Hej hej!
Var igår och såg Sex and the city - the movie. Jag blev positivt överraskad! Den var faktiskt bra. Jag är inget fan av SATC direkt, det är kul att se på när det dyker upp och inget annat finns att titta på. Men filmen var riktigt bra. Visst är det lite typiskt att det slutar som det gör, men annars hade det inte ju inte varit SATC och Hollywood klichee... Den är värd att se!!
Hela grejen med filmen om Carrie, Miranda, Samantha och Charlotte har blivit en stor grej i hela världen, känns det som. Det är en stor grej, tydligen... Antar att hade dom gjort en film om Vänner-gänget, så hade det säkert blivit en stor grej också. Men hur som helst, igår var det fördrink på casinot, lite tilltugg och mingel. Lottförsäljning där man kunde vinna sexleksaker bland annat, boka in sig på ett Dior-tjosan där dom kollar hudtyp, analyserar hit och dit och det är gratis! Jag ska göra det imon! Spännande och se vilka färger man har och vilken hudtyp man är... Har noll koll på sånt... Anyway, sen trallade vi in och kollade på filmen. Inte helt ostört, jag menar en bio full av halvlulliga fruntimmer som lämnat barnen på passning till gubben där hemma, som klätt upp sig till tänderna och känner sig som direkt tagna ur filmen. Jupp, en och annan fumlade sig igenom dom fullsatta raderna för att gå på toa, det skrattades och kommenterades helt öppet, högt och tydligt. Men för första gången nånsin så störde det inte mig att det prasslade i påsar, det ringde i mobiltelefoner, folk pratade så det hördes i hela salongen. Filmen var lättsmält och bra. Den hade skratt, gråt, medlidande och lite mer därtill. Det är helt klart en film som är värd att se!
Efter filmen gick vi alla på ett långt led, som ett lämmeltåg tillbaka in på casinot, fram för att få våran lilla goodiebag. Min bestod av en tidning från ett lokalt shoppingtjosan, Debenhams, lite antirynkkräm och ett prov på Davidoff herr parfym. Luktade gott, men den var inget för mig... Hade det inte varit för att Emmas syster hade köpt massa, massa lotter, så hade vi nog kastat in handduken och åkt hem strax efter besvikelsen för den omtalade påsen med gratis-prylar... Men vi satt lydigt och tittade på dom stakars spelberoende farbröderna och tanterna tills sista numret ropades ut, och jupp, det var Emmas systers nummer!! Det tog bara 26 utropade nummer innan dess! Inte illa!!
Men det var kul, komma ut lite och se lite folk. Många ser jag nästan dagligen, eftersom dom är medlemmar på gymmet, men det är kul att se alla i andra kläder än sletna joggingbyxor och en svettig t-shirt....
Idag har det jobbats, gnällts på banker och svurits en hel del. Banksystemet i det här landet, kan få vem som helst att överväga att behålla pengarna i madrassen!! Jag tänker inte ens gå in på detaljer, men när jag kommer in och säger att min det är fel på min nya PIN-kod till mitt kort, så säger hon att det kan bero på maskinen, testa en annan!! Seriöst?! Får det gå till så?
Pratade precis med en annan svenska, Anna. Lärde känna henne via internet när jag höll på med processen att komma hit. En trevlig tjej, men tyvärr pluggar hon långt borta och är bara nere här i Southampton på längre lov eftersom hennes pojkvän kommer härifrån. Vi har tappat kontakten lite, men pratade med henne igen och vi bestämde oss för att äntligen träffas! Nu är hon sjuk, men nästa vecka kanske?
Hur som helst, vi kom in på vad man saknar från hemma och jag måste säga att jag skulle kunna äta en tallrik med fil och ananas, västkustburgare med rå lök från Adeles, färska räkor och lite chokladmousse på det. Allt på en gång... Det hade varit så mumsigt! Det känns skönt att biljetten hem är bokad och jag vet att jag ska få äta allt gott jag saknar, om bara några veckor!! Mitt svenska lager börjar ta slut, det är 3 rader schweizernöt kvar, en påse chokladmousse och en ask läkerol. Det finns nog kaviar i tuben kvar till ett par mackor, men det är något magiskt med den sista slatten kaviar. Så länge den finns kvar, så har jag alltid Sverige i närheten, på något sätt. Att äta upp sista biten choklad eller lakrits är okej. Men sista klutten kaviar, nej, det känns i själen när den försvinner ner på en bit rostat bröd... Så jag sparar den till frukost dagen innan jag reser, då vet jag att om bara sisådär 10 timmar, finns det tillgång till nästintill oändligt med kaviar!!
Nu ska jag sova!
Nattinatt!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar