Idag var det dags för ny veckobudget! Det betydde idag lunch på uteservering, första utomhuslunchen för året! Sen blev det en liten glass... Glass är gott!! Snacka att det är najs att kunna sitta ute och äta lunch! Och inte bara det, efter att jag och Rebecka varit och tränat, så tyckte vi att vi förtjänade att äta nåt gott. Så vi åkte till Franks Gatukök och köpte varsin 150grammare och satt UTE och åt dom. Jaja, det var väl inget, tänker du nu, men lägg då till att klockan var 2030!! Och det var knappt kallt jue! Helt otroligt!! En kul grej till, jag fick köra stackars Uno nästan hela tiden! Trevlig bil, det där!
Konstigt att man kan få ner en hel dag på några få rader numera... När jag började skriva kunde jag skriva ett par A4 om hur min dag hade utvecklat sig. Tänk så saker och ting förändras...
Men för att det inte ska bli för tråkig och kort nattaläsning för dig, så kan jag berätta lite om att skolan inte kommer skicka ut några papper förrän i maj. Innan var det sagt slutet på mars, men det är ändrat. Ringde till CSN för att flytta fram mitt sista-dagen-att-skicka-in-papper-datum till den siste maj. Men killen jag fick prata med har nog pratat med många stirriga tjejer och killar det senaste. Han var rätt rak på sak och sa "Du kommer ju inte börja skolan förrän den 1a oktober tidigast ändå, så jag sätter 20e oktober, så löser det sig, du kan andas ut." Fast det kan jag ju inte ändå...riktigt... Alltså, jag vill ju ha allt på papper, att jag har nånstans att bo när jag kommer dit, att jag får mitt lån, att jag vet när jag ska åka och så 10 000 frågor till... Men visst, jag ska andas ut. Försöka i alla fall... Rebecka frågade mig idag om alla i min familj har så lång framförhållning som jag. Vi pratade om att min mor funderar på hur hon ska komma till Landvetter när hon ska ut och flyga om nästan två månader. Tanken är att jag ska köra, men detta är ett sidospår... Hur som helst, Rebecka undrade om alla har sån framförhållning, och då tyckte jag att nja, jag ligger ju inte så långt fram i tiden... "Inte? Du har ju i stort sett redan flyttat till England!" Visst ligger det lite i det, men jag vet samtidigt att det är en hel evighet till jag ska iväg och sommaren blir ruskigt tråkig om jag inte ska göra nåt annat än fundera och packa och hålla på tills dess... Jag kommer hinna packa om ett par gånger innan dess jue...
Och eftersom vi båda två är singlar, så pratade vi ju lite om pojkar. En hunk här i soffan, som kliar mig på ryggen, skulle inte jag tacka nej till. Men samtidigt så är man ju lite rädd att inleda nåt med nån, även om man vet att man ska iväg. Fast nån att krama på och titta på film med skulle ju inte skada, som sagt...
Nu ska jag gå och lägga mig alldeles ensam i min säng, läsa i min bok och höra Rosa och Molle snarka i varsitt hörn av fotänden på sängen... Inte en karl, men det är ialla fall inte helt tomt... Man får vara glad för det lilla!
Nu är det dags att nana... Sov gott!
Kram kram
fredag 30 mars 2007
torsdag 29 mars 2007
Glömde uppdateringen...
Fick mail idag från skolan och dom har fått min bekräftelse på att jag verkligen vill ha platsen. Nu vill jag bara ha mitt antagningsbevis, så jag kan skicka det till CSN och få det klart också! Sen vill jag bara här ifrån NU! Få börja om liksom...
Det var bara det...
Det var bara det...
McDreamy vs McVet
Jag orkade inte skriva nåt igår om hur det gick i Grey´s, så jag gör det nu istället. Jodå, hon valde... Och hon valde McDreamy! Inte helt surprise, surprise, men ändå lite. Och det gjorde hon efter att han dragit sig ur det hela och sagt till henne att välja McVet! Alltså, vi tjejer vi funkar nog inte riktigt logiskt alla gånger, inte när det kommer till känslor. Fast av egen erfarenhet, så gör nog inte grabbarna det heller.
Det är nåt speciellt med känslor som får oss alla att bli lite skraja. Man blir ju väldigt sårbar när man har känlsor för nån, och ännu mer sårbar blir man när man erkänner för andra att man har dom där känslorna. Man tänker inte hela vägen liksom när det handlar om känslor.
Det värsta är dock när man säger en sak, och gör en annan. Lovar nåt och inte håller det när det rör den personen man säger sig älska, det funkar inte riktigt...
Idag hade jag tänkt jag skulle försöka ta mig ut ur lägenhetens fyra väggar. Igår tog jag mig i alla fall ut på balkongen och satt där en stund. Jag känner att jag börjar tappa greppet om verkligheten. Ibland känns det som jag är med i ett mänskligt experiment...
Vi får se hur länge jag klarar det utan att bryta ihop...
På återseende!
Det är nåt speciellt med känslor som får oss alla att bli lite skraja. Man blir ju väldigt sårbar när man har känlsor för nån, och ännu mer sårbar blir man när man erkänner för andra att man har dom där känslorna. Man tänker inte hela vägen liksom när det handlar om känslor.
Det värsta är dock när man säger en sak, och gör en annan. Lovar nåt och inte håller det när det rör den personen man säger sig älska, det funkar inte riktigt...
Idag hade jag tänkt jag skulle försöka ta mig ut ur lägenhetens fyra väggar. Igår tog jag mig i alla fall ut på balkongen och satt där en stund. Jag känner att jag börjar tappa greppet om verkligheten. Ibland känns det som jag är med i ett mänskligt experiment...
Vi får se hur länge jag klarar det utan att bryta ihop...
På återseende!
onsdag 28 mars 2007
Jobb, tack...
Den här dagen var den drygaste, tråkigaste, mest meningslösa dagen på väldigt, väldigt länge. Nu måste jag ha ett jobb... Nu har jag tappat sugen, orken att försöka hitta på nåt. Det börjar kännas ekonomiskt nu, så nu är det inte alltid jag kan sysselsätta mig med träning heller. För det kostar ändå att åka fram och tillbaka till gymmet. Men det är snart fredag och då blir det träning igen! Jag går på veckobudget, förstår ni...
Det enda positiva med idag, känns som det är Grey´s.
Usch, vad jag gnäller, känner jag. Men ibland får man göra det, för som tur är, så är det inte alla dagar som känns så här. Jag är glad att jag känt mig så positiv och glad som jag faktiskt gjort.
Men nu ska jag göra det bästa av kvällen som är kvar, jag ska göra en kopp te och några mackor och njuta av Meredith och hennes dejtande...
Kram kram
Det enda positiva med idag, känns som det är Grey´s.
Usch, vad jag gnäller, känner jag. Men ibland får man göra det, för som tur är, så är det inte alla dagar som känns så här. Jag är glad att jag känt mig så positiv och glad som jag faktiskt gjort.
Men nu ska jag göra det bästa av kvällen som är kvar, jag ska göra en kopp te och några mackor och njuta av Meredith och hennes dejtande...
Kram kram
tisdag 27 mars 2007
Ursäkter och drömmar
Så, nu sitter jag här igen... Dagen har inte varit lika produktiv som gårdagen. Jag har inte gjort nånting egentligen, mer än en sväng ner till Arbetsförmedlingen. Var ju tvungen att uppdatera min profil med ett körkort och att jag numera bara söker sommarjobb... Sen var det ändå dags för min handlingsplansuppdatering, så jag luffade ner till stan.
När jag kom hem så mös jag ner i soffan... Pratade lite med en vän på MSN och han hade som uppdrag idag att dammsuga. Men så var han lite så tveksam, iom att vädret var så underbart. Och jag sa till honom att njuta av solen, skiten ligger ju kvar när solen går i moln. Själv hade jag planer på att skura undan allt damm som kommer efter kattsanden, men jag följde rådet jag gav Mikael, skiten ligger ju kvar imon med... Hur han gjorde med sitt damm, vet jag inte, men mitt ligger kvar än...
Sitter och drömmer för mycket nu. Ibland gör det ont att drömma... Just nu gör det det, jag vill bara ha saker. Och dumma jag tittar på sakerna jag vill ha... Det är ju lättare att ignorera vilja-ha-känslan om man inte tittar för mycket på det man vill ha. Under dom senaste 36 timmarna har jag tittat på tre saker som jag vet att en är i alla fall väldigt långt borta, men ändå måste jag titta ibland... Jag tittade på det lilla huset som hade varit perfekt för lilla mig och mina katter. En sak jag tittade på idag som ligger lite närmare, men ändå en bit bort, är en bil... Vill också ha en egen bil, känna mig lika fri som alla andra med brumbrum.... Och sen den sista saken, som jag satt och drömde om inatt. Den ligger väl närmast i framtiden, men är egentligen inte nåt jag måste ha. Varför är det så? Det man kan ha råd att ordna, det har man antagligen redan? En liten parantes där... Men hur som helst, jag skulle så gärna vilja ha en ny dator. Den här är gammal, bokstäverna har försvunnit, dom flesta sen jag blev arbetslös. Undrar om det beror på att jag är så tråkigt sällskap eller om det beror på att jag pillar mer på tangenterna numera...? Om detta tvistar de lärde... Hur som helst, jag vill ha en ny för den här har hängt med en stund.. Jaja, alla vill vi ha, ha, ha...
Idag skulle jag tittat på Gilmore, men det är hockey istället... SM-slutspel och allt... Men det är inget kul. Frölunda hade en dålig säsong och hamnade ï gränslandet. Så varför bryr dom sig om att visa totalt ointressant hockey på nationell tv? Jaja, en vecka utan Gilmore är helt okej. Men dom skulle bara våga flytta på Grey´s Anatomy imon!! Hur skulle man klara sig utan alla McHunks?? Shit pommesfrittes!! Hade fått slänga in en film eller två och kolla på DVD-hunkar istället... En film med Josh Hartnett kanske? Eller Channing Tatum? Det är ju finfina pojkar det...
Josh Hartnett & Channing Tatum
Sommartid...
Man ställer om klockan, och vips! så blir kroppen helt knäpp! Jag har missat Morrongänget två dagar i rad! Illa illa! Idag vaknade jag till Annika Stenbergs klara stämma, som jag inte tycker om alls..., och 10 klassiker klockan 10! Hur gick detta till?? Kollade på klockan och insåg att det är ungefär drygt en timme senare än jag brukar vakna... Det tokiga är att jag somnar ju som om vi inte ställt om klockan, på vintertid liksom...
Jaja, tokigt är det, men det kommer väl snart i ordning...
Rebecka påpekade dock att nästa gång vi ställer om klockan är jag inte hemma!! Jippie!! Jag längtar sååå... Om det bara vore nu...
Nu ska jag kasta Molle åt sidan(han ligger i knät på mig, nästan på tangentbordet och spinner, tokiga katten!) och göra mig i ordning, för jag ska ner till arbetsförmedlingen! Nästan Jippie jue...
Ha det så länge!
Jaja, tokigt är det, men det kommer väl snart i ordning...
Rebecka påpekade dock att nästa gång vi ställer om klockan är jag inte hemma!! Jippie!! Jag längtar sååå... Om det bara vore nu...
Nu ska jag kasta Molle åt sidan(han ligger i knät på mig, nästan på tangentbordet och spinner, tokiga katten!) och göra mig i ordning, för jag ska ner till arbetsförmedlingen! Nästan Jippie jue...
Ha det så länge!
måndag 26 mars 2007
Härligt, härligt...
En strålande vårdag är till ända. Men oj, vilken dag!! Nästan bättre än igår... Mor sa nåt om att än är inte sista snön kommen, men jag tycker det låter så negativt. Klart det inte kommer mer snö! Tokiga människa... Jag kommer antagligen få ta tillbaka det om några veckor, när aprilvädret är här, men det tar vi då.
Förra veckan så skulle jag ju sluta med gotta. Det har gått sådär.. Har ätit nåt varje dag. Inte bra alls, men vad ska man göra? Nåt måste man ju sysselsätta sig med... Idag försökte jag vara duktig. Jag började dagen med att diska. Jo, jag var ju tvungen, alla bestick låg ju i disken... Sen tvättade jag sängkläderna och alla handdukar. Har iofs inte bäddat med nya lakan än, men det kommer, kvällen är ung... Sen tog jag en sväng bort till OKQ8 för att posta ett litet brev. Ojoj, vad härligt! Jackan var en aning onödig, kan jag erkänna... När jag kom hem satte jag mig lite i soffan, tänkte att resten som jag skulle gjort idag, kan vänta till imon... Men jag höll på att bli tossig! Så jag gick upp och rensade i skåpen, tömde frysen och kylskåpet på gamla burkar och påsar. Sen såg jag hur skitiga fönstren var, så lika bra att ta dom när jag ändå var på G. Men jag, min toka, valde ju Ajax Allrengöring som rengöringsmedel. Inte bra... Det ska ju vara Yes Diskmedel! Mor tyckte jag kunde göra om det imon, jag har ju ändå inget annat för mig... Kanske inte, men måste man tvätta fönstren två dagar i rad bara för det? Jaja, vi får se imon vad som händer.
Jag måste ner till Arbetsförmedlingen också... Lika bra att få det gjort.
Nu ska jag gå och hämta resten av chokladen, sen ska jag fortsätta kolla på CSI Las Vegas. Det finns ju hunkar i den serien med... Så klart... Några av dom är med här, också så klart...
Greg Sanders, en svärmorsdröm som kan charma vem som helst...
Förra veckan så skulle jag ju sluta med gotta. Det har gått sådär.. Har ätit nåt varje dag. Inte bra alls, men vad ska man göra? Nåt måste man ju sysselsätta sig med... Idag försökte jag vara duktig. Jag började dagen med att diska. Jo, jag var ju tvungen, alla bestick låg ju i disken... Sen tvättade jag sängkläderna och alla handdukar. Har iofs inte bäddat med nya lakan än, men det kommer, kvällen är ung... Sen tog jag en sväng bort till OKQ8 för att posta ett litet brev. Ojoj, vad härligt! Jackan var en aning onödig, kan jag erkänna... När jag kom hem satte jag mig lite i soffan, tänkte att resten som jag skulle gjort idag, kan vänta till imon... Men jag höll på att bli tossig! Så jag gick upp och rensade i skåpen, tömde frysen och kylskåpet på gamla burkar och påsar. Sen såg jag hur skitiga fönstren var, så lika bra att ta dom när jag ändå var på G. Men jag, min toka, valde ju Ajax Allrengöring som rengöringsmedel. Inte bra... Det ska ju vara Yes Diskmedel! Mor tyckte jag kunde göra om det imon, jag har ju ändå inget annat för mig... Kanske inte, men måste man tvätta fönstren två dagar i rad bara för det? Jaja, vi får se imon vad som händer.
