Hej hej!
Det var ett tag sen nu, men det har liksom inte funnits tid att oroa sig för att bloggen är ouppdaterad, om man säger så. Det har flyttats, fixats och donats. Det börjar likna ett hem nu. Allt som varit nerpackat är uppackat, och det som ska packas igen är packat. Imon bär det av till Sverige igen. Skulle ljuga om om jag säger att jag inte ser fram emot det... Längtar som en tok, men tror mycket beror på stöket som pågått här. Folk har åkt hem, jag har flyttat, jag vet inte, men det känns konstigt och ensamt. Fast jag är ju inte ensam... Har ju Lauren och Adam, som är som en liten hustomte... Han gör inte mycket, men han muppar runt lite. Ska se om jag inte kan ta ett litet foto på dom och uppdatera er om vem jag bor med och vem hustomten är...
Sitter just nu och går igenom lite musik som jag har på min dator. Hittade Nordman och sveptes genast tillbaka till skoltiden, den gamla skoltiden. Då när jag gick i skolan när det var meningen att jag skulle plugga. Nu ska jag ju egentligen jobba, tjäna pengar, skaffa familj och bli vuxen. Nej då, istället så genomgår jag en liten regression och blir 10 år yngre... Umgås med 20-åringar och låtsas som tiden stått stilla. Tyvärr vill kroppen inte riktigt gå med på att bli 10 år yngre, tyvärr, men jag nöjer mig med att folk omkring mig tycker jag ser ut som 20...
Så imon är jag på svensk mark igen. Vet inte hur mycket det blir med bloggandet under den tiden. Har ju inget internet, så det blir nog lite fattigt. Så ni trevliga läsare som hittat tillbaka efter min blogg-torka, ni får nog ha lite tålamod med bloggen och nyfikenheten. Ska försöka uppdatera nån gång emellanåt. Men eftersom jag inte vet hur många läsare jag har, så känns det inte som det gör så mycket att jag inte skriver så värstans mycket...
Jag är splittrad till att komma hem. Jag vet inte var hemma är längre. Det känns som varken här eller där är hemma. Visst är här lite mer hemma, kläderna finns i en garderob här, inte i en resväska. Men jag vet inte var jag känslomässigt känner mig mest hemma längre. Det är jobbigt att hamna i en sån här konflikt känslomässigt, men det går väl över när jag slår mig till ro igen och skaffar mig ett alldeles eget hem!! Längtar så tills den dagen... Tills dess är det dela som gäller...
Nu ska jag snart krypa ner mellan lakanen på golvet. Min säng kommer imon... Typiskt att det är då jag åker. Men förhoppningsvis är Lauren så uttråkad under tiden jag är borta, så hon pusslar ihop mina grejer och ställer i ordning allt och jag kommer hem till en färdigbäddad säng, böcker i bokhyllor och kan bara krypa ner.... Mmmm...
Vi får se...
Det kommer lite bilder när jag kommer tillbaka hit igen. Det har inte hunnits fotograferas så mycket. Har mest gjort vad jag kunnat för att få tiden att gå!
Hörs snart!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar