Just nu och idag är livet ganska crappigt. Inte bra alls, med andra ord.
Igårkväll tyckte min mobil att det fick vara nog. Den kastade in handduken, tackade för sig och har nu gått vidare till andra sidan. Har jag tur, är det batteriet som fått en chock av all brittisk ström det laddats med och telefonen kommer vara up and running igen när ett nytt batteri har inhandlats. Men något säger mig att ett nytt batteri ligger i samma prisklass som en ny mobil, så det blir nog en ny mobil. Jag klagar inte direkt. En ny mobil är aldrig fel. Fast jag gnyr lite över min ekonomi. Den klarar inte av sånna här utsvävningar just nu... Detta är inte ett rop för hjälp med den ekonomiska biten. Det är mest bara ett konstaterande.
För igår, cirka 5 minuter innan telefonen gav upp, hade jag suttit och räknat ut att jag kanske inte kommer ha det så torrt ekonomiskt, som jag först trott. För jobb kommer jag få, en vacker dag... Mina nya kalkyleringar visade på att istället för £15 i veckan, räknade jag ut att jag har runt £20-25 i veckan. Men det innebär inte att jag kan spendera allt på en gång för det.
Dock tyckte nån, någonstans, med insikt i mitt liv att ujuj, så mycket pengar kan hon ju inte ha, vi måste fixa detta. Vi pajjar telefonen så är hon kvitt överskottet i budgeten och kan återigen se fram emot ett tråkigt liv...
Och det är inte slut riktigt ännu, nänä! Datorn verkar leva på lånad tid också! Tangent efter tangent ger upp. Klart att dom tar bara korta små pauser, men det känns lite som om det är bara små hinter om vad som komma skall...
Måtte turen vända snart...
Nu är det dags för en treo och en slummer i soffan. Att leta inte ha nåt att göra på dagarna är mer ansträngande än man kan tro. It´s a pain, but someone´s gotta do it...
På återseende!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar