Jobb, jobb, jobb... I fredags när jag gick hem, så kände jag att det skulle bli skönt att nästa fredag skulle äntligen få vara helt och hållet oplanerad. Jag skulle sitta i soffan, mumsa godis och glass och kolla på tv. Ingen Bex, inga planer, bara jag och The hills have eyes 1+2! Inte helt fel!
Men på lördagen blev jag påmind om att jag åker iväg på fredag... Inget tokigt med det, men jag ville tagit det lugnt. Får göra det nästa helg igen!
På fredag packar vi in våra träningskläder, mat och dricka för en helg och åker till Camber Sands nånstans på östkusten. Har ju skrivit om det förrut, så länk finns i tidigare inlägg. Det ska bli skitkul!! Jag kommer softa lite och njuta av yoga-klasser, pilates, stretching-klasser. Men det blir även några mage, rumpa, lår. Det behövs, tro mig!!
En helt annan grej. Något som får mig att småle för mig själv när jag sitter där ensam på bussen är hur goa alla gamlingarna är här! Visst finns det surpupps här med, men dom goa, glada är många fler! Undrar hur det kommer sig...? Hemma är det inte alls på samma sätt... Här sitter dom och fnittrar och skvallrar när dom väntar på bussen, dom tar sena bussen hem och då fnittras, skrattas och skämtas det med som om det inte fanns ett bekymmer i världen. Jag antar att dom verkligen lever nu! Det finns som en liten klubb för gamlingarna inne i Woolston där dom kan träffas, dricka vad dom vill, dansa, skratta och umgås på liknande sätt som unga gör. Fast utan toksupandet då... Dom har lärt av sina misstag, kanske? Men dom är så gulliga, när dom pikar varandra och kan skratta åt det. Det är väldigt svårt att förklara hur det är, man måste nästan se det... Men en sak är säker, man hör att det är äkta glädje i skratten och fnittren. Inget fejkat alls...
När jag blir gammal, vill jag bli en sån bekymmersfri tant!! Jag vill skratta från hjärtat och njuta av livet... Jag tror det viktigaste för att det ska bli så, är att inte vara långsynt, inte känna sig bitter och göra upp med sitt förflutna.
Hur det blir får vi se då...
Nu ska jag läsa i min Marian Keyes-bok! Åh, den är så bra!!! Kan lätt läsa 50-70 sidor utan att det känns jobbigt!
Sov gott, mina vänner!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar