Okej, det har gått några dagar igen... Söndagen spenderades på Waterstones. Inte mycket att göra, men tiden gick ändå ganska fort. Det är tur man jobbar med kul folk, hur hade det annars gått? Skulle egentligen gått ut och firat en klasskompis födelsedag, men jag insåg att det inte skulle bli mer än att åka in till stan, säga hej och sen tillbaka igen. Att jag hade huvudvärk och var trött som en gnu, gjorde det inte mer motiverande. Så jag åkte hem och gick och la mig istället. Jag lovade dock att gå med ut nästa vecka, efter alla proven. Har en vecka utan någonting, det känns lite ovanligt. Men det ska bli skönt att få andas lite, utan att känna sig orolig inför kommande prov.
Sov i 11 timmar och vaknade utsövd. Men jag vet inte hur det är med syretillgången på biblioteket, för så fort jag sätter foten här, så blir jag lite hängig och trött. Men jag har idag med mig en liter energidryck plus kakor, så jag ska nog hålla mig alert i ytterliggare 6½ timmar. Har två praktiska prov på fredag som jag funderar på, sen är det en omtenta på måndag. Sen är det klart på denna sidan påsk.
I söndags for även tankarna till det förflutna. Pappa skulle fyllt år och det känns alltid lite tokigt att han inte finns här mer. Jag har inte saknat min pappa så mycket som jag har gjort sen jag flyttade hit. Jag vet inte varför. Jag har hela tiden känt en olustkänsla att aldrig mer få se honom eller bara ringa upp och fråga hur det är. Jag är inte rädd för döden. Jag vet att det kommer, vare sig man vill eller inte. Varför frukta något man inte känner till? Men det är så definitivt. Jag har vänner som dött och det är lika tokigt med det. Fortfarande, flera år efter att en vän dog, så känner jag att jag saknar honom.
Hade min pappa levt idag, så hade jag ju inte träffat honom mer i dagsläget ändå. Men det är bara att man inte kan ringa och fråga dumma frågor, eller bara få lite faderliga tips. Vi hade inte alltid den bästa far/dotter-relationen, men han fanns där när jag behövde honom. Han hjälpte mig alltid om jag behövde det, utan att ställa frågor eller be om något i gengäld. Han var ju min pappa. Jag saknar honom mer nu än jag nånsin gjort. Min pappa...
Igår försvann dagen lika fort som vanligt. Jag försökte sitta här på biblioteket och göra lite nytta, men det gick inte. Jag hade tankarna på helt annat håll och gav upp ganska tidigt och åkte hem. Och nu sitter jag här igen. I nästan 2 timmar har jag försökt få något att fastna, men idag är det återigen teflon.
Jag har lovat mig själv att efter jag fixat det här, om jag nu gör det..., så ska jag aldrig utsätta mig för prov och praktiska tester igen. Nånsin....
Nu ska jag göra ett nytt försök! Ta hand om er!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar