Så har ännu en tisdag gått till ända. Nedräkningen har ju börjat, på gott och ont. Jag längtar faktiskt hem ganska mycket. Men det är inte direkt längtan heller, det är saknad mer. Jag vet att det inte är bättre hemma än här. Det är ju vardag oavsett var man bor, eller hur? Om det är Västindien, USA, England eller Sverige. Var hemma är har jag skrivit om tidigare, men ju mer jag funderar på det, så kommer jag bara fram till ett svar: Hemma kommer alltid vara Sverige. Fast just nu är hemma där jag sover. Jag känner mig till viss del rotlös.. Jag har ju inget eget, oavsett var jag är så är jag alltid hemma, men ändå inte.
En vän här har skaffat sig en egen lägenhet, hon har fått hem sin lilla kisse och saknaden av mina egna kissar kommer tillbaka. Dom är inte mina, men jag får ibland foton skickade på dom. Dom har det bra och är väl omhändertagna. Men jag längtar tills den dagen kommer då jag har mitt egna porslin i skåpen igen, jag har bestämt vad som ska vara var i skåpen. ALLT som finns i kylen är mitt och bara mitt, jag har köpt det och kan äta vad jag vill av det som erbjuds.
Jag ska tillägga att jag trivs verkligen som det är. Jag hade grannen här idag, hon går i min klass, och vi tränade på vår massage och pratade en del om ditt och datt. Hon kommer från Wales och har 4 timmar hem. Hon åker hem ungefär en helg varannan månad och kunde inte riktigt förstå hur jag kunde vara ifrån familj och vänner så här länge. Det är ändå nästan 4 månader mellan varven ibland. Men det är ju ett val jag gjort. Och visst hade jag mina tvivel om jag gjort rätt under sommarlovet, men nu känner jag att jag är glad att jag följde Lisas råd och åkte tillbaka. Jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag hoppat av utan att testa...
Hur som helst. Första provet är avklarat, det är dags att sätta igång med nästa projekt. Dom kommande 4 projekten innan jullovet får änna gå hand i hand. Det är så himla olika ämnen, men eftersom det är 4 grejer på nästan två veckor, så får det ju bli så. Imon är det biblioteket som gäller. Samma sak på torsdag. Två dagar på biblioteket. Jag hoppas på att kunna ta lördagen ledigt, men vi får se hur effektiva dom här två dagarna blir...
Det är så mycket jag skulle vilja skriva om här, men jag vill inte bli för personlig om vissa saker. Vissa saker maler i huvudet på mig och jag vet inte alltid hur jag ska få det ur mig. Samtidigt är det inga stora grejer. Men dom blir lätt stora när man funderar för mycket.
J tog mycket av min energi förra året. Jag är förbi det och tankarna fokuserar mer och mer funderingar runt pappa.
Att vara hemifrån allt som påminner om honom, så tänker jag mer än nånsin på honom. Det går inte en dag utan att han finns där på något sätt. Jag hade velat ha mer tid med honom. Det är konstigt att det måste bli försent innan man inser att man borde ha gjort något. Men vem tror att livet ska ta slut? Jag borde insett hur fort det kan gå, jag har varit med om alltför många som försvunnit alldeles för tidigt. Ändå tror man inte det kan hända... Det är ju ändå det enda säkra i livet... Och visst var han sjuk, men inte trodde jag han skulle dö. Jag ville väl inte förstå det. Men det var andra saker som spelade in också...
Men tankar kring pappa och hans funderingar och sånt, det så sånt som följer mig. Varför? är också en stor fråga... På många områden. Ibland vill jag ringa honom, för jag kan ibland glömma att han inte finns längre. Är inte det ganska sjukt? Han har varit borta i 4 år och jag kan ibland bara vilja höra hans röst...
Saknaden går liksom inte riktigt över...
Så till alla mina vänner och min släkt och familj som läser här, jag älskar er och ni betyder mycket för mig....
Nu har jag fått skriva av mig lite här och kanske har jag varit för personlig, kanske bara varit på gränsen, men det är skrivet nu.
Och till Rebecka hemma, stort, stort grattis på födelsedagen!!
Hoppas du haft en underbar dag!!
Kram kram
1 kommentar:
Tack så mycket för grattandet! Vill säga att du betyder mycket för mig med =)
Skicka en kommentar