bara rakt upp och ner hur det var. Detaljer kommer dyka upp allteftersom, tror jag...

Hej hopp!
Kram kram

16 juni 2008

Okej, jag lovade att skriva om helgen som var, men det finns inte en droppe energi i min kropp! Jag har åkt på världens huvudvärk och att ha tre konsultationer med nya medlemmar idag var allt mitt huvud klarade av. Att bussen "råkade" missa att se mig och jag var tvungen att gå hela vägen hem, gjorde inte saken bättre!

Men däremot så läste jag precis Rebeckas blogg och eftersom hon inte skriver så ofta längre, så var jag ju bara såååå tvungen att få reda på vad som hänt! Det är med sorg i hjärtat jag läser och återberättar att Morrongänget lägger av. Hur kan dom göra så här?? Vad ska dom göra nu? Jag hoppas att Peter, Linda, Ingemar och dom andra gör något kul och att man fortfarande kan följa dom på något sätt.

Fast jag kan förstå dom, efter så många år tillsammans, så blir man kanske lite trött på varandra. Eller inte trött så, men lite variation skadar inte. Kan erkänna att jag hade nog tröttnat på det efter några år också. Hur kul man än har på ett jobb, så måste man röra på sig, nya omgivningar, nya influenser, lite sånt...

Själv flyttade jag till ett nytt land, men som jag sa till Lisa igår när vi packade ner nyinköpta träningskläder, svettiga gamla träningskläder och annat grejs, jag är en rastlös själ och jag vet inte hur jag ska komma till ro. Efter ett år i Southampton, känner jag rastlösheten kicka in och som tur är kommer det bli i alla fall 3 flyttar till i det här landet innan jag kan försöka slå mig till ro. Tur är väl det, i och för sig, för det betyder att det är mycket att pilla med innan jag blir rastlös igen. Men, men, jag spårar ur... Det skulle bli ett kort meddelande om sorgen att Morrongänget inte kommer finnas i den tappning det är för tillfället. Och titta där, så vart det ett megainlägg igen! Hmm...

Men jag lovar att skriva om helgen imon! På hedersord...

Nattinatt!
Kram kram

16 juni 2008

Hej hej!
Hade tänkt att jag skulle skriva ett långt inlägg om helgen som var, men somnade som en stock igårkväll. Orkade inte ens läsa i min Marian Keyes, så illa var det! Nu 10 timmar senare, så känner jag att jag inte är riktigt ikapp heller, så inlägget om Camber Sands utanför Hastings får vänta lite till.

Nu ska jag somna om!
Ha det så bra idag, så hörs vi senare!

Kram kram

11 juni 2008

Jobb, jobb, jobb... I fredags när jag gick hem, så kände jag att det skulle bli skönt att nästa fredag skulle äntligen få vara helt och hållet oplanerad. Jag skulle sitta i soffan, mumsa godis och glass och kolla på tv. Ingen Bex, inga planer, bara jag och The hills have eyes 1+2! Inte helt fel!

Men på lördagen blev jag påmind om att jag åker iväg på fredag... Inget tokigt med det, men jag ville tagit det lugnt. Får göra det nästa helg igen!
På fredag packar vi in våra träningskläder, mat och dricka för en helg och åker till Camber Sands nånstans på östkusten. Har ju skrivit om det förrut, så länk finns i tidigare inlägg. Det ska bli skitkul!! Jag kommer softa lite och njuta av yoga-klasser, pilates, stretching-klasser. Men det blir även några mage, rumpa, lår. Det behövs, tro mig!!

En helt annan grej. Något som får mig att småle för mig själv när jag sitter där ensam på bussen är hur goa alla gamlingarna är här! Visst finns det surpupps här med, men dom goa, glada är många fler! Undrar hur det kommer sig...? Hemma är det inte alls på samma sätt... Här sitter dom och fnittrar och skvallrar när dom väntar på bussen, dom tar sena bussen hem och då fnittras, skrattas och skämtas det med som om det inte fanns ett bekymmer i världen. Jag antar att dom verkligen lever nu! Det finns som en liten klubb för gamlingarna inne i Woolston där dom kan träffas, dricka vad dom vill, dansa, skratta och umgås på liknande sätt som unga gör. Fast utan toksupandet då... Dom har lärt av sina misstag, kanske? Men dom är så gulliga, när dom pikar varandra och kan skratta åt det. Det är väldigt svårt att förklara hur det är, man måste nästan se det... Men en sak är säker, man hör att det är äkta glädje i skratten och fnittren. Inget fejkat alls...

När jag blir gammal, vill jag bli en sån bekymmersfri tant!! Jag vill skratta från hjärtat och njuta av livet... Jag tror det viktigaste för att det ska bli så, är att inte vara långsynt, inte känna sig bitter och göra upp med sitt förflutna.
Hur det blir får vi se då...

Nu ska jag läsa i min Marian Keyes-bok! Åh, den är så bra!!! Kan lätt läsa 50-70 sidor utan att det känns jobbigt!
Sov gott, mina vänner!

Kram kram

7 juni 2008

God afton, mina vänner!
Tiden går fort när man har kul. Och när man har mycket att göra... Fast jag har ändå inte haft så mycket att göra, så jag har nog egentligen haft tid att skriva här. Men händer det inget, så finns det inget att skriva om...

Jag har en massa ideer, men av nån anledning så är dom helt bortblåsta när jag har tid att skriva här. Inte för att det är så intressant, men det är små funderingar jag har. Som till exempel när jag var på banken för att beställa en ny kod till mitt bankkort. Tjejen vid servicedisken var otrevlig och grinig. Jag kanske inte var så himla lycklig heller, men när man sitter och väntar i sisådär 30 minuter och ser alla servicetjejer och -killar sitta och vända papper och lulla runt i banken, fråga om jag behöver hjälp, säga att dom är tillbaka "in a sec" och sen dröjer det ytterliggare 20 minuter innan jag får någon som helst hjälp. Undertiden har hon jag tillslut får hjälp av, hjälpt lösa in ungefär 10 checkar. Jupp, det finns fortfarande checkar i det här landet! Jag tror inte jag har sett en check i Sverige på över 15 år! När jag förklarade det för den nya banktanten, så sa hon med ett leende på läpparna att England ligger nog några steg bakom resten av världen. Om hon bara visste hur rätt hon har! Men så är hon inte från England från början själv, så hon har väl sett hur konservativt England är...

Jag älskar fortfarande England, missförstå mig inte. Men jag har fått en helt annan syn på landet. Dom är lite efter. Det visste jag i och för sig innan, men jag trodde inte att det var så här illa. Jag har pratat om timpengen när man jobbar. Jag tjänar mindre här innan skatt än jag har tjänat nånsin efter skatt hemma. Det kanske inte är så konstigt att man här delar lägenhet med främlingar, trots att man har ett heltidsjobb. Och så som systemet är uppbygt, så kanske det inte är så konstigt att barn föder barn här. Hade jag bott med en alkoholiserad pappa, en mamma på socialbidrag och 3 syskon i en liten lägenhet, så hade jag säkert också skaffat barn bara för att komma därifrån. Här får man nämligen en egen lägenhet när man får barn om man bor med föräldrarna.

Jag vet inte, det finns så mycket som är tokigt i det här landet, så man vet inte riktigt var man ska börja. Jag avstår från att gå in på detaljer, det blir för pluttrigt. Jag har försökt två gånger och raderat allt. Ingen orkar läsa trams och gnäll... Huvudsaken är att jag trivs här fortfarande. Kanske inte här-här, men i England...
Mindre än en månad kvar tills jag flyttar! Jippie! På måndag är det en månad kvar tills jag har packat om mina väskor och är på väg hem till Svergie. Jag stannar fyra veckor och jag hoppas jag ska kunna äta mig trött på räkor, västkustsallad och lakrits på den tiden. Det finns en hel del annat jag kan försöka äta mig trött på, så jag slipper sakna detaljer. I februari så öppnar IKEA och jag slipper sukta efter småsaker. Kanske inte finns precis det jag vill ha, men jag kan i alla fall gå dit och äta köttbullar och kokt potatis med brunsås och lingonsylt och få släckt den värsta sugenheten på svensk mat... Just nu är det slut på lakrits och chokladkakor. Jag har en påse chokladmousse kvar och kaviar så det räcker till två mackor till. Sen är det slut! Så jag väntar in i det sista tills jag smaskar i mig det. Det blir nog sista morgonen här. Känns dumt att ta med sig en nästan tom tub kaviar i flytten. Plus att det kanske ger mig lite extra energi för att flytta.

Nu ska jag dock hoppa i säng. Läsa lite i min nya Marian Keyesoch somna gott!

Hoppas allt är bra hemma!
Ta hand om er!
Kram kram

Ps.

Om 5 timmar och 24 minuter så kan man få reda på när skattepengarna kommer in på kontot!! Det är grejer det!!

Kram kram

Skitlångt inlägg, men läs ändå...

Hej hej!
Var igår och såg Sex and the city - the movie. Jag blev positivt överraskad! Den var faktiskt bra. Jag är inget fan av SATC direkt, det är kul att se på när det dyker upp och inget annat finns att titta på. Men filmen var riktigt bra. Visst är det lite typiskt att det slutar som det gör, men annars hade det inte ju inte varit SATC och Hollywood klichee... Den är värd att se!!

Hela grejen med filmen om Carrie, Miranda, Samantha och Charlotte har blivit en stor grej i hela världen, känns det som. Det är en stor grej, tydligen... Antar att hade dom gjort en film om Vänner-gänget, så hade det säkert blivit en stor grej också. Men hur som helst, igår var det fördrink på casinot, lite tilltugg och mingel. Lottförsäljning där man kunde vinna sexleksaker bland annat, boka in sig på ett Dior-tjosan där dom kollar hudtyp, analyserar hit och dit och det är gratis! Jag ska göra det imon! Spännande och se vilka färger man har och vilken hudtyp man är... Har noll koll på sånt... Anyway, sen trallade vi in och kollade på filmen. Inte helt ostört, jag menar en bio full av halvlulliga fruntimmer som lämnat barnen på passning till gubben där hemma, som klätt upp sig till tänderna och känner sig som direkt tagna ur filmen. Jupp, en och annan fumlade sig igenom dom fullsatta raderna för att gå på toa, det skrattades och kommenterades helt öppet, högt och tydligt. Men för första gången nånsin så störde det inte mig att det prasslade i påsar, det ringde i mobiltelefoner, folk pratade så det hördes i hela salongen. Filmen var lättsmält och bra. Den hade skratt, gråt, medlidande och lite mer därtill. Det är helt klart en film som är värd att se!

Efter filmen gick vi alla på ett långt led, som ett lämmeltåg tillbaka in på casinot, fram för att få våran lilla goodiebag. Min bestod av en tidning från ett lokalt shoppingtjosan, Debenhams, lite antirynkkräm och ett prov på Davidoff herr parfym. Luktade gott, men den var inget för mig... Hade det inte varit för att Emmas syster hade köpt massa, massa lotter, så hade vi nog kastat in handduken och åkt hem strax efter besvikelsen för den omtalade påsen med gratis-prylar... Men vi satt lydigt och tittade på dom stakars spelberoende farbröderna och tanterna tills sista numret ropades ut, och jupp, det var Emmas systers nummer!! Det tog bara 26 utropade nummer innan dess! Inte illa!!

Men det var kul, komma ut lite och se lite folk. Många ser jag nästan dagligen, eftersom dom är medlemmar på gymmet, men det är kul att se alla i andra kläder än sletna joggingbyxor och en svettig t-shirt....

Idag har det jobbats, gnällts på banker och svurits en hel del. Banksystemet i det här landet, kan få vem som helst att överväga att behålla pengarna i madrassen!! Jag tänker inte ens gå in på detaljer, men när jag kommer in och säger att min det är fel på min nya PIN-kod till mitt kort, så säger hon att det kan bero på maskinen, testa en annan!! Seriöst?! Får det gå till så?

Pratade precis med en annan svenska, Anna. Lärde känna henne via internet när jag höll på med processen att komma hit. En trevlig tjej, men tyvärr pluggar hon långt borta och är bara nere här i Southampton på längre lov eftersom hennes pojkvän kommer härifrån. Vi har tappat kontakten lite, men pratade med henne igen och vi bestämde oss för att äntligen träffas! Nu är hon sjuk, men nästa vecka kanske?

Hur som helst, vi kom in på vad man saknar från hemma och jag måste säga att jag skulle kunna äta en tallrik med fil och ananas, västkustburgare med rå lök från Adeles, färska räkor och lite chokladmousse på det. Allt på en gång... Det hade varit så mumsigt! Det känns skönt att biljetten hem är bokad och jag vet att jag ska få äta allt gott jag saknar, om bara några veckor!! Mitt svenska lager börjar ta slut, det är 3 rader schweizernöt kvar, en påse chokladmousse och en ask läkerol. Det finns nog kaviar i tuben kvar till ett par mackor, men det är något magiskt med den sista slatten kaviar. Så länge den finns kvar, så har jag alltid Sverige i närheten, på något sätt. Att äta upp sista biten choklad eller lakrits är okej. Men sista klutten kaviar, nej, det känns i själen när den försvinner ner på en bit rostat bröd... Så jag sparar den till frukost dagen innan jag reser, då vet jag att om bara sisådär 10 timmar, finns det tillgång till nästintill oändligt med kaviar!!

Nu ska jag sova!
Nattinatt!
Kram kram

2 juni 2008

God morgon!
Eller så god är den inte. Jag tror jag ska göra en sån där räkna-ner-dagar-kalender tills den dag jag flyttar... Blev väckt 06.30 imorse och sen dess har det slammrats i skåp och lådor, det har slagits i dörrar och hänsynen är som bortblåst. Varför? Antagligen för att jag ändå ska flytta, så det är skitsamma för henne om jag får sova eller inte, om jag trivs eller inte.

Hur som helst, så kommer jag nog att flytta härifrån om 4 veckor. Många morgonar som det kan slås i dörrar och lådor, men jag är stark! Man behöver väl inte mer än 5-6 timmars sömn ändå, eller...? Hm...

När hon slagit i den sista dörren och jag gick upp, så låg det en lapp i köket. "Om du har tid, kan du plocka in den torra disken, så jag kan diska när jag kommer hem?" Ursäkta...? Vad menar hon? Jag blev så arg. Jag var ju redan ganska irriterad, så arg var liksom nästa steg... Hon vill att jag ska plocka in hennes torra disk, så hon kan diska två tallrikar och ett glas när hon kommer hem ikväll?! Jag förstår inte... Det tog mig just knappt 5 minuter att plocka in disken, och diska den nya skitiga disken. Ska plocka in den nya disken med, den ska bara torka lite. Att jag har städat badrummet och köket märker hon inte. Att man inte fastnar på golvet i köket längre, är visst inte så tydligt... Att det inte är någon kattmat eller matrester fasttorkat på golvet syns visst inte... Att hon säger att hon är en "Monica" i köket, är nog alla århundradens underdrift. Monica är perfektionist på den nivån att det glänser ur alla vrår och det finns inte ett dammkorn eller smula att finna om du så synar med lupp!

Nä, Bex är ganska långt ifrån en pedantisk människa du kan komma...

Hoppas 4 veckor går fort... Och sen är det ju bara 1 vecka till, sen kommer jag hem!
Såvida jag inte får en hjärnblödning först... Mitt blodtryck har ju gått upp från 101/77 till 107/79 på en månad... Var ska det sluta? Hihi...

Nu ska jag fortsätta packa ner böcker och kläder jag inte anväder så mycket. Vinterjackor och lite sånt... Sen blir det massage, fika med Nirzari för att avsluta dagen med jobb, jobb, jobb...

Ha en bra dag!
Kram kram