Hej hopp!
Jupp, borde nana för länge sen, men det är svårt när man liksom vill ta tillvara på dom få kvällar man har kvar, när man kan vara uppe sent-sent och gå upp sent-sent... Imon är det lön! Hur kul är inte det? Ska bli skönt att se att det finns pengar igen. Den här månaden har varit såååååå lång!! Men nu är den över och skolan börjar snart, så förhoppningsvis blir det inte så mycket pengar spenderat, utan lite kan flyttas över till sparkontot... Hehe...
Hur som helst har dagen varit okej. Jag tror jag har en förkylning på gång. Min specialare, lite granna... Jag får ont i lederna, jag får huvudvärk och huvudet känns som det är fullt med bomull, och huden gör så där ont som när man har hög feber. Fast jag har inte nån feber... Knepigt, va´?
Anyway, jag har jobbat idag, sorterade tre vagnar med böcker i bostavsordning. Det är inte illa när huvudet inte riktigt hänger med. Känns lite pinsamt att vara nästan 30 och plugga på universitetet och behöva fusklapp med alfabetet. Men det var första gången det hände och sortera själv tre vagnar böcker och se hur alerta ni är mitt uppi det! Hmpf... Och gissa om jag blev förvånad när jag insåg att Q faktiskt kommer ganska tidigt i ordningen, före R och S och dom däringa. Fast samtidigt så är väl inte Q så vanligt...?
L var som vanligt ganska iskall på jobbet. Det enda hon hade att säga var att hon hade med sig min post. Och hej. Fast det säger hon ju till alla. Inte det med posten, men hej.... Men det är inte min förlust så sett, men jag är fortfarande ledsen att det har blivit som det blivit. Vad jag vet, så har inte jag gjort något fel, ibland funkar det inte och det är bara att acceptera. Men man känner att det bildats två sidor på jobbet. Dom som vill vara kompis med L och dom som vill vara kompis med mig. Det känns lite som en riktig separation. Vilket får mig att tänka på Fotbollsfruns krönika i AB idag.
Men så kom jag hem från jobbet, alla frågade hur dagen varit och jag förklarade som det var med L och alla stöttade, det fanns mat på en tallrik i ugnen och sen tittade vi på film på den nya tvn. Efter filmen satt jag, Monique och Janine kvar en stund och pratade om allt möjligt. Det kändes som att vara del i en stor familj. Kändes jättehärligt och jag fick en sån där aha-upplevelse som det pratas så mycket om. Det här kommer bli bra. Det kommer bli några hårda knuffar dom närmaste veckorna, tror jag, men i långa loppet, så är det jag som dragit det längsta strået i situationen med L. Det är min känsla.
Fast man lär sig i alla situationer, och i den lärde jag mig att allt är överkomligt. Man fixar ganska mycket mer än man tror när man väl måste. Vissa är bara för rädda för att testa... Nämner inga namn, men det har nämnts i detta inlägg.... Hihi...
By the way, hur många år ska Annika Östeberg behöva sitta i fängelse i USA? Lagarna i det landet kan diskuteras, men inte ikväll, tack...
Nu ska vi sova! Det är en ny dag imon!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar