26/02/09

Så vart det ett tag sen igen, men det har varit fullt upp. Eller ja, det var väl lite av en lögn. Jag har haft fullt upp med prov och praktiska prov och det fortsätter imon. Men jag har inte direkt slitit ut mig med att plugga för det.
Det känns lite som bubblan ska spricka snart, jag har klarat alla prov i stort sett med mer än 70%, kanske har jag missat med nån procent här och där, men vägt upp det på andra moment istället. Och allt utan att direkt anstränga mig. Det betyder ju att mer information än man tror går in på lektionerna och att stress-plugga inte funkar. Läsa lite här och där och förstå vad dom försöker lära oss, så klarar man sig ganska bra. Jag har ju insett hur sönderstressad jag var förra året... Stress=mental blockering, tror jag... ;)

Nu ska jag sova, imon blir det praktiskt prov nummer 1 i Advanced Gym Training. Idag var det massage-prov. Jag fick 66% för att jag pratade inte tillräckligt med min klient och jag glömde palpera innan jag började med oljan... Oops... Men jag har 69%, så jag kommer nog klara mig ganska bra på den här kursen ändå!

Annars har det inte hänt så mycket. Har haft lite mailkontakt med N, men det har inte hänt så mycket mer. Dom har satt datum för förhören till 27 maj, men det har jag nog skrivit om redan. N håller på att och förbereda inför begravningen. Att begrava sina föräldrar är lite mer naturligt än att begrava sina barn, men det är inte barn som ska förbereda den. Det är vuxna barn, som fått dela med sig av upplevelser till sina föräldrar, som barnbarn, dop, bröllop, skolavslutningar och andra saker man ska få uppleva genom sina barn. Det är för tidigt att begrava sin mamma när man är 20 respektive 11 år gammal/ung.

Min lillasyster var inte gammal när våran pappa dog, men på något sätt kunde man förbereda sig, även om man inte ville inse vad som kunde hända. Han var sjuk en lång tid innan han gick bort. N's mamma gick till jobbet med glädje, hon var frisk och hade två friska barn som hon älskade mer än livet självt. Hon såg fram emot ett par dagar med sina barn och en vistelse i Soton. Men mitt i all glädjen att hennes yngsta dotter hade vunnit en talangtävling, så drabbar tragedin familjen.

Det går inte att förstå, och jag tror det är därför jag ältar det här. Få lite vädring av tankar och funderingar.

Livet är oförutsägbart, så man bör verkligen leva i nuet, inte planera så långt in i framtiden. Jag är mitt uppi att planera min vidareutbildning. Borde jag inte ta en utbildning i taget? Men det är nog någon försvarsmekanism att planera. Att man inte vill fatta att det faktiskt kan ta slut när som helst...

Hur som helst, jag lämnar er med era funderingar och hoppar i säng. Jag behöver inte fundera just nu, jag funderar konstant alldeles för mycket ändå, så jag ger mig själv ledigt ikväll!

Sov gott!
Kram kram

20/02/09

Det har gått en vecka sen N's mamma dog. Jag har inte pratat med henne, jag har fått några sms och jag får uppdateringar genom vår gemensamma vän. Jag vill inte ligga på och störa, men jag vill också visa att jag bryr mig. Jag vet hur det känns när folk inte vet hur dom ska reagera, och nu gör jag samma sak själv. Men jag har sagt att jag finns här, men att hon får ta det i sin egen takt.

Hennes pappa sitter anhåller för mord, men den första förhandlingen kommer inte hållas förrän den 27 maj. Helt sjukt att han ska sitta i häkte så länge innan han ens kan förklara sig skyldig eller oskyldig. Han har 3 månader på sig att hitta på ett försvar, en ursäkt till varför han stormade in i affären med en kniv. Inte var det för att försöka få henne tillbaka...

Jag kan fortfarande inte förstå det. Det går inte... Det är så förbannat sjukt att jag bara väntar på att nån ska tala om för mig att det var ett skämt som gick för långt. Men ingen hör av sig, ingen säger oj, det var inte meningen...

Hon är död. Hon kommer inte få uppleva N's graduation, eller D's talangtävlingar eller deras bröllop eller sina barnbarn.

Jag måste ta mig i kragen och försöka skjuta det hela åt sidan, skolan går vidare för min del. Jag har prov på tisdag, jag har praktiska prov både på torsdag och fredag. Och jag sitter som ett miffo och hoppas på att under fortfarande kan ske. Jag är trött. Konstant görtrött. Ryggen värker. Motivationen sviker och jag bara går som i en dimma.

Jag har inte gått ner mig för N's mamma och det som hänt. Det jag känner har jag känt sen jag blev sjuk i vintras. Vad gör man när motivationen tryter och tiden går och allt hopar sig? Hur länge har man tur och kan klara sig? Alla som läser som har pluggat och motivation och ork tryter, vad gör man? När koffeintabletter och Red Bull inte hjälper? När sova och bra kost inte ger energi att möta dagen, utan man fortsätter surra i trötthetens dimma.

Och nej, det är inte högt blodtryck. Blodtrycket kommer inte ens upp i normalt när jag är arg, så det räknar jag bort. Vitamintillskott har inte hjälpt heller...

Skit samma, nu ska jag försöka få lite sömn. Somnar jag nu, kanske jag kan få 7-8 timmar. Då blir det raka vägen till skolan och plugga!

Sov gott!!

Kram kram

16/02/09

Det sägs att inga nyheter, är bra nyheter. Det ligger något i det...

För en liten stund sen så ringde min telefon. Det var min vän S som hade allt annat än goda nyheter. Dom med bra minne kanske kommer ihåg att min vän N i somras hade lite problem med familj. En pappa som var allt annat än vänlig och ansåg att N var roten till allt ont i hans liv. Det slutade med att han fick besöksförbud efter en lång rad förhör och rättegångar.

I fredags gick han in i affären där N's mamma arbetar, gick igenom hela affären för att hugga ihjäl mamman. Hennes liv gick inte att rädda och från att ha varit en splittrad familj, men ändå vid gott mod och med postitiva framtidsutsikter är nu N och hennes syster moderslösa. Hennes syster är bara 11 år.

N är moderslös på grund av hennes pappas stolthet. Han har förstört deras liv på ett sätt som aldrig kan återställas.

Imorse när jag gjorde mig klar för att möta dagen, gick jag ut i trädgården och tog ett foto på snödropparna som växer där ute. Jag tänkte för mig själv att det kommer en vår, även om den kanske dröjer lite... När jag gick till jobbet i eftermiddags så såg jag knopparna på buskarna. Jupp, det är definitivt en positiv känsla i luften. För en halvtimme sen försvann den positiva känslan.

För min del är det vardag imorgon igen, men om N och hennes syster kommer få en vardag snart, det är ytterst tveksamt. Hur går man vidare efter att ens pappa har knivmördat ens mamma? Det är mycket liknande nyheter i tidningarna och man reagerar knappt, läser vidare och sen fortsätter man med vad man höll på med. Men nu är det nära, det är min bästa vän i England vi pratar om.

Nu ska jag krypa i säng. Jag ska ta några rogivande och försöka få sömn i kroppen. Imorgon är en ny dag, trots allt...

Sov gott!
Kram kram

08/02/09

Så har ännu en vecka gått till ända. Inte för att jag märker skillnad på onsdag och lördag eller nån annan dag för den delen. Men det är en vecka närmare sommarlovet. Längtar något oerhört! Jag vill bara att det ska ta slut, att jag hittar tillbaka till motivationen och allt annat.

Jo, det är lite tungt nu, men det går förhoppningsvis över när solen är framme lite mer, det blir lite varmare och man inte behöver ta på sig halva garderoben för att inte frysa... Idag sprack min varmvattenflaska också, så det blir en kall natt. Men jag antar att jag ska klara mig, så får jag köpa en ny imon. Eller en annan dag...

Imon kommer E&M hit från Sverige. Eller ja, dom är på väg nu, men jag ska inte träffa dom förrän imon. Det är ett par som hittade mig genom bloggen, dom kommer från Sverige och ska börja plugga på Solent nästa år. Det ska bli kul att träffa dom och visa dom runt. Vi ska kolla på lite lägenheter som dom kanske kan flytta in i till sommaren och dom ska kolla lite på skolan. Det ska bli skönt att få en dag på svenska. Fast det är svårt med svenskan här. Jag vet inte vad det är, men jag tappar orden när jag pratar med svenskar! Förhoppningsvis blir det skillnad när man är lite förberedd. Jag hade en svensk kund i affären förra veckan och det stod bara still! Jag fick inte fram många ord innan jag slog över till engelskan igen! Det gick bra ändå, hans pappa var med och han kan inte mycket svenska. Kunden var halvsvensk... Men förhoppningsvis så blir det inte så krångligt imon eftersom jag vetat om i några veckor att det ska bli svensk-dag imon!

Imon är också dagen då jag har ett prov som jag inte har en susning om jag har förberett mig tillräckligt... Något inom mig säger att det inte kommer gå så bra, men det är väl bara att hoppas på det bästa och ställa in sig på omtenta i slutet på året, så kommer det gå finemang!!

Annars har det som i vanlig ordning inte hänt så mycket här. Monique och Jeannine åker till Nya Zealand på lördag. Men det blir inte lugnt här för det, det kommer besök från Kanada istället som fyller tomrummet. Jag är bara glad att det inte är 100% franska som gäller, för respekten att prata engelska är inte så stor när fransmännen här är i samma rum. Det stör mig lite, men jag har på sätt och vis accepterat att dom inte riktigt bryr sig. Eleo pratar oftast engelska och involverar oss andra, men dom andra två kan sitta och prata franska utan att ens försöka involvera nån annan än dom själva. Men det är deras förlust, dom kom hit för att lära sig vardagsengelska, men har inte ansträngt sig och då känns det lite som bortkastade pengar... Hur som, deras förlust och om tre månader flyttar dom...

På tal om tre månader, idag är det på dagen tre månader tills skolan slutar! Håll tummarna för mig att jag får det sommarjobbet jag hoppas på. Annars är jag rädd att det blir fem långa månader i Southampton... Det positiva med det är att jag förhoppningsvis kan plöja igenom mina bokhyllor och även påbörja min dissertation. 10 000 ord om något jag inte riktigt har koll på ännu... Jag har något med benhinneinflammation på gång, men det kan lätt slås i spillror... Det är mycket att tänka på innan man får ett klartecken att köra igång. Stora frågan just nu är hur mäter man grad av benhinneinflammation mellan olika människor.... Tips, någon? Maila asap!!

Jag låter er veta hur det går! Håll tummarna på att jag kommer på något käcktoch lagom enkelt!

Och inte nog med att skolan är slut om tre månader idag, om två månader har jag varit hemma en hel dag!! ;)

Nu är det sova. Prov och guide står på schemat imon!

Kram kram

Så här såg det ut imorse:

Så, nu har det hänt något! Äntligen....

Jag visste redan igår att det skulle bli snö under natten, men när jag vaknade, så var det lite mer än jag räknade med för att vara England. Men inte f-n trodde jag att hela England skulle klappa ihop för knappt 5 cm snö!!! På radion pratade dom om det värsta snövädret på 20 år och listor på skolor som skulle vara stängda lästes upp och för varje gång blev den längre. Men inget om Solent. Så det var att hoppa in i duschen, göra sig i ordning och sen halka iväg till skolan.

Här finns ingen lag om vinterdäck, jag tror inte ens dom har vinterdäck här... Så även om man kunde se asfalten genom snön, så slirade däcken och bilarna såg ut att leka Bambi på hal is!

Men väl på skolan, så får vi reda på att på grund av "snöovädret" kommer skolan stängas för dagen och att allt förhoppningsvis skulle vara som vanligt imon. Jag kände lite som när vi hade det stora snöovädret november -96 eller när det var, fast utan snön... För jag anser inte att det var kaotiskt mycket snö idag. Flygplatser stängdes ner, tågen går inte och bussarna är försenade. Jag ska aldrig mer klaga på att pendeln är lite försenad för att det har snöat. Hela landet har ju inte stannat i alla fall!

Det kändes riktigt patetiskt att stänga igen skolan, majoriteten av oss var ju ändå där! Och för första gången den här vintern, så var skolan faktiskt varm! Tänk det här snöiga håller i sig, ska vi inte har fler lektioner då den här veckan? Grrr....

Nu ska jag pylta på mig och gå till posten för att lägga på ett brev som jag lagt på en gång innan, men som kom tillbaka med ytterliggare ett formulär att fylla i. Suck, det är inte mycket som är bra med England längre, känner jag...

Kram kram