Då kör vi igen! Lång version...

Jag har funderat lite och eftersom det nu igen börjar hända saker i mitt liv igen. Eller ja, inte på en stund egentligen, men det har börjat röra lite på sig... Och då tänkte jag att ni kan få vara med lite och se vad som händer.

Det är fortfarande maaaaaassooooor kvar i skolan att göra, så tro inte att jag kommer skriva långa inlägg, flera gånger om dagen, men jag ska försöka hinna med några i veckan i alla fall. Blir det varje dag, så är det toppen. Blir det bara ett inlägg nån vecka, så får det bli det. Jag är ändå på slutspurten av mina tre år och det känns bra. Men jag vet också att det kommer bli mycket frustration och tårar innan mitten av maj är här och det är över på riktigt.

Jag vet att några har ifrågasatt varför jag inte skrivit mer än jag gjort här, och jag önskar jag hade mer att skriva. Varje dag är den andra lik, frukost, plugga, middag, sova, repeat i all oändlighet, känns det som. Jag har inte skrivit för ni har inte vetat vad jag pratat om, och det händer inte mer här än hemma. Det händer nog mindre här, i alla fall i era ögon/öron. Ni bryr er väl inte så mycket om att min klasskompis fick ett återfall i sin Crohns sjukdom, eller att folk ni inte har en susning om gifter sig eller flyttar till grannstaden? Eller att en klasskompis bara har två saker i huvudet, sitt bröllop till hösten och hur mycket hon hatar att pendla när båtarna till Isle of Wight inte går mer än en gång i timmen...

Jag har mått dåligt lite granna den senaste tiden och jag har inte känt att jag velat fläka ut mina känslor inför alla, utan har tagit hand om det på egen hand, med hjälp av utvalda vänner. Inget allvarligt, men det senaste halvåret har varit tungt, kan man minst sagt säga. Som tur är, har vi haft en lugn höst och nu i slutklämmen, så kommer allt på en gång. Lite skönt att ha att göra hela tiden, men det kommer inte bli enkelt...

Jag har slutat jobba, och det var det bästa beslutet jag tagit dom senaste 2½ åren. På gott och ont dock... Jag har mer tid att plugga på, jag kan ta en dag ledigt, utan att känna ångest för att jag hade kunnat plugga istället för att sitta med Chai tea latte och en helt vanlig bok och bara slappa, att inte behöva sitta på biblioteket till 23.30 varje dag. Härligt!!

Jag har också förstått att alla inte riktigt uppskattat att min facebook-status oftast står på engelska. Jag kan förstå att det inte alltid är det lättaste. Men jag bor i England, umgås mest med engelska människor, jag tänker på engelska och pratar svenska ungefär 3 timmar i veckan. Men håll ut, om planen går som det är tänkt, så blir det nog mest svenska efter 1 juli. ;)

Jag kommer hem!

Jag håller på att leta efter lägenhet hemma i Sverige. Jobb? Det löser sig! ;) Ibland kan jag vara optimist. Men att stanna i England blir det nog inget med. Det är fortfarande ett härligt land, jag trivs och känner mig som hemma. Men det är något jag inte kan sätta fingret på... Jag antar att jag alltid kommer känna mig splittrad från början. Jag har bott, har vänner, har ett liv i båda länderna, men när jag är här saknar jag Sverige, när jag är hemma saknar jag England. Och hemma är väldigt svårt att definiera vart det är. Och svårare har det blivit för varje gång jag varit i Sverige. Jag har numera två garderober, två sänger, två uppsättningar mobilladdare och datorkabel-tjosan... En på varsin sida havet.. Vad är hemma då? Där hjärtat är? Om det är splittrat då...?

För att inte bli för långrandig, jag hoppas ju på att skriva här snart igen, så vill jag säga att jag är på väg hem och Mitt lilla äventyr blir nu äventyret om flytten tillbaka till det kända, flytten till svenska västkusten!

Hoppas ni föjer med och att ni har tålamod att ibland få massa att läsa, ibland kanske bara nåt enstaka inlägg... Och; en del inlägg kommer bli prickfria, en del prickfulla! ;)

Hörs snart igen!
Kram kram

Ps. Gensvar att det jag skriver, blir läst, är alltid uppskattat! Tack på förhand! ;)