Det har gått en vecka sen N's mamma dog. Jag har inte pratat med henne, jag har fått några sms och jag får uppdateringar genom vår gemensamma vän. Jag vill inte ligga på och störa, men jag vill också visa att jag bryr mig. Jag vet hur det känns när folk inte vet hur dom ska reagera, och nu gör jag samma sak själv. Men jag har sagt att jag finns här, men att hon får ta det i sin egen takt.
Hennes pappa sitter anhåller för mord, men den första förhandlingen kommer inte hållas förrän den 27 maj. Helt sjukt att han ska sitta i häkte så länge innan han ens kan förklara sig skyldig eller oskyldig. Han har 3 månader på sig att hitta på ett försvar, en ursäkt till varför han stormade in i affären med en kniv. Inte var det för att försöka få henne tillbaka...
Jag kan fortfarande inte förstå det. Det går inte... Det är så förbannat sjukt att jag bara väntar på att nån ska tala om för mig att det var ett skämt som gick för långt. Men ingen hör av sig, ingen säger oj, det var inte meningen...
Hon är död. Hon kommer inte få uppleva N's graduation, eller D's talangtävlingar eller deras bröllop eller sina barnbarn.
Jag måste ta mig i kragen och försöka skjuta det hela åt sidan, skolan går vidare för min del. Jag har prov på tisdag, jag har praktiska prov både på torsdag och fredag. Och jag sitter som ett miffo och hoppas på att under fortfarande kan ske. Jag är trött. Konstant görtrött. Ryggen värker. Motivationen sviker och jag bara går som i en dimma.
Jag har inte gått ner mig för N's mamma och det som hänt. Det jag känner har jag känt sen jag blev sjuk i vintras. Vad gör man när motivationen tryter och tiden går och allt hopar sig? Hur länge har man tur och kan klara sig? Alla som läser som har pluggat och motivation och ork tryter, vad gör man? När koffeintabletter och Red Bull inte hjälper? När sova och bra kost inte ger energi att möta dagen, utan man fortsätter surra i trötthetens dimma.
Och nej, det är inte högt blodtryck. Blodtrycket kommer inte ens upp i normalt när jag är arg, så det räknar jag bort. Vitamintillskott har inte hjälpt heller...
Skit samma, nu ska jag försöka få lite sömn. Somnar jag nu, kanske jag kan få 7-8 timmar. Då blir det raka vägen till skolan och plugga!
Sov gott!!
Kram kram
3 kommentarer:
Hej vännen!!
Tråkigt att höra, det som hänt din vän. Kan tyvärr inte sätta mig in i situationen men förstår hur svårt det måste vara att föesöka förstå.
Har inga bra tips att ge dig för att "pigga" upp dig. Skulle behöva en väng av en sådan kur själv... Försöker tänka framåt. Mor sommaren, värmen och solen. Nu har vi bara en jäkla massa snö men den försvinner väl snart förhoppningsvis! Hoppas du snart mår bättre!
Kram kram// Veronica
Herregud... fel tangenter ivägen hela tiden eller kan det vara så att jag inte kan stava?? Haha
V
Hej gumman.
Man måste nog ta ett steg tillbaka, lyfta blicken och tänka hur man hamnade där över huvud taget. Du sökte dit för du ville dit för att bli något. Ljuset i tunneln finns där gumman. Det är "bara" nu du behöver plugga det du gör - resten av livet har du det i bagaget =)
Men vad gäller din stackars vän kan jag inte säga så mycket mer än att det är en riktigt ruskig historia, och det blir det ju indirekt även för dig. Ta hand om dig Vännen...
Skicka en kommentar