skrev idag ett strålande inlägg om den tragiska händelsen i Rödeby.
Hon träffar verkligen mitt i prick där. Jag vet inte vad man ska säga, vem är skyldig?
Vem har gjort fel? Polisen, pappan som sköt eller föräldrarna till dom trakasserande ungdomarna?
Jag har inga barn, men jag har folk i min omgivning som betyder mycket för mig.
Om något händer dom, kan jag inte svara för vad jag skulle göra. Nu är det inte riktigt det som hänt här, men man kan sätta sig in i känlsan att känna sig hjälplös.
Familjen har anmält, försökt att göra det rätta. Men när inget händer, hur mycket tålamod kan man begära från folk när dom känner sig hotade? Var går gränsen innan sunt förnuft suddas ut och instinkterna tar över? När släpper spärrarna?
Och vad ska göras för att det inte ska hända igen?
Tål att funderas på...
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar