Så, nu har jag tagit mig en liten paus i packandet. Jag har packat ner alla mina prydnadssaker, förutom fem, varav tre är för klumpiga för att packa ner och två är liksom för ömtåliga... När jag var klar med det, så insåg jag att jag har bara en halvfull kartong prydnader. Jag kommer ihåg när jag har flyttat innan, då har det varit en två-tre fulla kartonger. Men jag har nog lärt mig sålla bland skiten och lyckats sanera ganska bra! Samma med min garderob! Jag har sållat bort allt som är trasigt, som jag inte använder och så... Jag tror kläderna kommer få plats i två resväskor och sen är det lakan, handdukar och morgonrock i en. Den fjärde kan mina medresenärer få samsas om... Hihi... Äh, jag tror det blir bra, det här! Jag kan nog sålla bort lite till innan jag packar.
Och så gick jag igenom lite foton från förr. På sätt och vis är det lite tråkigt att man inte har kvar mer foton efter att man köpte en digitalkamera. Jag insåg att även om det är avslutat och över och förbi, så ångrar jag att jag inte har några foton kvar efter M. Korten efter J ligger kvar på datorn, men det är nog mest för att jag inte har träffat nån ny och känt att jag borde rensa ut lite. Jag ska nog ta och bränna ut dom korten på en skiva och spara bland dom andra fotona. För visst slutade det lite tokigt, men den tiden vi hade, vill jag inte byta mot något i världen. Det var hittills dom bästa ett och ett halvt åren i mitt liv. Mitt stöd i den kaotiska vardagen jag levde på jobbet. Han finns med på ett hörn i min vardag fortfarande, men inte på samma sätt. Just nu är det nästan bara praktiska saker vi pratar om. Hoppas det blir bättre när det praktiska är löst. Men som jag skrev i tidigare inlägg, utan honom hade jag inte varit där jag är idag. Jag hade inte haft fullt upp med att packa ihop mitt liv för att flytta härifrån. Jag bryter loopen i ekorrhjulet och börjar om.
Jag är nervös och jag är orolig och jag är spänd och jag är nyfiken. Det ska bli skitkul! En dröm går i uppfyllelse. Jag ska plugga till drömjobbet i drömlandet. Hur mycket bättre kan det bli?? Men dom senaste dagarna har det gått upp för mig att det inte är en dröm, det är verklighet. Rebecka ringde igår och frågade hur det var med mig. Jag har inte varit i kontakt med en människa sen i fredags, såvida dom inte har sökt upp mig. "Jag sa till henne att om sex veckor är jag i England och det är inte för en vecka och sen hem igen. Då ÄR det hemma..." Och hur mycket jag än vill det och längtar dit, så är det en omvälvande insikt. Det är inte bara snack, det är verklighet. Lämna allt bakom och gå vidare, nystart....
Var tvungen att få filosofera och reflektera lite bara...
På återseende!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar