Okej, det känns dom det är dags att skriva här igen. Det händer inte mycket, så därför blir det inte så intressant att skriva varje dag, eller ens varannan dag...
Fast i lördags så hände det ju lite grejer! Katie Price, eller Jordan, som är hennes "artistnamn", var i stan! Hon var verkligen här, helt sjukt. Det var fullt stök i butiken, inte lika många i kön denna gången, men vad kan man begära? Vem ställer sig i kö och väntar på nån som kanske inte dyker upp? Men det var ändå strax under 300 som troget väntade på henne... Sen var det tusentals som kom och tittade när hon signerade. Hela butiken var fullpackad med folk och det var varmt, fuktigt och syrefattigt. Men efter en stund fick vakterna bukt på folkhärden och det blev tillräckligt med syre igen! En tjej svimmade, inte för att hon såg Katie, utan troligen för att det blev för mycket folk omkring henne. Tror hon fick en panikattack, svimmade av och sen när hon vaknade till igen, så kom lunchen upp igen. Inget kul att stå där och försöka hålla tillbaka en ivrig folkhop mitt i den lukten. Men West Quay personalen var snabbt där och torkade upp....
Southampton Saints hade spelat match mot Millwall, hur matchen slutade vet jag inte, men Millwall-fansen var och hälsade på i våran butik. Jag såg böckerna flyga, armar flaxa och skrikande säkerhetsvakter. När en tanig liten skit kaxar upp sig mot en säkerhetsvakt på 150 kg och nästan dubbelt så lång, då undrar man om alla flaskor finns i backen! Seriöst... Men med livet i behåll, så tog dagen slut. Och jag har lovat mig själv att inte ställa upp på signeringar igen. Det är inte värt dom futtiga punden för den stress man utsätts för. Fast är det en lugn och sansad tillställning, som när Michael Palin var inne och signerade, eller Geri Halliwell, som hade små barn i sin kö. Dom har liksom inte riktigt lärt sig hur man uppför sig ohyffsat riktigt. Dom har respekten kvar.... Ett par år till i alla fall, sen går det utför.
Läste också att Baby P, vet inte hur mycket man skrivit om det i pressen hemma, men det är ju den lilla pojken som blev misshandlad till döds här i England strax efter att jag flyttat hit. Förövrarna var hans mamma, pappa och deras inneboende, vilket nu offentliggjorts. Två dagar före sin död "missade" läkaren brutna ryggkotor, revben och att pojken, som var 17 månader, var förlamad i hela underkroppen. Nu begär mamman en ny identitet, så hon ska kunna fortsätta sitt liv. Hennes mamma har förskjutit henne och anser att allt hon kommer utsättas för i framtiden, är vad hon förtjänar. Jag hoppas att hon inte får skyddad identitet, eller ens ny. Ingen av dom här tre personerna har någon rätt att bli behandlade som människor igen. Jag har en känsla av att något hemskt kommer hända efter dom blivit frisläppta. Framtiden får utvisa det, men jag håller med hennes mamma, vad som händer, så har dom förtjänat det...
Nu ska jag laga lite mat, ikväll blir det aerobics igen. Redan tisdag... Suck... Och nu vet jag ju vad som väntar! Det gör det nästan lite värre den här gången... Men jag ska dit lite innan och köra lite överkropp först. Känner att den där träningsivern har kommit tillbaka, även om jag vet att jag kommer tappa allt igen om två månader... Hmm... Men bara ett år kvar, sen kan jag komma igång i det gamla goa tempot!!
Ha en fortsatt härlig dag, så hörs vi snart igen!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar