Jag har en konstig känsla i kroppen. Satt precis och kollade på biljetter hem, eller om mamma kommer hit. Prisskillnaden är noll, så det kan ju kvitta om jag åker hem eller hon kommer hit när det kommer till det ekonomiska.
Hur som helst, det är inte det så mycket som jag funderar på. Jag lever så mycket för att det ska bli 15 december, att det ibland känns som det snart är mitten på december. Det är hemskt att då vakna upp till verkligheten och inse att det är faktiskt 4 månader kvar tills dess. Mycket ska hända, många prov och inlämningsarbeten ska göras, många nätter sovas och mycket mer ändå. Jag hoppas bara att allt löser sig. Och det är jag fullt övertygad om att det kommer göra. Och jag blir starkare av alla motgångar på vägen. Men gissa om det kommer bli skönt den dagen när allt lugnar ner sig och man får en strukturerad vardag igen?! Mmm... Längtar sååå till den dag... Två år bara, det går fort! Haha...
Igår var jag på bio med Marta. Vi såg en film som heter Wild child och den var helt okej. Det är en sån film man vet att allt kommer lösa sig. Vill inte förstöra filmen om nån vill se den, men den var okej. Den är rätt förutsägbar, men ibland vill man inte ha några överraskningar...
Nu är det snart dags att göra sig iordning för jobbet, 4 timmar på Waterstones! Here I come!!
Imon ska jag förresten gå och kolla på två rum, men dom trodde inte dom kunde hålla rummen till december, så det blir bara att titta... Men man kan ju inte titta in i för många hem, eller hur? Jag berättar lite mer om det imon. Inser nu att tiden har ju rusat iväg alltför fort! Tyvärr har inte kalendern rusat iväg, bara klockan... Men man får vara glad för det lilla!!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar