Så vart det ett tag sen igen, men det har varit fullt upp. Eller ja, det var väl lite av en lögn. Jag har haft fullt upp med prov och praktiska prov och det fortsätter imon. Men jag har inte direkt slitit ut mig med att plugga för det.
Det känns lite som bubblan ska spricka snart, jag har klarat alla prov i stort sett med mer än 70%, kanske har jag missat med nån procent här och där, men vägt upp det på andra moment istället. Och allt utan att direkt anstränga mig. Det betyder ju att mer information än man tror går in på lektionerna och att stress-plugga inte funkar. Läsa lite här och där och förstå vad dom försöker lära oss, så klarar man sig ganska bra. Jag har ju insett hur sönderstressad jag var förra året... Stress=mental blockering, tror jag... ;)
Nu ska jag sova, imon blir det praktiskt prov nummer 1 i Advanced Gym Training. Idag var det massage-prov. Jag fick 66% för att jag pratade inte tillräckligt med min klient och jag glömde palpera innan jag började med oljan... Oops... Men jag har 69%, så jag kommer nog klara mig ganska bra på den här kursen ändå!
Annars har det inte hänt så mycket. Har haft lite mailkontakt med N, men det har inte hänt så mycket mer. Dom har satt datum för förhören till 27 maj, men det har jag nog skrivit om redan. N håller på att och förbereda inför begravningen. Att begrava sina föräldrar är lite mer naturligt än att begrava sina barn, men det är inte barn som ska förbereda den. Det är vuxna barn, som fått dela med sig av upplevelser till sina föräldrar, som barnbarn, dop, bröllop, skolavslutningar och andra saker man ska få uppleva genom sina barn. Det är för tidigt att begrava sin mamma när man är 20 respektive 11 år gammal/ung.
Min lillasyster var inte gammal när våran pappa dog, men på något sätt kunde man förbereda sig, även om man inte ville inse vad som kunde hända. Han var sjuk en lång tid innan han gick bort. N's mamma gick till jobbet med glädje, hon var frisk och hade två friska barn som hon älskade mer än livet självt. Hon såg fram emot ett par dagar med sina barn och en vistelse i Soton. Men mitt i all glädjen att hennes yngsta dotter hade vunnit en talangtävling, så drabbar tragedin familjen.
Det går inte att förstå, och jag tror det är därför jag ältar det här. Få lite vädring av tankar och funderingar.
Livet är oförutsägbart, så man bör verkligen leva i nuet, inte planera så långt in i framtiden. Jag är mitt uppi att planera min vidareutbildning. Borde jag inte ta en utbildning i taget? Men det är nog någon försvarsmekanism att planera. Att man inte vill fatta att det faktiskt kan ta slut när som helst...
Hur som helst, jag lämnar er med era funderingar och hoppar i säng. Jag behöver inte fundera just nu, jag funderar konstant alldeles för mycket ändå, så jag ger mig själv ledigt ikväll!
Sov gott!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar