För första gången ska jag plugga på en söndag. Jag åkte in i tid och var här vid 1030 ungefär, trodde ju biblioteket öppnade som vanligt, kanske lite senare. 9-10 nångång. Kom hit, det såg lite mörkt ut och jag kollade öppettiderna. Jupp, dom öppnade lite senare på söndagar, 13-17... Så det blev IT-rummet istället. Tyvärr finns det inte så många böcker här, närmare bestämt INGA! Så här sitter jag nu, väntar på att dom närmaste 20 minuterna ska gå jättefort och att mitt batteri håller i en kvart till, så jag slipper dra fram kabel och allt för att skriva klart detta lilla inlägg.
Så hur gick det i fredags? Det andra provet. Ska jag vara ärlig, så har jag ingen aning. Jag blir så nervös att jag blockerar allt och bara kör på. Efter som resultaten på dom tre praktiska proven slås ihop, så vet vi inte förrän efter det tredje provet. Så det är väl bara att hoppas på det bästa... Jag köpte mig en lite present igår hur som helst. Det blev den röda DKNY parfymen. Den var på rea, så jag betalade inte så mycket för den. Tror till och med att den var billigare nu än den är på flygplatsen. Så jag känner att jag inte förlorade något på det... Och det var dags för en ny parfym, den andra jag har fick jag av mamma i födelsedagspresent för över två år sen... Ibland måste man få skämma bort sig... Jag vet att min ekonomi inte tillåter för stora utsvävningar, men för att det ska bli för grått och trist, så måste man få ge sig lite presenter.
Har haft lägenheten för mig själv över helgen och det har varit så skönt. Men jag är lite orolig för mig själv, eller vad man ska säga... När jag kom hit, visste jag inte om jag skulle klara av hela dela-lägenhet-grejen efter att ha varit själv så länge. Jag mår inte bra av att inte få min egen-tid, vara för mig själv och bara vara ensam. Men när jag är det, så saknar jag att att inte ha nån omkring mig. Ibland känns det som hela den här grejen med England, univeristet och funderingar på då, nu och sen gör mig som ett objekt i en psykologi-studie.
Jag vet att efter hela det här är över, så kommer jag vara starkare och mer oberoende än jag nånsin varit. Men frågan är om det är bra eller dåligt?
Funderade igår på mitt liv tills nu, vad jag skulle ändra på, vad jag skulle göra om och lite sånt. Tittade på gamla foton från tiden med J, tiden innan det, efteråt och hur jag vill att min framtid ska bli. Ska jag vara ärlig, så har jag ingen aning om vad som ska hända sen. Jag har mina funderingar, men vad är oddsen att dom ska bli sanna? Ingen vet vad som händer sen, men jag känner mig så förvirrad... En del av mig vill hoppa av, ge upp och gå tillbaka till det kända, gamla livet. Jag visste i alla fall vad jag hade, vad jag fick och vad det skulle ge i slutänden. Här har jag ingen kontroll alls.
Jag gillar inte den tvivlande känslan. Det är kanske bara 10-15% av den totala känslan, men den är stark ändå. Det är som färger, även om det är en liten klick med en stark färg, så kan den ta över hela bilden och förstöra allt. Och det är inte bara att stå emot, den måste liksom jobbas bort. Och jag jobbar på det... Och jag ska vinna... Bara så ni vet, jag kastar inte bara in handduken och ger upp, även om det lockar många gånger.
Jag ska ta mig igenom det, men jag måste nog göra det själv.
Times up, biblioteket nästa!
Kram kram
