onsdag 27 februari 2008

27 februari 2008

God morgon!
Ligger i sängen och väntar på att klockan ska ringa. Halv 9 har jag satt den på, 20 minuter kvar. Det har varit en orolig natt. Nej, inte för att det har varit jordbävning, sov som en stock i just det läget. Ska kolla med nattugglan om hon kände det. Men jag har drömt, pratat i sömnen. Alltså det vet man ju inte förrän nån berättar att man gjort det. Men jag har långa diskussioner och så vaknar jag mitt upp i dom. På det sättet så vet jag att jag lite nattliga äventyr för mig. Som tur är så håller jag mig i mitt rum, så jag gör inte bort mig för mycket.

I natt hade jag mitt "stora" praktiska prov. Jag skulle träna min klient, jag skulle hjälpa till och förklara och allt det där. Men så vaknar jag till och så tänker jag vad håller jag på med? Jag ska inte ha mitt prov än! Jag är inte förberedd. Läraren står där och är vansinnig för att jag gör fel och slöar och inte följer "order"... Jag tittar på klockan, inser att det är mitt i natten och somnar om. Det här har upprepats flera gånger inatt och det gör mig lite orolig. Fast jag antar att det är något man får ta när man ligger och repeterar hela processen tills man somnar...

Annars har jag tagit mig en sovmorgon. Var ändå på biblioteket till halv 9 igårkväll. Jag fick faktiskt pluggat en hel del, plus att vissa mattekunskaper fick komma till hjälp när kusin behövde hjälp. Tokigt att man har pluggat så mycket som man aldrig nånsin kommer ha nytta av, såvida man inte ska hjälpa nån annan att plugga samma onödigheter, vill säga...

Känner att hungern börjar ge sig till känna. Idag ska det fixas lite med skolarbete, praktisera lite inför proven på fredag, lämnas papper till den nya hyresvärden och sen blir det middag på Pizza Hut idag. Dom har en ny pizzabotten, med vitlök!! Man måste ju testa! Hihi... Vitlök, hur illa kan det smaka? Till det blir det nog vitlöksbröd med mozzarella och det hela avslutas med banoffee pie! En magnifik skapelse med kola, banan, grädde och en botten av digestive-kex. Oj, nu blev jag verkligen hungrig! Tänk om det ändå hade varit eftermiddag nu! Hihi...

Det drar ihop sig till hemresa. 2 veckor kvar nu. Tänk vad fort tiden har gått. 8 veckor sen jag steg på planet och var på väg tillbaka hit igen. Känslorna är så splittrade. Förra terminen kunde jag inte se mig själv flytta hem nånsin igen. Så åkte jag hem och ville inte stanna där. Jag kom tillbaka och kände mig lite förvirrad. Fortfarande kändes det bra här, lite bättre än hemma. Men ändå finns det en känsla av ofullkomlighet. Vad letar jag efter? Och varför kan inte jag vara nöjd med det jag har? Det är ju egentligen helt otroligt att jag gjorde det, jag flyttade verkligen till England. Det var nog inte många som trodde, inte ens jag trodde att det verkligen skulle ske... Men här är jag. I 2 år till, minst...

Men jag har ett önskemål till alla jag pratar med, att inte hela tiden påpeka hur jobbigt det måste vara att allt är på engelska. För alla som undrar, så är det inte det. Jag har sen en lång tid tillbaka tänkt, drömt och funderat på engelska. Självklart tänker, drömmer och funderar jag på svenska med, jag är ingen Anita Ekberg! Men det beror helt på vilken situation jag är i. I skolan är det 95% engleska, hemma är det lite olika. Det beror på vilka tankar jag har och vad jag gjort under dagen. Har jag pratat mycket engelska, är det precis som om hjärnan är i engelskt mode, är det så att jag pratat med folk hemifrån, bloggat eller chattat med folk från hemma, så blir det mycket svenska funderingar. Men att folk frågar mycket om det inte är svårt hela tiden gör att jag börjar fundera på om det kanske är lite svårare än jag trott och att jag missat massa information eftersom jag låtsats att jag fattat allt.
Man kan säga att den frågan hackar lite på mitt självförtroende. Och är det något jag behöver här, så är det det lilla självförtroendet jag har. Man skulle kunna säga att det är essentiellt för mina fortsatta studier här.
Men det betyder inte att folk inte ska fråga hur det går och så, jag vill inte att folk ska ifrågasätta om det verkligen inte är svårt... För det är det inte... Det är nästan lika lätt som svenskan är. Fattar jag inte, så är det tyda.se som gäller. En toppensida!!

Nu ska jag hoppa in i duschen, äta frukost och invänta bussen för att åka till skolan!

Ta hand om er!
Kram kram

Inga kommentarer: