Det känns inte bra att jag i stort sett börjar varje inlägg med en ursäkt för att det tar så lång tid mellan inläggen. Men det är bara så himla tråkigt att skriva när det inte händer något. Det är samma dryga vardag här, bara det att min vardag blandas med stress över nästa prov, inlämning, presentation och som om inte det räcker med att bli stressad över vad som ska hända innan sommaren, så ska vi också redan om ett par veckor lämna in titel och tillvägagångssätt till våran dissertation!
Jag har ändå funderat lite på vad jag vill skriva om, men inte kunde jag ana att allt skulle lämnas in och bli godkänt redan innan detta året är slut! Visst är det positivt. Det innebär att vi får våran handledare redan om några veckor, vi har alltså drygt 1 år med en handledare. Dom som går tredje året nu, fick vänta i nästan 3-4 månader innan dom fick någon handledning och det innebär att dom inte har nån att bolla ideer med, motivera, pusha och få stöd från.
Jag tror jag har hittat min handledare, min massagelärare, Rebecca. Frågan är fortfarande lite tvivelaktig, men jag ska prata med henne på torsdag och se vad hon säger. Hittills lyder min fråga: Vilken effekt har massage ur psykologisk synpunkt på prestation inom professionell idrott. Som sagt, den är vag och måste jobbas lite på, men jag ska kolla igenom lite artiklar och forskning som redan finns där ute och se vad som saknas eller som jag vill kolla närmare på, kanske med en annan idrott eller nåt. Sen får vi se. Kanske kommer Rebecca med en alldeles strålande idé! Vem vet? Hon är riktigt bra som lärare.
Vi hade från början en annan lärare, Kate, som gick på mamma-ledighet förra veckan och inom några veckor kommer pressa ut sitt andra barn. Hon är en äldre mamma, hon kommer pressa ut sitt andra barn vid 45. Vilket hon absolut inte alls verkar vara! Hon kändes lite mer i min ålder, så där kan man se vad träning kan göra för hälsan.
Och träning och håll-i-gång har sina fördelar när man blir äldre. Jag vet inte hur mycket det är gener och hur mycket som är träning och håll-i-gång, men se på min käre farfar. Han fyller snart 91, han har hållit igång i hela sitt liv. Och hade det inte varit för att synen sviker lite granna, så hade han säkerligen varit mer aktiv än vad han är!
Hur som helst, det är inte bara att det är en stressig, men tråkig vardag här, det finns så himla mycket funderingar och känslor som snurrar runt i huvudet, funderingar jag knappt kan sätta ord på. Så det är nog mest känslor som snurrar... När tankarna snurrar konstant, man har skola och ett väldigt socialt "hus", så är det ibland svårt att få tiden att räcka till till ett inlägg eller två då och då. Men jag ska göra vad jag kan för att bättra mig.
Det känns också svårt att skriva om vad som händer här, eftersom ingen vet vem jag pratar om. Men det får bara accepteras, tror jag.... Vet inte hur jag ska komma runt det problemet. Fast det kanske bara är jag som ser det som ett "problem"... Vad vet jag?
Nu ska jag skriva frågor till ett livsstilsformulär och en formulär om medicinsk historia till skolan, så jag kan fråga ut min klient om mål och historik och sånt...
Ha det bra!
Kram kram
tisdag 27 januari 2009
torsdag 15 januari 2009
14/01/09
När man är trött, så kan man inte riktigt styra tankarna, har jag upptäckt... Ikväll, när jag trött som en toka sitter och väntar på att skoldatorn ska logga in mig och jag stirrar tomt ut i verkligheten, vaknar jag till av en tanke som för mig tillbaka till tonåren och gymnasiet. Min naturkunskapslärare hade ett mantra, kan man nästan säga. Jag kan inte gissa mig till hur många gånger man hörde honom säga Allt strävar mot utjämning!
Och det slår mig när jag görtrött sitter där och bara vill hem och sova, att det finns ju tjocka människor, det finns anorketiskt smala människor, och så finns det väldigt många människor, som i en nutrionists ögon är helt fullständigt normala viktmässigt.
Framför mig i datorutrymmet sitter det två killar, dom går nog i samma klass, dom har i alla fall samma uppgift att jobba med på sina datorer, för dom småpratar med varandra hela tiden. Skillnaden mellan dom är att den ena killen har nog 20 kilos övervikt, om inte mer. Och hans kompis saknar säkert en sisådär 10 kilo, i alla fall. Där har vi ju lite av den där utjämningen. Tänk om den där utjämningen i slutänden som min gamla lärare pratade om stämmer in även här, att den övervikt som alla riktigt feta människor bär omkring på, är den vikt som alla anorektiker och ofrivilligt svältande människor i världen skulle behöva, för att i en nutritionists ögon vara "normala".
Jo, jag är ju trött, jag har suttit 13 timmar på en grå plaststol i bibliotekets tysta avdelning. Jag har lyssnat på två av Takidas album på repeat, för det är den musiken jag för tillfället jobbar bäst till. Så man kan ju räkna ut hur många gånger dom spelat samma låtar om och om igen... Det kanske inte är så konstigt att hjärnan spelar en ett och annat spratt på sena nattatimmen?
Jag har nu framför mig ungefär 1 timmes arbete för att slutföra detta inlämningsschabrak. 3000 or refletkerande mina 210 timmars praktik. Hur akademiskt skrivet det är, kan vi diskutera en annan dag. På den punkten kommer jag nog få minusbetyg, men jag har gjort det! Jag har snart slutfört det som måste göras. Och får jag bara 40%, så är jag jättenöjd, för det har varit det mest udda ämnet jag någonsin varit med om.
Nu ska jag skriva det sista, sen ska jag sova! Jag ska inte ens tända läslampan, det ska sovas innan huvudet når kudden! Bara så ni vet!!
Sov gott, ni som kan!!
Kram kram
Och det slår mig när jag görtrött sitter där och bara vill hem och sova, att det finns ju tjocka människor, det finns anorketiskt smala människor, och så finns det väldigt många människor, som i en nutrionists ögon är helt fullständigt normala viktmässigt.
Framför mig i datorutrymmet sitter det två killar, dom går nog i samma klass, dom har i alla fall samma uppgift att jobba med på sina datorer, för dom småpratar med varandra hela tiden. Skillnaden mellan dom är att den ena killen har nog 20 kilos övervikt, om inte mer. Och hans kompis saknar säkert en sisådär 10 kilo, i alla fall. Där har vi ju lite av den där utjämningen. Tänk om den där utjämningen i slutänden som min gamla lärare pratade om stämmer in även här, att den övervikt som alla riktigt feta människor bär omkring på, är den vikt som alla anorektiker och ofrivilligt svältande människor i världen skulle behöva, för att i en nutritionists ögon vara "normala".
Jo, jag är ju trött, jag har suttit 13 timmar på en grå plaststol i bibliotekets tysta avdelning. Jag har lyssnat på två av Takidas album på repeat, för det är den musiken jag för tillfället jobbar bäst till. Så man kan ju räkna ut hur många gånger dom spelat samma låtar om och om igen... Det kanske inte är så konstigt att hjärnan spelar en ett och annat spratt på sena nattatimmen?
Jag har nu framför mig ungefär 1 timmes arbete för att slutföra detta inlämningsschabrak. 3000 or refletkerande mina 210 timmars praktik. Hur akademiskt skrivet det är, kan vi diskutera en annan dag. På den punkten kommer jag nog få minusbetyg, men jag har gjort det! Jag har snart slutfört det som måste göras. Och får jag bara 40%, så är jag jättenöjd, för det har varit det mest udda ämnet jag någonsin varit med om.
Nu ska jag skriva det sista, sen ska jag sova! Jag ska inte ens tända läslampan, det ska sovas innan huvudet når kudden! Bara så ni vet!!
Sov gott, ni som kan!!
Kram kram
lördag 10 januari 2009
10/1/09
Yep, jag är lite slapp med bloggandet, men det är inte så kul att blogga när det inte händer något... Så vad har hänt den senaste veckan? Jag har bytt arbetsdag, från torsdag till fredag. Funderar skarpt på att höra om dom behöver folk på kvällarna nu när IKEA öppnar och våra öppettider ändras och arbetsdagarna blir två timmar längre... Kanske inte borde vara något problem... Vi får se...
I skolan rullar allt på i ett lite högre tempo än vad det var innan jullovet. Kändes inte bra att komma tillbaka och vara mör i huvud och kropp, och få reda på att tempot har skruvats upp lite ytterliggare. Men det är väl så det ska vara när man pluggar på universitet. Fick ett sammanbrott light i fredags och grät en skvätt, men mina huskompisar Monique och Jeannine stöttade och försökte få mig att inse att få bästa betyg är inte så viktigt om man inte mår bra under tiden. Men innan jul var det inga problem att hinna med. Jag gillar inte loven av den anledningen att dom får en att tappa tempot. Man kommer ur fas och allt blir bara rörigt när man kommer tillbaka. Så påsklovet kommer nog i stort att spenderas här i Southampton, på biblioteket för att förbereda dom sista stora proven. Men lugn, jag kommer hem över påsk. En vecka eller så. Måste ju networka lite så jag har jobb och kan vara hemma hela sommaren istället!!
Men det är lång tid tills dess. Först ska jag klara mig fram till påsk, utan fler sammanbrott!
Men det är allt som har hänt. Det står lika still här som det gör hemma. Livet går sin gilla lunk, eller vad heter det?
Så var det dags för en film, äppelpaj och en tidig kväll inför en lång jobbdag imon!
Sov gott!!
Kram kram
I skolan rullar allt på i ett lite högre tempo än vad det var innan jullovet. Kändes inte bra att komma tillbaka och vara mör i huvud och kropp, och få reda på att tempot har skruvats upp lite ytterliggare. Men det är väl så det ska vara när man pluggar på universitet. Fick ett sammanbrott light i fredags och grät en skvätt, men mina huskompisar Monique och Jeannine stöttade och försökte få mig att inse att få bästa betyg är inte så viktigt om man inte mår bra under tiden. Men innan jul var det inga problem att hinna med. Jag gillar inte loven av den anledningen att dom får en att tappa tempot. Man kommer ur fas och allt blir bara rörigt när man kommer tillbaka. Så påsklovet kommer nog i stort att spenderas här i Southampton, på biblioteket för att förbereda dom sista stora proven. Men lugn, jag kommer hem över påsk. En vecka eller så. Måste ju networka lite så jag har jobb och kan vara hemma hela sommaren istället!!
Men det är lång tid tills dess. Först ska jag klara mig fram till påsk, utan fler sammanbrott!
Men det är allt som har hänt. Det står lika still här som det gör hemma. Livet går sin gilla lunk, eller vad heter det?
Så var det dags för en film, äppelpaj och en tidig kväll inför en lång jobbdag imon!
Sov gott!!
Kram kram
lördag 3 januari 2009
3 januari 2009
Ojojojojojojoj! Nästan pinsamt! Tur jag har en hyffsat okej ursäkt... Jag har inte haft direkt tillgång till internet, därav inget bloggande. Åkte ju hem till Sverige den 16e december och kom tillbaka idag. Visst kunde jag lagt ett litet inlägg här och där, men när man är hemma en liten stund, så känns det som att tömma mailkorgen på spam och föra över pengar från sparkontot till slösakontot är snäppet viktigare. Då kan man spendera mer tid med folk som egentligen läser bloggen.
Hur har julen och nyårshelgen varit då? Jo, den har varit helt okej. Träffat nära och kära, firat jul med massa mat. Tyvärr blev det ju lite knepigt på slutet. Det var paniken som tog överhanden och var definitivt inte riktigt till värdparet. Men när jag förstod att det skulle bli två timmar till innan det var i alla fall en timme kvar tills man skulle ramla i säng, så kände jag att det inte skulle funka. Med smärta kommer trötthet. Och visst, har man vant sig vid smärta, så är man kanske inte så trött av det på samma sätt. Men det blev som det blev och det var inte riktigt meningen att verka så panikslagen... Hmm...
Smärtan i det spruckna revbenet kommer och går, som tur var kändes flygresan som om allt var som det skulle. Tills jag kom av flyget och fick konka runt på väskorna i nästan två timmar innan jag äntligen kunde sätta mig på bussen och somna. Eftersom jag inte ätit så bra idag, så ville jag inte ta mina värktabletter... Fast det blir nog en nu när jag ska sova, nu känns varje andetag igen. Inte bra...
Hur som helst, nyår spenderades med Carro, Lisa och hennes Niklas. Lisa och Niklas har känt varann i drygt 2½ år och varit ett par i nästan 1½ av dom. Och har jag träffat Mr Right? Nop, men på nyår var det äntligen dags. Han var en trevlig kille och dom passar verkligen ihop! Så lycka till i framtiden! Den som väntar på nåt gott, väntar aldrig för länge... Eller hur var det nu?
Det var god mat, trevligt sällskap och promenaden ner till Varbergs fästning var trevlig. Jag måste säga att det är en av få trevliga nyårshelger jag haft. Lugnt och stilla med trevligt sällskap och god mat, då är jag nöjd. Dom två senaste åren har gått i det tecknet och jag har tyckt det varit toppen! För mycket planering och förväntningar gör bara att det blir tokigt och inte så himla kul som det var tänkt. Lite oväntat och lite spontant skadar inte! Fast ett spontanbesök på Socitén för 180:- fick oss att vända i dörren...
Nu är det ett nytt år, nya förväntningar, nya mål, nya utmaningar! Hur ska det sluta?
Året 2008 kommer inte sammanfattas idag, det kommer en dag när jag har energi att sitta och fundera på det lite. Men det var väl ändå ganska händelselöst, men ändå stressigt? Hmm...
Sov gott!
Kram kram
Hur har julen och nyårshelgen varit då? Jo, den har varit helt okej. Träffat nära och kära, firat jul med massa mat. Tyvärr blev det ju lite knepigt på slutet. Det var paniken som tog överhanden och var definitivt inte riktigt till värdparet. Men när jag förstod att det skulle bli två timmar till innan det var i alla fall en timme kvar tills man skulle ramla i säng, så kände jag att det inte skulle funka. Med smärta kommer trötthet. Och visst, har man vant sig vid smärta, så är man kanske inte så trött av det på samma sätt. Men det blev som det blev och det var inte riktigt meningen att verka så panikslagen... Hmm...
Smärtan i det spruckna revbenet kommer och går, som tur var kändes flygresan som om allt var som det skulle. Tills jag kom av flyget och fick konka runt på väskorna i nästan två timmar innan jag äntligen kunde sätta mig på bussen och somna. Eftersom jag inte ätit så bra idag, så ville jag inte ta mina värktabletter... Fast det blir nog en nu när jag ska sova, nu känns varje andetag igen. Inte bra...
Hur som helst, nyår spenderades med Carro, Lisa och hennes Niklas. Lisa och Niklas har känt varann i drygt 2½ år och varit ett par i nästan 1½ av dom. Och har jag träffat Mr Right? Nop, men på nyår var det äntligen dags. Han var en trevlig kille och dom passar verkligen ihop! Så lycka till i framtiden! Den som väntar på nåt gott, väntar aldrig för länge... Eller hur var det nu?
Det var god mat, trevligt sällskap och promenaden ner till Varbergs fästning var trevlig. Jag måste säga att det är en av få trevliga nyårshelger jag haft. Lugnt och stilla med trevligt sällskap och god mat, då är jag nöjd. Dom två senaste åren har gått i det tecknet och jag har tyckt det varit toppen! För mycket planering och förväntningar gör bara att det blir tokigt och inte så himla kul som det var tänkt. Lite oväntat och lite spontant skadar inte! Fast ett spontanbesök på Socitén för 180:- fick oss att vända i dörren...
Nu är det ett nytt år, nya förväntningar, nya mål, nya utmaningar! Hur ska det sluta?
Året 2008 kommer inte sammanfattas idag, det kommer en dag när jag har energi att sitta och fundera på det lite. Men det var väl ändå ganska händelselöst, men ändå stressigt? Hmm...
Sov gott!
Kram kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)