Jag måste ner till Arbetsförmedlingen också... Lika bra att få det gjort.
Nu ska jag gå och hämta resten av chokladen, sen ska jag fortsätta kolla på CSI Las Vegas. Det finns ju hunkar i den serien med... Så klart... Några av dom är med här, också så klart...
Warrick Brown, snyggast av dom alla
Nick Stokes, han duger...
Greg Sanders, en svärmorsdröm som kan charma vem som helst...
söndag 25 mars 2007
VÅREN ÄR HÄÄÄÄÄR!!
En sån härligt söndag!! Okej, lördagen var säkert lika härlig, men ni som läste gårdagens inlägg, vet att jag låg i frivillig koma då... Idag har jag dock varit ute på äventyr. Jag har agerat fotomodell, mina skosulor också... Alla motiv, kan vara bra motiv, bara man hittar vinklingen... Jag har kört lite brumbrum! Rebecka kör Gula faran som den rallybil den är, men jag tuffar på lite lätt. Klart, så fort jag kom in i körningen lite, så var jag lite rally-aktig också. Vi var ute en sväng i Förlanda och surrade, hälsade på hennes kompis och så. Jag körde tillbaka till stan, eftersom vi inte skulle hitta nånstans då... Hem kommer man ju alltid, förr eller senare... Jag skulle köra, lite för att få mer körvana och så skulle Rebecka få se lite av landet. Jag har sett landet, eftersom jag alltid suttit bredvid... Men halvvägs genom alla kurvorna, så påpekar Rebecka att hon hinner ju inte alls se allt! Jag kunde visst köra jag med... Hihi...
Jag har mina små problem-områden, som dragläget när jag ska starta vid rödljus och så. Det lustiga är att jag inte har trubbel med dragläget när jag startar bilen... Tokigt att det blir så jue...
Och så var vi ute och fotade blåsippor i Tjolöholm! Gissa om det var härligt! Sitta på bryggan och höra fåglarna kvittra, se skalbaggarna snubbla på alla gamla löv i skogen och känna dom ljumna vindarna mot den vintervita kinden... Mmm, mera sånt! Och jag såg en fjäril! Jupp, det är verkligen vår!!
Men nu ska jag hoppa in i duschen, sen blir det te och lite suktande.. Spelade ju in en av söndagshunkarna, Señor Nuñez i Miami Inc. Mmm, han med grädde på... Mmm...
Ha en fortsatt trevlig söndagkväll!!
Jag har mina små problem-områden, som dragläget när jag ska starta vid rödljus och så. Det lustiga är att jag inte har trubbel med dragläget när jag startar bilen... Tokigt att det blir så jue...
Och så var vi ute och fotade blåsippor i Tjolöholm! Gissa om det var härligt! Sitta på bryggan och höra fåglarna kvittra, se skalbaggarna snubbla på alla gamla löv i skogen och känna dom ljumna vindarna mot den vintervita kinden... Mmm, mera sånt! Och jag såg en fjäril! Jupp, det är verkligen vår!!
Men nu ska jag hoppa in i duschen, sen blir det te och lite suktande.. Spelade ju in en av söndagshunkarna, Señor Nuñez i Miami Inc. Mmm, han med grädde på... Mmm...
Ha en fortsatt trevlig söndagkväll!!
lördag 24 mars 2007
Dags att ställa om klockan igen...
En lördag i vakuum. Idag har det absolut inte hänt någonting. Jag har inte pratat med en själ, förutom mor som hade nån snabb fråga angående Melodikrysset. Jag har annars njutit av en lugn dag. Jag har inte gjort något, jag har inte brytt mig om något, men jag har dock funderat en hel del. Det behövs ibland. Vi går genom livet utan att reflektera ibland över saker och ting.
Mest funderar jag på tider som ska komma. Jag vill så gärna att det ska bli höst, att jag igår när jag lyssnade på Annika och 10 klassiker, och hon påpekar att natten till söndag ska vi ställa fram klockan en timme. Sällan, tänkte jag! Vi ska ju ställa tillbaka klockan en timme... Eller hur är den där "Hur ska vi ställa om klockan"-hjälpen går...? Är det inte "På våren ställer man FRAM altanmöblerna, på hösten ställer man TILLBAKA dom"? Eller "På våren ser man FRAM emot sommaren och på hösten ser man TILLBAKA på sommaren"? Jomenvisst är det så!! Och det måste ju vara sommar först innan vi ska ställa tillbaka klockan igen... Jag var helt inställd på att vi skulle ställa tillbaka klockan inatt. Tokigt värre...
Det kommer gå fort nog ändå, jag behöver inte stressa så jue. Lika bra jag andas nu, för sen kommer jag nog inte hinna. Fick mail tillbaka från skolan igår om hur det funkar med att söka studentrum. Först till kvarn... Och jag vill sååå gärna ha en en-suite, med egen dusch och toalett! Jag kommer ju inte ha nån chans... Det är väl bara att hoppas på det bästa.
Och på tal om inget, jag vill inte vara singel längre... Det är inte kul längre!
Nu ska jag duscha, dricka lite te och titta lite på tv.
Ha det så bra så länge....
Mest funderar jag på tider som ska komma. Jag vill så gärna att det ska bli höst, att jag igår när jag lyssnade på Annika och 10 klassiker, och hon påpekar att natten till söndag ska vi ställa fram klockan en timme. Sällan, tänkte jag! Vi ska ju ställa tillbaka klockan en timme... Eller hur är den där "Hur ska vi ställa om klockan"-hjälpen går...? Är det inte "På våren ställer man FRAM altanmöblerna, på hösten ställer man TILLBAKA dom"? Eller "På våren ser man FRAM emot sommaren och på hösten ser man TILLBAKA på sommaren"? Jomenvisst är det så!! Och det måste ju vara sommar först innan vi ska ställa tillbaka klockan igen... Jag var helt inställd på att vi skulle ställa tillbaka klockan inatt. Tokigt värre...
Det kommer gå fort nog ändå, jag behöver inte stressa så jue. Lika bra jag andas nu, för sen kommer jag nog inte hinna. Fick mail tillbaka från skolan igår om hur det funkar med att söka studentrum. Först till kvarn... Och jag vill sååå gärna ha en en-suite, med egen dusch och toalett! Jag kommer ju inte ha nån chans... Det är väl bara att hoppas på det bästa.
Och på tal om inget, jag vill inte vara singel längre... Det är inte kul längre!
Nu ska jag duscha, dricka lite te och titta lite på tv.
Ha det så bra så länge....
fredag 23 mars 2007
Förlorad fredag...
Jag saknar mina fredagar lite granna.. Pratade med mor innan idag och hon tyckte det var sååå skönt att det var fredag. För mig kan det lika gärna vara måndag, det är liksom inte fler eller färre klockor som ringer imon för mig. Visst känner man stämningen i luften att det är nåt speciellt idag, men det är bara en känsla, nåt i luften...
Missta mig inte, jag ångrar inte mitt beslut att säga upp mig själv. Det har kostat en del och visst var det tungt att få 45 dagars avstängning och 5 dagars karens från a-kassan. Men hade jag inte gjort det, hade jag mycket väl kunnat vara en av dom alla människor som går och får aktivetsersättning hos försäkringskassan. Nej, jag är glad att jag vågade ta steget och sa upp mig.
Angående min tandvärk, så kan jag meddela att den avtagit lite, men den slår till då och då. Så det molar lite där inne fortfarande.
Men en härlig historia, som får oss alla att hoppas lite, är ju turgubben som skrapade fram 5 miljoner på triss igår i tv. Han har varit med på nyheterna nu två dagar i rad. Han är inte den förste som skrapar fram det. Men hans kompis, som köpte lotten var bostadslös, urfattig och hade fått låna av turgubben för att klara sig en liten stund. Som tack köpte han trisslotter och lovade att dom skulle dela vinsten. Fick höra nu att den bostadslöse mannen har flytt landet. Jag kan erkänna att skulle jag vinna så mycket pengar, så skulle jag inte erkänna det för nån. Kanske mor... Och skulle det komma ut, så skulle jag nog fly landet också, till en början i alla fall... Men oj, vad jag inte hade tackat nej till några mille nu... Suck....
Kram så länge!
Missta mig inte, jag ångrar inte mitt beslut att säga upp mig själv. Det har kostat en del och visst var det tungt att få 45 dagars avstängning och 5 dagars karens från a-kassan. Men hade jag inte gjort det, hade jag mycket väl kunnat vara en av dom alla människor som går och får aktivetsersättning hos försäkringskassan. Nej, jag är glad att jag vågade ta steget och sa upp mig.
Angående min tandvärk, så kan jag meddela att den avtagit lite, men den slår till då och då. Så det molar lite där inne fortfarande.
Men en härlig historia, som får oss alla att hoppas lite, är ju turgubben som skrapade fram 5 miljoner på triss igår i tv. Han har varit med på nyheterna nu två dagar i rad. Han är inte den förste som skrapar fram det. Men hans kompis, som köpte lotten var bostadslös, urfattig och hade fått låna av turgubben för att klara sig en liten stund. Som tack köpte han trisslotter och lovade att dom skulle dela vinsten. Fick höra nu att den bostadslöse mannen har flytt landet. Jag kan erkänna att skulle jag vinna så mycket pengar, så skulle jag inte erkänna det för nån. Kanske mor... Och skulle det komma ut, så skulle jag nog fly landet också, till en början i alla fall... Men oj, vad jag inte hade tackat nej till några mille nu... Suck....
Kram så länge!
torsdag 22 mars 2007
Jag lär mig...
Måste bara skriva lite till. Satt och kollade på repriserna av Grey´s Anatomy, som går mån-tors på eftermiddagarna, och jag kom på att det är bara hunkarna som fått lite uppmärksamhet jue... Dr Preston Burke får ingen mer uppmärksamhet här, mer än att jag har noterat hans närvaro i manuset. Han är bara dryg jue...
Dr Preston Burke
Men stackars lilla Dr George O´Malley!! Kan man få mer moderskänslor över en karl på tv just nu? Han är ju bara såå söt... Och snäll... Man bara ler och vill ju bara nypa honom i kinden och krama på honom lite. Jag vet inte vad det är, men det är nåt. Men tyvärr är han ju inte en hunk i den bemärkelsen, så han får ju inte riktigt den uppmärksamhet han förtjänar.
Dr George O´Malley
Dr Alex Karev har jag inte förstått mig på. Han har potential, men verkar inte vilja utnyttja den riktigt... Jag ger honom denna säsongen också, sker ingen förbättring, så hamnar han hos Dr Burke. Han börjar softa lite med Izzie nu, men kommer han mjukna helt och visa hur go han egentligen är, eller kommar han dra på skalet igen?
Dr Alex Karev
Nu när vi ändå talar hunkar. Det finns två till som får en att smälta. En av dom är en riktig player och inget att ha mer än som ögongodis, Chris Nuñez på TV6´s Miami Inc. Suck, säger jag bara..
Señor Chris Nuñez
Sen har vi Special Agent Tony DiNozzo på treans NCIS. Så hunkig... Insåg hans snygghet redan när han i Dark Angel spelade den mystiske Eyes only.
Special Agent Tony DiNozzo
Men visst finns det ett gäng till. Men om jag skulle rabbla upp alla här, så skulle inte många orka läsa vidare. Dock kan jag lova alla som läser här att hur det går för Dr McHunks i Grey´s Anatomy, det kan ni ge er på att ni får reda på!! Det är ju serien nr 1, alla kategorier...
Och för er som har lite medlidande efter allt surplande efter hunkar, jag har ruskig tandvärk. Och visst kan jag ringa tandläkaren och be om en tid. Grejen är bara att jag har sån ruskig tandläkarskräck, plus väldigt ont om pengar, så det blir inget med det! Men jag ska erkänna att jag är lite lockad att göra nåt åt det.
Massage, här tack....
När vi ändå tjatar om alla McHunks, så hade jag inte tackat nej till en redig hunk som kunde massera! Har världens spänningshuvudvärk och jag känner hur det stramar i varenda nack-, rygg- och axelmuskel! Men jag har ju ingen hunk här som kan massera, så det blir att hoppa i ett varmt bad. Kände mig lite stressad, skulle träffa Lisa nu vid 11-tiden, men hon kommer lite senare. Så jag hinner ta ett bad istället för en dusch bara. Ska man bara orka fylla upp badet och hoppa i det också. Nä, det blir en lång, varm dusch istället... Blir ju bara så rastlös ändå när man ska slappna av och kroppen bara flyter till ytan. Nop, varm dusch...
Pratar med en kompis i Stockholm via msn nu. Hon har fått nytt jobb!! Grattis till dig, Linda! Vi pratar lite om att jag ska flytta till England också. Det känns tokigt! 10 år efter att jag för första gången satte min fot på brittisk mark, ska jag äntligen flytta dit!! Tokigt, tokigt!!
Har kommit till ett stadie där jag börjar bli tveksam, men jag kommer ju åka. Bollen har börjat rulla och nu vill jag inte stanna den. Men man börjar ju bli lite äldre nu och den där våghalsigheten och känslan av att allt ordnar sig har börjat avta lite. Men samtidigt så vill jag inget annat än att bara packa väskan och åka. Jag hade helst önskat att jag kunde åka med en gång, att allt var klart och det bara var att åka. Men det som är jobbigt är ju alla turer med papper fram och tillbaka, månader med väntetid. Tid att fundera på, fram och tillbaka.
Mamma och mormor önskar nog dock att jag skulle ångra mig, ta ett jobb här hemma och stanna. Men jag tror inte jag skulle bli lycklig om jag inte fick testa på det i alla fall.
Som sagt, bollen är i rullning och såvida inte mor pratar med CSN och ev mutar dom att inte bevilja mitt lån, så är jag snart på väg...
Kram för nu!
Pratar med en kompis i Stockholm via msn nu. Hon har fått nytt jobb!! Grattis till dig, Linda! Vi pratar lite om att jag ska flytta till England också. Det känns tokigt! 10 år efter att jag för första gången satte min fot på brittisk mark, ska jag äntligen flytta dit!! Tokigt, tokigt!!
Har kommit till ett stadie där jag börjar bli tveksam, men jag kommer ju åka. Bollen har börjat rulla och nu vill jag inte stanna den. Men man börjar ju bli lite äldre nu och den där våghalsigheten och känslan av att allt ordnar sig har börjat avta lite. Men samtidigt så vill jag inget annat än att bara packa väskan och åka. Jag hade helst önskat att jag kunde åka med en gång, att allt var klart och det bara var att åka. Men det som är jobbigt är ju alla turer med papper fram och tillbaka, månader med väntetid. Tid att fundera på, fram och tillbaka.
Mamma och mormor önskar nog dock att jag skulle ångra mig, ta ett jobb här hemma och stanna. Men jag tror inte jag skulle bli lycklig om jag inte fick testa på det i alla fall.
Som sagt, bollen är i rullning och såvida inte mor pratar med CSN och ev mutar dom att inte bevilja mitt lån, så är jag snart på väg...
Kram för nu!
onsdag 21 mars 2007
Suktande och drömmande....
Sitter och suktar efter en egen McHunk... Meredith har det kanske inte superkul, även om jag inte hade tackat nej till hennes problem. Hellre dom än mina... Men oj, vad dom körde med ful-spel!! McDreamy har ju lite fördelar... Jag har inte sett avsnitten, men jag har mina funderingar på vem som vinner. Personligen skulle jag nog vilja ha McSteamy, men han vill ju ex fru McDreamy...
Slog över till trean och Lustgården. Just i det läget pratade dom med ett par där killen skulle fria. Och saknar man nån mer då? Nej då, inte alls! (ironi) Vill ju bara ha en egen lite McHunk som skulle gå över lik för en och som på ett strålande romantiskt sätt, går ner på knä och friar. Jag trodde aldrig jag skulle känna så, trodde inte frieri eller drömmen om ett bröllop skulle vara nåt jag längtade efter. Men jag lurade mig själv. Jag är nog mer romantisk än vad jag trodde...
Nu ska jag dock gå och halsa en treo, krypa ner i sängen och försöka sova bort min tandvärk... Varför skapades visdomständerna om dom för det första inte är viktiga och för det andra inte åsamkar annat än SMÄRTA! Som om livet till större delen ändå bara är bekymmer, problem och smärta, kan inte dom stackars tänderna då få vara harmlösa?
Natti natt!
Slog över till trean och Lustgården. Just i det läget pratade dom med ett par där killen skulle fria. Och saknar man nån mer då? Nej då, inte alls! (ironi) Vill ju bara ha en egen lite McHunk som skulle gå över lik för en och som på ett strålande romantiskt sätt, går ner på knä och friar. Jag trodde aldrig jag skulle känna så, trodde inte frieri eller drömmen om ett bröllop skulle vara nåt jag längtade efter. Men jag lurade mig själv. Jag är nog mer romantisk än vad jag trodde...
Nu ska jag dock gå och halsa en treo, krypa ner i sängen och försöka sova bort min tandvärk... Varför skapades visdomständerna om dom för det första inte är viktiga och för det andra inte åsamkar annat än SMÄRTA! Som om livet till större delen ändå bara är bekymmer, problem och smärta, kan inte dom stackars tänderna då få vara harmlösa?
Natti natt!
En dålig dag och en hunk
Hej hopp! Onsdagen är slut, äntligen... Eller ja, det är ju en liten stund kvar. Jag hoppas att jag hinner klart med detta inlägget innan Grey´s Anatomy börjar, men vi får se.
Jag skrev att dagen äntligen är slut. Och jag menar det verkligen. Nästan i alla fall... Det känns som det enda som varit bra och kul med den här dagen var hunken jag såg på tåget från gymmet. Det var inga hunkar på gymmet, annars brukar det kunna väga upp dom dåliga passen jag kör oftare än sällan numera. Har sett den här hunken en gång på gymmet innan, men det var länge sen nu. Men ujuj... Lång, mörk, vältränad och snygg. Då är det okej att stirra, tycker jag... Annars har dagen inte haft mycket att erbjuda. Passet gick dåligt på gymmet, jag har ingen motivation, ingen styrka och jag känner inte den där glädjen på gymmet längre. Jag saknar att nån pushar mig till det yttersta. När jag känner så här på gymmet, så saknar jag James. Han visste verkligen hur man tog det ett steg längre, hur det blev kul igen... Han visste verkligen att han kunde pressa en tre steg längre än man själv trodde var möjligt. Jag hoppas att jag blir en sån personlig tränare, om jag nu kommer så långt...
När jag kom till Mölndal missade jag spårisen, hur spännande är det när man redan känner tidspressen? Sen missade jag spårisen på vägen tillbaka också. Men det var ju lite tur också, eftersom hade jag hunnit med den spårisen jag missade, så hade jag ju missat hunken på stationen... Så ibland kanske det är tur att ha otur...
Nu är det dags för alla Dr McHunks!
Hörs!
Jag skrev att dagen äntligen är slut. Och jag menar det verkligen. Nästan i alla fall... Det känns som det enda som varit bra och kul med den här dagen var hunken jag såg på tåget från gymmet. Det var inga hunkar på gymmet, annars brukar det kunna väga upp dom dåliga passen jag kör oftare än sällan numera. Har sett den här hunken en gång på gymmet innan, men det var länge sen nu. Men ujuj... Lång, mörk, vältränad och snygg. Då är det okej att stirra, tycker jag... Annars har dagen inte haft mycket att erbjuda. Passet gick dåligt på gymmet, jag har ingen motivation, ingen styrka och jag känner inte den där glädjen på gymmet längre. Jag saknar att nån pushar mig till det yttersta. När jag känner så här på gymmet, så saknar jag James. Han visste verkligen hur man tog det ett steg längre, hur det blev kul igen... Han visste verkligen att han kunde pressa en tre steg längre än man själv trodde var möjligt. Jag hoppas att jag blir en sån personlig tränare, om jag nu kommer så långt...
När jag kom till Mölndal missade jag spårisen, hur spännande är det när man redan känner tidspressen? Sen missade jag spårisen på vägen tillbaka också. Men det var ju lite tur också, eftersom hade jag hunnit med den spårisen jag missade, så hade jag ju missat hunken på stationen... Så ibland kanske det är tur att ha otur...
Nu är det dags för alla Dr McHunks!
Hörs!
tisdag 20 mars 2007
Choklad och eniro.se
Nej, chokladen blev inte godare... Var ju tvungen att testa alla rutorna och ingen fick mig att vilja ta en till, egentligen... Men man kan ju inte låta chokladen ligga där öppnad och oäten! Tänk om nån annan äter upp den... Hmm... Nu är den slut och jag hoppas till varenda Gud som finns om ett mirakel, att godissuget ska vara borta för evigt och att suget istället ska ha övergott i grönsakssug och kanske lite bönor och sånt som inte är så gott...
En annan grej som jag kom på nu, som jag egentligen kom på för länge sen, men eftersom jag inte bloggat innan och därmed inte haft ett forum att få ut mitt budskap på, så har jag fått vänta ända tills nu. Så här kommer det: Reklamfigurerna till eniro.se´s reklam! Kan man annat än älska dom?? Hon tjejen är ju för söööt! Jag skulle kunna höra dom där reklamerna hur många gånger som helst, men det kanske är tur man inte gör det. Då hade man ju säkerligen tröttnat på dom... Lagom är bäst jue...
Tisdagen är snart till ända, nu blir det te och lite tv. Sen är det nattinatt!
Kram kram
En annan grej som jag kom på nu, som jag egentligen kom på för länge sen, men eftersom jag inte bloggat innan och därmed inte haft ett forum att få ut mitt budskap på, så har jag fått vänta ända tills nu. Så här kommer det: Reklamfigurerna till eniro.se´s reklam! Kan man annat än älska dom?? Hon tjejen är ju för söööt! Jag skulle kunna höra dom där reklamerna hur många gånger som helst, men det kanske är tur man inte gör det. Då hade man ju säkerligen tröttnat på dom... Lagom är bäst jue...
Tisdagen är snart till ända, nu blir det te och lite tv. Sen är det nattinatt!
Kram kram
Motivation och choklad
Så har man haft körkort en vecka. Konstigt, konstigt, och jag kan inte riktigt förstå det än. Men det kommer väl när man börjar köra lite också. Har ju inte kört nåt direkt sen jag klarade det. Jag är nog lite osäker på mig själv fortfarande. Men det löser sig!
Var inne en sväng på gymmet idag. Det känns inte bra. Jag har ingen motivation, det känns bara som man är kass och inte orkar nåt. Ändå vet jag att jag snart är tillbaka till där jag var när jag var sjuk. Det är inte så långt kvar, bara bröst och ben som såsar lite... Och det är dom som jag har mest koll på... Tyvärr...
Och nån svacka är jag i, för jag tänkte trösta mig med lite choklad och frossa i 200 gram schweizernöt. Men hur gick det?? Det var inte gott!! Va´? Har ni nånsin hört talas om att schweizernöt inte skulle vara gott?! Det finns ju inte! Jaja, jag får krypa ner i soffan och lägga chokladen åt sidan. Den kanske smakar bättre sen? Hoppas går ju...
Hej hopp, så länge...
Var inne en sväng på gymmet idag. Det känns inte bra. Jag har ingen motivation, det känns bara som man är kass och inte orkar nåt. Ändå vet jag att jag snart är tillbaka till där jag var när jag var sjuk. Det är inte så långt kvar, bara bröst och ben som såsar lite... Och det är dom som jag har mest koll på... Tyvärr...
Och nån svacka är jag i, för jag tänkte trösta mig med lite choklad och frossa i 200 gram schweizernöt. Men hur gick det?? Det var inte gott!! Va´? Har ni nånsin hört talas om att schweizernöt inte skulle vara gott?! Det finns ju inte! Jaja, jag får krypa ner i soffan och lägga chokladen åt sidan. Den kanske smakar bättre sen? Hoppas går ju...
Hej hopp, så länge...
måndag 19 mars 2007
Rediga jag idag!
Idag är det duktiga dagen! Disken kvar, sen kan jag känna mig nöjd med dagens uppgifter. Jag har städat i källaren, plockat iordning lite kartonger, rensat vad som ska till tippen och vad som ska till mamsen. Nu har jag koll på läget där i alla fall. Sen har jag tvättat, hade hela tvättkorgen full och fullt med lakan och handdukar och träningskläder! Nu luktar det tvättmedel i hela lägenheten! Mumma!
Som sagt, ska jag bara diska och laga lite mat, sen borde jag kunna njuta av kvällen utan dåligt samvete... Vad gör man med fiskfärs, när man inte har nån lök...? Hmm, jag får fundera ut nåt spännande på det som finns i skåpen, för jag orkar inte gå och handla.
Läste äntligen ut min bok igår. Nu kanske jag äntligen kan få sova en natt utan konstiga drömmar om fjärrskådning och den amerikanska armén...
Idag blev det ett kort inlägg, kanske det kommer mera ikväll, vi får väl se...
Krams!
Som sagt, ska jag bara diska och laga lite mat, sen borde jag kunna njuta av kvällen utan dåligt samvete... Vad gör man med fiskfärs, när man inte har nån lök...? Hmm, jag får fundera ut nåt spännande på det som finns i skåpen, för jag orkar inte gå och handla.
Läste äntligen ut min bok igår. Nu kanske jag äntligen kan få sova en natt utan konstiga drömmar om fjärrskådning och den amerikanska armén...
Idag blev det ett kort inlägg, kanske det kommer mera ikväll, vi får väl se...
Krams!
söndag 18 mars 2007
Nytt inlägg
Söndag idag... Ännu en vecka är snart till ändå. Hade tänkt att bara inte gör nåt idag (skulle tvätta, men ändrade tiden till imon), men planerna ändras hela tiden jue. Tur man är så flexibel... Farmor ringde idag och undrade om jag hade lust att komma dit och hälsa på. Farfar fyller år idag och kusinerna från Hjo har kört ner för att hälsa på. Har inte träffat dom sen pappsens begravning, tror jag... Och det var ett tag sen nu. Nån gång kanske dom har varit nere, men max en gång... Fast en av dom bor i Gbg, så henne träffar jag lite oftare.
Hann inte skriva igår, eller rättare sagt, orkade inte... Rebecka ringde och undrade om jag inte ville hänga med ut och fota lite. Ja, varför inte, annars ligger man ju bara i soffan och filosoferar om livets upp och ner. Jag piffade iordning mig och gick ut och mötte upp på parkeringen. Vi skulle bara tanka, så var vi på väg... Men Rebecka, inte glömma nyckeln till tanklocket! Och glömma det hemma i lägenheten, många mil bort... Tokigt! Till Rebeckas försvar, eller nåt, så måste jag säga att hon är inte ensam om att glömma. Själv måste jag skriva upp ALLT, annars glömmer jag. Tre saker kan jag komma ihåg, oftast i alla fall: Nycklar, mobil och plånbok. Allt annat måste skrivas upp... Men efter en tur till hennes papps, så fick vi låna Gula faran! Ett litet, knallgult plåtshabrak som också kunde köra rally! Det var på gränsen till skrämmande när man tar kurvan på två hjul, men kul är det! Lilla Uno har jag lärt mig att lita på nu. Men nu kom det nåt nytt, litet in i mitt liv och då får man ju börja om från början...
Solen hann hur som helst att gå ner nästan, se det blev inget hav och inga foton tagna. Vi åkte hem till plastsyster Mia och hennes familj. Där fanns två yrväder till småtöser och som om inte det var nog, så har dom skaffat en liten valp!! Nog för att tänderna var sylvassa och trycket i käftarna var tungt nog för att agera hålslag på vilken myndighet som helst (trots sin ringa ålder), så var han ruskigt söt! Efter att ha lekt en liten stund, så blev han så trött, så han sov förbi middagen... Det händer inte så ofta, tror jag. Vi blev sittandes där ett tag, pratade mest hundar och olika raser. Och efter att ha sett den mysiga lilla valpen, så blev man ju inte alls sugen på att skaffa sig en egen jue... När jag kom hem sen tittade jag lite på olika vovvar och jag står nog fast vid min fralla. En vacker dag ska jag ha en liten fralla!! Men först ska jag plugga en stund...
Efter vi varit hos familjen Yrväder, åkte vi en sväng om ICA för att köpa till lite grejer till middagen. Det blev mozzarellafylld kyckling, inlindad i lufttorkad skinka med sallad. Hur mumisgt som helst. Och till efterrätt blev det vaniljvispglass med Dajm i. Också lyxigt gott!
Vi kollade en film också, Rumour has it, men Jennifer Aniston och Kevin Costner. En snygg kvinna och en ruskigt snygg karl i samma film...
Rebecka hade varit uppe jättetidigt och tränat, så hon var lite sliten och åkte hem vid 24-tiden. Själv kastade jag mig i duschen och sen tog jag ett jätteskutt rakt ner i lakanen.
Nu ska jag surpla upp mitt te, sen ska jag göra mig iordning för middagen hos farmor och farfar.
Hej hopp och kram!
Hann inte skriva igår, eller rättare sagt, orkade inte... Rebecka ringde och undrade om jag inte ville hänga med ut och fota lite. Ja, varför inte, annars ligger man ju bara i soffan och filosoferar om livets upp och ner. Jag piffade iordning mig och gick ut och mötte upp på parkeringen. Vi skulle bara tanka, så var vi på väg... Men Rebecka, inte glömma nyckeln till tanklocket! Och glömma det hemma i lägenheten, många mil bort... Tokigt! Till Rebeckas försvar, eller nåt, så måste jag säga att hon är inte ensam om att glömma. Själv måste jag skriva upp ALLT, annars glömmer jag. Tre saker kan jag komma ihåg, oftast i alla fall: Nycklar, mobil och plånbok. Allt annat måste skrivas upp... Men efter en tur till hennes papps, så fick vi låna Gula faran! Ett litet, knallgult plåtshabrak som också kunde köra rally! Det var på gränsen till skrämmande när man tar kurvan på två hjul, men kul är det! Lilla Uno har jag lärt mig att lita på nu. Men nu kom det nåt nytt, litet in i mitt liv och då får man ju börja om från början...
Solen hann hur som helst att gå ner nästan, se det blev inget hav och inga foton tagna. Vi åkte hem till plastsyster Mia och hennes familj. Där fanns två yrväder till småtöser och som om inte det var nog, så har dom skaffat en liten valp!! Nog för att tänderna var sylvassa och trycket i käftarna var tungt nog för att agera hålslag på vilken myndighet som helst (trots sin ringa ålder), så var han ruskigt söt! Efter att ha lekt en liten stund, så blev han så trött, så han sov förbi middagen... Det händer inte så ofta, tror jag. Vi blev sittandes där ett tag, pratade mest hundar och olika raser. Och efter att ha sett den mysiga lilla valpen, så blev man ju inte alls sugen på att skaffa sig en egen jue... När jag kom hem sen tittade jag lite på olika vovvar och jag står nog fast vid min fralla. En vacker dag ska jag ha en liten fralla!! Men först ska jag plugga en stund...
Efter vi varit hos familjen Yrväder, åkte vi en sväng om ICA för att köpa till lite grejer till middagen. Det blev mozzarellafylld kyckling, inlindad i lufttorkad skinka med sallad. Hur mumisgt som helst. Och till efterrätt blev det vaniljvispglass med Dajm i. Också lyxigt gott!
Vi kollade en film också, Rumour has it, men Jennifer Aniston och Kevin Costner. En snygg kvinna och en ruskigt snygg karl i samma film...
Rebecka hade varit uppe jättetidigt och tränat, så hon var lite sliten och åkte hem vid 24-tiden. Själv kastade jag mig i duschen och sen tog jag ett jätteskutt rakt ner i lakanen.
Nu ska jag surpla upp mitt te, sen ska jag göra mig iordning för middagen hos farmor och farfar.
Hej hopp och kram!
fredag 16 mars 2007
Rosa kort och förvirrade släktingar
Ikväll har Lisa och Rebecka var här. Vi pratade och flamsade, precis som tjejer gör. Och så pratade vi lite om att jag äntligen fått mitt körkort... Alltså, det kan inte pratas om det för mycket, tycker jag i alla fall... Hihi... Men jag måste i alla fall nästan prata om det hela tiden och lite till, för jag kan inte förstå det! Och idag var jag nere på posten och hämtade ut det, det rosa lilla kortet, som alla suktar efter. Men jag tror fortfarande det är på skoj liksom... Hur som helst, vi satt och bubblade lite om allt och inget, när vi kom in på min farmors reaktion på att jag klarat det. Hon är ju, precis som alla andra mormödrar och farmödrar, modell äldre. Jag tror inte hon fattade att jag hade klarat det. Trots allt, så är jag ju tio år efter min tid, så jag kan förstå henne lite, jag fattar det ju knappt själv... Men vi har ju dock pratat om det så många gånger, så hon borde ju fattat vad som hände.
Jag ringer henne för att berätta och så här går ungefär konversationen:
J: Jag klarade körkortet idag!
F: Grattis! Vad kul! Men det är ju synd jag måste ha den där lappen(handledarintyget) för att kunna hjälpa dig...
J: Men det behöver du inte längre, jag har körkort precis som alla andra där ute i trafiken nu jue...
F: Men det måste ju finnas nåt ställe man kan köra på, där det inte är så mycket trafik...
J: Men jag får ju köra själv...
F: Fast jag gillar ju inte tanken på två kvinnor i en bil ute i trafiken...
Vid det läget la jag ner diskussionen och tänkte att jag tar det en annan dag. Jag tror att det har varit så mycket snack om att jag inte har nån att köra med hemma, och hon har känt lite att hon vill hjälpa till, men inte riktigt kunnat. Och att jag äntligen har klarat det, det var väl för mycket för henne att ta in på en gång... Hon är söt, min farmor! Hon vill så väl, att hon inte riktigt hänger med i svängarna.
Jag har tagit dagen i lite fel ordning, för jag började med kvällen. Jag tar dagen i rätt ordning också, så alla hänger med och vet vad som hänt idag...
Jag var inne och åt lunch med en gammal jobbarkompis, Ann-Charlotte. Jättetrevligt verkligen! Vi hade jättebra kontakt när vi jobbade ihop, även om det var olika avdelningar, men det funkade ju ändå. Måste hinna luncha fler gånger innan jag flyttar!
Efter det hälsade jag på Susanne ([susään], så Rebecka hänger med) som jobbar på Åhléns. Jag har haft lite dåligt samvete, för jag lånade hennes engelska-lexikon när vi var i Brighton försommaren 2004. Sen dess har det stackars lexikonet rest land och rike runt, det har flyttat hit och dit och lite till. Nu fick jag äntligen tummen ur att lämna tillbaka det. Ska även kasta in en ansökan om sommarjobb på Åhléns. Får se om det ger nåt, håll tummarna. För oavsett om det inte är min grej att jobba i butik, eller om jag gärna är ledig en stund till, så är pengar inte fel. Och a-kassan räcker inte långt...
Jag tog tåget hem sen och hittade en lapp bland alla breven. Ett rekat brev på posten? Till mig? Vad kan det vara?? Jag hade ju mina aningar och på med jackan igen och iväg! Det kan ju bara vara det rosa kortet!! Jippie! Och det var värt hela vägen genom hela blåsiga stan (vart tog våren vägen??) dit för att hämta ut mitt körkort!! Låter härligt att säga det, till och med... Kööörkooort... Mmm, som choklad i munnen.. Hihi.. Sen var det en härlig känsla att ha det i plånboken också, hela vägen tillbaka i ösregnet... Jodå, regnrusket kom tillbaka... Men just då gjorde det ABSOLUT ingenting...
Tog svängen om Kungsmässan, där träffade jag Lisa, Carro och Ivana. Oj, har inte sett Ivana på evigheter! Det var riktigt kul! Jag och Lisa tog svängen om alla affärer och Carro och Ivana åkte åt varsitt annat håll... Rebecka mötte upp oss i en av alla affärerna. Sen för att göra en lång historia kort (ja, lite försent för det, jag vet...), så åkte vi hem och för att göra det hela riktigt kul, kan du nu börja om från början, för det är där jag är på tidslinjen för dagen idag.
Nu ska jag fortsätta min kväll med kvällens avsnitt av Jordan, Rättsläkaren. Sen ska jag ta en varm dusch, för att tillslut krypa ner i lakanen och eventuellt läsa ut min bok, så jag börja på nästa... Hihi...
Kram och god natt!
Jag ringer henne för att berätta och så här går ungefär konversationen:
J: Jag klarade körkortet idag!
F: Grattis! Vad kul! Men det är ju synd jag måste ha den där lappen(handledarintyget) för att kunna hjälpa dig...
J: Men det behöver du inte längre, jag har körkort precis som alla andra där ute i trafiken nu jue...
F: Men det måste ju finnas nåt ställe man kan köra på, där det inte är så mycket trafik...
J: Men jag får ju köra själv...
F: Fast jag gillar ju inte tanken på två kvinnor i en bil ute i trafiken...
Vid det läget la jag ner diskussionen och tänkte att jag tar det en annan dag. Jag tror att det har varit så mycket snack om att jag inte har nån att köra med hemma, och hon har känt lite att hon vill hjälpa till, men inte riktigt kunnat. Och att jag äntligen har klarat det, det var väl för mycket för henne att ta in på en gång... Hon är söt, min farmor! Hon vill så väl, att hon inte riktigt hänger med i svängarna.
Jag har tagit dagen i lite fel ordning, för jag började med kvällen. Jag tar dagen i rätt ordning också, så alla hänger med och vet vad som hänt idag...
Jag var inne och åt lunch med en gammal jobbarkompis, Ann-Charlotte. Jättetrevligt verkligen! Vi hade jättebra kontakt när vi jobbade ihop, även om det var olika avdelningar, men det funkade ju ändå. Måste hinna luncha fler gånger innan jag flyttar!
Efter det hälsade jag på Susanne ([susään], så Rebecka hänger med) som jobbar på Åhléns. Jag har haft lite dåligt samvete, för jag lånade hennes engelska-lexikon när vi var i Brighton försommaren 2004. Sen dess har det stackars lexikonet rest land och rike runt, det har flyttat hit och dit och lite till. Nu fick jag äntligen tummen ur att lämna tillbaka det. Ska även kasta in en ansökan om sommarjobb på Åhléns. Får se om det ger nåt, håll tummarna. För oavsett om det inte är min grej att jobba i butik, eller om jag gärna är ledig en stund till, så är pengar inte fel. Och a-kassan räcker inte långt...
Jag tog tåget hem sen och hittade en lapp bland alla breven. Ett rekat brev på posten? Till mig? Vad kan det vara?? Jag hade ju mina aningar och på med jackan igen och iväg! Det kan ju bara vara det rosa kortet!! Jippie! Och det var värt hela vägen genom hela blåsiga stan (vart tog våren vägen??) dit för att hämta ut mitt körkort!! Låter härligt att säga det, till och med... Kööörkooort... Mmm, som choklad i munnen.. Hihi.. Sen var det en härlig känsla att ha det i plånboken också, hela vägen tillbaka i ösregnet... Jodå, regnrusket kom tillbaka... Men just då gjorde det ABSOLUT ingenting...
Tog svängen om Kungsmässan, där träffade jag Lisa, Carro och Ivana. Oj, har inte sett Ivana på evigheter! Det var riktigt kul! Jag och Lisa tog svängen om alla affärer och Carro och Ivana åkte åt varsitt annat håll... Rebecka mötte upp oss i en av alla affärerna. Sen för att göra en lång historia kort (ja, lite försent för det, jag vet...), så åkte vi hem och för att göra det hela riktigt kul, kan du nu börja om från början, för det är där jag är på tidslinjen för dagen idag.
Nu ska jag fortsätta min kväll med kvällens avsnitt av Jordan, Rättsläkaren. Sen ska jag ta en varm dusch, för att tillslut krypa ner i lakanen och eventuellt läsa ut min bok, så jag börja på nästa... Hihi...
Kram och god natt!
torsdag 15 mars 2007
Hunkar och och liten resumé
Okej, klagomål har inkommit och jag har efter många minuters sökande hittat lämpliga bilder på hunkarna jag pratade om i tidigare inlägg idag.
Okej, här har vi Dr McDreamy,
som nu ska fajtas med Dr McVet om Merediths kärlek.
Hunk nr 3 är Dr McSteamy, som gjorde en snabbvisit i säsong 2 och genast försökte lägga tassarna på Meredith. En blåtira blev det till honom, när Dr McDreamy fick se det. Det är nämligen Dr McSteamy som är anledningen till att McDreamy är där han är och har träffat Meredith. Dr McSteamy, McDreamys fd bästis, låg nämligen med McDreamys fru på den gamla goda tiden...
Dr McSteamy är nog inte längre en kandidat till Merediths hjärta, då Fru McDreamy snabbt ringde honom för tröst, när McDreamy dragit över Meredith i en operationssal. Då ser vi McSteamys intågande, rätt in i den tredje säsongen, han kliver ut från badrummet i bara en liten handduk, inte alls så täckande som den på bilden... Badrummet han kliver ut från, är på det hotellrummet som Fru McDreamy bor efter separationen från McDreamy.
(Bortse från Fru McDreamy)
Okej, här har vi Dr McDreamy,
som nu ska fajtas med Dr McVet om Merediths kärlek.
Hunk nr 3 är Dr McSteamy, som gjorde en snabbvisit i säsong 2 och genast försökte lägga tassarna på Meredith. En blåtira blev det till honom, när Dr McDreamy fick se det. Det är nämligen Dr McSteamy som är anledningen till att McDreamy är där han är och har träffat Meredith. Dr McSteamy, McDreamys fd bästis, låg nämligen med McDreamys fru på den gamla goda tiden...
Dr McSteamy är nog inte längre en kandidat till Merediths hjärta, då Fru McDreamy snabbt ringde honom för tröst, när McDreamy dragit över Meredith i en operationssal. Då ser vi McSteamys intågande, rätt in i den tredje säsongen, han kliver ut från badrummet i bara en liten handduk, inte alls så täckande som den på bilden... Badrummet han kliver ut från, är på det hotellrummet som Fru McDreamy bor efter separationen från McDreamy.
(Bortse från Fru McDreamy)
Hunkar och träning
Så var det torsdag idag. Vaknade ganska tidigt, men orkade inte ge mig ut på promenad. Det är så jobbigt att gå ut när man är vrålhungrig. Känner mig alltid hungrig när jag lägger mig, och när jag vaknar. Oavsett när jag äter... Jobbigt... Men jag smaskade i mig frukosten och sen la jag mig för att titta lite på tv. Hade spelat in Men in trees och dubbelavsnittet med Grey´s Anatomy igår, så jag tittade på det. Tänk om man hade haft sånna delikata problem som "stackars" Meredith. Två ruskigt snygga grabbs som bara bråkar om en... Och inte nog med att det är två hunkar i serien, igår dök ju även roten till allt ont upp, Dr McSteamy, Mark... För att göra en extra uppseendeväckande entré, så gjorde han det utan nästan en tråd på kroppen! Mmm... Jag njöt alla tre sekunderna man fick se honom...
Efter att ha njutit av hunkar och intriger en bra stund, så slängde jag på mig lite träningskläder och gick iväg. En sväng om mor på jobbet och lämna lite grejer, så satte jag mig på tåget för att åka iväg till gymmet och svettas lite. Ett härligt benpass, sen lite fettbränning, så var jag slut. Men mina ben är tokiga, för varför är dom helt slut direkt efter passet, lagom till man bytt om och är på väg från gymmet, så känns det inte som man lyft en vikt... Tokigt... Jaja, huvudsaken är att det känns dagen efter... Hihi...
Nu har jag duschat och sitter här med Molle över armen och skriver lite oviktigt om min dag. För en gångs skull, så tror jag nog att Rebecka kan läsa mitt inlägg på jobbet. Fast självklart just därför är hon inte på jobbet idag... Hur tossigt är inte det?? Jag ska försöka lägg fler sånna inlägg, så att dom få som läser här, kan läsa på arbetstid också och inte måste hålla sig ända tills dom kommer hem!
Kram kram
Efter att ha njutit av hunkar och intriger en bra stund, så slängde jag på mig lite träningskläder och gick iväg. En sväng om mor på jobbet och lämna lite grejer, så satte jag mig på tåget för att åka iväg till gymmet och svettas lite. Ett härligt benpass, sen lite fettbränning, så var jag slut. Men mina ben är tokiga, för varför är dom helt slut direkt efter passet, lagom till man bytt om och är på väg från gymmet, så känns det inte som man lyft en vikt... Tokigt... Jaja, huvudsaken är att det känns dagen efter... Hihi...
Nu har jag duschat och sitter här med Molle över armen och skriver lite oviktigt om min dag. För en gångs skull, så tror jag nog att Rebecka kan läsa mitt inlägg på jobbet. Fast självklart just därför är hon inte på jobbet idag... Hur tossigt är inte det?? Jag ska försöka lägg fler sånna inlägg, så att dom få som läser här, kan läsa på arbetstid också och inte måste hålla sig ända tills dom kommer hem!
Kram kram
onsdag 14 mars 2007
Sol, vår och omotivation
Onsdag igen och halva veckan har gått. Oj, vad fort det går... Jag kan fortfarande inte fatta att lilla jag har körkort! Nån annan som kan fatta det? Tyvärr ser det mörkt ut på bilfronten, men det löser sig kanske...
Och våren är här! I alla fall just nu, får se hur länge det håller i sig. Jag borde ju vara hur glad och nöjd som helst, men jag vill bara lägga mig under täcket, sova bort ännu en dag och hoppas på att morrondagen kanske för nåt kul med sig. Vet inte varför jag är så omotiverad att ta tag i mig själv. Jag tog min morronpromenad, men efterhand min kondis förbättras, ju fortare går det att stappla upp för den lilla, branta serpentinvägen upp till övre delen av Varlaplatån. Så idag tog det knappt tjugo minuter. Måste nog hitta nån bättre väg att gå, men orkar inte leta. Det är ju bättre att gå den här korta vägen, än ingen väg alls... Eller..? När jag kom hem så gjorde jag lite frukost, drack mitt te och kom på att jag spelade ju in Hunken och hans kompisar i söndags, Miami Inc! Chris Nuñez är ju bara så grann att titta på, men han verkar vara en player. Men vad gör det när man bara tittar? Hihi... Sen insåg jag igår att jag inte skulle hinna se på Gilmore girls igår, så jag spelade in det också. Jag borde ju ha lärt mig att inte ringa min mor tjugo minuter innan ett tvprogram börjar som jag vill se... Men, men... Tur det finns video. Så imorse, när jag åt frukost, tittade jag på mr Nuñez och Gilmore innan jag somnade gott i min mjuka soffa.
När jag vaknade igen vid 12, insåg jag att mitt liv kommer förändras hyffsat radikalt i höst. Är jag verkligen redo för den här förändringen? Är jag redo att flytta in i en korridor med massa främlingar? Jag har ju svårt att leva med folk jag känner och har valt själv att leva med.. En oro hade börjat krypa sig under skinnet på mig. Efter att ha piggnat till lite mer, så insåg jag att det kommer bli tufft, men samtidigt ska det verkligen bli skitkul!!
Åh, vad jag skulle vilja ha värsta gottepåsen här, massa choklad och läskeblask och bullar och annat gott... Jag känner mig verkligen off idag... Borde träna, men jag vill inte träna själv. Hoppas Rebecka ska träna, då behöver jag inte flumma runt på gymmet själv.
Hej hopp!
Och våren är här! I alla fall just nu, får se hur länge det håller i sig. Jag borde ju vara hur glad och nöjd som helst, men jag vill bara lägga mig under täcket, sova bort ännu en dag och hoppas på att morrondagen kanske för nåt kul med sig. Vet inte varför jag är så omotiverad att ta tag i mig själv. Jag tog min morronpromenad, men efterhand min kondis förbättras, ju fortare går det att stappla upp för den lilla, branta serpentinvägen upp till övre delen av Varlaplatån. Så idag tog det knappt tjugo minuter. Måste nog hitta nån bättre väg att gå, men orkar inte leta. Det är ju bättre att gå den här korta vägen, än ingen väg alls... Eller..? När jag kom hem så gjorde jag lite frukost, drack mitt te och kom på att jag spelade ju in Hunken och hans kompisar i söndags, Miami Inc! Chris Nuñez är ju bara så grann att titta på, men han verkar vara en player. Men vad gör det när man bara tittar? Hihi... Sen insåg jag igår att jag inte skulle hinna se på Gilmore girls igår, så jag spelade in det också. Jag borde ju ha lärt mig att inte ringa min mor tjugo minuter innan ett tvprogram börjar som jag vill se... Men, men... Tur det finns video. Så imorse, när jag åt frukost, tittade jag på mr Nuñez och Gilmore innan jag somnade gott i min mjuka soffa.
När jag vaknade igen vid 12, insåg jag att mitt liv kommer förändras hyffsat radikalt i höst. Är jag verkligen redo för den här förändringen? Är jag redo att flytta in i en korridor med massa främlingar? Jag har ju svårt att leva med folk jag känner och har valt själv att leva med.. En oro hade börjat krypa sig under skinnet på mig. Efter att ha piggnat till lite mer, så insåg jag att det kommer bli tufft, men samtidigt ska det verkligen bli skitkul!!
Åh, vad jag skulle vilja ha värsta gottepåsen här, massa choklad och läskeblask och bullar och annat gott... Jag känner mig verkligen off idag... Borde träna, men jag vill inte träna själv. Hoppas Rebecka ska träna, då behöver jag inte flumma runt på gymmet själv.
Hej hopp!
tisdag 13 mars 2007
Uppkörning
Idag är det tisdag. Den ödesdigra tisdagen har äntligen kommit. Vaknade med en konstig känsla i magen, det var en blandning av magknip och fjärilar. Men jag kände mig inte så nervös. Klockan ringde före 7 för första gången sen i december.. Då var anledningen att jag skulle passa ett plan till England. Idag var anledningen att jag skulle köra upp. Jupp, tio år efter dom flesta i min årskull, men bättre sent än aldrig, säger dom... Lite halvnervös var jag allt när jag gick ner till bilskolan. Skulle det bli sista dagen i mitt körkortslösa liv, eller skulle jag behöva fortsätta försörja mina stackars bilskolelärare?
Vi gick ut till bilen och började med att gå igenom säkerhetskontrollen. En bra grej på Bengtssons bilskola är att man träffas en halvtimme innan uppkörningen och går igenom lite smågrejer. Vi körde en lite runda, jag och Gert. Tillslut hamnade vi i Gårdskulla och det drog ihop sig. Vad han hette, min kontrollant, det kommer jag inte ihåg. Sånna detaljer hade jag inte tid att lägga på minnet... Men han var trevlig i alla fall. Vi pratade om allt från träning till kattugglor och fågelholkar, men det var mest Gert och kontrollanten som pratade, jag bara körde... Och denna gången kändes det riktigt bra. Jag kände mig lugn och sansad, det enda han hade att anmärka på var att jag var inte så sugen på att ta chanserna som kom när jag skulle på Onsalavägen. Men det var lite nervöst när dom bygger om där och dom kör som tokar ändå... Men det gick bra tillslut!
Väl framme så var det ett positivt besked! Jag hade äntligen klarat det! Bara tre månader exakt efter min allra första uppkörningstid. Men den blev det inget med.. Sen fick jag en ny tid i januari, den blev jag underkänd på. Då bestämde jag mig för att byta körskola. Jag började på Bengtssons och där har jag utvecklats mer som bilförare på 9 lektioner än jag gjorde på den gamla skolan på 46 lektioner. Konstigt vad en lärare kan påverka på olika sätt...
Jaja, nu är det klart och jag kan koppla av detta! Nu ska jag bara se om jag kan få tag på bil också... Har nog varken råd eller lust att köpa en bil om jag ska flytta till England om ett halvår.. Men vi får se vad som händer...
Nu ska jag dricka mitt te, jag ska varva ner och sen är det dags för lunch på Garlic med mamma och Rebecka. Ikväll kanske Lisa kommer hit en sväng för en Gilmore-kväll! Det var länge sen vi hade en sån, nu när hon bor hos mormor i Göteborg och har Femman själv.
På återseende och kram!
Vi gick ut till bilen och började med att gå igenom säkerhetskontrollen. En bra grej på Bengtssons bilskola är att man träffas en halvtimme innan uppkörningen och går igenom lite smågrejer. Vi körde en lite runda, jag och Gert. Tillslut hamnade vi i Gårdskulla och det drog ihop sig. Vad han hette, min kontrollant, det kommer jag inte ihåg. Sånna detaljer hade jag inte tid att lägga på minnet... Men han var trevlig i alla fall. Vi pratade om allt från träning till kattugglor och fågelholkar, men det var mest Gert och kontrollanten som pratade, jag bara körde... Och denna gången kändes det riktigt bra. Jag kände mig lugn och sansad, det enda han hade att anmärka på var att jag var inte så sugen på att ta chanserna som kom när jag skulle på Onsalavägen. Men det var lite nervöst när dom bygger om där och dom kör som tokar ändå... Men det gick bra tillslut!
Väl framme så var det ett positivt besked! Jag hade äntligen klarat det! Bara tre månader exakt efter min allra första uppkörningstid. Men den blev det inget med.. Sen fick jag en ny tid i januari, den blev jag underkänd på. Då bestämde jag mig för att byta körskola. Jag började på Bengtssons och där har jag utvecklats mer som bilförare på 9 lektioner än jag gjorde på den gamla skolan på 46 lektioner. Konstigt vad en lärare kan påverka på olika sätt...
Jaja, nu är det klart och jag kan koppla av detta! Nu ska jag bara se om jag kan få tag på bil också... Har nog varken råd eller lust att köpa en bil om jag ska flytta till England om ett halvår.. Men vi får se vad som händer...
Nu ska jag dricka mitt te, jag ska varva ner och sen är det dags för lunch på Garlic med mamma och Rebecka. Ikväll kanske Lisa kommer hit en sväng för en Gilmore-kväll! Det var länge sen vi hade en sån, nu när hon bor hos mormor i Göteborg och har Femman själv.
På återseende och kram!
måndag 12 mars 2007
Träning, brutna löften och CSN...
Måndag igen. Idag tog jag en sväng om gymmet. Tänk vad fort man tappar när man är sjuk. Har iofs varit inne en gång tidigare sen jag var sjuk, men idag var det verkligen katastrof! Men såvida jag inte ger upp, så är jag nog tillbaka igen om en vecka. Hoppas jag...
Annars så blev det en liten morronpromenad idag. Det känns skönt att få lite frisk luft i lungorna, nu när våren verkar ha kommit äntligen! Hoppas bara den är här för att stanna...
Angående den där schweizernötkakan jag skulle äta upp igår... Det blev inte riktigt så, det blev middag till One Tree och NCIS, sen orkade jag inte äta den också. Och tro inte att jag klarar av att se den varje gång jag öppnar skåpet och låta den ligga tills på fredag... Nej, nej, det går INTE! Så lika bra att smaska i sig den med en gång. Har ju tagit morronpromenad och gymmat, så det gör nog ingen skada.
Tänk vad bra man är på att hitta på ursäkter!! Inte bra det här... Måste skaffa lite självdiciplin. Nån som vet var man köper sånt? Hmm...
Update på Englands-fronten: Skickade idag in den lilla talongen på mitt Confirmation Letter. Så nu gäller det bara att CSN inte stoppar planerna och inte beviljar lånet. Men dom senaste dagarna har jag bara hört om hur folk blåser CSN på massa pengar. Han som ligger i topp på skuldlistan har 2,3 miljoner i skuld. Han betalar i alla fall enligt planen. Av dom tio som ligger i topp på skuldlistan till CSN betalar bara tre enligt planen, dom andra nolltaxerar, är utan inkomst eller har gått under jorden utomlands. Sen är det ett gäng i Göteborg som håller på att blåsa CSN på lite pengar också. Men jag ska ju faktiskt verkligen plugga, så jag hoppas inte jag behöver lida för att det finns idioter där ute...
Nu ska jag diska, så jag har bestik till middagen sen. Ja, jag är lat och diskar när jag känner för det. Ibland är jag duktig och diskar varje dag. Ibland är jag jättelat och väntar tills allt är i disken innan jag tar tag i det... Hmm, inte bra...
Kram kram!
Annars så blev det en liten morronpromenad idag. Det känns skönt att få lite frisk luft i lungorna, nu när våren verkar ha kommit äntligen! Hoppas bara den är här för att stanna...
Angående den där schweizernötkakan jag skulle äta upp igår... Det blev inte riktigt så, det blev middag till One Tree och NCIS, sen orkade jag inte äta den också. Och tro inte att jag klarar av att se den varje gång jag öppnar skåpet och låta den ligga tills på fredag... Nej, nej, det går INTE! Så lika bra att smaska i sig den med en gång. Har ju tagit morronpromenad och gymmat, så det gör nog ingen skada.
Tänk vad bra man är på att hitta på ursäkter!! Inte bra det här... Måste skaffa lite självdiciplin. Nån som vet var man köper sånt? Hmm...
Update på Englands-fronten: Skickade idag in den lilla talongen på mitt Confirmation Letter. Så nu gäller det bara att CSN inte stoppar planerna och inte beviljar lånet. Men dom senaste dagarna har jag bara hört om hur folk blåser CSN på massa pengar. Han som ligger i topp på skuldlistan har 2,3 miljoner i skuld. Han betalar i alla fall enligt planen. Av dom tio som ligger i topp på skuldlistan till CSN betalar bara tre enligt planen, dom andra nolltaxerar, är utan inkomst eller har gått under jorden utomlands. Sen är det ett gäng i Göteborg som håller på att blåsa CSN på lite pengar också. Men jag ska ju faktiskt verkligen plugga, så jag hoppas inte jag behöver lida för att det finns idioter där ute...
Nu ska jag diska, så jag har bestik till middagen sen. Ja, jag är lat och diskar när jag känner för det. Ibland är jag duktig och diskar varje dag. Ibland är jag jättelat och väntar tills allt är i disken innan jag tar tag i det... Hmm, inte bra...
Kram kram!
söndag 11 mars 2007
Morronpromenad och djungelvrål
Imorse när jag vaknade, så tänkte jag lite grann på veckan som gått. Varje morron har jag haft en stor hund som flåsat mig i ansiktet och på det sättet talat om att det är dags för toalettbesök. Så det har ju blivit en promenad varje morron. Nu när jag låg där och funderade på om jag skulle gå upp, äta frukost och sen lägga mig en stund i soffan, så vände tankarna och jag kom på att varför ändra det som nästan blivit en vana? Jag har ändå ingen tid på morronen passa, i alla fall sällan före 9, så varför inte fortsätta med den där vanan? Sällan man har bra vanor att fortsätta med jue...
Så jag upp och klädde på mig lite träningskläder och pylltade på mig mössa och vantar och så, för det brukar ju vara kallt jue! Och så bar det av! Ett varv runt området och jag trodde jag varit borta en ganska bra stund. 25 minuter... Varför tog det 40 minuter förra veckan, tro? Hm, Maxen så klart!! Men från och med nu så blir det den rundan varje morron, så får vi se om det gör nån nytta...
Men ska det göra nån ultimat nytta, kanske man ska skippa dom där djungelvrålen jag satte i mig efter frukosten. Och det paketet Ballerina Toffee....
Fast jag kan ju inte slänga det bara för att jag fått för mig att ta morronpromenader, eller hur? Så det blir nog att jag sätter i mig den där Schweizernöt-kakan som ligger i skåpet till One Tree Hill och NCIS ikväll... Sen är det slut, en ny tid börjar och jag ska absolut inte äta godis på veckorna, bara helgerna. Såvida man inte är på kalas eller så... Hihi... Man måste få ha sina undantag...
Och så tvättar jag idag. Egentligen är korgen full, men eftersom jag hann slita lakanen ur sängen innan jag upptäckte att jag bara hade tvättmedel för två maskiner, så fick det bli lakanen som fick bli rena. Imon blir det nog en sväng till affären för inköp av tvättmedel. Usch, vad sånt är tråkigt att handla... Föredrar att köpa exotiska, nya saker från thai-hyllan, eller botanisera bland dom andra hyllorna som man egentligen bara rusar förbi i jakten på mjölk, potatis och lite kyckling och alla andra standardvaror man behöver för att laga den gamla vanliga maten... Varför inte ta en stund emellanåt och titta runt vad som finns och experimentera lite i köket? Det kan ju faktiskt bli riktigt bra... Det var en hint till min mor, som inte litar riktigt på sin kapacitet i köket, utan helst håller sig till kyckling, ris och pulver-currysås...
Nu ska jag återgå till min söndagskänsla. Jupp, jag har sån med, även om jag inte ska jobba imon.
Kram kram så länge!
Så jag upp och klädde på mig lite träningskläder och pylltade på mig mössa och vantar och så, för det brukar ju vara kallt jue! Och så bar det av! Ett varv runt området och jag trodde jag varit borta en ganska bra stund. 25 minuter... Varför tog det 40 minuter förra veckan, tro? Hm, Maxen så klart!! Men från och med nu så blir det den rundan varje morron, så får vi se om det gör nån nytta...
Men ska det göra nån ultimat nytta, kanske man ska skippa dom där djungelvrålen jag satte i mig efter frukosten. Och det paketet Ballerina Toffee....
Fast jag kan ju inte slänga det bara för att jag fått för mig att ta morronpromenader, eller hur? Så det blir nog att jag sätter i mig den där Schweizernöt-kakan som ligger i skåpet till One Tree Hill och NCIS ikväll... Sen är det slut, en ny tid börjar och jag ska absolut inte äta godis på veckorna, bara helgerna. Såvida man inte är på kalas eller så... Hihi... Man måste få ha sina undantag...
Och så tvättar jag idag. Egentligen är korgen full, men eftersom jag hann slita lakanen ur sängen innan jag upptäckte att jag bara hade tvättmedel för två maskiner, så fick det bli lakanen som fick bli rena. Imon blir det nog en sväng till affären för inköp av tvättmedel. Usch, vad sånt är tråkigt att handla... Föredrar att köpa exotiska, nya saker från thai-hyllan, eller botanisera bland dom andra hyllorna som man egentligen bara rusar förbi i jakten på mjölk, potatis och lite kyckling och alla andra standardvaror man behöver för att laga den gamla vanliga maten... Varför inte ta en stund emellanåt och titta runt vad som finns och experimentera lite i köket? Det kan ju faktiskt bli riktigt bra... Det var en hint till min mor, som inte litar riktigt på sin kapacitet i köket, utan helst håller sig till kyckling, ris och pulver-currysås...
Nu ska jag återgå till min söndagskänsla. Jupp, jag har sån med, även om jag inte ska jobba imon.
Kram kram så länge!
lördag 10 mars 2007
Stressade präster och melodifestival
Idag har jag besökt kyrkan. Synd att säga att man springer ner dörrarna där, men ibland så hittar jag dit. Och jag hittade hela vägen till kyrkan i Borås! Det du! Själv har jag gått ur svenska kyrkan. Jag tror inte på Gud, ingen Gud. Jag har en lite svårdefinierad tro på något, som jag nog inte ens vet riktigt själv. Men det är väl lite slumpen/ödet som gäller... Eller nåt... Jag menar, det som är, det är... Självklart så ändras framtiden lite på grund av valen vi gör, men nåt får ju oss att göra valen vi gör.
Jag ska sluta nu, jag inser att klockan är mycket och efter att ha pratat med min mor i två timmar i telefon, så vet jag av erfarenhet att jag är seg och det blir lätt för djupt för att bottna i mina funderingar...
Jag återgår istället till kyrkobesöket och dopet vi var på. Det var det senaste tillskottet i den stora, stora släkten, kusinbarnet Ellioth skulle få sitt namn inskrivet i Guds namnbok. Prästen kändes lite stressad när han kom inrusandes fem minuter innan gudstjänsten skulle börja. Ja, det var ju inget bröllop eller så som skulle genomföras. Och vi som skulle bevittna denna gudstjänst hade alla svurit varsin gång, så han kanske hade på känn att vi inte var tokreligösa nån av oss... Och knappt han prästen säga amen innan prästrocken hängde på galgen och han var halvvägs genom dörren. Inte mig emot att det blev en kort cermoni. Men jag måste samtidigt erkänna att det är nåt speciellt med kyrkor. Så fort man kommer in, så lägger sig ett lugn i kroppen som inte går att förklara riktigt...
Efter gudstjänsten packade vi in oss i våra bilar och körde rally hem till kusin Malin och hennes sambo Joel i hopp om att vi skulle få mat. Jupp, släkten Gam är på besök, då går varenda smula åt! Och lilla mormor står i hörnet och bara skakar på huvudet och ifrågasätter hur mycket vi äter! Vi blir ju övergödda! Ska du verkligen ha en smörgås till? Oj, vilken stor tårtbit du tar, orkar du verkligen hela den? Själv är hon så mager, att man anar lite anorexia om dom där benknotorna som sticker ut här och där... Men oj vad gott det är med mat när man blir bjuden!! Det ligger verkligen nåt i uttrycket Gratis är gott...
Hela dagen gick åt på dopet. Hade räknat med att vara hemma till 16 ungefär och åka hem till Rebecka, som har besök av Cissi ikväll. Jag känner inte Cissi jätteväl, har bara träffat henne en gång, men hon var trevlig då och jag tror hon skulle vara trevlig idag med. Men eftersom det blev som det alltid blir när min släkt träffas, så drog det ut på tiden. Vi är en bunt tidsoptimister, för på vägen till Borås, så funderade vi lite på hur lång tid det skulle ta. Och det skulle absolut inte bli senare än 16! Hmm... Då var inte ens tårtan framtagen än och kaffet låg inte heller i startgroparna... Strax innan 18 packade vi åter in oss i våra bilar och begav oss mot våra respektive hem allihop. 19.03 satte jag nyckel i låset och tro inte att jag orkade sätta mig på pendeln för att åka till Rebecka, hur trevligt det än skulle varit! Men antagligen ska jag träna med Becka imon och då kan jag prata lite med henne då... Jag tror hon har ett och annat att berätta... Hihi...
Melodifestival har det ju också varit! Varenda helg i en evighet, känns det som... Nu är det nästan äntligen över. En lördag till, sen så är det ett helt år kvar, och då är jag ju inte här att bevittna det ändå. Nåt har hänt, för det är inte kul längre. Ändå av nån anledning så sitter jag där varje helg och tittar på det! Jag förstår inte varför... För det första, så är det melodifestival numera, inte schlager. Och det var ju schlager som var kul. Tre minuter klatschig, svängig musik med världslätta textar och den självklara tonhöjningen i slutet. Så ska det vara... Inte 300 bidrag radioskval som ska ältas i 10 veckor, för att få fram en stackars låt som ska representera Sverige och gör han/hon/dom inte bra i från sig, så sågar vi dom vid knäna och hänger dom! Stackars Stenmarck, nej, inte det bästa bidraget, men han gjorde inte så illa ifrån sig, eller? Coola Carola tog tillbaka den svenska hedern och hyllades av folket. Men nåt har hänt med hela grejen, när Lordi kan vinna. Kan dom, kan nog vad som helst hända... Tacka vet jag 80-talets Herreys, Carola, Anna Book, Kicki Danielsson och resten av dom klatschiga artisterna...
Nu blev det långt igen.. Ska nog börja skriva på morgonen, då är jag inte riktigt lika skrivglad, så det kanske blir lite mer läsbara inlägg här... Ja, ja, vi får se.
Nu ska jag ta John Blund i hand och gå in och lägga mig. Han och Molle är dom enda karlarna som tittar förbi i mitt sovrum. Lite tråkigt ibland, men samtidigt ingen som gnäller över att man tar hela täcket eller nån som snarkar! Det är det bästa! Hihi....
Sov gott och kram kram!
Jag ska sluta nu, jag inser att klockan är mycket och efter att ha pratat med min mor i två timmar i telefon, så vet jag av erfarenhet att jag är seg och det blir lätt för djupt för att bottna i mina funderingar...
Jag återgår istället till kyrkobesöket och dopet vi var på. Det var det senaste tillskottet i den stora, stora släkten, kusinbarnet Ellioth skulle få sitt namn inskrivet i Guds namnbok. Prästen kändes lite stressad när han kom inrusandes fem minuter innan gudstjänsten skulle börja. Ja, det var ju inget bröllop eller så som skulle genomföras. Och vi som skulle bevittna denna gudstjänst hade alla svurit varsin gång, så han kanske hade på känn att vi inte var tokreligösa nån av oss... Och knappt han prästen säga amen innan prästrocken hängde på galgen och han var halvvägs genom dörren. Inte mig emot att det blev en kort cermoni. Men jag måste samtidigt erkänna att det är nåt speciellt med kyrkor. Så fort man kommer in, så lägger sig ett lugn i kroppen som inte går att förklara riktigt...
Efter gudstjänsten packade vi in oss i våra bilar och körde rally hem till kusin Malin och hennes sambo Joel i hopp om att vi skulle få mat. Jupp, släkten Gam är på besök, då går varenda smula åt! Och lilla mormor står i hörnet och bara skakar på huvudet och ifrågasätter hur mycket vi äter! Vi blir ju övergödda! Ska du verkligen ha en smörgås till? Oj, vilken stor tårtbit du tar, orkar du verkligen hela den? Själv är hon så mager, att man anar lite anorexia om dom där benknotorna som sticker ut här och där... Men oj vad gott det är med mat när man blir bjuden!! Det ligger verkligen nåt i uttrycket Gratis är gott...
Hela dagen gick åt på dopet. Hade räknat med att vara hemma till 16 ungefär och åka hem till Rebecka, som har besök av Cissi ikväll. Jag känner inte Cissi jätteväl, har bara träffat henne en gång, men hon var trevlig då och jag tror hon skulle vara trevlig idag med. Men eftersom det blev som det alltid blir när min släkt träffas, så drog det ut på tiden. Vi är en bunt tidsoptimister, för på vägen till Borås, så funderade vi lite på hur lång tid det skulle ta. Och det skulle absolut inte bli senare än 16! Hmm... Då var inte ens tårtan framtagen än och kaffet låg inte heller i startgroparna... Strax innan 18 packade vi åter in oss i våra bilar och begav oss mot våra respektive hem allihop. 19.03 satte jag nyckel i låset och tro inte att jag orkade sätta mig på pendeln för att åka till Rebecka, hur trevligt det än skulle varit! Men antagligen ska jag träna med Becka imon och då kan jag prata lite med henne då... Jag tror hon har ett och annat att berätta... Hihi...
Melodifestival har det ju också varit! Varenda helg i en evighet, känns det som... Nu är det nästan äntligen över. En lördag till, sen så är det ett helt år kvar, och då är jag ju inte här att bevittna det ändå. Nåt har hänt, för det är inte kul längre. Ändå av nån anledning så sitter jag där varje helg och tittar på det! Jag förstår inte varför... För det första, så är det melodifestival numera, inte schlager. Och det var ju schlager som var kul. Tre minuter klatschig, svängig musik med världslätta textar och den självklara tonhöjningen i slutet. Så ska det vara... Inte 300 bidrag radioskval som ska ältas i 10 veckor, för att få fram en stackars låt som ska representera Sverige och gör han/hon/dom inte bra i från sig, så sågar vi dom vid knäna och hänger dom! Stackars Stenmarck, nej, inte det bästa bidraget, men han gjorde inte så illa ifrån sig, eller? Coola Carola tog tillbaka den svenska hedern och hyllades av folket. Men nåt har hänt med hela grejen, när Lordi kan vinna. Kan dom, kan nog vad som helst hända... Tacka vet jag 80-talets Herreys, Carola, Anna Book, Kicki Danielsson och resten av dom klatschiga artisterna...
Nu blev det långt igen.. Ska nog börja skriva på morgonen, då är jag inte riktigt lika skrivglad, så det kanske blir lite mer läsbara inlägg här... Ja, ja, vi får se.
Nu ska jag ta John Blund i hand och gå in och lägga mig. Han och Molle är dom enda karlarna som tittar förbi i mitt sovrum. Lite tråkigt ibland, men samtidigt ingen som gnäller över att man tar hela täcket eller nån som snarkar! Det är det bästa! Hihi....
Sov gott och kram kram!
fredag 9 mars 2007
Eko...
Fredag igen. Max har åkt hem. Här är jättetomt och jag tror att Molle undrar vart han tog vägen, för han går runt här och skriker och verkar allmänt orolig. Rosa är nog mest bara nöjd och glad att han är borta! Jag saknar honom redan.
Det var kul att träffa Jimmy igen. Det känns skönt att vi kan vara vänner, gillar ju honom jue... Det som var då är inte det som är nu, och även om det skulle vara som då föralltid, så kan man inte hjälpa att det blir som det blir.
Nåt helt annat, när kommer värmen på riktigt? Inte bara dom där stackars graderna som kommer bara för man sätter temperaturmätaren mot en varm glödlampa, utan den riktiga värmen... Vill verkligen slippa halsduk, mössa, vantar och den stora jackan... Är redigt trött på kalla vindar, regnet som öser och dom grå molnen... Men den som väntar på nåt gott, säger man ju...
Nu blir det en varm dusch (den varma vetepåsen hjälpte inte helt), en tablett, sen blir det en film!
Det blir tidigt i säng, ska ju på dop imon! Inte varje dag som man hälsar på i Guds hus, men ibland så...
Ha en trevlig fredagkväll!
Kramar
Det var kul att träffa Jimmy igen. Det känns skönt att vi kan vara vänner, gillar ju honom jue... Det som var då är inte det som är nu, och även om det skulle vara som då föralltid, så kan man inte hjälpa att det blir som det blir.
Nåt helt annat, när kommer värmen på riktigt? Inte bara dom där stackars graderna som kommer bara för man sätter temperaturmätaren mot en varm glödlampa, utan den riktiga värmen... Vill verkligen slippa halsduk, mössa, vantar och den stora jackan... Är redigt trött på kalla vindar, regnet som öser och dom grå molnen... Men den som väntar på nåt gott, säger man ju...
Nu blir det en varm dusch (den varma vetepåsen hjälpte inte helt), en tablett, sen blir det en film!
Det blir tidigt i säng, ska ju på dop imon! Inte varje dag som man hälsar på i Guds hus, men ibland så...
Ha en trevlig fredagkväll!
Kramar
torsdag 8 mars 2007
CSN och A-Kassan...suck...
Torsdagen är till ända och helgen knackar snart på dörren. Som sagt är helgen inte dom roligaste dagarna på veckan för min del... Ingen post jue!! Hur drygt som helst! Men idag kom det post! Mitt Confirmation Letter från UCAS (Universities and Colleges Admissions Service, dom tar emot ansökningarna och skickar dom vidare till universitet och college och all information går genom dom) kom idag! Nu är det äntligen bekräftat att jag har fått en plats på Solent, jag ska bara skicka in ett litet papper och sen är det fixat! Men tänk om jag inte får CSN då? Vad händer då? Så jag ringde till CSN, och där är ett gäng som inte riktigt är haj på logiskt tänkande... Hon jag fick prata med sa att jag var sent ute, okej, kanske det. Men det hade ju inte spelat nån roll, för dom kan ju inte bevilja mig nåt lån om jag inte lämnar in ett antagningsintyg! Så det är väl skit samma om jag hade ansökt för ett halvår sen, dom hade ju kunnat ge mig nåt lån hur som helst!! Ibland kan man bli så trött på myndigheter, så man mår nästan dåligt. Och visst är det inte deras fel alla gånger, dom har sina regler och ordningar som dom måste följa, men shit pommes frittes!!
Jaja, jag bestämde mig för att chansa vilt och hoppas stenhårt på att CSN godkänner mig igen och ger mig pengarna. Men eftersom jag har en liten pessimist boende inom mig, så måste hon få prata lite också. Och hon säger att CSN inte kommer att ge mig lånet. Pessimisten menar att det har gått så bra hittills, så varför skulle det gå bra hela vägen?
Men samtidigt så säger optimisten i mig att det självklart kommer gå vägen med lånet. Varför skulle jag inte få det? Skolan och utbildningen är godkända av CSN, jag har fått låna för utlandsstudier tidigare och den kursen fick jag ju godkänt på, så allt talar ju för mig...
Och när jag ändå är inne på myndigheter som inte riktigt har alla hemma, så kan jag fortsätta med SIFs A-kassa. Ringde dom idag, för jag fick inte mina pengar, som skulle kommit i dag. Först blev jag bortkopplad i telefonsystemet. Sen när jag väl kom fram, fick jag reda på att jag inte fått några pengar för att mina kassakort inte har registrerats som dom skulle ha gjort. Undrar hur många som inte fick sina pengar idag... För jag kan väl inte vara den enda som haft oturen att fastna i datastrulet på SIFs A-kassa? Fast jag skulle inte bli förvånad.... Men nu kommer pengarna i nästa vecka i stället. Tur man har lite undanstoppat, så man klarar sig... Puh...
Men nu är det dags att fixa lite att äta, sen blir det softa framför tvn innan Max ska ha sin nattapromenad. Imon åker han hem igen... Kanske kommer han tillbaka på söndag, eller så får jag se när jag träffar honom igen. Min Maxentax! Hihi...
Kram och god natt!
Jaja, jag bestämde mig för att chansa vilt och hoppas stenhårt på att CSN godkänner mig igen och ger mig pengarna. Men eftersom jag har en liten pessimist boende inom mig, så måste hon få prata lite också. Och hon säger att CSN inte kommer att ge mig lånet. Pessimisten menar att det har gått så bra hittills, så varför skulle det gå bra hela vägen?
Men samtidigt så säger optimisten i mig att det självklart kommer gå vägen med lånet. Varför skulle jag inte få det? Skolan och utbildningen är godkända av CSN, jag har fått låna för utlandsstudier tidigare och den kursen fick jag ju godkänt på, så allt talar ju för mig...
Och när jag ändå är inne på myndigheter som inte riktigt har alla hemma, så kan jag fortsätta med SIFs A-kassa. Ringde dom idag, för jag fick inte mina pengar, som skulle kommit i dag. Först blev jag bortkopplad i telefonsystemet. Sen när jag väl kom fram, fick jag reda på att jag inte fått några pengar för att mina kassakort inte har registrerats som dom skulle ha gjort. Undrar hur många som inte fick sina pengar idag... För jag kan väl inte vara den enda som haft oturen att fastna i datastrulet på SIFs A-kassa? Fast jag skulle inte bli förvånad.... Men nu kommer pengarna i nästa vecka i stället. Tur man har lite undanstoppat, så man klarar sig... Puh...
Men nu är det dags att fixa lite att äta, sen blir det softa framför tvn innan Max ska ha sin nattapromenad. Imon åker han hem igen... Kanske kommer han tillbaka på söndag, eller så får jag se när jag träffar honom igen. Min Maxentax! Hihi...
Kram och god natt!
onsdag 7 mars 2007
Djuren
Så har vi Max! Yrvädret från Skåne. Fast han har blivit stor nu, lugn och fin är att ta i, men han är lugnare i alla fall... Fast han tror ju han är en liten valp fortfarande, att han kan sitta i knät och gosa. Fast han är stoor nu, ca 50 kg hund är inget kul att ha i knät...
Här ligger Rosa och myser på akvariet. Värmen från ljusrampen är aldrig fel. Fiskarna är kul och jaga också...
Här har vi Molle. Han flyttade hit med mitt ex, men blev kvar i separationen. Han kommer nu att flytta tillbaka till "pappa" Jimmy tillsammans med Rosa när jag flyttar till England. Onsdag idag...
Idag har det egentligen inte hänt så mycket. Posten kom och jag fick ett litet brev-paket från Southampton Solent Univeristy. Tyvärr ingen ny information, det jag fick har jag redan läst på nätet. Jajamän, jag har verkligen lusläst hela skolans hemsida!! Det här brevet skickades i fredags, dagen innan jag accpeterade mitt erbjudande. Så nu sitter jag ändå här och väntar på mer och ny information... Suck, varför inte bara skicka allt på en gång, vrida fram tiden och låta det vara, säg juli nu... Jaja, det kommer att gå fort, det är jag övertygad om, även om det inte känns riktigt så just nu...
Annars har det som sagt varit lugnt idag. Benhinnorna har börjat krångla igen och nu är det illa.. Jag går ju en aning mer än jag brukar, så det kan väl ha med saken att göra. Men så här illa ska det ju inte vara. Att springa är bara att glömma just nu, det blir andra metoder för att komma i form. Som tur är finns det många andra maskiner på gymmet för det ändamålet! Hihi.. Alla tips för att underlätta välkomnas med glädje!
Jag går ju i terapi (för dom som inte vet), även om det inte är så ofta längre. Terapin är inte för att jag är ett vrak och helt knäpp, utan är spår från tider jag inte ens kan komma ihåg. Jag har fått en helt annan förståelse för barns uppväxt och en insyn i hur mycket barn faktiskt förstår, även när dom är bebisar. Det som gör att jag är den jag är idag, förutom alla mina vardagliga erfarenheter, grundades till stor del redan när jag var runt året gammal. Det skulle jag aldrig trott innan. Men nu, med hjälp av mamma bla, har jag ju förstått hur tidigt det grundades.
Nu har jag accepterat det som hänt, jag har förlåtit och jag har gått vidare. Jag har vuxit i mig själv och trivs med mig själv. Självklart får jag bakslag emellanåt, men just nu kan jag bara se framåt! Jag har fått en chans att få börja om, självklart kommer det bli tufft. Och skiter det sig, så har jag i alla fall försökt...
Annars har det som sagt varit lugnt idag. Benhinnorna har börjat krångla igen och nu är det illa.. Jag går ju en aning mer än jag brukar, så det kan väl ha med saken att göra. Men så här illa ska det ju inte vara. Att springa är bara att glömma just nu, det blir andra metoder för att komma i form. Som tur är finns det många andra maskiner på gymmet för det ändamålet! Hihi.. Alla tips för att underlätta välkomnas med glädje!
Jag går ju i terapi (för dom som inte vet), även om det inte är så ofta längre. Terapin är inte för att jag är ett vrak och helt knäpp, utan är spår från tider jag inte ens kan komma ihåg. Jag har fått en helt annan förståelse för barns uppväxt och en insyn i hur mycket barn faktiskt förstår, även när dom är bebisar. Det som gör att jag är den jag är idag, förutom alla mina vardagliga erfarenheter, grundades till stor del redan när jag var runt året gammal. Det skulle jag aldrig trott innan. Men nu, med hjälp av mamma bla, har jag ju förstått hur tidigt det grundades.
Nu har jag accepterat det som hänt, jag har förlåtit och jag har gått vidare. Jag har vuxit i mig själv och trivs med mig själv. Självklart får jag bakslag emellanåt, men just nu kan jag bara se framåt! Jag har fått en chans att få börja om, självklart kommer det bli tufft. Och skiter det sig, så har jag i alla fall försökt...
tisdag 6 mars 2007
En låååång historia
Jag tänkte jag skulle förklara lite för dom som inte vet hur det började. Hur min kärlek till och upptäckt av England egentligen började..
Hösten -97 bestämde jag mig för att testa på vad många tjejer, och killar också för den delen, gör efter studenten. Jag valde England, eftersom tanken var att jag och en tjejkompis skulle åka iväg och hon ville inte flyga, och man kunde ju ta båten dit jue. Av nån anledning kom planerna av sig och hon ville inte åka. Men jag var fortfarande på inne på det. Jag hittade en svensk familj, från Stockholm. Dom hade två pojkar och bodde i Fullham. Allt lät perfekt!
Väskan packades, avsked på Landvetter och jag var på väg. På Heathrow möttes jag av en fräck brud på 155 cm. Hon körde genom centrala London som värsta rallyföraren, svor och skällde på trafiken. Det här kommer bli en kul tid, tänkte jag.
Men ganska tidigt märkte jag att det började förändras. Kraven ökade, arbetsuppgifterna ökade från vecka till vecka. När hon en dag frågade vad jag ville bli när jag blev stor, så svarade jag ärligt att jag inte hade en susning, men att det skulle lösa sig. Hon fick frispel och började skälla på mig om att jag skulle hamna på socialen och sånna grejer. Shit pommes frittes!! Jag var 19 år och precis slutat skolan, varit skoltrött dom sista 4-5 åren i skolan. Man kan säga att jag vantrivdes nåt fruktansvärt, jag ringde hem och grät varje dag i stort sett.
Man tycker ju här att jag borde ha sånna olustkänslor mot den staden och det landet. Men tvärt om, staden kändes som min fristad. Trygghet liksom...
Jag har åkt tillbaka många gånger. Och 2004 bestämde jag mig för att åka över igen, plugga engelska och göra vad jag kunde för att hitta jobb och flytta dit. Jag valde Brighton, det var nära London, men lite mindre "världen" och mer England. Vid ett tillfälle när jag var över, bodde jag hos en svensk/engelsk familj och mamman i familjen sa det att London är inte England, London är världen i ett koncentrat. Och på sätt och vis kan jag hålla med.
Jag älskade Brighton, men omständigheterna gjorde att jag efter mina tre månader åkte hem till Sverige igen. Jobb, killar och livet i allmänhet gjorde att jag la mina drömmar om att flytta till England åt sidan. Jag var nöjd med livet och njöt i fulla drag. Förutom med mitt jobb, men den historien tar vi en annan dag...
Men alla sagor har ett slut och en dag i höstas vändes mitt liv upp och ner! Jimmy skulle flytta. Han tog hunden och åkte. Men, men, jag då...? Jobbet blev bara sämre och jag tog beslutet att säga upp mig. Det var det eller starka piller och madrasserad cell på Varbergs psyk. Jag valde den drastiskt sämre a-kassan.
Men vad skulle jag göra nu? Alla oroade sig och jag tog det med ro. Det har ju löst sig alla andra gånger jag ställt till det, varför inte denna gången också?
Varför inte börja plugga? Plugga i Sverige? Nä, skulle inte tro det! Ska det vara, ska det vara ordentligt! Jag söker till England. Äntligen kanske min dröm går i uppfyllelse.. Ansökan skickades in och tiden gick långsamt. Hur lång tid kan det ta liksom? Rätt som det var, i mitten på februari, så ändrades statusen och jag hade fått ett "Unconditional offer". Men hallå?! Vad innebär det då? Den stackars tjejen i informationen i England måste trott jag var tokig, när jag för femte gången på dom tre minuterna vi pratade, frågade vad det betydde. Hade jag verkligen kommit in? Jajamän, visst hade jag det.
Tålamod är inte min starka sida, så när dom andra två skolorna jag sökt, fortfarande inte hade svarat, drog jag tillbaka dom ansökningarna och tackade ja till Southampton Solent University i lördags.
Men nu är det ju tisdag och dom har FORTFARANDE inte hört av sig!! Men hallåe!!?? Fattar dom inte att jag vill komma igång, packa väskan igen och åter en gång ta farväl på Landvetter och påbörja mitt äventyr på riktigt?!
Som sagt, tålamod är inte min starka sida...
Max är kvar här. "Pappa" Jimmy kommer och hämtar på fredag istället, som det var sagt. Sen kommer han kanske tillbaka på söndag igen. Han är så härlig, den hunden. Och han börjar bli stor nu, han har lärt sig att man inte måste springa i 110, dofterna försvinner ju inte ifrån honom för att han tar sig tid att utforska dom. Så gissa om jag blev paff när jag nästan fick dra honom vidare. Jag har ALDRIG fått vänta på Max innan, lilla jag har hängt som en förlängning på kopplet efter honom! Måste sett jättetokigt ut jue... Sen nåt som bidrar till hans charm är att han fortfarande inte har förstått att han är en stor hund på ca 50 kg. Han lever kvar i tron att han väger några kilo och inte alls är för stor för att sitta i knät! Jag antar att inte alla vill växa upp och bli vuxna...
Nu känner jag mig färdig för denna gången. Tur det inte finns nån tecken-räknare på inläggen... För det här inlägget blev lååångt... Men jag förvarnade i titeln, så du visste vad du gav dig in på när du började läsa... Hihi...
Kramar på dig!!
Hösten -97 bestämde jag mig för att testa på vad många tjejer, och killar också för den delen, gör efter studenten. Jag valde England, eftersom tanken var att jag och en tjejkompis skulle åka iväg och hon ville inte flyga, och man kunde ju ta båten dit jue. Av nån anledning kom planerna av sig och hon ville inte åka. Men jag var fortfarande på inne på det. Jag hittade en svensk familj, från Stockholm. Dom hade två pojkar och bodde i Fullham. Allt lät perfekt!
Väskan packades, avsked på Landvetter och jag var på väg. På Heathrow möttes jag av en fräck brud på 155 cm. Hon körde genom centrala London som värsta rallyföraren, svor och skällde på trafiken. Det här kommer bli en kul tid, tänkte jag.
Men ganska tidigt märkte jag att det började förändras. Kraven ökade, arbetsuppgifterna ökade från vecka till vecka. När hon en dag frågade vad jag ville bli när jag blev stor, så svarade jag ärligt att jag inte hade en susning, men att det skulle lösa sig. Hon fick frispel och började skälla på mig om att jag skulle hamna på socialen och sånna grejer. Shit pommes frittes!! Jag var 19 år och precis slutat skolan, varit skoltrött dom sista 4-5 åren i skolan. Man kan säga att jag vantrivdes nåt fruktansvärt, jag ringde hem och grät varje dag i stort sett.
Man tycker ju här att jag borde ha sånna olustkänslor mot den staden och det landet. Men tvärt om, staden kändes som min fristad. Trygghet liksom...
Jag har åkt tillbaka många gånger. Och 2004 bestämde jag mig för att åka över igen, plugga engelska och göra vad jag kunde för att hitta jobb och flytta dit. Jag valde Brighton, det var nära London, men lite mindre "världen" och mer England. Vid ett tillfälle när jag var över, bodde jag hos en svensk/engelsk familj och mamman i familjen sa det att London är inte England, London är världen i ett koncentrat. Och på sätt och vis kan jag hålla med.
Jag älskade Brighton, men omständigheterna gjorde att jag efter mina tre månader åkte hem till Sverige igen. Jobb, killar och livet i allmänhet gjorde att jag la mina drömmar om att flytta till England åt sidan. Jag var nöjd med livet och njöt i fulla drag. Förutom med mitt jobb, men den historien tar vi en annan dag...
Men alla sagor har ett slut och en dag i höstas vändes mitt liv upp och ner! Jimmy skulle flytta. Han tog hunden och åkte. Men, men, jag då...? Jobbet blev bara sämre och jag tog beslutet att säga upp mig. Det var det eller starka piller och madrasserad cell på Varbergs psyk. Jag valde den drastiskt sämre a-kassan.
Men vad skulle jag göra nu? Alla oroade sig och jag tog det med ro. Det har ju löst sig alla andra gånger jag ställt till det, varför inte denna gången också?
Varför inte börja plugga? Plugga i Sverige? Nä, skulle inte tro det! Ska det vara, ska det vara ordentligt! Jag söker till England. Äntligen kanske min dröm går i uppfyllelse.. Ansökan skickades in och tiden gick långsamt. Hur lång tid kan det ta liksom? Rätt som det var, i mitten på februari, så ändrades statusen och jag hade fått ett "Unconditional offer". Men hallå?! Vad innebär det då? Den stackars tjejen i informationen i England måste trott jag var tokig, när jag för femte gången på dom tre minuterna vi pratade, frågade vad det betydde. Hade jag verkligen kommit in? Jajamän, visst hade jag det.
Tålamod är inte min starka sida, så när dom andra två skolorna jag sökt, fortfarande inte hade svarat, drog jag tillbaka dom ansökningarna och tackade ja till Southampton Solent University i lördags.
Men nu är det ju tisdag och dom har FORTFARANDE inte hört av sig!! Men hallåe!!?? Fattar dom inte att jag vill komma igång, packa väskan igen och åter en gång ta farväl på Landvetter och påbörja mitt äventyr på riktigt?!
Som sagt, tålamod är inte min starka sida...
Max är kvar här. "Pappa" Jimmy kommer och hämtar på fredag istället, som det var sagt. Sen kommer han kanske tillbaka på söndag igen. Han är så härlig, den hunden. Och han börjar bli stor nu, han har lärt sig att man inte måste springa i 110, dofterna försvinner ju inte ifrån honom för att han tar sig tid att utforska dom. Så gissa om jag blev paff när jag nästan fick dra honom vidare. Jag har ALDRIG fått vänta på Max innan, lilla jag har hängt som en förlängning på kopplet efter honom! Måste sett jättetokigt ut jue... Sen nåt som bidrar till hans charm är att han fortfarande inte har förstått att han är en stor hund på ca 50 kg. Han lever kvar i tron att han väger några kilo och inte alls är för stor för att sitta i knät! Jag antar att inte alla vill växa upp och bli vuxna...
Nu känner jag mig färdig för denna gången. Tur det inte finns nån tecken-räknare på inläggen... För det här inlägget blev lååångt... Men jag förvarnade i titeln, så du visste vad du gav dig in på när du började läsa... Hihi...
Kramar på dig!!
måndag 5 mars 2007
Måndag igen...
Så var det måndag igen. Vardagen är tillbaka och äntligen kommer posten igen. Tyvärr kom det inget kul idag och jag var inte ens hemma när den kom. Jag var på körskolan och kämpade vidare med mitt körkort. Nu börjar det dra ihop sig till uppkörning nr 2. Hoppas det går bättre denna gången... Men glädjen eller uppgivenheten kommer nog lysa igenom när den dagen är här. Idag gick körningen bra i alla fall, har lite svårt att komma ihåg allt man måste tänka på fortfarande, men det börjar släppa lite i alla fall...
Fick ett samtal från Jimmy nu. Det verkar som den där veckan som hundvakt blev en dag. Men jag vet inte säkert förrän han bestämt sig om han orkar köra upp imonkväll och hämta honom eller om han ska komma på fredag... Det roliga är dock att Max kommer vara här nästa vecka istället. Men Jimmy jobbar nog på ett ställe där kommunikationen inte bara är bristfällig, den existerar inte ens! Men jag antar att jag får avvakta tills lite senare ikväll för att veta vad som händer. Det är tur man är arbetslös, så man kan ta alla ändringar... Hihi... Jag älskar ju Max lika mycket som Jimmy gör, så jag ändrar alla planer i världen för hans skull! Så vi får väl se vad som händer...
Men imon vet jag mer och förhoppningsvis har jag fått lite mail från skolan, så jag vet vad som händer där också. Det är lite mycket vänta just nu och det är aldrig kul... Fast den som väntar på nåt gott, väntar alltid för länge.. Hihi...
Kram så länge!
Fick ett samtal från Jimmy nu. Det verkar som den där veckan som hundvakt blev en dag. Men jag vet inte säkert förrän han bestämt sig om han orkar köra upp imonkväll och hämta honom eller om han ska komma på fredag... Det roliga är dock att Max kommer vara här nästa vecka istället. Men Jimmy jobbar nog på ett ställe där kommunikationen inte bara är bristfällig, den existerar inte ens! Men jag antar att jag får avvakta tills lite senare ikväll för att veta vad som händer. Det är tur man är arbetslös, så man kan ta alla ändringar... Hihi... Jag älskar ju Max lika mycket som Jimmy gör, så jag ändrar alla planer i världen för hans skull! Så vi får väl se vad som händer...
Men imon vet jag mer och förhoppningsvis har jag fått lite mail från skolan, så jag vet vad som händer där också. Det är lite mycket vänta just nu och det är aldrig kul... Fast den som väntar på nåt gott, väntar alltid för länge.. Hihi...
Kram så länge!
söndag 4 mars 2007
Testing testing
Så är det min tur att testa på det här med att blogga. Jag har för ett tag sedan börjat på ett äventyr. Om jag fullföljer det, visar sig så småningom, men det tror jag nog. Det är ju en dröm som är på väg att gå i uppfyllelse jue... Jag har sökt till Southampton Solent University och till BA(Hons) Fitness and Personal Training. Och för två veckor sen fick jag reda på att jag kom in. Nu är pappren till CSN inskickade, jag accepterade min plats på univeristet igår. Då orkade jag inte längre vänta på svar från dom andra utbildningarna jag sökt. Sen jag ansökte har jag läst om utbildningarna jag sökt, skolorna, städerna och jag kom fram till att det var i Southampton jag ville bo. Helst hade jag nog flyttat till Brighton igen, men dom hade ingen utbildning som passade mig lika bra som andra skolor, i andra städer. Men blir jag kvar i England, så finns det ju inget som hindrar mig att flytta dit senare... Hihi.. Man måste se möjligheterna också.... Eller nåt...
England är som mitt andra hemland. Ibland känns det lite som jag föddes i fel land, som England är hemma. Det är svårt att förklara känslan.. Det helt enkelt känns jättebra när jag är där.. Och såvida inte CSN sätter stopp för mig, så är jag snart på väg för att stanna i tre år. Visst känns det jobbigt att lämna familj, vänner och allra jobbigast blir det att lämna mina två katter. Men jag vet att dom får det super, dom flyttar ju till sin "pappa"!
Så här kommer jag att skriva lite då och då om vad som händer, lite funderingar och om hur livet utvecklar sig allmänt.. Och som sagt, jag är ny på det här, så ha överseende med ev struligheter... Hihi...
Så, det var mitt första inlägg här.
Nu är det dags att värma vetepåsen, ta en varm kopp te och förbereda sig inför natten. Har besök här av Max. Är hundvakt en vecka till gamla Maxitaxi! Han är för go! Katterna är inte lika glada, anar jag, men dom vänjer sig. Det måste dom, eftersom dom ska flytta till Max när jag flyttar till England... Så det blir nog lite oroligt nu första natten. Men det ska nog gå bra!
Kramar så länge!
Och sov gott!
England är som mitt andra hemland. Ibland känns det lite som jag föddes i fel land, som England är hemma. Det är svårt att förklara känslan.. Det helt enkelt känns jättebra när jag är där.. Och såvida inte CSN sätter stopp för mig, så är jag snart på väg för att stanna i tre år. Visst känns det jobbigt att lämna familj, vänner och allra jobbigast blir det att lämna mina två katter. Men jag vet att dom får det super, dom flyttar ju till sin "pappa"!
Så här kommer jag att skriva lite då och då om vad som händer, lite funderingar och om hur livet utvecklar sig allmänt.. Och som sagt, jag är ny på det här, så ha överseende med ev struligheter... Hihi...
Så, det var mitt första inlägg här.
Nu är det dags att värma vetepåsen, ta en varm kopp te och förbereda sig inför natten. Har besök här av Max. Är hundvakt en vecka till gamla Maxitaxi! Han är för go! Katterna är inte lika glada, anar jag, men dom vänjer sig. Det måste dom, eftersom dom ska flytta till Max när jag flyttar till England... Så det blir nog lite oroligt nu första natten. Men det ska nog gå bra!
Kramar så länge!
Och sov gott!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)