Så var måndagen över. Idag har det jobbats på bokaffären. Det har känts riktigt bra att jobba idag. Hade lite ångest innan jag gick dit, men eftersom jag behövde pengarna, så var det inte mycket att tjafsa om. Ställa klockan, på med kläder och iväg. Men som sagt, det kändes bra och tiden gick fort.
Imon ska jag skriva upp mig för lägenhet. Är ju lite orolig för den stundande flytten, men ska försöka hitta ett ställe jag kan stanna på tills det är att dags att ta sig ifrån Southampton.
Soton är en speciell stad. Det finns inte mycket spännande här egentligen, men just nu är det hemma. Jag har delade känslor för staden. Den duger, men inte mycket mer än så. Blir jag kvar i England ett tag efter skolan, så blir det Brighton. Fast jag vet inte, norra England lockar lite med. Få känna på den riktiga, den äkta gästvänligheten. Hade varit kul om nån av mina svenska vänner ville komma över och köra en roadtrip nästa sommar. Så man får se lite mer än bara södra England. Har ju varit i Bath och det var en otroligt vacker stad, det lilla jag fick sett... Kom sent en kväll, kollade på universitetet under en småregnig och blåsig dag, nån timme på stan och sen hopp i säng eftersom jag skulle masa mig iväg tidigt morgonen därpå. Men det jag såg var vackert.
Jag har verkat lite deppig det senaste, lite uppgiven och kinkig. Och jag ska inte säga att det varit lätt i sommar. Nu har jag insett att jag vill ju fortsätta skolan, det ska bli kul att det kör igång igen. Och jag kommer grina av stress och hemlängtan och viljan att hoppa av kommer toppa i vissa lägen. Men jag kan inte hoppa av. Det skulle inte funka. Jag är för gammal för mer äventyr efter det här. Hoppar jag av nu, kommer en känsla av loser finnas i mig tills jag gör något nytt i stil med det här. Jag fyller 30, hur många sånna här äventyr kan jag orka hinna med efter det här?
Men det är inte bara det, jag vill ju ha min Bachelor. Jag vill bevisa för mig själv att jag klarar det. Hur tungt, drygt, hemskt, skrämmande, roligt, nervpirrande, uppbyggande och jobbigt det än blir på vägen, så är det en erfarenhet jag redan har lärt mycket om mig själv.
Jag var nog lite av en mes innan jag tog tag i det här projektet, men jag har lärt mig att jag klarar mer än jag tror. Bara det att jag delar lägenhet med en massa spindlar, i mitt rum bara bor det två stycken!! Det hade jag aldrig gått med på hemma! Sådeså!
Och även om livet är ganska tråkigt på egen hand, så vet jag att jag kan stå på egna ben.
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar