31 januari 2010

Så har jag kurerat mig, hela dagen igår låg jag utslagen i sängen och tittade på vampyrer! True blood, vatten, dumle och alvedon brus... Till middag blev det köpepizza från ASDA (typ ICA) och måltiden avslutades med en hel burk Ben & Jerry's Cookie dough... Lagom tinad efter en minut i micron! Sen blev det djupdykning mellan lakanen och några avsnitt True blood till innan alvedon/ibumetin-blandningen fick mig att se i kors och inte ens en halv-hunkig Alexander Skarsgård kunde hålla mig vaken. Eller irritationen över att inget stämmer med böckerna! :(

Idag har det blivit en dag på biblioteket. Fick gjort en hel del, men jag vet inte om outsnutet snor har lagt sig som ett skikt runt hjärnan och gjort mig desillusionerad nog att tro att jag har gjort ett bra jobb, och så är det kasst egentligen.. Återstår att se när N, som jag jobbar med, ska kolla igenom det. Är det kasst, har vi en timme på oss att göra om det imon... Jag satt i 4 timmar idag... Hmm...

Anyways, jag ska nu hoppa i säng, det är ju ny skolvecka imon. Jag ser fram emot när helgen blir en tid för uppvilning och lugn och ro... Eller i alla fall ha en ledig dag då och då, när man kan sitta och läsa en helt vanlig bok, kolla på film eller bara vara utan att känna oro för att man inte pluggat tillräckligt, eller inte ansträngt sig bra nog för att få ett hyffsat betyg... 55 skoldagar kvar, plus tre veckors lov och några helger där emellan. Inte mycket, men tillräckligt för att man ska få lite ångest...

Nu ska vi inte grubbla på det, nu ska vi drömma söta drömmer! :D

Sov gott!
Kram kram

29 januari 2010

Sitter här och är vrålförkyld. Googlade vart snor kommer ifrån och där stod bland annat att man producerar ungefär en deciliter snor om dagen. Jag har redan gått igenom en toarulle med papper, och det är garanterat mer än en deciliter som runnit ut! Något är ju fel! Det tar aldrig, aldrig slut!

Men jag har tagit en alvedon, en kopp te, ätit köttbullar på IKEA och även handlat svenska kanelbullar där, så hemlängtan jag känner just nu är aningens stillad.

Har även varit i kontakt med unionens a-kassa och jag har 134 dagar kvar. Undrar hur stor ersättningen blir då... Hmm... Men jag hoppas att jag kommer få jobb, så jag inte behöver utnyttja alla dagarna! Fast nån månad eller så hade varit skönt för att få vila upp sig lite... ;)

Det är inte lätt och i år är det ingen hit att göra grupparbeten. Alla är ute efter dom bästa betygen, så man kan få lite svårt att lita på vänner och folk omkring sig... Dom säger en sak och gör något annat... Men jag antar att man lär av sina misstag?

Nu ska jag svepa det sista på mitt te och sen krypa ner i sängen och kolla lite filmer. Imon blir nog en dag i sängen och söndag får jag ta itu med lite skolarbete igen... Hur mycket tror ni jag längtar tills detta är över? 96 dagar kvar... ;)

Kram kram

testar bara lite

Tänkte att om det inte blir för krångligt, så kanske jag kan blogga från mobilen, om jag får lite dötid över till exempel.. Och så får jag en anledning att lära mig skriva på svenska på den nya telefonen. Fast säg inget till mamma att jag har en ny telefon, hon blir så konstig när jag köper "onödiga" saker.. ;)

Anyways, det är dags att proppa öronen fulla med mp3 och krypa i säng!
Sov gott, mina kära vänner!
Kram kram

Då kör vi igen! Kort version...

Halloj!

Jag kommer göra mitt bästa att i skolstressen blogga om vad som händer!

Jag är på sätt och vis åter tillbaka i situationen att packa ihop mitt liv och flytta till ett annat land. Jag ska flytta hem... Eller tillbaka till Sverige... Jag är ju typ hemma här...

Hur som helst, inlägg ska förhoppningsvis poppa upp minst ett par gånger i veckan. Men sura inte ihop om det råkar bli en blogg-fri vecka. Jag kommer vara lite upptagen till och från. Fast jag vill att ni ska vara med på retur-resan och den resan började i förrgår. Eller egentligen började den i mellandagarna, men i förrgår anmälde jag intresse till två lägenheter i Varberg! Hur gött som helst!! I mellandagarna anmälde jag mig till bostadsförmedlingen i Kungsbacka, dom säger en lägenhet inom 12 månader! Jupp, blev ju tvungen att säga upp lägenheten, och då lovad Aranäs att dom skulle hitta något likvärdigt asap. Fråga mig inte om reglerna, men så sa dom och så är det!

Jag är på upploppet nu, jag kan känna blodsmaken i munnen, energin är i stort sett slut, men synen av målsnöret är inte alltför långt borta nu.... Men man ska inte ropa hej innan man är över bäcken, som det så känt heter! ;)

Så håll ögonen öppna, sätt bloggen på RSS-listan igen, så ni inte missar något viktigt inlägg som är avgörande för min framtid!

Och bara så ni är beredda, det kan komma båda prickfria och prickfulla inlägg... Förlåt...

Vi hörs!
Kram kram

Då kör vi igen! Lång version...

Jag har funderat lite och eftersom det nu igen börjar hända saker i mitt liv igen. Eller ja, inte på en stund egentligen, men det har börjat röra lite på sig... Och då tänkte jag att ni kan få vara med lite och se vad som händer.

Det är fortfarande maaaaaassooooor kvar i skolan att göra, så tro inte att jag kommer skriva långa inlägg, flera gånger om dagen, men jag ska försöka hinna med några i veckan i alla fall. Blir det varje dag, så är det toppen. Blir det bara ett inlägg nån vecka, så får det bli det. Jag är ändå på slutspurten av mina tre år och det känns bra. Men jag vet också att det kommer bli mycket frustration och tårar innan mitten av maj är här och det är över på riktigt.

Jag vet att några har ifrågasatt varför jag inte skrivit mer än jag gjort här, och jag önskar jag hade mer att skriva. Varje dag är den andra lik, frukost, plugga, middag, sova, repeat i all oändlighet, känns det som. Jag har inte skrivit för ni har inte vetat vad jag pratat om, och det händer inte mer här än hemma. Det händer nog mindre här, i alla fall i era ögon/öron. Ni bryr er väl inte så mycket om att min klasskompis fick ett återfall i sin Crohns sjukdom, eller att folk ni inte har en susning om gifter sig eller flyttar till grannstaden? Eller att en klasskompis bara har två saker i huvudet, sitt bröllop till hösten och hur mycket hon hatar att pendla när båtarna till Isle of Wight inte går mer än en gång i timmen...

Jag har mått dåligt lite granna den senaste tiden och jag har inte känt att jag velat fläka ut mina känslor inför alla, utan har tagit hand om det på egen hand, med hjälp av utvalda vänner. Inget allvarligt, men det senaste halvåret har varit tungt, kan man minst sagt säga. Som tur är, har vi haft en lugn höst och nu i slutklämmen, så kommer allt på en gång. Lite skönt att ha att göra hela tiden, men det kommer inte bli enkelt...

Jag har slutat jobba, och det var det bästa beslutet jag tagit dom senaste 2½ åren. På gott och ont dock... Jag har mer tid att plugga på, jag kan ta en dag ledigt, utan att känna ångest för att jag hade kunnat plugga istället för att sitta med Chai tea latte och en helt vanlig bok och bara slappa, att inte behöva sitta på biblioteket till 23.30 varje dag. Härligt!!

Jag har också förstått att alla inte riktigt uppskattat att min facebook-status oftast står på engelska. Jag kan förstå att det inte alltid är det lättaste. Men jag bor i England, umgås mest med engelska människor, jag tänker på engelska och pratar svenska ungefär 3 timmar i veckan. Men håll ut, om planen går som det är tänkt, så blir det nog mest svenska efter 1 juli. ;)

Jag kommer hem!

Jag håller på att leta efter lägenhet hemma i Sverige. Jobb? Det löser sig! ;) Ibland kan jag vara optimist. Men att stanna i England blir det nog inget med. Det är fortfarande ett härligt land, jag trivs och känner mig som hemma. Men det är något jag inte kan sätta fingret på... Jag antar att jag alltid kommer känna mig splittrad från början. Jag har bott, har vänner, har ett liv i båda länderna, men när jag är här saknar jag Sverige, när jag är hemma saknar jag England. Och hemma är väldigt svårt att definiera vart det är. Och svårare har det blivit för varje gång jag varit i Sverige. Jag har numera två garderober, två sänger, två uppsättningar mobilladdare och datorkabel-tjosan... En på varsin sida havet.. Vad är hemma då? Där hjärtat är? Om det är splittrat då...?

För att inte bli för långrandig, jag hoppas ju på att skriva här snart igen, så vill jag säga att jag är på väg hem och Mitt lilla äventyr blir nu äventyret om flytten tillbaka till det kända, flytten till svenska västkusten!

Hoppas ni föjer med och att ni har tålamod att ibland få massa att läsa, ibland kanske bara nåt enstaka inlägg... Och; en del inlägg kommer bli prickfria, en del prickfulla! ;)

Hörs snart igen!
Kram kram

Ps. Gensvar att det jag skriver, blir läst, är alltid uppskattat! Tack på förhand! ;)

Den största lögnen - Sanningen om Kungsbacka, staden som inte finns.

Intressant! ;)

Stor och liten får en helt ny innebörd... ;)

Child Parking

Did You Know?

Man börjar ju fundera lite på vart det ska sluta. Fast det kanske man inte ska, man blir nog tokig på vägen.... :S

Kram kram