Jupp, jag är på G när det kommer till bloggandet för tillfället! Vet inte vad som hänt, för här händer inte så himla mycket, tycker jag... Men, men, jag dravlar på som vanligt. Vet inte hur jag ska få upp läsarsiffrorna igen, men förhoppningsvis så kommer det med tiden.
Idag har jag gjort min sista timme på gymmet. Får se om dom behåller mig när jag kommer tillbaka efter mitt Sverige-besök. Jag är lite splittrad till det, om jag ska vara ärlig. Jag vet att det kommer ge mig mer att vara kvar när det kommer till självförtroende och att arbeta på det som är mina svaga punkter. Men samtidigt är det mycket dötid, mycket städning och ganska långtråkigt långa stunder. Som dom senaste tre dagarna, jag har surfat Facebook, googlat hur man gör västkustsallad, kollat lite på resesängar, läst mail, aftonbladet, uppdaterat mig på Elvis på Metro.se. Det låter som ett drömjobb, att få sitta och surfa dagarna i ända. Men jag kan lova att efter ett par sånna dagar, så önskar man bara att det var fullt ös på gymmet... Att det är dödstyst i receptionen, omklädningsrummen och att det bara är musik inne i själva gymmet, det gör inte jobbet roligare.
Men det har inte bara varit skit och fy fan! Jag har lärt känna toppenmänniskor! Det har varit en bra erfarenhet när det kommer till att inse att jag faktiskt vet mer än jag vågar tro. Min kunskap är inte bluff och båg. Mitt självförtroende har ökat när det kommer till att prata med folk. Och det är inte bara dom senaste veckorna på gymmet, hela det senaste året så har jag utvecklats som person på ett sätt jag aldrig trodde skulle ske.
Det senaste året är ett bevis på att det aldrig är försent att lära sig och förändra sig. Självklart sitter gamla vanor, rutiner och beteenden hårt, men för varje dag förändras man lite granna. Jag har träffat folk som pushat mig i olika riktningar, som berömt och kommit med konstruktiv kritik. Men visst har jag stött på en och annan skitstövel, det spelar ingen roll vart man är, det finns alltid en eller två omkring... Det gäller bara att låta dom vara, ignorera och visa motsatsen.
När jag ändå är i skrivartagen, så kan jag meddela att om exakt 14 dagar så ligger jag nerkrupen i min egen säng, alldeles egna, svenska säng, hemma i Kungsbacka! Känns konstigt. Pratade med en kille från Italien idag och han har inte varit hemma i Italien på 1½ år!! Jag undrade om han inte saknade familj och vänner, men nej, han var ju enda barnet.... Det lät så hemskt att han inte saknade släkt och vänner mer. Jag tror att om man är enda barnet, så är det nog jobbigare för föräldrarna. Men det spelar ingen roll för mig, mina vänner hemma är alltid i mina tankar och familj och släkt finns där konstant. Jag tror inte det har gått en dag utan att någon har poppat upp i mitt huvud. Man läser om en bok, hör en låt, känner en doft, eller bara tankarna smyger omkring i huvudet och vips så är någon från hemma med i tankarna. Det är ju inget man styr över direkt...
Det är lite tokigt att längtan efter mat får mer plats på min blogg, än folk hemma, men tankar försvinner fortare än suget efter färska räkor, om man säger så. Huvudsaken är att folk vet att jag tänker på dom. Ska försöka bli bättre på att skriva om mina tankar allmänt.
Och när jag är inne på bekännelser, så kan jag erkänna att jag har aldrig längtat efter att åka hem så mycket som jag gör just nu!! Det känns knasigt, för jag har inte direkt längtat hem innan. Så det ska bli skönt att jag kommer vara så upptagen tills jag åker, för längtan hem blir värre och värre ju mindre tid det är kvar... Men alla kan vara lugna, jag kommer att avsluta mina studier, jag kommer inte flytta hem i förtid. Jag tar ett år i taget, men det hade varit rätt skönt att ta ett år ledigt efter nästa år, för att verkligen utforska det ämnet som jag väljer för min slut-uppsats. Det finns så många som susar runt i huvudet, så mycket jag vill lära mig mer och och utforska detaljerat... Det blir inte lätt att välja ett ämne som man kan skriva bra och enkelt om, utan att trassla till det... Vi får se. Kan ju alltid ta ett år ledigt, jobba ihop pengar för sista året, så man slipper fundera på att jobba extra och sånt...
Jaja, tiden går fort som den gör, behöver inte sitta och finurla på vad jag ska göra om ett år. Som sagt, ett år i taget...
Nu är det nattinatt, ska ju upp på Pilates imon, sen blir det en dag med CV-utdelning och jobb på Waterstones!! Är trött som en gnu, men ska läsa lite i min Marian Keyes!! Den är skitbra, men den är inte alls som hennes tidigare böcker. Svårt att förklara, för hon har skrivit om liknande grejer innan, men inte alls så här mörkt som hon gör nu. Men glimten i ögat finns ändå kvar, och det är huvudsaken!!
Sov gott!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar