Jupp, så är det. Det vet jag. För jag har suttit i en bil denna helgen, i 42 mil med min farmor och farfar. Vi har varit på 60-årskalas i Hjo i helgen och jag åkte med dom dit. Jag körde vägen dit, eftersom jag måste öva lite på min körning. Så jag kör, farmor bredvid och farfar satt bak. Okej att farfar kunde köra bil på den tiden han såg, men jag som är nyutexaminerad från körskolan borde ju ha liiite koll på växling och så. Men bilen är deras ögonsten, anar jag och att jag fick köra den var överraskande. Farmor som skriker till varje gång man trampar till lite på gasen, hade nog en skräckresa och var tvungen att gå och vila när vi kom fram. Nog för att hon börjar bli gammal, men så illa kör jag inte. Som tröst fick jag höra att hon beter sig likadant när min farbror kör och han har ju haft körkort i 20 år drygt... Så mellan utropen från farmor, så tipsade farfar om hur jag skulle spara på bensinen genom mina växlingar.
Men dom har ju sina egenheter och man får ta dom som dom är. En dag finns dom inte här och då är det just dom här egenheterna som man kan störa sig på, som man kommer att sakna och le åt då.
Jag var lite godissugen när jag kom hem, så jag gick ner till affären. Jag köpte lösgodis och kanelgifflar. Ja, Mikael, jag föll för mitt eget sug ännu en gång, men du hade också behövt lite tröst efter en sån bilfärd... Förresten, det är dags för dig att komma igång med blogandet!! Jag är lite besviken, nog för att du har en liten kotte där hemma, men ett inlägg behöver inte ta så lång tid och jag vet att jag är i alla fall nyfiken på knoddens framfart... Hihi...
Annars har helgen bjudit på god mat, trevligt sällskap och lite uppdateringar. Det var första gången som jag var och hälsade på faster Ulla-Stina och hennes man Claes i Hjo. Vi räknade ut att jag inte varit där sen -94. Synd och säga att man springer ner dörrarna där. Men jag hoppas att det inte dröjer 13 år tills nästa gång... Kusinerna träffar jag inte varje dag. I och för sig så träffar jag Sanna ganska så ofta, eftersom hon flyttat ner till Göteborg. Men Ulrika och Anders träffar jag inte så ofta. Det var kul att få små minnesflashbacks när man gick genom rummen i huset, tittade på utsikten och vi satt och pratade det som var. Jag glömmer aldrig hur impad jag var när jag var liten och såg att dom hade varsitt handfat på sina rum!! Fast jag antar att hade man haft det i sitt lilla flickrum i betongklumpen till hyreshus, så hade det nog sett konstigt ut.
Nej, helgen har varit underbar! Synd bara vinden har varit så kall... Farmor och farfar, släkten och väldigt god mat!! Jag skulle inte byta bort nåt av det! Däremot skulle jag vilja lägga till nåt: En karl som är bara min... Men det kommer väl, en vacker dag... Man ska stressa långsamt och ta det som det kommer. Jag har mina äventyr planerade för en stund framöver och inget eller ingen kan stoppa det! Förutom CSN... Hmm...
Sov gott och ta hand om dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar