Suck...

Varför blir det aldrig som man tänkt sig? Varför går tiden så långsamt? Vad ska man göra när allt verkar skena?

Just nu känns det som mitt liv spårar ur och jag håller på att tappa kontrollen. Jag har tappat den sociala funktionen. Orden fastnar i halsen och det känns bara tjockt. Jag har massa energi och vilja. Ändå får jag det inte att fungera. Just nu är jag så förvirrad att jag funderar på att packa ihop det jag har och äger och fly fältet. Fly innan det slutar illa... För som det känns nu, så kommer det göra det... Om bara CSN kunde bevilja lånet på dom papper dom har fått och mitt ord, dom kan ringa till skolan och kolla upp så jag inte ljuger. Jag vill bara härifrån, börja om från början..

Och jag kunde inte stå emot. Jag har laddat ner dom resterande avsnitten av Grey´s Anatomy. Det kommer bli spännande och rörigt i framtiden. I England ligger dom lite efter oss. Dr McSteamy har precis klivit in i serien. Alltså för allra första gången... Då han gjorde entré genom att flirta med Meredith och strax efteråt får sig en rak höger från Dr McDreamy. Hur som helst så är det lite svårt att inte berätta vad som ska hända i framtiden för Bex. Hon följer den serien lika ihärdigt som jag. Men hon verkar inte vara lika tekniskt framåt som jag (hmpf, harkel-harkel), så hon har inte kommit på tanken att ladda ner avsnitten och titta i förväg...

Fast jag tror inte det är bra att titta på för mycket Grey´s så avsnitt efter avsnitt. Man behöver nog lite tid emellan avsnitten för att hantera det eller nåt. I alla fall behöver jag nog det. Jag lever mig nog in för mycket i allas bekymmer, äventyr, lögner och känslor... Det är nog därför jag känner som jag gör just nu. Att dagens tankar och funderingar och händelser spelar sin roll, är också orsaker.

Får se om allt löser sig eller om jag bara packar skiten och lämnar de funderingar och delar av mig själv jag inte gillar kvar på en bänk på Säve...

Nu ska jag fortsätta kolla på Grey´s. Jag är ändå förstörd, så kan ju lika gärna kolla klart, gråta en skvätt och somna gott. Skit samma om jag vänder på dygnet och går och lägger mig imonbitti. Jag har ingen klockan som ringer ändå...

Imon kanske livet leker igen, vem vet?