God afton!
Det var ett sen jag skrev nu. Det känns i och för sig som det har gått längre tid, men jag har noll tidsuppfattning. Idag var jag helt säker på att det var torsdag. Jag har lite koll på veckorna efter som alla hela tiden pratar om vilken vecka vi är i och när första provet är. Har börjat plugga till det, för det är ett stort prov. Det är bara 16% av hela betyget för just den enheten, men det är ett viktigt prov. Alla prov, inlämningar och presentationer är viktiga. Men vissa är mer viktiga än andra.
Idag har vi haft två förberedande presentationer. Små och korta presentationer och det gick ganska bra. Jag känner mig mer som en i gruppen, tror jag. Det är inte lika indelat i år som det var förra året. Alla är där för att få bra betyg, anstränger sig lite extra och dom som förra året inte sa pip, pratar nu mer och delar med sig av kunskap och erfarenheter. Och alla lyssnar på alla. Samtidigt har det krupit fram att folk är lika skitnervösa som jag inför presentationer! Inte nytt, så sett, men det känns skönt att folk pratar om det inför varandra. Och alla dom här små betydelselösa presentationerna hjälper ju till att bygga upp ett självförtroende.
Läste lite på skolans portal om hypnosterapi. Det verkar intressant faktiskt. Man kan få hjälp med det mesta, nervositet inför prov, presentationer och prestationsångest i allmänhet. Många får seriösa panikattacker och sånt. Jag får det bara när jag åker hem till Sverige av nån anledning... Är väl rädd att allt ska ha förändrats för mycket, att jag inte ska få plats i folks liv. Det är många tankar och funderingar som surrar när man tar ett beslut som det här. Jag var beredd på att allt skulle förändras. Att relationer skulle ändra struktur och sånt.
Men det går inte att förvänta sig eller föreställa sig hur man ska reagera på det. Jag vill ju komma hem en dag, men när den dagen kommer och vart jag landar då, det vet jag inte. Det går inte att svara på. Jag vet nu lite mer om vart jag har alla, vissa mer överraskande än andra. Jag vet också att jag klarar mig över dom flesta hindren på egen hand om jag måste ta mig över dom. Jag känner mig så stolt över mig själv för att jag faktiskt gjort detta, jag är snart halvvägs igenom det och jag känner hur jag har vuxit. Bara att erkänna detta officiellt är ju ett framsteg. Som svensk kan man ju inte ha höga tankar om sig själv! Hmpf... Men jag kanske håller på att växa ifrån den svenska mentaliteten? Bli lite internationell? Lär mig av andra kulturer...
På tal om att åka hem och panikattacker, så kan jag meddela att biljetten hem över jul är bokad. Jag kommer att åka hem den 16e december. Jag stannar hemma fram tills den 3e januari. Och den som erbjuder sig att köra mig till flygplatsen, Landvetter denna gången, kommer få en liten överraskning!
Hur som helst, tiden står inte stilla, tyvärr. Imon är det dags för en studiedag på biblioteket. Håll tummarna att Jamie hittar ur sin alkoholdimma från ikväll, så jag får lite hjälp med våran presentation... Han dök inte upp förra gången och det fick han skämmas för inför fröken för! Hihi... Äh, det ska nog gå bra. Det är ju bara 25% av det totala betyget. Resten hänger på ett inlämningsarbete...
Nu är det dags att stänga ner här, planera morrondagen och sen ska jag titta på One Tree Hill, Chuck, Big Bang Theory, Army wives och Brothers & Sister. Måste ju ha lite avkoppling med, inte bara plugg-plugg-plugg!
Sov gott!!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar