Så var det fredag igen.. Shit, vad tiden bara rusar iväg!! Jag har snart varit här i fyra veckor. På ett sätt känns det som jag varit här längre, men samtidigt som jag bara varit här nån vecka. Det känns som evigheter sen som mamma, moster och Rebecka åkte hem, ändå är det bara tre veckor sen… Tiden går fort när man har kul, säger dom. Jag har inte superkul för tillfället, men det är mer nytt här. Att inte göra något på dagarna gör att tiden går fort. Jag fyller dagarna med gamla Vänner-avsnitt, första säsongen av Dawson´s Creek och lite halvtaskiga pratshower. Jag surfar och förbannar då och då grannens sura uppkoppling, som bryts med jämna mellanrum. Till exempel så skriver jag detta inlägget i word, eftersom jag inte orkar sitta och vänta på att uppkopplingen ska funka någorlunda så jag kan logga in. Lika bra att skriva inlägget färdigt, sen kopiera in det när jag väl är uppkopplad.
Idag har jag varit på utflykt! Mamma Anne och Pappa Terry tog med mig på äventyr. Vi var i Totton och åt lunch, sen handlade vi mat på en supermarket där. Efter det åkte vi till Bitterne och hälsade på Bob och Chris. Det är goda vänner till Anne och Terry. Bob har precis fått sitt knä opererat och är halvt handikappad för tillfället. Men dom var väldigt trevliga, bjöd på te och kaka och så pratade vi om allt från cricket, fotboll och kläder. Jag fick berätta lite om min utbildning och om Sverige. Dom är verkligen uppriktigt intresserade av att höra hur vi har det hemma i Sverige. Och det är tur att jag har lite kläm på några svenska fotbollsspelare som spelar här i England… Alexander Östlund spelar ju här i Soton Saints och Pappa Terry avgudar honom mer eller mindre. Han himlar med ögonen och får nåt drömskt i ögonen… Och Henke Larsson! Ujujuj! Däremot så står inte Fredde Ljungberg högt i kurs hos nån jag pratat med här. Svennis har vi inte nämnt, jag vet inte om dom har svårt att glömma vad som hände under hans tid som förbundskapten i engelska landslaget eller vad det är. Vad jag vet, så är det i alla fall glömt i Manchester… Om man håller på City, vill säga…
Klockan är bara 22, men jag funderar på att gå och lägga mig. Hoppas jag snart får ett jobb, då ska jag köpa en bäddmadrass det första jag gör!! Det går till och med före en cd-spelare… När mamma var här så visade jag hur sängarna här är konstruerade. Inte så stor skillnad från hemma, förutom att dom sover direkt på madrassen! Man känner fjädringen, den hårda, hårda fjädringen! Det gäller att passa in kroppen mellan dom, annars gör det inte. Mamma har aldrig trott på mig när jag berättat om sängarna i England. Men nu fick hon se och känna med egna ögon och händer. Jag längtar tills jag har pengar nog att köpa en sån. Om folk undrar vad jag önskar mig i födelsedagspresent, så är det pengar… Inte helt otippat, eller hur? Mamma har kontonumret… Hihi…
Nu är det sova som gäller!
Sov så gott allahopa!!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar