God morgon!
Sitter i min säng och funderar på lite ditten och datten. Vad ska hända sen? Vad ska hända nu? Gör jag rätt att stanna? Hur hamnade jag här, just här i den här situtationen? Om drygt 4½ månad ska jag flytta. Hur ska jag göra det? Jag kan inte flytta alldeles själv. Jag behöver ju hjälp för det... Och vart ska jag flytta?
Allt känns bara konstigt... Och det verkar som ingen läser bloggen längre heller, så det känns ibland onödigt att skriva här... Det är ju bara ett onödigt extra stressmoment, känns det som. Och läser ingen, så varför bry sig?
Idag ska det jobbas. Inte sugen alls... Helst vill jag bara krypa ner under täcket och grubbla vidare på vad jag ska göra med mitt liv för att det ska kännas bra...
Jag var på musikal igår, Flashdance. Jag och Marta var och kollade. Hon är lite rolig att umgås med, men samtidigt väldigt speciell. Hon kommer från Tjeckien och har lite udda åsikter ibland. Men hon är en go tjej. Vi pratade förhållanden och kärlek, hur vänner omedvetet önskar en olycka, för dom är olyckliga själva. Jag har inte råkat ut för det själv, men jag vet andra som har det.
Jag är den typen av person som om mina vänner är lyckliga, är jag lyckliga med dom. Är dom olyckliga, så är jag olycklig med dem. Ta L hemma, hon är så lycklig att det går nog inte att bli lyckligare än så. Det svider lite avundsjuka i mig, självklart. Jag vill också vara så lycklig igen. Men hon förtjänar det, det är hennes tur att få vara så riktigt jättelycklig. Och sen har vi C, som är ungefär lika förvirrad som jag. Långt förhållande bakom som sig, slititg separation och en förvirrad framtid. Vad ska hända nu? Hur ska det gå? Kommer hon träffa nån igen? Självklart kommer hon det. Hon är ju C!!
Vi har R som har så fullt upp att jag inte har riktigt koll på vad som händer. Men hon är singel och verkar ganska nöjd med det. Inget fel på det. Jag önskar jag kunde vara nöjd med mitt singelliv.
Jag önskar att skolan ska börja, så jag får något annat att tänka på.
Ibland vet man inte var man har, förrän man förlorat det...
Sitter här med en klump i magen, lätt illamående av oro jag inte riktigt kan påverka just nu ändå. Jaja, det får bli som det blir. Det som inte dödar, gör en bara starkare, säger dom. Jag kommer vara stark som stål efter det här.
Och resan hem över jul är ju hotat, eftersom jag flyttar över årsskiftet. Men frågan är om det är bra att åka hem så mycket. Att ha varit hemma i 4 veckor har gett mig hemlängtan som aldrig förr. Just nu är hemresa hotad oavsett när jag flyttar...
Nu ska jag göra mig iordning för att gå till jobbet!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar