Idag har jag varit igång! Jag har varit på mitt näst sista terapi-besök. Det känns lite jobbigt att det är över, även om jag egentligen vet att jag inte behöver gå dit mer. Men det känns lite som när man var liten och lärde sig cykla. När stödhjulen skulle bort, när mamma skulle släppa cykeln och man för första gången skulle cykla själv. Skulle man klara det...? Lite samma känsla är det nu. Jag tror jag klarar mig, vet att jag klarar mig. Jag har ju gjort det förr... Med vissa svarta svackor. Jag har fortfarande svackor, men inte så svarta och jag ser slutet på dom. Jag önskar inte livet ur mig själv heller. Jag är starkare nu och jag mår bättre än jag gjort på länge. Lite paradoxalt, då jag är nere i en svacka just nu. Men den är snart över. Jag vågar dock stå upp mer för vad jag känner och vad jag vill. Fast jag vågar fortfarande inte riktigt ta för mig, men det kommer...
Efter mitt besök hos fröken terapeut, så gick jag till mor och hälsade på henne på jobbet. Vi gick och växlade in mina mynt. Och gissa om man blir lite irriterad när man inser att dom har lagt en avgift på att växla mynt! 2% av insättningssumman tar dom för att man själv ska stå och hälla upp sina mynt, knappa in kontonumret och se pengarna räknas. Det enda besväret dom har är att tömma mynten på andra sidan. Och dom har ju aldrig tagit en avgift på det innan, varför börja nu? Dom hittar fanimej avgifter att ta ut överallt! Jaja, eftersom pengarna sattes in på mamsens konto, så behövde jag bara stå för 15 kronor av dom egentligen 31-nångting. Mor är snäll! Sen blev det lunch. Garlic... Mumma.... Jag åt vitlökssås så det osade i hela Försäkringskassans lunchrum! Men gott var det!
Ett uppdrag till innan jag kunde lämna staden bakom mig för att krypa in i hemmets trygga vrå. Mor var tvungen att vedimera att jag är jag, för det vet ju inte studiemedelsmänniskorna i England. Så en kopia på pass, körkort och ID fixades till, en underskrift på av mor och jag var på väg!
Väl hemma kröp jag ner i soffan, somnade gott och väcktes av Rebecka som undrade om jag ville med att träna... Neee.... Men jag gick upp, åt lite pannkakor, diskade, gjorde rent i ugnen och dammsög hela lägenheten, inklusive under kylskåpet. Det är så mycket som ska göras snart, så man kan ju börja lite smått redan nu. Då blir det inte ju inte riktigt lika jobbigt när det ska göras ordentligt. Ska höra med Rebecka om Uno är ledig några dagar, så kanske jag kan börja köra lite grejer hem till mor.
Men nu blir det treo, dusch och varm vetepåse. Sen sängen... Sov gott därute!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar