Okej, jag är kass, jag vet. Men det är ju så tråkigt att skriva något när det inte händer något. Jag har inte riktigt kontakt med mitt själsliga liv för tillfället, jag känner mig så tråkig, kall och osocial, ändå gör jag inte annat än träffar folk hela dagarna! Hur går det till? Varför är det så?
Jag har idag till exempel varit inne på gymmet och tränat lite. Har börjat med Pilates och det är verkligen skitkul! Det är häftigt att se förändringar på kroppen och muskler och hållning när det inte känns att man tränar riktigt. Små, små rörelser som kan ge sån träningsvärk, helt fantastiskt egentligen... Man blir knappt svettig. Fast nu har vi börjat med lite mer avancerade övningar och jag kunde idag känna att jag blev riktigt varm.
Kanske har jag förklarat om dom här Pilates-sessionerna innan, men då får ni höra igen...
Michela på gymmet pluggar en masters-utbildning i Pilates. Och som ett av dom praktiska proven så måste hon hitta 6 personer som är frivilliga att studeras. Så det började med att hon tog kort på mig, alla sidor, håll och vinklar som gick att hitta. Sen har vi sakta utvecklat alla övningarna så att jag får arbeta med mina svaga punkter. En av dom är min rygg. Har väldigt stel korsrygg och har ofta ont. Eller rättare sagt, konstant ont. Men det har mjukats upp och jag har inte lika ont längre. Hon tipsar om övningar som kan hjälpa mig stretcha och slappna av i ryggen. Och jag känner att min balans och min rörlighet i ryggen är otroligt förbättrad. Det känns skönt att det inte är helt kört...
Hur som helst, det gjorde jag på morgonen, sen blev det lite mage och lite kondition efter det. Sen bar det av till stan för att möta upp Marta. Det var meningen att jag skulle dela hus med Marta och hennes kompis Zuzka, men på grund av lite delade meningar och lite krångel med hyresvärden, så backade jag ur. Men vi har blivit riktigt bra kompisar och vi ska faktiskt gå på teater i augusti. Vi ska se Flashdance. Det ska bli kul. Det var länge sen jag var på teater. Det ska vara fina kläder och så... Spännande!
Efter vi skiljdes åt, ringde jag Lauren, som jag ska dela lägenhet med istället. Hon var och shoppade med en kompis, så jag mötte upp dom, vi sprang runt på banker, eftersom L är i stort behov av pengar... Det löste sig hjälpligt, men hon kan stanna här i England i alla fall. Så det shoppades, bank-sprangs och sen avslutade vi det hela på Subway.
Sen var det ju bara att rusa till jobbet. Gymmet idag och jag kan meddela att det i dagsläget bara är 11 timmar kvar tills jag gjort mina 210 timmar!! Shit vad det känns konstigt... Om jag får behålla jobbet? Hmm, vi får se... Managern Chichi sa att om jag kan räkna instruktörerna på tre fingrar, så är jag välkommen tillbaka. Ja, vi får väl se vad som händer. Har inga förhoppningar, men den som lever får se. Jag ska försöka rusa runt lite imon med L och se om det finns några gym som kan tänka sig anställa mig... Jag vill ju bara ha 10-15 timmar, hur svårt kan det vara?
Vad jag dock vet är att jag måste sova nu. Tänkte åka in och träna imon innan det blir gym-jobb-hunting! Sen ska jag närma slutet på mina timmar ytterliggare! 5 timmar imon, sen fyra på onsdag..
By the way, för er med bra minnen, som kommer ihåg att jag en gång för länge, länge sen, sisådär 1½ månad sen, lovade att komma hem med rutor på magen. Ni kan sluta hoppas eller tro på det... Det finns inte en chans i hela världen att det nånsin kommer hända! Inte innan jag kommer hem denna gången. Jag tränar i snitt en gång i veckan, exklusive pilates-grejen då... Men jag hoppas jag ska få lite ordning på min träning och sen förhoppningsvis lura till mig ett gratis medlemsskap på gymmet, såvida jag inte får jobbet tillbaka...
Nop, dags att nana! Klockan är miss-i-nassen jue!
Natti natt på er!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar