Hej hopp!
Dags att nana, men först ett litet inlägg här. Lovade ju bilder på Geri Halliwell och dom finns på min mobil, men kabeln är nerpackad... Rackarns!!
Men jag lovar att det finns bilder, en på mig och Zoë och Geri och en på bara Geri när hon var på väg att officiellt lämna affären och gå in på kontoret och signera böcker som folk lagt undan för signering. Hon verkar riktigt trevlig och inte alls divig. Det enda som var lite sådär var att hon inte ville ha en café latte med vanlig mjölk, hon ville ha soyamjölk.... Så dom fick göra en ny... Men, men, lite divalater (?) måste man väl få ha när man tjänar så många pengar?
Jag har nu avverkat min sista lördag i den här lägenheten och det känns skönt, samtidigt så är det ju lite sorgligt. Jag har tänkt på en sak, att oavsett vad man skiljs från, så är det sorgligt. För allt man upplever är ju både roligt och inte så roligt, det är ju bra och dåliga minnen med allt. Självklart kan man ha en toppenkväll med kompisarna, eller en helt perfekt dag. Men när man bor med någon eller man jobbar ihop under en lång tid, så upplever man roliga och tråkiga saker, man går igenom händelser tillsammans på ett eller annat sätt och när det tar slut, så är det alltid dom bra och roliga minnena som finns kvar.
Helt otroligt vad hjärnan är fantastisk på att sortera ut gott och ont och bara spara det goda. Man kan erinra sig det dåliga, men man kan inte föreställa sig smärta till exempel. Man vet bara att det gjorde ont, men det går inte att förklara riktigt... Och minnen som sårar suddas liksom ut med tiden och det roliga och kuliga finns kvar.
Hur som helst, vad jag ville ha sagt var att oavsett hur kaotiskt det senaste året har varit med flyttar hit och dit och depressioner och sjukskrivningar och ostädat och kattlådor i köket och this and that, så har det här varit mitt hem i 11 månader. Jag har gått igenom många känslor här, jag har bearbetat gamla och nya känslor, jag har haft långa nätter framför datorn med uppsatser som inte velat bli klara, pluggat till prov och bara varit ibland...
Nu är allt nerpackat, det enda som finns kvar är ombyteskläder för dom närmaste två dagarna. Det som kommer bli jobbigast, är att vara utan säng i en dryg vecka. Gissa om det kommer bli superhärligt att komma hem och sova i min säng hemma i lilla Kungsbacka!!
Jag beställde ju min säng från IKEA för nån vecka sen. När den skulle levereras? 2 juli. Kunde jag leva utan säng en natt? Jajamän! Allt var frid och fröjd, tills IKEA ringde och bekräftade leveransdatumet. Första tiden dom hade för leverans var....9 juli!! Men hur skulle det här gå? En natt utan riktig säng är okej, men 8 nätter?? Testade idag när jag städade hur det kommer att kännas utan att ha madrass? Har ju bara min lilla tunna memoryfoam-madrass! Det var inte alltför tokigt, så det ska nog gå. Och har jag riktig tur, så får Lauren sin säng den 2 juli och då får jag låna hennes lånemadrass tills jag får min egna. Men vem ska sova först i min säng? Jag eller Ruth, Laurens kompis? Eller blir det någon annan? Hmm... Den som lever får se!
Nu ska jag njuta av en av dom sista nätterna i den här sängen!
Sov gott!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar