tisdag 17 juni 2008

17 juli 2008

Okej, då ska vi se hur det här ska sluta. Var beredda på ett långt inlägg, men kanske visar det sig att det inte finns så mycket att berätta, så det kanske bara blir några rader... Men trogna läsare vet ju att jag är bra på att babbla på... Hihi...

Dåså, fredag:
Åkte in till stan med fullpackade väskor, mat och färdkost, vid lunchtid. Mötte upp Lisa och sprang runt lite på stan. Men jag kände inte att sitta 4 timmar på gymmet och kolla på tv var något jag kände mig riktigt upplagd för. Så det blev en promenad upp till Lauren, som jag ska dela lägenhet med om två veckor. Det blev planerande och IKEA-tittande, diskuteringar om hur livet är, positivt eller negativt? Lauren, Robyn och Jon är ganska estitiska människor och kan klämma ur sig så djupa åsikter att dom inte riktigt förstår dom själva. Jag är oftast ganska förvirrad och vet inte om det är jag som är alldeles för ytlig för att få något ur livet, eller om dom bara krånglar till det lite extra för dom är lite uttråkade och kan alldeles för många svåra engelska ord... Kommer nog filosofera vidare på ämnet lite senare, när jag är tillbaka i min gamla vardagslunk igen...

Hur som helst, efter att ha tittat till så lägenheten stod kvar där den skulle, så gick jag tillbaka till gymmet. Lisa var som ett barn på julafton, jag visste inte vad som väntade, så jag var ganska så kontrollerad. Packade bilen full och åkte hem till Tony, som skulle köra hela vägen. Hans bil är lite småkrockad. Det var en liten buckla över det ena bakhjulet (kan det vara hjulhuset som var buckligt...?) och vid varje gupp så skar plåten in i däcket. Inte djupt, det bara nuddade lite. Men med två normal-tjejer i baksätet och ett bagage som var så fullpackat med mat och väskor och kläder, så blev det ganska tungt och det skrapade i lite för mycket för att man inte skulle ha hjärtat i halsgropen.
Efter att vi flyttat över mina och Lisas väskor till Tonys bil, åkte vi till Nicky och hämtade upp henne och hennes väskor. Tony tittade förskräckt på hur mycket som skulle in i bilen ytterliggare! Men det gick ganska bra... Hon hade ju inte mest i alla fall.... Hmm...

Resan genom det brittiska landskapet kommer jag inte ihåg så mycket av. Det blev mörkt ganska fort och när vi väl kom närmare havet igen, närmare bestämt Hastings, så var det så svart att man inte kunde se något. Jag var mest bara glad att få komma ur bilen och hoppa i säng. Det skulle ju tränas hårt på lördagen! Vi var framme vid 23.30 och jag trodde det skulle sovas gott vid midnatt ungefär. Men ack nej, det var vindrickning och snack/skvaller fram till 3 tiden och jag var så trött så jag såg i kors. Hann inte ens reagera på fjädringen i sängen som skar in i min lilla kropp...

Lördag:
Första passet skulle gått av stapeln 08.45. Men vi trynade till 08.30, så det blev inget med det. Vi tog det lugnt och packade ihop oss, gick mot receptionen och tog massa extra pass. Jag hängde med på nästan ett helt step-pass! Inte illa för nån som inte har varken har rytmen eller steg-kunskapen att hänga med. Fast jag freestylade större delen av passet. Passen är uppbygda av olika block som man lär sig ett och ett och i slutet av passet, så sätter man ihop det och det blir ett långt block. Svårt att förklara, men ni får en liten uppfattning kanske... Jag hängde med på första blocket, sen var det tack och adjö och jag körde mina egna steg de resterande 45 minuterna. Men jag var igång hela passet! Jag var nöjd.

Sen bar det av till Kardy. Han var en riktigt kul instruktör som fick en att lite glömma hur jobbigt det var. Han körde ett toningpass, ett pass som är ganska fettbrännande, en mix mellan muskelstyrka, uthållighet och kondition. Skitkul, verkligen!! Sen skulle vi gå på ett pass att forma rumpan lite. Men eftersom den instruktören som skulle haft det inte var där, så hade dom satt in en kille som har alldeles för mycket på Jane Fondas 80-tals videos... Det är säkert bra övningar, men det var inget innovativt alls och han var en ruskigt dålig instruktör. Men jag såg honom på söndagen leda hans egna pass i step och det var en helt annan person! Jag förstår att det inte är lätt att hoppa in för nån annan med kort varsel på en sån här grej...

Hur som helst, så var vi kvar där i kanske 10 minuter, men gav ganska fort upp. Sen blev det ett spinningpass för dom andra. Jag var alldeles för trött för att ens orka ta mig upp på cykeln. Borde nog ha testat, men jag sparade mig med min spinning till söndagen. Efter deras spinning så gick vi hem, duschade i en dusch utan duschmunstycke. Det var en konst att tvätta håret i ett badkar, sen bada i samma vatten och försöka göra sig så ren som möjligt... Tacka vet jag duschmunstycke och att man kan skölja av sig smutsen efteråt. Men alla var ju lika "rena" så ingen brydde sig.

Kvällen inleddes med framträdanden av olika akter, det var hiphopdansare, klassiska danser á la Let's Dance, hiphopgrupper och en kampsportsklubb var där. Det är kul att se hur duktiga dom är och man anar ju att det ligger ganska många timmar bakom alltihop! Det var imponerande. Den sista akten var helt otrolig!! En improviserad hiphopdansgrupp som har vunnit många priser runt om i England i olika tävlingar. Det är helt otroligt hur man kan träna upp kroppen att klara av helt omöjliga ställningar! En kille var så himla häftig, när han dansade så såg det lite ut som om man spolade fram och tillbaka ett videoband. Det går inte att förklara riktigt...

Det blev mycket vin för vissa av oss, jag höll mig till pepsi, så det var inte jag... Men Lisa och Tony var ganska bra i gasen, kan man säga... Nicky var ganska så sansad. Men jag kände att jag skulle inte orka sitta uppe hela natten igen och gick och la mig redan vid 2-tiden. Men det var nog ganska bra, dom andra följde strax efter...

Söndag:
Många klasser som skulle genomföras. Det började med spinning, sen en step-klass. Men eftersom musiken strulade så började vi utan musik och det gick jättebra, sen när musiken kom på, tappade jag greppet och kom inte in i det igen. Men instruktören var så himla kul, han bjöd på sig själv och skämtade och eftersom det var sista dagen, så började han känna igen folk och skämtade med dom och deras prestationer... Han var nog den bästa av dom som jag såg... Kardy var rolig, men han bjöd inte så mycket på sig själv. Alla har sin stil, så är det ju...

Sen skulle vi ta lite lunchpaus för att gå tillbaka och köra ett spinningpass till. Min rumpa klarade bara av 24 minuter, sen fick jag ge upp. När man inte spinnar på länge så blir det rätt ömt på sittknölarna i rumpan och det tar lite tid att gå över, och efter några pass känner man inte det längre. Men det passet vi körde på morgonen var mitt första spinningpass sen tiden på Studio Active och det måste ju vara i alla fall fyra år sen! Men ska försöka hinna med ett spinningpass i veckan och hoppas att det går över fort... Känner att jag har lite fladder att bli av med här och där...

Sen packade vi ihop oss, in i den buckliga bilen och började resan hemåt. Nu fick jag se havet och Hastings lite bättre och vi kunde konstatera att man kan bli uttråkad även om utsikten är underbar:



Skev bild, jag vet, men det är inte lätt att ta ett kort när bilen precis ska rulla igång... Men jag fick med "hatten" i alla fall!

Somnade gott en liten stund på hemresan och vid 18.30 var jag hemma igen. Kändes skönt, en dusch och sen sängen, bättre än så blir det inte... Eller jo, men just i det läget så var det alldeles lagom! Sov 12 timmar, bara en liten kissepaus och ett mail att ställa in mitt pilates pass med Michela på jobbet, sen djupdykning i sängen igen! Men det kommer ta tid innan jag är ikapp dom timmarna jag missade i helgen... Men det var värt det och jag hoppas att jag kan få följa med nästa år igen...

Nu ska jag packa mig ihop igen och åka in till stan. Har lite att fixa med innan jag börjar jobba igen. Ha en härlig kväll, så hörs vi snart igen!
Och det var kul att ni orkade läsa hela inlägget. Inget kul, inget skvaller, bara rakt upp och ner hur det var. Detaljer kommer dyka upp allteftersom, tror jag...

Hej hopp!
Kram kram

Inga kommentarer: