Idag skulle jag och Bex gå ut och äta middag. Vi skulle till en liten pub som ligger en bit ifrån Bex, på andra sidan om man ser det från stads-sidan(?). Vi hade bestämt tid och allt och imorse så skickade hon sms och frågade om jag fortfarande var med på planerna. Javisst är jag det, svarade jag. Tänkte lite på att det känns onödigt att hon kör hela vägen hit till stan igen för att hämta upp mig och sen köra hem mig igen. Men då var jag nyvaken och tänkte tanken, men brydde mig inte så mycket om det.
Senare på dagen, så smsade jag henne och sa att varför inte äta i stan istället? Då blir det inte så mycket köra och så jue... Men hon tyckte mest att det skulle inte jag bry mig så mycket om och det var länge sen både hon och jag hade varit där, så The Plough it was! Jag funderade inte så mycket på det, mer än att jag tycket hon var tjurskallig, men det är ju hon som betalar, så jag accepterade läget. Jag gillar puben och det, så jag tackar inte nej...
Hon hämtade upp mig och tittade in för att se hur jag bor numera och så fick jag en liten klocka. Så nu ska jag faktiskt försöka vara såpass vuxen att jag faktiskt använder den då och då också! Men är rädd att efter tidigare erfarenheter av klockor, så har jag lärt mig att den används i några dagar och sen hamnar den i en låda... Men jag ska göra så gott jag kan!
Hur som helst, så började hon mumla om att vi måste åka, att hon var så vrålhungrig och igen poppade tanken på att äta i stan igen. Men om jag ska vara ärlig, så ville jag nog åka till puben och äta. Det är inte ofta jag äter pub-mat och det är något speciellt med den typen av mat. Hemlagat fast på restaurang, på något sätt... Så vi åkte iväg.
När vi kom dit, så köpte vi varsin dricka och så började vi leta efter ett bord. Vi gick runt till det bakre rummet och den första jag ser när jag kommer runt hörnet är Slater, Mayas son. Och då slår det mig att det är inte bara jag och Bex som ska äta middag här. Dom har pusslat ihop en surprise-middag!! Jag blev så överraskad att jag nästan vände och gick! Men dom var alla där, Maya och Mark, Mason och Slater, Mayas tvillingpojkar, Neil, Bex pojkvän, Mamma Anne och Pappa Terry!! Min egna lilla brittiska familj!
För mig är födelsedagar inte så viktigt, men självklart svider det lite att man inte ens har möjligheten att fira med släkt och vänner, om man skulle vilja. Och jag tror att försvarsmekanismen i kroppen stänger av och intalar sig att det inte är så viktigt. Men så händer något så här och man känner att familjen är nog ganska viktig. Så jag har en surrogatfamilj här, jag är ju Anne's och Terry's "swedish little babygirl". Inte illa att vara 30 och vara en baby-girl! Hehe...
Det handlar inte om dyra och flashiga presenter, det är tanken som räknas. Fick ju en liten nalle av D och J2:
Den kanske kostade något pund eller så, men jag blev jätteglad. För varför skulle dom ge mig en present? Vi har känt varann i några veckor och jag trodde ju inte dom skulle bry sig direkt. Men dom tänkte på lilla mig när dom var i affären och köpte en liten sak till mig. Den är söt och sitter först i raden av små-nallar på min sängkant här. Alla har dom någon historia bakom sig. Tiger från Linda, Spotty från James, Apan från Monkey World och sist, men inte minst, Woodstock, för att han är Woodstock! Sen har jag en maskot från mormor och ett par i trä från mamma.
Nu ska jag nana, men jag ska snabbt lägga ett inlägg med lite bilder. Inga från mitt rum, dom kommer en annan dag. Måste städa undan lite mer först...
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar