Det är måndag och alla känner sig lite krassliga här i huset. Känns inte alls bra. Själv anar jag feber i kroppen. Svettas som en gris och fryser som aldrig förr. Huvudet känns tungt och jag har hinkat i mig ingefära te med honung hela eftermiddagen. Funderar på en ibumetin på det eller om jag ska avvakta tills imon och se hur jag känner mig. Ska sova med flanellpyjamasen inatt och försöka svettas ut skiten. Trodde jag var säker i alla fall en vecka till, efter min förra förkylning. Men ack nej, i helgen kom det lite halsont och jag trodde det skulle gå över. Men när jag idag sakta kände febern komma, var det bara att ge upp. Jag var kvar i skolan hela dagen dock, men hasade mig hem ganska fort efter sista lektionen och kröp ner i sängen. Skulle bara surfa lite, men somnade sittandes och vaknade av att J1 skulle ta ut en kastrull och dom andra 300 ramlade ut på golvet. Jag har ju sovrummet precis över köket och allt som händer där, hör jag minsta lilla av. Men det är ganska tryggt att höra folk rumla runt lite, prata och laga mat.
Jag vet inte varför, för jag har alltid velat ha det tyst omkring mig, minsta lilla och jag flippar ur! Men det är precis som jag är rädd för ensamheten här på ett annat sätt. Jag vet inte hur man ska förklara det, men det är härligt att ha massa folk omkring sig. Jag antar att det är lite av det undermedvetnas sätt att hantera det, jag har ju inget direkt val till att ha folk omkring mig... Hemma har man ju råd att ha ett eget ställe, det har man inte riktigt här...
Men nu ska jag krypa djupt ner mellan mina härliga flanellakan, i min flanellpyjamas och kolla på Bones!!
Sov gott!
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar