Busy, busy

Hej hopp!
En ny dag har börjat! Idag ska jag ner till biblioteket, jag ska skriva ut lite papper, CV och sånt. Jag ska sen skriva ner massa, massa adresser, slicka igen några kuvert och trycka på lite frimärken. Sen leta upp en brevlåda, slänga i breven och sen hoppas på det bästa! Håll tummarna att jag får ett jobb!
Jag måste komma igång här med livet. Jag kan inte sitta och såsa och bara oroa mig för om pengarna ska räcka eller inte. För det gör dom inte. Men hittar jag ett jobb, då kommer dom att räcka! Då kan jag känna att jag lever lite.

Häromdagen, när jag vara nere på stan, drog en tjej tag i mig. Jag hade inget för mig, så jag gick med på att svara på hennes tre frågor. Efteråt frågade hon om jag hade tid för ett stresstest. Ja, varför inte. Vi gick upp för en trappa, det måste ha varit en restaurang tidigare, eller nattklubb. Röken satt inpyrd i heltäckningsmattan och väggarna var nikotingula. Jag fick hålla i några rullar, typ toarullar, fast i metall. Hon ställde lite frågor och så fick man se om det blev nåt utslag på en liten apparat. Ojojoj, gissa om jag var stressad!! Haha.. Jag gissar att den där apparaten är inställd på att ge utslag oavsett om man är stressad eller inte. I mitt fall är det lite svårt att avgöra, eftersom jag är ruskigt stressad inför min situation. Tio tusen frågor surrar i huvudet konstant och visst oroar jag mig lite för om jag gett mig ut på för djupt vatten. Men samtidigt så tänker jag att varför skulle inte jag klara det? Alla andra har ju pluggat en högre utbildning och fixat det? Jag räknar inte med att det ska gå enkelt och smärtfritt. Jag räknar med att jag några gånger emellanåt kommer vilja hoppa av och ge upp. Jag räknar med att pengarna ska tryta emellanåt. Att livet ska vara ett helvete runt tentorna. Men det är ju så för alla, varför skulle jag slippa undan?
Sidospår... När hon ställt färdigt lite frågor, så tog hon i från mig"toarullarna" och började prata i lugn, harmonisk ton, lite terapi-aktigt. Hon förklarade lite om var stressen kommer ifrån, om jag varit mobbad i skolan, om jag gått i terapi. När jag började förklara om min uppväxt och lite sånt, så sa hon att det var undanflykter. Att jag hade letat upp "svar" på varför jag är som jag är i min uppväxt och saker som hänt i mitt liv, så menade hon att man ska inte leta efter svar, man ska leta efter lösningar. Jag hade gett upp att lyssna på henne vid det laget och har inte full koll på vad hon pratade om. Jag hade förstått att hon var inte alls ute efter en liten pratstund. Jag hade i mina naiva förhoppningar, hoppats på att allt inte handlade om pengar. Hon frågade om jag läste, visst gör jag det. Hemma har jag plöjt igenom så många böcker de senaste veckorna, så jag är nästan lite orolig för mig själv... Då skulle jag ju köpa den Här boken, sa hon och la fram en pocketbok på cirka 5-600 sidor, som BARA kostade £6.99. Runt 100 kronor bara. Men känner man att man inte ens vill lägga dom pengarna på en bok man VILL läsa, så tänker jag inte lägga dom på en bok bara för att hon säger att jag borde läsa den. Hon la då fram en folder på kanske 20-30 sidor som jag definitivt skulle lägga pengar på. Den kostade £2.95. Det tog mig en kvart ungefär innan hon gav upp. Men jag tror det berodde nog mest på att hon såg paniken i mina ögon, hur hysterin kröp fram och hon såg ticsen i hela kroppen rycka... Jag fick gå därifrån.
Det som gjorde att jag fick riktig panik, var när jag såg var hon kom ifrån. Vilken förening/religon/umgängeskrets. Scientologerna. Jag dömmer inte dom som personer. Men jag gillar inte någon som försöker tvinga på andra sina trosuppfattningar. Det spelar ingen roll om det är Jehovas, Scientologerna, muslimer eller Gud Fader själv som plingar på dörren, jag vill inte bli påtvingad nån tro. Om jag mot alla odds skulle känna att det finns en Gud eller så, så tar jag tag i det då. Visst lät allt fantastiskt som hon sa, visst lät det som det låg något i det hon sa. Men när det ska säljas information, då backar jag. Jehovas ger i alla fall ut sina broschyrer gratis, efter att ha fört en ekande diskussion i trapphuset.

Läxan lärd, det finns giriga människor överallt. Nästa gång är jag "väldigt upptagen" och "har inte tid"...

Nä, nu håller dagen på att rinna iväg. Klockan är ju redan lunch nästan och jag har inte ens ätit frukost!! Jag har ju mycket att göra idag!

Kram kram