Har snackar vi party-trick!!
onsdag 30 april 2008
söndag 27 april 2008
27 april 2008
Söndag igen! Hur gick det till? I och för sig gör det inte mig något om det närmaste tiden går fort. Har lite prov och sånt kvar innan det är dags för sommarlov. Då kan tiden få stanna av lite, så jag får tid att samla lite energi, slappa, jobba, träna ordentligt, åka hem och säga hej till alla, njuta av ledigheten från skolan på riktigt!
Men tiden då kommer antagligen gå lika förbannat fort, antagligen fortare, just bara för att...
Så vad har hänt sen sist? Inte mycket, tror jag... Jag har kommit igång med träningen igen. Har plitat ner små siffror på var jag ligger just nu och hoppas lite på att jag kanske ska kunna dubbla dom siffrorna innan sommaren är slut. Ja, det är förbannat optimistiskt och kanske inte helt möjligt. Men jag vill ge det ett seriöst försök. Har jag tur, får jag jobb på gymmet jag gör min praktik och kan fortsätta över sommaren att träna mina 5 dagar i veckan. Jag hoppas på att redan när jag kommer hem, ska jag i alla fall vara i samma form som jag var i när jag träffade Jimmy. Inte helt omöjligt, jag har alla resurser och över sommaren finns inte all tentastress som kan sätta käppar i hjulet. Om jag når mitt mål med rutor på magen, så kommer bildbevis att läggas ut här på bloggen. Men håll inte andan på att det ska hända, för under alla dom år jag har tränat, självklart på varierande nivå, så har det inte hänt att det suttit några rutor där.... Men hoppet är det sista som överger människan, sägs det, och jag ska verkligen försöka ge allt jag har att en gång för alla ta fram dom!
Jobbar och står i som vanligt. Det har blivit några extra 8-10 timmar på gymmet. Det är bra, för det betyder att jag antingen snabbare kommer därifrån och kan söka jobb på annat gym och tjäna pengar, eller få stanna kvar på gymmet jag är nu och tjäna pengar där. Skulle gärna stanna där jag är. Det är trevliga medlemmar, det är en lugn och bra start. Jag får göra det jag är utbildad till, men i mitt eget tempo lite granna. Klart dom stressar på mig lite, dom är ju trots allt personliga tränare... Det är ju våran uppgift att läsa folk, se igenom fasaden om vad dom tror dom klarar och vad dom faktiskt klarar. Jag vet att jag fegar, så det är tur dom pushar lite extra. Jag tror dom kommer kasta till mig en egen liten medlem snart. Känns som jag ska kastas till lejonen, men så länge alla är med på att jag är en gröning, så kommer det nog bli bra! Har ju bara hjälpt folk som redan kan träna, som vet hur det går till och som har ett program som bara behöver fräshas till. Men, men, nån gång ska vara den första för allt, eller hur?
Fick mail från J idag. Kändes konstigt, med tanke på att vi inte har hörts sen i januari. Det som gör att det inte känns direkt jobbigt är att det var han som skickade mailet. Och att jag har släppt honom i tankarna också. Att säga att jag är optimistisk för framtida kärlekar, är att ta i. Men sakta men säkert, så växer mitt självförtroende även på det området. Den som lever får se, men kärlek är inte alltid bara bra. Det kan hindra också, men jag ska inte vara negativ.
Jag ska skriva ihop lite krafs till mitt praktiska prov imon, sen ska jag sova. Är tokigt trött. Låg i sängen och kollade på nya avsnitt av Grey's, Men in trees, Gossip girl och One tree hill igår. Måste säga att McDreamy blir mer och mer osnygg. Inte för att han förändras. Men han har ett utseende man tröttnar lite på, tror jag... Däremot blir McSteamy bara snyggare och snyggare. Undrar hur det kommer sig? Han var i alla fall skitsnygg igår!!
Nu är det hej då i alla fall för denna gången!
Sov gott!
Kram kram
Men tiden då kommer antagligen gå lika förbannat fort, antagligen fortare, just bara för att...
Så vad har hänt sen sist? Inte mycket, tror jag... Jag har kommit igång med träningen igen. Har plitat ner små siffror på var jag ligger just nu och hoppas lite på att jag kanske ska kunna dubbla dom siffrorna innan sommaren är slut. Ja, det är förbannat optimistiskt och kanske inte helt möjligt. Men jag vill ge det ett seriöst försök. Har jag tur, får jag jobb på gymmet jag gör min praktik och kan fortsätta över sommaren att träna mina 5 dagar i veckan. Jag hoppas på att redan när jag kommer hem, ska jag i alla fall vara i samma form som jag var i när jag träffade Jimmy. Inte helt omöjligt, jag har alla resurser och över sommaren finns inte all tentastress som kan sätta käppar i hjulet. Om jag når mitt mål med rutor på magen, så kommer bildbevis att läggas ut här på bloggen. Men håll inte andan på att det ska hända, för under alla dom år jag har tränat, självklart på varierande nivå, så har det inte hänt att det suttit några rutor där.... Men hoppet är det sista som överger människan, sägs det, och jag ska verkligen försöka ge allt jag har att en gång för alla ta fram dom!
Jobbar och står i som vanligt. Det har blivit några extra 8-10 timmar på gymmet. Det är bra, för det betyder att jag antingen snabbare kommer därifrån och kan söka jobb på annat gym och tjäna pengar, eller få stanna kvar på gymmet jag är nu och tjäna pengar där. Skulle gärna stanna där jag är. Det är trevliga medlemmar, det är en lugn och bra start. Jag får göra det jag är utbildad till, men i mitt eget tempo lite granna. Klart dom stressar på mig lite, dom är ju trots allt personliga tränare... Det är ju våran uppgift att läsa folk, se igenom fasaden om vad dom tror dom klarar och vad dom faktiskt klarar. Jag vet att jag fegar, så det är tur dom pushar lite extra. Jag tror dom kommer kasta till mig en egen liten medlem snart. Känns som jag ska kastas till lejonen, men så länge alla är med på att jag är en gröning, så kommer det nog bli bra! Har ju bara hjälpt folk som redan kan träna, som vet hur det går till och som har ett program som bara behöver fräshas till. Men, men, nån gång ska vara den första för allt, eller hur?
Fick mail från J idag. Kändes konstigt, med tanke på att vi inte har hörts sen i januari. Det som gör att det inte känns direkt jobbigt är att det var han som skickade mailet. Och att jag har släppt honom i tankarna också. Att säga att jag är optimistisk för framtida kärlekar, är att ta i. Men sakta men säkert, så växer mitt självförtroende även på det området. Den som lever får se, men kärlek är inte alltid bara bra. Det kan hindra också, men jag ska inte vara negativ.
Jag ska skriva ihop lite krafs till mitt praktiska prov imon, sen ska jag sova. Är tokigt trött. Låg i sängen och kollade på nya avsnitt av Grey's, Men in trees, Gossip girl och One tree hill igår. Måste säga att McDreamy blir mer och mer osnygg. Inte för att han förändras. Men han har ett utseende man tröttnar lite på, tror jag... Däremot blir McSteamy bara snyggare och snyggare. Undrar hur det kommer sig? Han var i alla fall skitsnygg igår!!
Nu är det hej då i alla fall för denna gången!
Sov gott!
Kram kram
onsdag 23 april 2008
23 april 2008
Igår fick jag ytterliggare bevis på vänligheten i det här landet. Självklart finns det rötägg här med, det går liksom inte att komma i från när det bor så många människor i samma land. Men min chef på gymmet, Chichi, är alltid väldigt omtänksam. Igår kväll när vi var klara en halvtimme innan stängningsdags och gymmet var tomt, städningen avklarad och vi mest bara satt av tiden, så sa han att vi kunde gå. Han tyckte dock inte att jag skulle sitta ensam vid busstoppet så sent på kvällen, så han sprang ut, stoppade bussen och sprang och hämtade mig. Pinsamt bara att jag inte hann med att få med mig alla grejer från jobbet, som busskort till exempel... Hmm... Så jag sprang fram till bussen, började rota i min väska och insåg att busskortet låg i jackan, som låg på kontoret... Inte bra... Pinsamt var det och jag fick ju be om ursäkt till busschauffören för att han fått vänta i onödan. Gick tillbaka till gymmet, knackade på den låsta dörren och förklarade att det var snällt av chefen att springa ut och stoppa bussen, men att det blev lite kaotiskt och jag glömde hälften på kontoret... Jag hade klarat mig utan jacka och skolböcker, för det hade jag kunnat hämta idag, men inte busskortet eller min plånbok...
Hur som helst, så packade vi ihop oss, släckte ner och gick ut. Jag gick mot busstoppet igen och jag har inget emot att vänta en kvart på en buss... Det känns som jag väntat på något i hela mitt liv, så vad gör väl en kvart i väntan på att få komma hem?
Emma, en tjej jag jobbar med, hon sa hon skulle vänta med mig. Men då svängde hennes mamma upp för att hämta henne. Ingen fara, sa jag, jag väntar. Men icke då, jag blev hemkörd, ända fram till porten! Det känns ju lite dumt när det är en sån omväg för dom. Jag betalade för att köra över bron och lite extra ändå.
Så det finns snälla och omtänksamma människor här, som inte suckar för att göra något för någon annan... Sen är det klart att det finns folk som utnyttjar snälla människor, men det går jag inte in på mer just nu. Kanske senare idag? Eller imon... Vem vet?
Nu måste jag utnyttja tiden ordentligt. Har ett arbete som ska lämnas in imon och presentation som ska genomföras också imon. Men att jag ska klara marknadsföringen har jag inga förhoppningar om dock. Gör jag det, så blir jag glad! Vi får väl se... Återkommer när det är klart!
Ta hand om er!
Kram kram
Hur som helst, så packade vi ihop oss, släckte ner och gick ut. Jag gick mot busstoppet igen och jag har inget emot att vänta en kvart på en buss... Det känns som jag väntat på något i hela mitt liv, så vad gör väl en kvart i väntan på att få komma hem?
Emma, en tjej jag jobbar med, hon sa hon skulle vänta med mig. Men då svängde hennes mamma upp för att hämta henne. Ingen fara, sa jag, jag väntar. Men icke då, jag blev hemkörd, ända fram till porten! Det känns ju lite dumt när det är en sån omväg för dom. Jag betalade för att köra över bron och lite extra ändå.
Så det finns snälla och omtänksamma människor här, som inte suckar för att göra något för någon annan... Sen är det klart att det finns folk som utnyttjar snälla människor, men det går jag inte in på mer just nu. Kanske senare idag? Eller imon... Vem vet?
Nu måste jag utnyttja tiden ordentligt. Har ett arbete som ska lämnas in imon och presentation som ska genomföras också imon. Men att jag ska klara marknadsföringen har jag inga förhoppningar om dock. Gör jag det, så blir jag glad! Vi får väl se... Återkommer när det är klart!
Ta hand om er!
Kram kram
tisdag 22 april 2008
22 april 2008
Hej hej!
Ville bara säga att så här på rak arm saknar jag delicatobollar, västkustsallad, räkmacka från EspressoHouse, Mentos lakrits/min, tunnbröd, färska räkor, etc., etc.
Bara så ni vet, så hade jag lätt kunnat sätta i mig ett 8-pack delicatobollar i ett litet nafs! Efter det skulle jag kunna trycka i mig en västkustburgare från Adeles och sen avsluta med en räkmacka från EH.
En liten parantes till verkligheten bara. Nu ska jag skriva färdigt min presentation och ett inlämningsarbete. Men jag klarade ju provet imorse, så varför gnälla? Jag hade ju inte ens pluggat... Tänk om alla prov var så lätta? Hmm...
Hej hopp!
Kram kram
Ville bara säga att så här på rak arm saknar jag delicatobollar, västkustsallad, räkmacka från EspressoHouse, Mentos lakrits/min, tunnbröd, färska räkor, etc., etc.
Bara så ni vet, så hade jag lätt kunnat sätta i mig ett 8-pack delicatobollar i ett litet nafs! Efter det skulle jag kunna trycka i mig en västkustburgare från Adeles och sen avsluta med en räkmacka från EH.
En liten parantes till verkligheten bara. Nu ska jag skriva färdigt min presentation och ett inlämningsarbete. Men jag klarade ju provet imorse, så varför gnälla? Jag hade ju inte ens pluggat... Tänk om alla prov var så lätta? Hmm...
Hej hopp!
Kram kram
söndag 20 april 2008
20 april 2008
Söndag igen... Vart tar veckorna vägen egentligen? Tokigast av allt är dock att allt som ligger framför mig inte verkar ta slut? Varför är det så?
Sitter idag med halsont, feber och värkande muskler. Imon börjar en ny, lång vecka. Hur ska det sluta? Det är fyra veckor kvar, men det här blir nog den tyngsta av dom alla. Ett prov, en presentation och ett inlämningsarbete.
Nä, det här blev inget bra inlägg, inget flyt alls och jag kan inte ens bubbla på om inget. Just nu känns det som det inte har hänt ett dugg! Det är ju liksom inte så kul för er att veta att dom stängt av en av vägarna på väg till stan, så bussen måste ta en annan väg. Eller att biblioteket kommer utöka sina öppettider eftersom det är tenta-plugg-dags. Eller att mina Mentos Lakrits/mint är slut... Det är katastrof, eller ja, inte riktigt, men nästan! Kanske inte biblioteksgrejen... Det är ju ganska okej. Fast jag hinner ju inte sitta där ändå, eftersom jag har praktik till 22...
Jaja, nu ska jag inte bubbla på om mer onödigheter... Ska krypa i säng tillsammans med en av mina marknadsföringsböcker! Jippie...?
Sov gott!
Kram kram
Sitter idag med halsont, feber och värkande muskler. Imon börjar en ny, lång vecka. Hur ska det sluta? Det är fyra veckor kvar, men det här blir nog den tyngsta av dom alla. Ett prov, en presentation och ett inlämningsarbete.
Nä, det här blev inget bra inlägg, inget flyt alls och jag kan inte ens bubbla på om inget. Just nu känns det som det inte har hänt ett dugg! Det är ju liksom inte så kul för er att veta att dom stängt av en av vägarna på väg till stan, så bussen måste ta en annan väg. Eller att biblioteket kommer utöka sina öppettider eftersom det är tenta-plugg-dags. Eller att mina Mentos Lakrits/mint är slut... Det är katastrof, eller ja, inte riktigt, men nästan! Kanske inte biblioteksgrejen... Det är ju ganska okej. Fast jag hinner ju inte sitta där ändå, eftersom jag har praktik till 22...
Jaja, nu ska jag inte bubbla på om mer onödigheter... Ska krypa i säng tillsammans med en av mina marknadsföringsböcker! Jippie...?
Sov gott!
Kram kram
fredag 18 april 2008
Galet värre!
Jag ligger på gränsen till något liknande, tror jag... Kanske inte riktigt så illa, men...
Kram kram
torsdag 17 april 2008
Little Becky
Lilla Becky, 8 år, vill ha hennes skola förstörd, helst med alla lärarna är inne också...
Är på englska, men ganska kul faktiskt. Det finns fler. Dom har spelat upp en om dagen denna veckan, imorse var det om hur hon ville bli fotbollsfru, helst David Beckhams...
17 april 2008
God morgon!
Har egentligen inte tid att skriva här idag, har ju skola och betalt jobb att göra idag... Dom senaste dagarna har det varit fullt upp! Klockan har ringt runt 7, upp, duscha, skolan, lite slit på biblioteket för att sen rusa iväg till 4 timmars praktik. Det har faktiskt funkat ganska bra. Idag vaknade jag 06.40, fast jag hade sovmorgon ända till 8! Så jag låg och småslumrade tills nu. Det kändes lite lyxigt... Filosoferade på om jag skulle vara duktig nog att ta en morronpromenad. Det skulle ha varit ganska uppriskande, men jag kände att en extra timme i den varma sängen med morronprogrammet på tv var just vad jag behövde! Ett klipp som jag lagt in på bloggen, hörde jag på radion igår. Lite kul är det!
Hur som helst, jag har påbörjat min praktik på gymmet nu. Helt okej, självklart är det inte fullt ös hela tiden, men lite folk tittar förbi. Det är väl ungefär en 4-500 medlemmar och det kanske är lagom att börja med... Har varit med på några introduktioner och i nästa vecka ska jag vara med och fixa ihop med lite träningsprogram till några nya medlemmar. Det allra bästa är att jag får använda gymmet alldeles gratis! Så imon blir det ett härligt pass, med tunga vikter. Det är dags att låta benen få växa lite! Armarna är okej, men benen har lite kvar. Och så ska det som rör sig på magen bort! Är på god väg, men fortfarande för mycket.
Hur som helst, idag blir det skola, pluggande och sen bokaffären! Det är ett stressigt och upptaget liv att vara student! Busy, busy, busy!!
Ha en bra dag, alla!
Kram kram
Har egentligen inte tid att skriva här idag, har ju skola och betalt jobb att göra idag... Dom senaste dagarna har det varit fullt upp! Klockan har ringt runt 7, upp, duscha, skolan, lite slit på biblioteket för att sen rusa iväg till 4 timmars praktik. Det har faktiskt funkat ganska bra. Idag vaknade jag 06.40, fast jag hade sovmorgon ända till 8! Så jag låg och småslumrade tills nu. Det kändes lite lyxigt... Filosoferade på om jag skulle vara duktig nog att ta en morronpromenad. Det skulle ha varit ganska uppriskande, men jag kände att en extra timme i den varma sängen med morronprogrammet på tv var just vad jag behövde! Ett klipp som jag lagt in på bloggen, hörde jag på radion igår. Lite kul är det!
Hur som helst, jag har påbörjat min praktik på gymmet nu. Helt okej, självklart är det inte fullt ös hela tiden, men lite folk tittar förbi. Det är väl ungefär en 4-500 medlemmar och det kanske är lagom att börja med... Har varit med på några introduktioner och i nästa vecka ska jag vara med och fixa ihop med lite träningsprogram till några nya medlemmar. Det allra bästa är att jag får använda gymmet alldeles gratis! Så imon blir det ett härligt pass, med tunga vikter. Det är dags att låta benen få växa lite! Armarna är okej, men benen har lite kvar. Och så ska det som rör sig på magen bort! Är på god väg, men fortfarande för mycket.
Hur som helst, idag blir det skola, pluggande och sen bokaffären! Det är ett stressigt och upptaget liv att vara student! Busy, busy, busy!!
Ha en bra dag, alla!
Kram kram
söndag 13 april 2008
13 april 2008 del 2
By the way liksom, men jag har nu bloggat i över ett år! Tänk vad tiden rusar iväg! Inte trodde jag att folk skulle läsa det jag skrev. Inte för att jag har en av dom mest lästa bloggarna i bloggvärlden, men eftersom det faktiskt tittar in lite läsare varje dag för att se om det står något nytt, så fortsätter jag.
Det gör också att jag får lite dåligt samvete för dom dagarna jag inte skriver något. Att nån stackare sitter och väntar på att få läsa vad som händer i mitt lilla liv och så står det ingenting!! jag lovar att bättra mig... Så gott tiden räcker till i alla fall, så ha tålamod. Den dagen jag får ett mail där det säger 0 besökare, då kommer jag nog fundera på om det är värt att jag tar upp utrymme på internetet... Fast vi får se, ibland är det skönt att bara få skriva av sig. I och med att jag vet lite vilka som läser här, så kan jag inte riktigt lufta alla tankar och funderingar om vad jag tycker och tänker, men i stort sett så är det allt kommer ur systemet här.
Nu ska jag SOVA!
Natti natt igen!
Kram kram
Det gör också att jag får lite dåligt samvete för dom dagarna jag inte skriver något. Att nån stackare sitter och väntar på att få läsa vad som händer i mitt lilla liv och så står det ingenting!! jag lovar att bättra mig... Så gott tiden räcker till i alla fall, så ha tålamod. Den dagen jag får ett mail där det säger 0 besökare, då kommer jag nog fundera på om det är värt att jag tar upp utrymme på internetet... Fast vi får se, ibland är det skönt att bara få skriva av sig. I och med att jag vet lite vilka som läser här, så kan jag inte riktigt lufta alla tankar och funderingar om vad jag tycker och tänker, men i stort sett så är det allt kommer ur systemet här.
Nu ska jag SOVA!
Natti natt igen!
Kram kram
13 april 2008
Så var det söndag igen. Imon börjar min praktik. 18-22 ska jag jobba på ett gym som heter Trimwise. Det ska bli riktigt kul att få känna på hur min framtid kommer att bli. Vad det egentligen går ut på. Har väl mina aningar, och det känns bra so far, men man vet ju ändå inte innan man väl står där... Lite nervöst är det, men kul ska det bli!
För er som inte vet, så missade jag mitt aerobicsprov igår igen. Men det kommer nya chanser. Nästa år ska jag ge mig på det igen! Tills dess är det att gå på klasser som gäller!! Det är tur jag tycker det är kul, numera. Annars hade det varit jobbigt... Men skam den som ger sig!
Till dagens tråkigheter då. Engla har hittats, 42-åringen har erkänt och jag mår bara illa! Det finns inte ord att beskriva det som hänt. Den senaste tiden har det inte stått om annat än barn som farit illa på grund av vuxnas dårskap!! Var gick det fel? Vad hände som fick människor att stolla till det så här? Vart har respekten tagit vägen?
Vi pratade i klassen häromdagen om vad som hänt med samhället, hur man för 20 år sen inte tvekade om att låta barnen springa runt på gårdarna, gå till kompisar i ett annat område och leka ut till solen gick ner. Hade jag haft barn, så hade jag inte släppt dom utanför dörren, såvida inte jag var med dom! Nu har jag inga barn, så jag behöver bara oroa mig för mig själv, det räcker för min del...
Det är hemskt när man inte kan lita på folk längre. När man ser en man och undrar om han är en "ful gubbe" eller inte. Det känns inte bra. Jag vill att det ska vara som när man var barn, alla var snälla och trevliga och man inte trodde ont om folk hela tiden. Det var säkert inte alla, jag menar, folk har ju mördat i alla tider. Men det känns som spärrarna har släppt på folk och det inte finns några gränser längre... Men det hemskaste måste nästan vara att man läser om nån som blivit våldtagen, mördad, försvunnit, etc och man suckar fram ett "vad hemskt", sen går tankarna vidare till vad man ska äta till middag eller vad man ska göra till helgen.
Jag vet inte, verkligheten har spårat ur och jag vet inte vad man ska göra åt det. Jag vill ha tillbaka tilltron på folk igen. Jag vill inte misstänka folk hela tiden. Det orkar jag inte... Men vad ska man göra?
Nu ska jag sova i alla fall och hoppas på en bättre verklighet imon.
Sov gott!
Kram kram
För er som inte vet, så missade jag mitt aerobicsprov igår igen. Men det kommer nya chanser. Nästa år ska jag ge mig på det igen! Tills dess är det att gå på klasser som gäller!! Det är tur jag tycker det är kul, numera. Annars hade det varit jobbigt... Men skam den som ger sig!
Till dagens tråkigheter då. Engla har hittats, 42-åringen har erkänt och jag mår bara illa! Det finns inte ord att beskriva det som hänt. Den senaste tiden har det inte stått om annat än barn som farit illa på grund av vuxnas dårskap!! Var gick det fel? Vad hände som fick människor att stolla till det så här? Vart har respekten tagit vägen?
Vi pratade i klassen häromdagen om vad som hänt med samhället, hur man för 20 år sen inte tvekade om att låta barnen springa runt på gårdarna, gå till kompisar i ett annat område och leka ut till solen gick ner. Hade jag haft barn, så hade jag inte släppt dom utanför dörren, såvida inte jag var med dom! Nu har jag inga barn, så jag behöver bara oroa mig för mig själv, det räcker för min del...
Det är hemskt när man inte kan lita på folk längre. När man ser en man och undrar om han är en "ful gubbe" eller inte. Det känns inte bra. Jag vill att det ska vara som när man var barn, alla var snälla och trevliga och man inte trodde ont om folk hela tiden. Det var säkert inte alla, jag menar, folk har ju mördat i alla tider. Men det känns som spärrarna har släppt på folk och det inte finns några gränser längre... Men det hemskaste måste nästan vara att man läser om nån som blivit våldtagen, mördad, försvunnit, etc och man suckar fram ett "vad hemskt", sen går tankarna vidare till vad man ska äta till middag eller vad man ska göra till helgen.
Jag vet inte, verkligheten har spårat ur och jag vet inte vad man ska göra åt det. Jag vill ha tillbaka tilltron på folk igen. Jag vill inte misstänka folk hela tiden. Det orkar jag inte... Men vad ska man göra?
Nu ska jag sova i alla fall och hoppas på en bättre verklighet imon.
Sov gott!
Kram kram
fredag 11 april 2008
11 april 2008
Ibland när jag känner mig som jag gör för tillfället, så tänker jag tillbaka på vad som hänt i mitt liv. Hur blev det som det blev egentligen? Vad har det varit för slumpar i mitt liv som styrt mig i den riktning som mitt liv har tagit?
När jag tänker tillbaka, så är det som alltid poppar upp i mitt minne smset från J när han frågade om han skulle köra upp från Malmö för en middag eller om vi skulle skita i det. Jag visste ju inte så mycket mer om honom än fotbollskille från Skåne som var korkad nog att köra 30 mil för att äta middag med en tjej han visste lika lite om, träningstoka från Kungsbacka... Jag tänkte mest en gratis middag och sen var det över.
Men det blev lite mer än så. Men det är fortfarande det smset som är startskottet på varför jag sitter här. Innan det smset, så var mitt liv en grå-skala med inrutade rutiner: jobba, träna, umgås med vänner och familj och inte så mycket mer. Livet gick sin gilla gång och jag surfade bara med. Tyckte, tänkte, kände och ville ingenting. Jag bara var liksom...
Så kom Mr J in i bilden och vände upp och ner på allt. Tänk att det kan bli så sprudlande för en annan människas skull! Livet fick färg och framtid planerades och allt kändes bara så jä-la skitbra!
Att samma person skulle färga livet svart för ett tag, trodde jag aldrig var möjligt. I några månader famlade jag efter balansen igen. Jag vobblade och trodde inte det fanns någon ljuspunkt i framtiden längre. Jag ville bara sjunka undan, radera att allt hade hänt, att det där smset aldrig hade kommit eller att jag sagt att vi skiter i det. Onödigt att köra så långt för ett par timmars middag jue egentligen.
Efter ha fumlat runt några månader och det blev klart att livet som sambo var över, så var det bara att se över livet igen. Vad skulle hända nu? Kunde något toppa den omvälvande känslan som J hade gett mig? Fanns det något i framtiden som fick livet att leka igen?
England! Nu hade jag chansen! Jag hade "undkommit" huslån och samboskap på gott och ont och jag hade nu en chans att göra verklighet av inte bara en dröm, utan två!
Här sitter jag nu, snart klar med mitt första studieår av tre. Utbildad fitness- och gyminstruktör med REPs level 2 i bagaget.
Det går inte en enda dag utan att jag hatar J för att han lämnade mig och jag åkte hit, för det är tungt...
Det går inte en enda dag utan att jag tackar J för att han lämnade mig, jag åkte hit! Jag kommer få utöva mitt drömyrke!!
Kommer ni ihåg filmen Sliding doors med Gwyneth Paltrow och John Hannah? Där man får följa hennes livsöde hur det hade varit om hon missade tåget eller om hon kom med tåget, eller nåt sånt. Ibland känner jag att det hade varit kul att veta om jag kommer bli lyckligare nu, när jag följer min dröm, eller om jag hade varit lyckligare med J i framtiden. I dagsläget kan jag bara säga att jag hade varit lyckligare med J, men det är bara för att det är ett helvete att vara här just nu. Det är den tyngsta terminen på året och jag känner inte ens glädje i att klara mina prov eller ens att jag blev instruktör i onsdags.
Hur som helst, så har jag en känsla av att från den dagen jag beslöt att åka hit, så skulle mitt liv aldrig bli detsamma igen! Och går mina planer i lås, så kommer jag bli lyckligare än nånsin efter examen! Men det får vi se om dom gör. Om inte, så kommer allt att bli bra!! Det är det enda som jag är helt säker på, allt kommer att bli bra. Sen om det tar två år eller tio år, spelar ingen roll. Det kommer bli bra och allt däremellan kommar vara värt det!
Jag har tackat förr, men jag tror inte jag kan tacka för mycket för att du gjort mitt liv till ett helvete för tillfället, J. Jag vet att jag kommer klara det!! Och det kommer bli bra!
Inget kul inlägg, men som sagt, jag mår som jag mår och då är det mycket sånna här tankar i huvudet. Jag hatar stora delar av min vardag, men för varje motgång jag överkommer, desto bättre känns det inuti! Jag blir starkare för varje överkommen motgång...
Men imon kommer jag behöva allt stöd jag kan få från alla jag känner och nånsin har känt! Imon är omprovet för aerobics-instruktör-certet och jag känner mig inte redo för det... Med erat stöd kanske det går!
Natti natt!
Kram kram
När jag tänker tillbaka, så är det som alltid poppar upp i mitt minne smset från J när han frågade om han skulle köra upp från Malmö för en middag eller om vi skulle skita i det. Jag visste ju inte så mycket mer om honom än fotbollskille från Skåne som var korkad nog att köra 30 mil för att äta middag med en tjej han visste lika lite om, träningstoka från Kungsbacka... Jag tänkte mest en gratis middag och sen var det över.
Men det blev lite mer än så. Men det är fortfarande det smset som är startskottet på varför jag sitter här. Innan det smset, så var mitt liv en grå-skala med inrutade rutiner: jobba, träna, umgås med vänner och familj och inte så mycket mer. Livet gick sin gilla gång och jag surfade bara med. Tyckte, tänkte, kände och ville ingenting. Jag bara var liksom...
Så kom Mr J in i bilden och vände upp och ner på allt. Tänk att det kan bli så sprudlande för en annan människas skull! Livet fick färg och framtid planerades och allt kändes bara så jä-la skitbra!
Att samma person skulle färga livet svart för ett tag, trodde jag aldrig var möjligt. I några månader famlade jag efter balansen igen. Jag vobblade och trodde inte det fanns någon ljuspunkt i framtiden längre. Jag ville bara sjunka undan, radera att allt hade hänt, att det där smset aldrig hade kommit eller att jag sagt att vi skiter i det. Onödigt att köra så långt för ett par timmars middag jue egentligen.
Efter ha fumlat runt några månader och det blev klart att livet som sambo var över, så var det bara att se över livet igen. Vad skulle hända nu? Kunde något toppa den omvälvande känslan som J hade gett mig? Fanns det något i framtiden som fick livet att leka igen?
England! Nu hade jag chansen! Jag hade "undkommit" huslån och samboskap på gott och ont och jag hade nu en chans att göra verklighet av inte bara en dröm, utan två!
Här sitter jag nu, snart klar med mitt första studieår av tre. Utbildad fitness- och gyminstruktör med REPs level 2 i bagaget.
Det går inte en enda dag utan att jag hatar J för att han lämnade mig och jag åkte hit, för det är tungt...
Det går inte en enda dag utan att jag tackar J för att han lämnade mig, jag åkte hit! Jag kommer få utöva mitt drömyrke!!
Kommer ni ihåg filmen Sliding doors med Gwyneth Paltrow och John Hannah? Där man får följa hennes livsöde hur det hade varit om hon missade tåget eller om hon kom med tåget, eller nåt sånt. Ibland känner jag att det hade varit kul att veta om jag kommer bli lyckligare nu, när jag följer min dröm, eller om jag hade varit lyckligare med J i framtiden. I dagsläget kan jag bara säga att jag hade varit lyckligare med J, men det är bara för att det är ett helvete att vara här just nu. Det är den tyngsta terminen på året och jag känner inte ens glädje i att klara mina prov eller ens att jag blev instruktör i onsdags.
Hur som helst, så har jag en känsla av att från den dagen jag beslöt att åka hit, så skulle mitt liv aldrig bli detsamma igen! Och går mina planer i lås, så kommer jag bli lyckligare än nånsin efter examen! Men det får vi se om dom gör. Om inte, så kommer allt att bli bra!! Det är det enda som jag är helt säker på, allt kommer att bli bra. Sen om det tar två år eller tio år, spelar ingen roll. Det kommer bli bra och allt däremellan kommar vara värt det!
Jag har tackat förr, men jag tror inte jag kan tacka för mycket för att du gjort mitt liv till ett helvete för tillfället, J. Jag vet att jag kommer klara det!! Och det kommer bli bra!
Inget kul inlägg, men som sagt, jag mår som jag mår och då är det mycket sånna här tankar i huvudet. Jag hatar stora delar av min vardag, men för varje motgång jag överkommer, desto bättre känns det inuti! Jag blir starkare för varje överkommen motgång...
Men imon kommer jag behöva allt stöd jag kan få från alla jag känner och nånsin har känt! Imon är omprovet för aerobics-instruktör-certet och jag känner mig inte redo för det... Med erat stöd kanske det går!
Natti natt!
Kram kram
måndag 7 april 2008
7 april 2008
Läste Hillevi Whals blogg och såg den här bilden. Alltså, folk här är fascinerade över våra älgskyltar och andra fara för olika sorters vilda djur. Undrar vad dom hade sagt om dom såg den här....
Och jomenvisst, jag kastar in inlägg som om jag aldrig haft något uppehåll, men jag är så förvirrad och så uppgiven och så mañana, mañana att jag blir lite rädd själv... Tanken är att jag ska plugga, men vem orkar bry sig om marknadsföring när man kan skriva inlägg här? Hmm...
Nu ska jag nog kolla film... Plugga kan jag göra imon...
Sov gott!
Kram kram
Lite reklam....
Och nej, hunden var tydligen inte utsatt för några elakheter under inspelningen. Han skakar för han står på en vibrerande platta, liknande dom som finns på diverse gym. Reklamen har blivit borttagen från tv pga djurplågeri, men det tillbaka visar djurrättsfolket på RSPCA. Vi får se vad som händer, men den är så söt!!
Kram kram
söndag 6 april 2008
6 april 2008 del 3
Det snöade ju här inatt. Vaknade och det var lite vitt på marken. När jag åkte till jobbet på morgonen, kunde man se hur glada barn åkte pulka på mer gräs än snö. Men har man aldrig sett snö innan, så kan jag tänka mig att det var riktigt fräckt. Här är en bild på hur det såg ut ikväll, en sisådär 20 timmar efter första flingan föll:
Jag vill tillägga att det här är det enda spåret av snö jag såg på hela resan från stan! Och den här snögubben är snö hämtad från alla större gräsplättar i hela området... Det finns även en viss kyla i vinden som påminner om att det var dags att rota fram vinterjackan igen, men jag tror den försvinner inom några dagar och vi kan återgå till sommar-känslan igen.
För att jämföra, så kan jag visa en bild från hemma, drygt 24 timmar efter att snön föll:
Undrar jag om inte dom lyckliga barnen här hade dött av glädje, om dom vaknat och det såg ut så här!! Och jag undrar hur bussar, tåg och blitrafik hade funkat om det blir knas av den slasken som kom inatt... Hmm... Man vill ju liksom knappt spekulera....
Kram kram
Jag vill tillägga att det här är det enda spåret av snö jag såg på hela resan från stan! Och den här snögubben är snö hämtad från alla större gräsplättar i hela området... Det finns även en viss kyla i vinden som påminner om att det var dags att rota fram vinterjackan igen, men jag tror den försvinner inom några dagar och vi kan återgå till sommar-känslan igen.
För att jämföra, så kan jag visa en bild från hemma, drygt 24 timmar efter att snön föll:
Undrar jag om inte dom lyckliga barnen här hade dött av glädje, om dom vaknat och det såg ut så här!! Och jag undrar hur bussar, tåg och blitrafik hade funkat om det blir knas av den slasken som kom inatt... Hmm... Man vill ju liksom knappt spekulera....
Kram kram
6 april 2008 del 2
Läste lite intressant läsning på internet:
Hur man bär sig åt för att ständigt tillfredställa en kvinna:
Krama, berömma, kela, värdesätta, akta, massera, laga saker, känna med, sjunga för, ge komplimanger, stödja, föda, blidka, fresta, ge efter för, lugna ned, stimulera, klappa, trösta, gosa med, blunda för löshullet, hålla med, hetsa upp, dämpa, skydda, ringa till, vara förutseende mot, pussa, vara nära, förlåta, förse med tillbehör, underhålla, charmera, bära för, tillmötesgå, fascinera, se till, lita på, försvara, klä, skryta om, helgonförklara, bekräfta, skämma bort, slå armarna om, dör för, drömma om, reta, tillfredställa, trycka sig intill, vara efterlåten mot, sätta på piedestal, avguda.
Hur man bär sig åt för att ständigt tillfredställa en man:
Kom naken.
Jupp, så enkelt är det...
Kram kram
Hur man bär sig åt för att ständigt tillfredställa en kvinna:
Krama, berömma, kela, värdesätta, akta, massera, laga saker, känna med, sjunga för, ge komplimanger, stödja, föda, blidka, fresta, ge efter för, lugna ned, stimulera, klappa, trösta, gosa med, blunda för löshullet, hålla med, hetsa upp, dämpa, skydda, ringa till, vara förutseende mot, pussa, vara nära, förlåta, förse med tillbehör, underhålla, charmera, bära för, tillmötesgå, fascinera, se till, lita på, försvara, klä, skryta om, helgonförklara, bekräfta, skämma bort, slå armarna om, dör för, drömma om, reta, tillfredställa, trycka sig intill, vara efterlåten mot, sätta på piedestal, avguda.
Hur man bär sig åt för att ständigt tillfredställa en man:
Kom naken.
Jupp, så enkelt är det...
Kram kram
6 april 2008
Okej, ett nytt inlägg, men det hör liksom ihop med det som var igår.
För igår berättade jag om hur vinterjackan var nerpackad, fåglarna parar sig hejvilt på gatorna i stan och hur det byggs bo i parken. Jag vaknade precis, gick upp och tittade ut genom fönstret för att se ett vitt lager på marken!! Hur gick det till? Alla här har pratat om hur det inte har varit snö här på flera år och så har det kommit i två omgångar i år!! Så här får det inte gå till! Jag går inte med på att det är 17 grader, solsken, klarblå himmel och nästan sommar ena dagen och -1 och snö nästa! Sånna vändningar ställer till för mycket förvirring i mitt lilla huvud och jag har nog med förvirring där inne som det är!
Snälla väderbestämmare, bestäm dig! April kan väl få vara lika förutsägbar som resten av årets alla månader? Please....
Dags att jobba snart.... Suck...
Kram kram
För igår berättade jag om hur vinterjackan var nerpackad, fåglarna parar sig hejvilt på gatorna i stan och hur det byggs bo i parken. Jag vaknade precis, gick upp och tittade ut genom fönstret för att se ett vitt lager på marken!! Hur gick det till? Alla här har pratat om hur det inte har varit snö här på flera år och så har det kommit i två omgångar i år!! Så här får det inte gå till! Jag går inte med på att det är 17 grader, solsken, klarblå himmel och nästan sommar ena dagen och -1 och snö nästa! Sånna vändningar ställer till för mycket förvirring i mitt lilla huvud och jag har nog med förvirring där inne som det är!
Snälla väderbestämmare, bestäm dig! April kan väl få vara lika förutsägbar som resten av årets alla månader? Please....
Dags att jobba snart.... Suck...
Kram kram
lördag 5 april 2008
5 april 2008
Okej, en vecka sen sist, men ärligt talat så känns det som en gång i veckan dom närmaste veckorna är nog nästan mer än jag kan lova. Det kommer bli några skittuffa veckor och jag känner att bloggen ligger ganska lågt på min priolista. Här händer inte så mycket ändå, eftersom det enda jag har tid med dom närmaste 6 veckorna är sitta på biblioteket, jobba och träna. Sen måste jag faktiskt klämma in lite sömn här och där... Tyvärr, annars hade jag gladeligen bloggat bloggen full av onödigheter som väder, matvanor och hur våren är här. Okej, det haglade idag, men det är ju faktiskt april... Men vinterjackan ligger nu nerpackad och förväntas inte vara i tjänst igen förrän nån gång i december/januari igen.
Ett annat tecken på vårens ankomst är väl duvornas parningsritualer mitt på high street och kråkornas bo-byggande.
Själv hade jag mitt aerobics test idag och det gick inte så bra. Jag antar att det är inte meningen att jag ska klara något på första försöket? Det är omprov på lördag, men jag vet inte om jag ensam kan få ihop en hel klass att instuera, så är det ingen som missar imon, så antar jag att det kommer en ny chans till nästa påsk... Jag är dock glad att jag försökte, att jag inte lämnade det till sista året, som vissa gjorde. Nu vet jag vad det handlar om, jag har ett program och jag kan öva i ungefär 350 dagar på det innan det är dags igen. Jag vet inte, hela grejen har fått mig att tvivla på universitet, plugg och min vilja. Jag vill ju så gärna fixa det här, men kommer motivationen finnas där. Det är ganska ensamt att inte ha någon som finns där och tröstar och stöttar. Jag har tagit upp det innan och jag är så tacksam för allt stöd som jag får hemifrån, men det är inte samma sak som att få det på plats. Ibland behöver man ringa nån, mötas upp, prata och få det ur systemet. Det är dagar som idag jag önskar jag gjorde detta hemma.... Men jag antar att det här kommer göra mig starkare, kanske för stark? Jag vet inte, och just nu är jag bara förbannat jävla skittrött, så jag ska nog sova lite innan jag funderar vidare på vart mitt liv ska föra mig...
Hej hopp!
Ps. Det är ju inte mer uppmuntrande att man fyller gammal om 6 månader... Suck... It's going downhill from here, känner jag...
Kram kram
Ett annat tecken på vårens ankomst är väl duvornas parningsritualer mitt på high street och kråkornas bo-byggande.
Själv hade jag mitt aerobics test idag och det gick inte så bra. Jag antar att det är inte meningen att jag ska klara något på första försöket? Det är omprov på lördag, men jag vet inte om jag ensam kan få ihop en hel klass att instuera, så är det ingen som missar imon, så antar jag att det kommer en ny chans till nästa påsk... Jag är dock glad att jag försökte, att jag inte lämnade det till sista året, som vissa gjorde. Nu vet jag vad det handlar om, jag har ett program och jag kan öva i ungefär 350 dagar på det innan det är dags igen. Jag vet inte, hela grejen har fått mig att tvivla på universitet, plugg och min vilja. Jag vill ju så gärna fixa det här, men kommer motivationen finnas där. Det är ganska ensamt att inte ha någon som finns där och tröstar och stöttar. Jag har tagit upp det innan och jag är så tacksam för allt stöd som jag får hemifrån, men det är inte samma sak som att få det på plats. Ibland behöver man ringa nån, mötas upp, prata och få det ur systemet. Det är dagar som idag jag önskar jag gjorde detta hemma.... Men jag antar att det här kommer göra mig starkare, kanske för stark? Jag vet inte, och just nu är jag bara förbannat jävla skittrött, så jag ska nog sova lite innan jag funderar vidare på vart mitt liv ska föra mig...
Hej hopp!
Ps. Det är ju inte mer uppmuntrande att man fyller gammal om 6 månader... Suck... It's going downhill from here, känner jag...
Kram kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)