Ojojoj!
Det har gått en tid sedan jag senast skrev här, men det har strulat lite med internetuppkopplingen här. Som jag har skrivit tidigare, så har jag snyltat på grannens uppkoppling. Men när jag kom hem förra fredagen, så fanns det ingen uppkoppling. Grannen hade åkt på semester eller något, men igår kom dom hem. Men med tanke på hur knäpp uppkopplingen var tidigare, så kan jag säga att den var ännu knäppare igår! Det gick inte att få signal mer än en halvminut eller så och på den tiden hinner man tappa tålamodet och få ett antal frispel, så jag gav upp, ställde undan datorn och tittade på tv istället.
Men idag knackade budet på dörren och modemet hade anlänt! På nolltid installerade jag det och nu sitter jag äntligen här och behöver inte oroa mig för att kopplas ner och kan istället slappna av och bara surfa på!
Så vad har hänt sen sist tro? Det är svårt att säga så här i efterhand, men jag har träffat massa människor och fått megamycket information! Det har inte varit så långa dagar, men det har ändå varit tungt.
Nu har skolan kommit igång "på riktigt" och jag har träffat min klass, jag har fått veckans schema och lite information om vad som kommer hända under det kommande året. Vi har redan fått ett grupparbete att göra, mest bara för att komma igång med hur det fungerar och lära känna varandra lite. Vi är en stor klass och har blivit uppdelade i två grupper. Jag tror vi är nånstans mellan 40-50 i våran klass och under första året kommer vi att ha lektioner tillsammans med två andra klasser, health and fitness management och health promotion and fitness. I dom två klasserna är dom ungefär 20 totalt... Så vi är en stor klass... Jag har hunnit prata med några av dom och några har jag redan pratat med online, men vet ju inte vilka dom är när jag ser dom, så man börjar liksom om lite.
Alla är ju lite nervösa, så det är svårt att få kontakt. Det enda som vi vet att vi alla har gemensamt är våran träning och intresset att föra våran kunskap vidare. Jag har fått kontakt med två killar, varav den ena kände jag sen innan via nätet. Vi har pratat ganska mycket innan, så vi känner varandra hyffsat. Sen är det en internationell tjej till från Norge och hon verkar vara en trevlig tjej. Men hon har precis kommit hit och är fortfarande lite osäker på vart hon ska och så. Det är i och för sig dom flesta, men jag vet ju hur det är att komma från ett annat land och inte prata sitt förstaspråk. Jag har haft turen att få gå lite introduktionskurser, så igår när vi guidades runt på skolan och biblioteket, så var det min tredje tur om man inte räknar med den som var när jag var här och hälsade på i somras. Man kan säga att jag kan skolområdet lite grann. Men det är alltid nåt man missar, så jag är samtidigt glad att jag har fått så många turer...
Hur som helst, vad har hänt mer? Vi har äntligen fått vårat kylskåp så i tordags var det dags att handla! Det kändes jättekonstigt att man kunde köpa mjölk och yoghurt och frysta grönsaker! Det blev dyrt, men samtidigt så kommer vi inte behöva handla middagsmat på två veckor eller något!
Det känns som lyckan har vänt och allt kommer ordna sig. Jag tvivlade aldrig på det, men när man är mitt upp i det, så känns det verkligen pest och pina och det är svårt att se ljuset i slutet på tunneln. Men jag har haft mycket stöd hemifrån från alla och när det har känts tungt har jag lutat mig tillbaka på det. Jag har också fått enormt stöd av Bex och hennes familj och vänner. Det känns helt otroligt att jag har fått komma in i familjen som en familjemedlem och jag har aldrig känt mig ivägen eller som att jag har trängt mig på. Jag har många gånger undrat hur det skulle ha funkat hemma, men jag antar att vi hade gjort detsamma. I alla fall hoppas jag verkligen det!
Jag har fortfarande inte hittat nåt jobb. Jag har lämnat in CV lite överallt och väntar mest bara på att något ska hända. Jag håller ögonen öppna för att se om dom behöver folk runt omkring och jag har även varit på intervju hos Body Shop, men dom ville inte ha mig.
Men jag känner lite grann att allt som händer, händer av en anledning. Att jag inte får jobb just nu, beror på att jag inte ska ha ett jobb just nu. Det är annat som behöver min uppmärksamhet.
Tittar man tillbaka lite på saker i livet och på konsekvenserna av dom, vad dom förde med sig och vad man lärde sig av det, så förstår man att saker händer av en anledning.
Nu känner jag att det får räcka för just nu, men förhoppningsvis kommer jag att kunna skriva när det finns något att skriva och jag kommer att meddela sånna här avbrott innan dom kommer...
Hoppas jag inte tappat för många läsare...
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar