Usch, vad tiden går! Det är nu inte ens en månad kvar tills skolan börjar igen. Jag känner fortfarande ingen lust för att sätta igång med stress, ångest och känsla av att inte ha gjort tillräckligt. Att liksom inte räcka till... Av någon anledning så känner jag så ofta, även om att ha varit här och insett att ens bästa är inte alltid tillräckligt. Vissa människor kan man inte tillfredsställa, oavsett vad man gör.
Idag var sista gången jag träffade Holly. Hon är inte den första som lämnar W, men hon är en av dom som jag inte komma träffa så mycket mer. Hon flyttar till Manchester när jag är hemma. Hon ska jobba och kommer inte ha lov och så. Hon har ingen familj i Southampton, som hon "måste" hälsa på titt som tätt. Men vi har bestämt att vi ska träffas allihopa och äta middag och gå på bio i november. New moon har premiär och alla har läst böckerna och ser fram emot filmen! Så det ska bli kul.
W känns som ett sjunkande skepp just nu. Motivationen är borta och om en månad är i stort sett alla borta också. Undrar om jag ska orka en jul till... Tvivlar på det. Det kommer bli tjafs om att få ledigt, precis som dom andra två jularna... Vi får se, ska räkna mina slantar och se om jag kan klara mig utan jobb... Skolan måste komma först, eller hur?
Snart tisdag, jag ska åka hem!! Åh, vad jag längtar efter att få komma hem och träffa alla... Det känns skumt att jag har varit borta i två år, men konstigast känns ändå att det inte är förrän nu som jag börjat känna hemlängtan på riktigt... Underligt med känslor...
Nu ska jag lägga mig och läsa Marian Keyes nya bok. Den släpps den 29 oktober här, men jag har fått tag på ett förhandsexemplar. Måste säga att jag tycker nog hon har tappat lite, men Marian är fortfarande Marian!
Sov gott!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar