Hej hopp!
Så har det återigen gått lite tid och det har inte hänt någonting ännu...
Jag kämpar vidare med skolan, motivationen tryter lite ytterliggare. Jag undrar hur länge till jag ska klara av att hålla charaden vid liv av att jag är en strukturerad och organiserad liten plugghäst. Pratade med en av mina lärare i fredags om hur jag ska lägga upp ett arbete som ska lämnas in veckan innan påsk, 3 veckor från torsdag, och jag fick beröm om hur duktig jag var. Jag har ju i stort sett felfri närvaro, går alltid på lektionerna och visst jag antecknar inget, men eftersom jag loggar in på skol-portalen och sitter dagarna i ändå på biblioteket, så tror jag jobbar när jag där. Newsflash, facebook och aftonbladet.se är också ganska välbesökta sajter jag tittar till!
Jag undrar fortfarande hur jag har lyckats snitta drygt 70% på alla proven utan att plugga, betyder det att jag är ett geni?! Häftigt!!
Imon ska jag till skolan och ordna med mitt program för min klient jag har på torsdag. Praktiskt prov... Skrämmande, speciellt eftersom jag numera är ensam med min klient. N är inte tillbaka i skolan än och jag har en känsla av att hon inte kommer tillbaka innan sommaren heller. Det känns inte som det är nån ide att hon kommer tillbaka heller. Hon kommer få rätt till att göra om allt under sommaren av det hon missat, så det kommer gå bra ändå.
För att uppdatera om det, så vet jag inte så mycket mer. Hon verkar vara vid gott mod, hon låter positiv när hon pratar om sin mamma och framtiden. När hon pratar om sin pappa, så färgas orden svarta. Det går inte att förklara, men undertonen är kolsvart. Som tur är har hon religonen som stärker henne. Hade något liknande hänt mig, hade jag nog reagerat ganska annorlunda.
Jag har inte pratat med henne, utan all kontakt är fortfarande via sms eller mail. Jag bryr mig inte, jag kan inte sätta mig in i vad hon går igenom, men ha en vän som pockar på uppmärksamhet också, det hade jag inte orkat med!!
Jeannine och Monique är tillbaka från Nya Zeeland, äntligen!!! Dessa två veckorna gick fort, men inte fort nog. Som tur var fick jag massa extra-timmar på jobbet, så jag klarade mig. Att bo med tre franska människor var ingen hit. Tyskar hade varit lättare, för då hade kanske mina gamla tyska-kunskaper vaknat till liv igen, men franska är som latin. Tror jag kan mer ord på latin faktiskt än franska.... Men nu är dom härigen och denna veckan kommer nog vara lite annorlunda dock, det skiljer ändå ganska många timmar, så dom sover mest när vi andra är vakna och så där. Jag hoppas dom är på G som vanligt nästa vecka dock!! Så jag får känna mig som en del av hushållet igen!
Nu ska jag krypa i säng, läsa ut min bok och se ska jag försöka sova. Juliens föräldrar är här och det känns som det blir en lång, fransk kväll ikväll i köket. Hänsyn och respekt är inte deras ledord, om man säger så.... ;)
Sov gott!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar