Så var det söndag igen. Imon börjar min praktik. 18-22 ska jag jobba på ett gym som heter Trimwise. Det ska bli riktigt kul att få känna på hur min framtid kommer att bli. Vad det egentligen går ut på. Har väl mina aningar, och det känns bra so far, men man vet ju ändå inte innan man väl står där... Lite nervöst är det, men kul ska det bli!
För er som inte vet, så missade jag mitt aerobicsprov igår igen. Men det kommer nya chanser. Nästa år ska jag ge mig på det igen! Tills dess är det att gå på klasser som gäller!! Det är tur jag tycker det är kul, numera. Annars hade det varit jobbigt... Men skam den som ger sig!
Till dagens tråkigheter då. Engla har hittats, 42-åringen har erkänt och jag mår bara illa! Det finns inte ord att beskriva det som hänt. Den senaste tiden har det inte stått om annat än barn som farit illa på grund av vuxnas dårskap!! Var gick det fel? Vad hände som fick människor att stolla till det så här? Vart har respekten tagit vägen?
Vi pratade i klassen häromdagen om vad som hänt med samhället, hur man för 20 år sen inte tvekade om att låta barnen springa runt på gårdarna, gå till kompisar i ett annat område och leka ut till solen gick ner. Hade jag haft barn, så hade jag inte släppt dom utanför dörren, såvida inte jag var med dom! Nu har jag inga barn, så jag behöver bara oroa mig för mig själv, det räcker för min del...
Det är hemskt när man inte kan lita på folk längre. När man ser en man och undrar om han är en "ful gubbe" eller inte. Det känns inte bra. Jag vill att det ska vara som när man var barn, alla var snälla och trevliga och man inte trodde ont om folk hela tiden. Det var säkert inte alla, jag menar, folk har ju mördat i alla tider. Men det känns som spärrarna har släppt på folk och det inte finns några gränser längre... Men det hemskaste måste nästan vara att man läser om nån som blivit våldtagen, mördad, försvunnit, etc och man suckar fram ett "vad hemskt", sen går tankarna vidare till vad man ska äta till middag eller vad man ska göra till helgen.
Jag vet inte, verkligheten har spårat ur och jag vet inte vad man ska göra åt det. Jag vill ha tillbaka tilltron på folk igen. Jag vill inte misstänka folk hela tiden. Det orkar jag inte... Men vad ska man göra?
Nu ska jag sova i alla fall och hoppas på en bättre verklighet imon.
Sov gott!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar