Ännu en dag har gått till historien, onsdagen är över. Det har inte varit nåt Grey idag, så jag har fått se vad tvn mer har att erbjuda. Jag har tittat på Stockholm Live och Entourage bland annat. Funkar, så länge det är en hunk med, så kan jag tänka mig att se det mesta...
På tal om hunkar. Idag, när jag var och handlade, så såg jag en gammal kärlek till mig. Jag var såå kär i hans kompis. Men med tiden så visade han sitt rätta jag och jag lessnade lite, inte bara på grund av själva grejen, utan beteendet runt det... Jaja, hur som helst. Jag hade ju lärt känna hans kompisar lite på vägen och en av dom föll mig i smaken ordentligt! Det var han jag såg idag. Jag hade sprungit på Rebecka på Kungsmässan en stund innan och eftersom jag hade så ruskigt ont i fötterna efter en morronpromenad i skor jag inte riktigt gått in ännu. När jag pekade ut Mr T för henne, blev hon nästan lite paff. Hon "mennade" fram nåt i stil med: Men han verkar alldeles för tråkig ut för att vara en Jessica-kille!! Vad hon inte hann se var ju hans underbart smittande och mysiga leende... Och kroppen är inte att leka med den heller, fast han är inte typen som flaschar sina biceps så fort han får chansen... Jag gillar killar med muskler och det gör inget om dom har noll underhudsfett och är ruskigt biffiga, jag tittar ändå. Men ska det vara en kille jag vill dela min vardag med, så är jag av uppfattningen att dom största biffarna är mest upptagna med sina muskler och hur dom kan synas mest. Jag säger inte att alla är sånna, men det är min uppfattning, som sagt. Nej, jag vill ha en grabb som har muskler, men som inte är så noga med att visa upp sig. Utan avslappnade killar som inte tar sig själva på för stort allvar... Mr T var sån. Tänk att man kan känna så stark för nån man hade känslor för för en sisådär 4-5 år sen... Jaja, snygg var han fortfarande!
Ska tillägga att när det begav sig, så var Mr T lite tveksam eftersom hela grejen med hans kompis och det, så han var nog lite osäker på mina känslor för honom. Om han hade vetat vad jag fortfarande, tydligen, känner, så kanske han hade funderat igen... Vem vet?
Så på sätt och vis vägde han upp lite granna att Grey utgick... Men tänk vilken perfekt dag det kunde ha varit om du varit Grey också!! Och tänk att man aldrig är nöjd..
Uppdatering: Undrar jag hur intresserade dom var med att hyra ut det där rummet egentligen. Iofs så är det ju ganska länge kvar tills dess, men det var hon som kontaktade mig... Rummet verkar helnajs och det är ett okej avstånd till skolan. Men hallå! Om nån frågar om lite mer info om dom som redan bor där och lite allmän info om område och så, då väntar man sig lite mer än namn, sysselsättning och ålder. Själv berättade jag lite mer än så om mig själv. Men så kanske jag är lite mer social än dom... Hon sa inte ens nåt om att jag inte kan flytta in förrän i augusti tidigast... Får maila tillbaka och fråga mera och igen... Får jag lika kort tillbaka, så fortsätter jag leta. Jag har olika erfarenhet av det där med att prata med blivande roomisar, första gången, när jag bodde i London som au-pair, var mamman såå trevlig och det skulle bli så bra! Men det gick käpprätt åt helvete. Andra gången, när jag skulle plugga i Brighton, så lätt mamman väldigt stressig och upptagen och "viktig". Men när jag kom dit var hon så supergo, så jag hade nästan kunnat tänka mig att bo kvar. Fast jag vet inte om vi delar åsikt om saker och ting... Hur som helst, så funderar jag på att ringa henne igen och kolla om det är okej att man poppar förbi nån dag, innan skolan börjar...
Nu är det duschen och sen en kopp te, innan det blir djupdykning mellan lakanen!
Puss och kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar